Gryning

Gryning

fredag 28 april 2017

Vårmorgon i Östra Vingåker


Jag tolkade väderprognoserna så att det det i gårmorse, i torsdags, skulle kunna bli relativt vindstilla, någon minusgrad och möjlighet till dimmor. Det kändes lockande att ge sig ut i god tid för att vara på plats vid något av viltvattnen i Östra Vingåker då solen skulle komma upp. Längs vägen dit såg jag en grupp vildsvin i en beteshage. Det var för mörkt för att min kamera skulle få till snygga foton men av töcknen kunde utläsa att det var en stor gris med sällskap av 4 halvstora. Jag hann se ytterligare en stor gris innan jag var framme.

Jag brukar stå på andra sidan dammen och dit går landsvägen. Det är väl en sträcka på högst 200m. Det var minst en kvart tills det blev dags att vara på plats och jag började spana efter något intressant att fotografera under tiden jag gick bort till favoritstället.  Det blev många foton och vissa tog lite mer tid att ta, så när jag äntligen var framme hade solen hunnit upp för högt. Alla de foton jag tagit fram till dess blev inte alls så bra som jag trott de skulle bli och någon dimma eller ens svagt dis bjöds jag inte på alls men ljuset var starkt och hade en varm ton.
Jag gick ned till dammen och hittade en trevlig videsparv, en hona.
Ute på dammens blanka yta simmade en sothöna.
Det som jag ödslat tid på medan jag gick vägen tvärs över dammarna handlade om bråkande sothönor, skygga krickor, kacklande grågäss, knipor och en trana. Nu hade jag både tid och bra ljus att fortsätta att ta foton av dem. Från vänster syns en sothöna, två grågäss en trana och en kricka. Av de två senare tror jag att tranan är en hona och krickan vet jag är en hona.
Jag tror att gässen, tranan och krickan har tänkt häcka där. Här syns en grågås, den förmodade tranhanen samt en kricka hane.
Här har hanen bestämt sig för att det är hans tur att ligga i boet och ruva. Tranor lägger 1-2 ägg och ruvar den väl. Däremot är det sällan som bägge ungarna kommer så långt att de kan flyga. Paret som häckade vid dammen förra året fick fram bägge ungarna men den minsta dukade under fram på sommaren. Även krickhanen har avöst sin hona.
Jag trodde honan skulle flyga iväg för att få i sig någon frukost men hon stannade en bit vid sidanom. Dit kom även hanen. Antagligen hade inga ägg lagts än, ty att lämna dem obevakade bland sothönor är inget att rekommendera till fåglar vilka vill se sina ungar kläckas. Sothönor äter det de kommer åt och näbben är stark och vass. Äggskalen klarar inte att en sothöna knackar på.
Det finns flera dammar i grannskapet och jag gick vidare till den som låg närmast. Där fanns det gott om knipor, såväl par som enstaka, några par gräsänder, ett par sångsvanar samt fåglarna jag hitintills saknat i år, svarthakedoppingarna. Här simmar en kniphane. Knipor häckar gärna i holkar och det kan vara så att den här hanen har sin hona liggande på ägg i grannskapet.
Och här ett par svarthakedoppingar.
Det var fortfarande minusgrader i gräset men solen tände många kulörta lyktor i nattfrosten.
Så var jag på väg hem igen. Det gick en trana ute på en åker. Den fågeln tyckte att jag var väl närgången, det var bara ca 150m mellan oss.
Vid Genne finns en fälthare. Jag ser den ofta och den gör sig ingen brådska för att fly undan. Nu satt den och försökte hålla sig vaken.
Som vanligt gäller att den som klickar på fotona får se dem uppförstorade.

lördag 22 april 2017

Överraskningar kommer plötsligt


Igår fredag fick jag helt oväntat en förfrågan från Monica Johansson, alias NatureFootstep. Hon tänkte undersöka fotomöjligheterna på ett par platser hon sett och nu undrade hon om jag ville följa med. Det ville jag. Först for vi till en damm vid Sjöholm. Monica hade sett skedänder där och de fanns kvar. (Tidigare felaktig uppgift är nu korrigerad.)

Nästa anhalt blev ett par fågeldammar i närheten av Ålsäter. Det var väldigt blåsigt och därtill var fåglarna skygga, så det blev svårt att se vad som fanns ute på vattnet just då. Däremot förföll den nya spången ut till gömslet vara stabil.

Det fanns även en annan spång som skulle undersökas. Den spången är lång och börjar vid Vännevad och leder ut på en udde i Näsnaren. Ett gediget arbete kallade Monica spången för! Ett påstående lätt att instämma i!

Innan vi gav oss ut till udden tog vi vårfoton med mycket vind i. (Klicka gärna på bilderna för att få dem förstorade!) Den här björken vinkade hjärtligt till oss.

Så gjorde även vassen.

och vårlöken.
Då man kommit ut på udden har man en koloni mellanskarvar till vänster.
Man har god utsikt bort mot Povelstorp från udden.
En knölsvan var så pass nyfiken att den vågade sig halvvägs fram till udden innan den vände.
Det flög även tranor förbi udden.
Man kan även se lite av stranden vid Sjöholm.
Vi hade sett vad som fanns att se och vandrade tillbaka. Ett bland många påfågelögon landade intill spången och kom med på bild.
Eftersom vi befann oss vid Vännevad dristade jag mig till att föreslå att vi skulle ta en titt på stenmurarna vid beteshagarna längre bort. Det har krävts hårt arbete under många generationer för att rensa backarna från sten och göra jorden brukbar. Då var det muskler, svett, lie och plog som formade miljön. 

Stenarna var i vägen och flyttades ut från åkrarna. Därefter gick jorden lättare att plöja och liarnas egg förstördes inte lika fort.

Den här marken ligger i Vingåkers kommun men det fanns lite Katrineholm där också. Det var nämligen i Katrineholm som dessa hästdragna hjulräfsor började tillverkas av Gustaf Robert Grönkvist.

Jag har som barn suttit på en sådan och försökt sköta den men det blev för jobbigt. Innan den här räfsan uppfanns använde man handräfsor av trä. Liarna var männens redskap, kvinnorna och barnen gick bakom männen med räfsorna.
Ute i beteshagen låg den här rostiga taggtråden. Nu ligger den under räfsan.
Från beteshage kan man på andra sidan sjön se såväl vattentornet som värmeverket i Katrineholm.
Vi stötte även på en hare innan for därifrån.
Då bar det av till fågeldammarna vid Östra Vingåker. Vi ville se ifall svarthakedoppingarna återvänt efter påskens kyla och snöväder. Vi såg inga men det fanns gott om krickor. Precis som knölsvanen vände de baken till då kamerorna kom fram.
Jag tror att jag ska ta mig ut till udden och beteshagarna snart igen.

torsdag 20 april 2017

Tidigt en morgon


Att gå upp onödigt tidigt fast man inte är tvungen kan tyckas vara vansinne och visst är det det! I går drabbades jag av ett sådant anfall av galenskap och vid 04-tiden var jag på väg ut i nattfrosten. Målet vara att gå till fågeldammarna vid Östra Vingåker.

Jag såg vildsvin vid Bonneråd. 4 halvstora gick i den närmsta hästhagen och bökade om ordentligt i jorden. Ytterligare 4 fanns bortom nästa hästhage, den som gränsar till diket. De höll till vid kullen bortom hästhagen och diket. Alla rusade över vägen och via hygget upp mot skogen. Vid Bonnerådstorp fanns ett fullvuxet vildsvin, möjligen en galt. Jag försökte få foton av allihop men ljuset var inte på min kameras sida. Det fanns även tre kronhjortar i farten på åkern upp mot Knutsdal. 

Vid fågeldammarna hoppades jag på dimma i soluppgången men så mycket av den varan bjöds jag inte på. Jag fick ta det som fanns.

Svarthakedoppingarna såg jag inte till men det fanns andra sjöfåglar,
På återvägen hem såg jag även två dovhjortar.  Vägen mellan Genne och Östra Vingåker är för närvarande en enda lång vägskada men det gäller att se upp med viltet också. Djuren är i rörelse i gryningen och kvällningen! 

tisdag 18 april 2017

Så var påsken över


Det föll mycket snö över Katrineholm under långfredagen. Det började som regn då jag hämtade hyrbilen men sen blev det ett tätt snöfall med stora flingor. Vädret kan man inte göra så mycket åt, så jag tog bilen och for mot Boda kvarn. Det hade siktats forsärlor där och jag hoppades nu få se någon sådan och kanske även kunna ta ett foto av dem. Några gula fåglar i snön blev det inte tal om men det fanns scilla som stack upp sina blommor ur snötäcket.
Hela tiden föll snön och den hängde verkligen på gärdsgården.

Väl hemma igen ställde en snöskata upp som fotomodell. Snöskator eller björktrastar, vilket är deras officiella namn, kan man lita på när ärlorna sviker!
Snöfallet upphörde under natten och påskaftonen bjöd på klar himmel och strålande sol. Buskar och träd bar nu mängder av snö men det gällde att vara med för solvärmen tinade upp frusen snö och då föll den av kvistarna.

Jag for till beteshagarna vid Gersnäs för att plåta stora ekar med snö i kronan. Där glittrade det även i gräset.
Hagarna bjöd på granna vyer.






Det fanns även tranor där.
En blyg sädesärla hade mycket att göra och ett svårt bekymmer. Det var inte lätt för den att hitta något att äta.
Jag gjorde sen ett nytt försök att hitta forsärlorna vid Boda kvarn.

Ärlorna höll sig undan men åter var det trastar som vågade visa sig. Först en rödvingetrast.
Den hade sällskap av en taltrast.
Träden speglade sig vackert.
Jag gick runt för att leta efter forsärlorna men det var endast byggnader och broar jag såg, innan jag gav upp och for hem för att få i mig en lunch.


På eftermiddan var jag där igen. Då hade jag sällskap av NatureFootstep. Det första vi såg var vackert glitter.

Några forsärlor såg vi inte men det fanns annat att titta på. Det här huset har antagligen en lång och mångskiftande historia att berätta men det börjar bli sent för den. Snart faller nog hela taket ner. 
Då vi sett nog for NatureFootstep hem men jag drog till Sjöholm och fick se knölsvanar som inte var helt överens. Vem som är värsta knölen av de här två vet jag inte men svaret kan möjligen skifta beroende på vem av dem man frågar.

Så nu är påsken lagd till handlingarna och snön ska väl också försvinna.