Gryning

Gryning

tisdag 29 november 2016

Stiltje råder i höstmörkret


Här händer inte mycket stort för världen. Det mesta av tiden har ägnats åt att ur högen av gamla foton välja ut några som skulle tänkas kunna ingå i en eventuell utställning. Att jag skulle åstadkomma något dylikt kan säkert låta storskrävligt men det går ju i alla fall att drömma om det. Jag tror inte det är på antalet dugliga foton, som ett sånt projekt skulle falla, utan mera i så fall på kostnaden att låta trycka upp dem i passande storlek. Även om det görs på vanligt papper så kommer det att bli en betydande totalkostnad. Utställningslokal är däremot inget större problem. Det går till exempel att boka in sig en vecka på biblioteket. Där finns enkla utrymmen avsedda för dylika publika ändamål.

Igår morse var jag ut med kameran. Det är inte så ofta den fått komma ut i friska luften den här hösten. Vi gick förbi Backa, Hovmanstorp Hultstugan, Bonneråd och hem igen. Vid Backa och Hovmanstorp fanns det dovhjortar på avstånd men inga ville visa upp sig, utan de höll ett onödigt stort säkerhetsavstånd och helst inne i skuggade områden eller högt gräs med uppväxande granplantor vilka dolde det mesta av djurens kroppar.

Jag fick rikta in mig på att försöka hitta något annat som även den uppgående solen lyste på. Vid Hultmanstorp stod de här björkarna.


Vid Hultstugan satt ett domherrepar och spisade frukost på brännässlefrön. 



Sedan domherrarna efter ett tag tyckt att nu fick det räcka med poserandet, såg jag inget som jag föll för. Visst fanns det möjliga motiv men jag har redan så många foton av dessa vyer att jag inte kände det som någon större förlust att avstå från att plåta dem en gång till. Nu är det så att jag mycket väl kan kallas för en konsekvent inkonsekvent människa och följaktligen blev det en del fotografiska upprepningar trots allt. Fröställningarna till det invasiva ogräset gullris har jag samlat på mig en del foton av genom åren. Nu blev det några till.

Ett av fotona ovan skulle kunna tänkas ingå i en eventuell utställning.

torsdag 17 november 2016

Ett slags redovisning


Den 15:e november var sista dagen för tävlingen för foton med blått i någon form och kulör som gemensamt tema. De foton jag ställt upp med finns här: I det blå. Ett av dem, vinterfotot från Viren, har fått högsta betyg av besökarna men det behöver inte betyda att juryn tycker lika.

Den 16:e skickade jag iväg de foton som ska bli nästa års väggalmanacka. De ska komma i nästa vecka ifall allt går väl.

Idag den 17:e har jag sått 8 hibiskusfrön. Det är min hibiskus Kerstin som fått ge pollen till den röda hibiskusen.


Det blev som sagt 8 frön. Hibiskusfrön är i storleksordningen pepparkorn.
Nu får vi vänta ett tag innan vi får se ifall något frö grott också. Alla gör inte det och alla som försöker, samt kommer upp, klarar inte växa till sig och bli stora utan stannar i växten för att efter en lång tid ha pendlat mellan hopp och förtvivlan dö. Kerstin, min första egna hibiskuskorsning, är den som så här långt gått hela vägen.

tisdag 15 november 2016

10-års jubilem


Idag har det gått ett decennium sedan jag sålde huset och blev Katrineholmsbo. Katrineholmare blir jag aldrig, till det krävs att man är uppvuxen på orten men jag bor här i utkanten av bebyggelsen. Oftast lämnar jag den ryggen då jag tar kameran i hand och går på promenad.

Omgivningarna är annorlunda jämfört med trakten där mina rötter finns. Det innebär såväl möjligheter som begränsningar. Det är som regel lätt att hitta något vackert, spännande eller intressant att fotografera men det är oerhört svårt att hitta ett fiskeställe värt namnet. Det finns gott om sjöar och det finns fisk i dem också men man måste ha båt för att komma åt vattnet. Antingen står det villatomter i vägen eller så är stränderna täckta med tät vass långt ut i sjön.

Det regnar här. Jag hade planer på att gå ut en sväng men det kan vänta till en annan dag.

söndag 13 november 2016

Sparv i tranedansen


Det finns många grupper för fotointresserade på Facebook. Jag har varit med och är med i några av dem. Jag tror nämligen att jag kan lära mig mer av att se hur de duktiga gjort eller ibland fundera på hur jag skulle ha gjort i samma situation som just den fotografen befann sig i. Man vet ju inte allt om situationen men skulle jag ha redigerat fotot på samma vis? Det vet man inte men jag tror det ökar ens förmåga att se vad som kan vara viktigt att behålla i fotot och vad som går att ta bort, därför att stör mera än det tillför.

En av grupperna jag är med i kallas Skandinaviska fotoklubben. Det är flera tusen medlemmar där från ungefär min nivå upp till yppersta världsklass. Alla är inte aktiva samtidigt. Det är många som är yrkesverksamma fotografer och inte har tid att ständigt hänga på Facebook. I det gänget känner jag mig ofta son en sparv i tranedansen.

Kontinuerligt sker en bedömning av upplagda foton och de bättre tilldelas medalj och hamnar i klubbens årsbok. Sen finns det några fotografer som framstår som extra lysande förebilder och de tilldelas en särskild utmärkelse! Den stora fyren och den lilla fyren.

Årets fyren-pristagare och övriga medaljörer presenteras här. Välj gärna att se fotona i full skärm.

lördag 12 november 2016

Innan alla löv fallit


Det var min tvättdag. I tvättstugan hade maskinerna precis börjat göra sitt jobb och jag var på väg tillbaka till lägenheten då jag möter min fotograferande granne NatureFootstep. Hon berättade att hon hade fått några riktigt snygga foton och visade dem. Det var björkar med löven kvar och i trädkronorna fanns det snö. Hon hade därtill haft tumme med solen och fått perfekt ljus på flera av bilderna.

Jag hade inte tid att gå dit då men vädret skulle i stort sett stå sig och jag räknade med att kunna gå iväg till kyrkogården nästa dag. Det var nämligen där björkarna fanns. Morgonen kom och solen sken då jag gav mig iväg. En något orolig kråka gick framför mig.

Lite längre bort frestade dessa röda nypon mig till att ta foton.

På en av villatomterna satt en gärdsmyg och kvittrade glatt. Ungefär samtidigt som jag fått kameran fotoklar flög fågeln in i en thuja. Där satt den tryggt och sjöng vidare. Jag missade även en stor flock sidensvansar. Det verkade inte riktigt vilja bli min och kamerans dag.

Så var jag vid kyrkogården eller kanske man mera ska kalla det begravningsplats. Björkarna stod där med sina löv kvar men snön på dem hade fallit ned av solvärmen.



Då jag lämnade kyrkogården hörde jag flygande gäss och lyckades få flocken med på bild.
Nästa morgon hade jag planer på att söka dimmor och solsken. Det gick inte alls! Himlen var helt täkt av moln! Jag gick bara en kort sväng. Dels var fotoljuset inte så lyckat men sånt kan man i viss mån kompensera för men vad värre var, det var en förrädisk ishalka. Nu blev det endast några ytterligare höstlöv och så fick det vara bra så.





Om gärdsmygen håller till i villaområdet kanske jag kan komma åt den vid ett annat tillfälle.

tisdag 8 november 2016

En mulen söndag


Det blev söndag dags för nya försök att hitta något att fotografera. Först begav jag mig till motionsspåret vid Nävertorp. Där har man fällt en hel del skog för att ge området ner till Duveholmssjön ett mer parklikt utseende. Allt ris ligger kvar, så än är det mycket jobb kvar innan parkkänslan infinner sig. 

Intill finns ett hus som jag brukar fundera över då jag ser de gallerförsedda fönstren. Innestängd eller utestängd? Vad är det som gäller för dem som samlas därinne eller dem som går utanför? Vem skyddas mot vem?
I området som ska bli park fanns den här stubben, vilken skaffat sig en hel uppsättning hattar till skydd mot höstregnet.
Nästa anhalt blev Svartbäcken. Strömstaren såg jag inte men en del rinnande vatten fick jag se.



En plats som jag inte besökt på många år är Beckershov. Det var dags nu. Det finns ett berömt lusthus där.
Man har även dekorerat grindstolparna med pampiga lejon. De känner nog av klimatet tror jag.

Bilen är nu återlämnad och därmed kan den gångna helgen läggas till handlingarna.

måndag 7 november 2016

Solig novemberlördag


Det har varit ont om solsken under oktober. November började i samma anda men i lördags sprack himlen upp i ett soligt leende. Det var bara att tacka och ta emot, samt ta tillfället i akt. Soliga dagar i november är man inte bortskämd med.

För en dryg vecka sedan var jag bort till viltvattnet vid Östra Vingåker. På åsen bakom dem pågick då skogsavverkning. I lördags låg det is på dammarna. Jag tror man fällt vad som skulle tas bort nu. Kvar låg timret. Massaveden tror jag redan körts iväg. 

De träd som nu huggits ned, är troligen planterade eller sådda för ca 100 år sedan. De som utförde det då, är borta och troligen även deras barn. Nu är det snart dags för en ny återplantering. Blir det gran även denna gång eller blir det tall eller lärk?
Efter besöket vid viltvattnet bar det av ut mot Forsa och ån där. Jag ville se ifall strömstaren kommit. Nu visade det sig att det knappt fanns något strömmande vatten att tala om. Det lockar inga strömstarar.

Under det fallna trädet brukar det finnas ett mera strömt parti men inte ens där krusades vattnet i någon nämnvärd omfattning.
Det enda stället med aningen ström fanns uppströms bron men någon strömstare såg jag inte till.
Då for jag till Djulö kvarn, för där skulle det finnas strömstarar. Det kan nog stämma, jag skrämde nämligen en mörk fågel, vilken satt sig under gångbron. Vart den sen tog vägen vet jag inte. Jag fick nöja mig med solskenet och höstlöven.
En utfrusen ros försökte fånga den värme som solen erbjöd men det var nog för sent för den knoppen.
När nu solen vågade visa sig bland molnen tänkte jag att jag skulle fara iväg till skogen borta vid Skirtorp. Där finns ett naturreservat på grund av trenne dödisgropar. Den största är den lilla sjön Skiren även kallad Jättens handfat och intill den en mindre, Glysas tvålkopp, sen finns en långsträckt fördjupning som brukar kallas Glysas källare. Glysa var enligt sägnen en jättekvinna och påstås vara i fejd med trollen i Gatstuberget. Hon påstås ligga begravd inte långt därifrån. Intill reservatet finns högstammig tallskog och det var den jag skulle knalla runt i en stund.

Skogen är mycket populär att promenera eller rasta hundar i. Där finns gott om lingon och blåbär och än har de inte tagit slut.



Det finns fortfarande en del gamla förstenade troll kvar där sen Glysas tid.

Skogen står på en sandig ås och en sån kan användas till mer än att odla tall. Katrineholms blivande dricksvatten pumpas upp till åsen och silas genom sanden för att bli användbart.
Så här ser det ut i skogen. Nu fanns det mest talgoxar och blåmesar där men på sommaren flyger det många fler fågelarter och fjärilar över bärriset. Då är det verkligen skönt att gå där en stund och känna livet i sig!

Det kommer väl en sista dag även för tallarna vid Skirtorp precis som för granarna vid Östra Vingåker. 

lördag 5 november 2016

En grå novemberfredag


Hyrbilen var hämtad, skafferiet hade fått en rejäl påfyllning och alla sopkassar körts iväg. Det mest akuta nödvändigheterna var därmed avklarade och det gav möjligheter till något mera nöjsamt. Det var dags att lufta kameran och det skulle ske på Djulö gärde.

Djulö området går jag inte så ofta till. Det behövs något extra för att det ska locka mig. Denna fredag bjöd gärdet på lätt dis och rimfrost. Det var tillräckligt för att jag skulle åka dit. Bilen parkerades vid hembygdsmuseet. Den stora svarta ångmaskinen fick bli först ut till fotografering.

Sen var det dags att vidga vyerna.
Därefter bar det av mot Nybygget och kullen som jag hört benämnas Iskällarbacken.
För att komma dit är det lämpligt att gå i allén.

Man kan komma dit från andra hållet också. Det är många som gör så, fast jag tror ingen stannar utan fortsätter sin motionspromenad.

Eftersom jag vägrar att motionera något mer än kameran, får jag tid att stanna upp och se mig omkring. Den här kullen ute i åkern stod jag på en dimmig morgon i mars, då jag plåtade en soluppgång.
Nu var det åter dags att kliva åt sidan och betrakta Djulö allé från utsidan.
Tyvärr mörknade det så sakteliga. De foton, som togs då, blev inte vad jag hoppats på.

torsdag 3 november 2016

I det blå


Nu har jag givit mig ut i världen igen! Ja inte jag personligen men jag har skickat iväg 10 foton till en fototävling i Tyskland! Det är tur att jag inte är en av dem som ska utse vinnarna för jag hade nog givit första pris till nästan alla bilder.

Temat för tävlingen är färgen blå. Fotona är delade i två klasser: Allt i blått och Blå detaljer. 

Jag tänker att tävlingsledningen nog kan släppa igenom någon annan färgskiftning i allt det blå, om den inte dominerar fotot och att beträffande de blå detaljerna ska de så att säga göra bilden. Utan den eller de detaljerna skulle fotot bli rätt intetsägande.

Så här ser min tolkning av detaljerna ut.

Solreflexer
Silverblåvinge





Rinnande vatten


















Då det gäller allt blått så har jag skickat in dessa foton.

Blå timme. 

Oktober

Skata

Kalldimma

Viren

Morgondimman lättar

Dimma över dammen 
Vill du se de konkurrerande fotona finns de här.

tisdag 1 november 2016

November


Det här fotot representerar november i min väggalmanacka för i år.


Nästa års almanacka är inte klar att skickas till tryckeriet än men så fort jag får ett passande foto går beställningen iväg.