Gryning

Gryning

onsdag 7 juni 2017

En skön morgon i juni


Jag gick i en trakt där jag inget äger men har allt. Målet var viltvattnet innan Östra Vingåkers kyrka. Längs vägen dit hörde jag en näktergal, en rördrom, en gök, tranor, gäss och en mängd andra fåglar sjunga. Jag såg dovhjortar och vildsvin ute på åkrarna men de höll sig på långt avstånd. Av fotona jag tog gick det att se vad det för för djur men mer än så dög bilderna inte till. Även vid dammen såg jag ett vildsvin och två dovhjortar.

Medan det började närma sig stunden då solen skulle bli synlig, begav jag mig uppför backen till kyrkan och ställde mig där skogskanten möter vägen. Därifrån hade jag full utsikt över dammen utan att störa de häckande fåglarna. Solen var på väg men det skulle dröja litet till innan den fått bort skymmande moln.
Nere i dammen bråkade sothönorna med varandra medan gräsänderna inte lät sig störas det minsta.
En svag vind flyttade sakta undan nattmolnen men himlen ville ändå inte klarna upp helt. Jag hade hoppats på att få mera dimmor också men luftfuktigheten var inte tillräckligt hög för att ge mer än lätt dis över vattnet.
Skrattmåsarna var inte det minsta morgonpigga. Jag är van vid att några flyger upp då jag går förbi men den här morgonen satt de mest och vilade.
Till slut kom då solen fram och färgade vattnet med en klick solguld.

Det finns flera hägrar vid dammarna men de hyser ingen tilltro till vinglösa tvåbenta besökare. Den här var väl en av de modigare men bortåt 100m ville den ha som säkerhetsavstånd.

Måsarna ruvar än och det förefaller även tranparet göra.
Andra tranor har redan fått fram sina ungar och tagit ut dem på en morgonpromenad.
Den här rågeten har säkert ett kid liggande i närheten. Hon höll mig under uppsikt medan hon betade på åkern. Här är hon inte medveten om att jag står på landsvägen men efter att jag blivit upptäckt följde hon mig med blicken. Jag gick därför lugnt vidare. Hade jag stannat hade hon blivit mera skrämd och kanske rusat från sin välbehövliga frukost.
Solen steg och morgondaggen glittrade. Det här är en åkerfräken som leker julgran. Då jag var barn kallade vi dessa växter för rävrumpor.

Även gräset längs landsvägen glittrade av dagg.

Över Backasjön låg ett lätt dis.
Jag kom också att passera en blommande hagtornsbuske. Jag antar att den tillhör häckvarianten.

Så kom jag hem, åt min frukost och njöt av att få bo i en trakt som ibland benämns Sveriges lustgård. Det tycker jag man kan unna sig en nationaldag.

4 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Som vanligt väldigt vackra morgonnaturbilder. Stolpmåsarna och vass med gyllene vatten fastnar jag för och den översta bildens pastelliga morgonrodnad är också hänförande.

BeBest sa...

Tack Du! :-)

Om allt går som jag planerat kan det komma en ny laddning snar men då med foton från ett annat ställe.

baraenbildavmig sa...

Men jag måste ha missat att klicka på bilderna. Nu ser jag att näst sista bilden är underbart vacker med sina gyllene gröntoner! Och de tre översta är något för sig, du är verkligen en mästare på att få till den typen av bilder!

BeBest sa...

Tack Du! :)

Jag har ju tränat en del på att fånga morgonljuset nu så det vore väl katten om jag inte lärt mig något men än är jag int fullärd på långa vägar. I morgon ska jag ut på en ny träningstur!

Skicka en kommentar