Gryning

Gryning

onsdag 27 april 2016

En tisdagsmorgon i april


Bland hyreshusen märktes ingen dimma men nattfrosten glittrade i gräset och på bilrutorna. I närheten av vattendragen kunde man dock ana en del dis över sjöarna. 

Vid Opp-Genne gick en hjord på minst 22 dovhindar och ungdjur. De kan ha varit flera. Då de stannade till radade de upp sig mot den mörka skogen. Ljuset blev då inte tillräckligt för min kamera men raden satte sig i rörelse och därmed gick det att räkna dem då de passerade ett ställe som erbjöd ljusare en ljusare bakgrund.

Längre bort från stan började det synas tunna dimslöjor över markerna.
I närheten av dammarna vid Östra Vingåker tätnade slöjorna.
Över dammarna låg en kompakt dimma och sikten längs vägen var närmast obefintlig. 

De här viggarna är fotograferade från vägbanken och det var på gränsen att kameran klarade att se dem.
Jag intog min vanliga plats i backen på andra sidan dammen och hoppades få fina foton av en gyllengul morgondimma men det visade sig bli omöjligt att få till. Dels såg kameran knappt något av det som skedde i dammen, dels skymdes solen av ett moln. 

Jag fick fördriva tiden med att hitta andra fotoobjekt. De här tistlarna stod högst 10 meter från mig och det var svårt nog för kameran att klara den uppgiften.

Solen lyckades hitta ett par hål i molnet.
Nu kunde ljuset leta sig ned mot vattnet.
Efter en stund började dimman så sakteliga lätta en aning.

Vackrare gryning än så här blev det inte.
En av skarvarna hade parkerat på en sten i dammen och där stod den hela tiden jag var där.

Jag fick även foton på Fläcken och hans hona. Här är det Fläcken som visar upp sig.
Även en sothöna ville posera.
Morgonen gav inte riktigt det jag hoppats på men jag blev ju inte utan foton trots allt!

söndag 24 april 2016

En gyllne morgon i april


Åter var det en klar och fin morgon. Den var lite svalare i luften med glittrande nattfrost i gräset och på bilrutorna. Planen var att så sakteliga promenera ut till fågeldammarna vid Östra Vingåker.

På avstånd såg jag såväl tranor som dovhjortar men jag ansåg att det inte var lönt att försöka fota dem. Strax efter Bonneråd gick två mindre vildsvin i närheten av vägen. Det ena svinet varsnade mig och försvann med en grymtning men det andra gick kvar. Ibland skymtade jag ryggen i gräset. 

Den här gruppen dovhjortar hade skrämts upp av den första grisen.
Plötsligt stod det en stor gris och tittade på mig. Den verkade inte rädd, så frågan var väl om den mest var nyfiken eller möjligen kunde vara irriterad över att det blivit en massa spring i det gamla hygget. Jag hoppades att de 40 meter som fanns mellan oss kändes betryggande nog för grisen.
Långt ute på en åker flera hundra meter bort betade dovhjortar. 
Solen kom upp och lade ut morgonens första skuggor över den rimfrostiga åkerjorden


Över de spegelblanka dammarna fanns det en aning dis. I hörnet närmast mig höll ett knippar till.
Snatteranden hade nu fått hem sin hona och de vilade i den grundare av dammarna.
Där letade en grupp krickor mat. Här är två par av dem. Hanarnas huvuden är färgade i grönt och rött och kroppen har ett gräddvitt streck längs sidan. Honorna är mera spreckliga.
Även i den djupare dammen vilade en fåglarna.
Solen steg och började så smått värma upp luften och tina markfrosten.
Dit solstrålarna precis nått rådde dock kylan och där steg dimman upp mot ljuset.
Då solen till slut nådde ner till vattenytan blev det bländande ljust.
Även denna morgon orkade mitt knä bära mig hem igen och faktum är att det gick riktigt bra att gå.

fredag 22 april 2016

En klar morgon i april


Denna dag var enligt planerna beräknad att kunna inledas med en morgonpromenad ut till fågeldammarna vid Östra Vingåker. Eventuellt kunde det tänkas uppstå ett morgondis över vattnet också. Så roligt blev det nu inte men promenaden blev av och kändes på många vis rätt lyckad trots allt.

Längs vägen såg jag kronhjortar och dovhjortar på avstånd. En grupp på minst 20 djur uppehöll sig intill vägen vid Opp-Genne. Ljuset var inte tillräckligt för kamerans behov, så även om jag försökte mig på att fånga några av hindarna och kalvarna på bild, var det fåfängt företag. Bättre gick det vid fågeldammen. 

Solen hade nu hunnit upp så högt över skogen att ljuset kunde nå ned till vattenytan vid dammens bortre kant. En vilande grågås befann sig fint placerad i det spegelblanka vattnet.
Spegelblankt vatten kan ge trevliga effekter i bilden. Här är det en trana som försöker komma undan kamerans spanade öga.
En snatterand, en hane, vågade inte ligga kvar vid vägbanken då jag kom.
I dammen på den andra sidan ,där tranan och grågåsen uppehöll sig, fanns även krickor.
I den större av de två dammarna vid landsvägen fanns gräsänder, knipor, bråkiga sothönor och svarthakedoppingar. Den här var lätt att känna igen. Jag tror det är en hane. Jag kommer att kalla honom Fläcken efter de ljusa stråna i kindfjädrarna.
Fläcken hade även en hona och paret simmade fram till vägbanken för att söka mat nere vid bottnen och strandvegetationens rötter. De uppträdde alldeles oberörda av min närvaro. Här är det honan som poserar så tätt inpå mig att det är på gränsen till kamerans närgräns.

Här kastar Fläcken upp ett nyfiket öga på mig. Jag lovar att det är en särskild känsla att så helt öppet vid vägräcket och möta fåglarnas tillit precis nedanför fötterna.
Efter att ha dykt en stund framför mig simmade paret ut på dammen och började dansa.

Det fanns som ovan sagts en del sothönor på plats också. De flesta försökte imponera med aggressiva utfall mot och jakter av andra sothönor. Den här tog det dock lugnt i den grundare av dammarna.
Det bästa med denna morgonpromenad var att mitt vänstra knä ville vara med även på återvägen. Senast jag var till fågeldammarna krävdes det mycket vilja för att klara att komma hem utan att ringa efter taxi. 

söndag 10 april 2016

En dimmig morgon i april


Väderprognosen lovade klar himmel och solig morgon. Det gladde mig storligen och jag började smida planer, vars innehåll handlade om att sätta väckarklockan på ringning och bege mig mot Sjöholm för att där möta soluppgången.

Så blev det också men något jag inte räknat med hade tillstött. Det låg en hel del dimma över sjön, beteshagarna och  åkrarna.

Jag räknade med att solen säkerligen skulle ta sig upp över dimbankarna och nog ljusnade det så sakteliga men så mycket till vacker gryning såg det inte ut att bli.
Det var bara att vänta och se tiden an. Kom bara solen upp över skogen, skulle det nog bli bra i alla fall.
Medan jag väntade på att det skulle bli ljust även nere vid marken och inte bara himlen ovanför, för den var klar och fin som utlovats, försökte jag fånga hur ljuset och därmed vyerna sakta förändrades.
Det var en hel del fåglar ute på sjön. De hördes men syntes inte. Plötsligt hör jag gäss som kommer flygande åt mitt håll. Grågäss kan kackla rätt bra. Jag försökte lista ut var de skulle komma så jag kunde vara beredd och de kom också.

Då jag blev upptäckt, gjorde den stor lov runt mig.
Dimman lättade så sakteliga men då hade solen redan hunnit stiga rätt högt, högre än jag ville ha det och fortfarande låg dimman tät över sjön.

Jag gav upp planerna på en vacker soluppgång över Näsnaren och improviserade fram en plan B och en Plan C. Plan B innebar ett besök vid en åker som låg nära sjön. Där har jag förr fått en del hyggliga foton då det varit dimmigt.


Plan C handlade om Östra Vingåker. Jag stannade till vid Backasjön. Solen stod uppe i dimmorna och fick dem att lysa vitt medan de skuggade delarna behöll sin rätta färg.
Så kom jag då till fågeldammarna och även de låg under dimmor.
Skrattmåsarna hade det väldigt lustigt.
Däremot tycktes svarthakedoppingen vara något generad.
Så planerna på en vacker soluppgång återstår att genomföra.

tisdag 5 april 2016

För nöjets skull


Det var dags att fylla på i kylskåpet. Att gå i affärer tillhör de saker jag håller som ett nödvändigt ont och därför gärna drar på i det längsta. Nu var det tvunget men jag tänkte ha lite roligt på vägen dit. Jag skulle ta kameran med mig och inte gå den kortaste vägen. Med litet tur kunde det kanske bli någon användbar bild.

Jag hittade vitsippor och kameran plockade de här två.

Vintergäcken blommade än.
Isen har gått ur sjön.

Jag hittade vårfryle.
Tussilago och blåsippor har funnits länge, så jag tänkte försöka mig på att ta lite annorlunda och mera mjuka foton av dem. Det krävs nog lite övning innan det där rätta drömska känslan infinner sig i bilden.

Jag upptäckte en rödhake i ett träd och försökte få till motljusfoton av den. I det läget ser jag att det rör sig i en gran strax intill mig. Där fanns en mörk fågel och den fick bli mitt motiv istället. Döm om min förvåning, då jag förstår att det är en mycket sömnig stare, som sitter där bara några meter framför mig! Jag han ta rätt många foton innan den öppnade ögonen.
Jag hittade en annan rödhake som vågade sitta kvar en stund och sjunga in våren.
Ja så kom jag till affären och fick med mig nästan allt som stod på min lapp.