Gryning

Gryning

onsdag 27 januari 2016

Vällagrat?


Det har varit ganska stillsamt här ett tag. Det har inte fotograferats något alls på långt över en vecka. En stor del av tiden har ägnats åt bildredigering och sortering. Det är då främst äldre foton som gåtts igenom och om möjligt fått en uppfräschning. Resultatet av det har blivit att albumet med foton tagna med den gamla kameran har fått en rejäl påfyllning.

Jag har också varit till vårdcentralen på återbesök. Det är uppenbart att läkaren inte är helt nöjd med min medicinering. Vissa av sorterna har som biverkning att framför allt anklarna svullnar upp. Doktorn planerar att ta bort några av dem. På försök har tre satts åt sidan några veckor för att se om de verkligen behövs. Det lär med andra ord bli många återbesök innan allt är klart. Jag hade ju fått ett alarmerande högt blodtryck i november 2014 och det kurerades på så vis att den äldre medicineringen behölls men utökades med nya och kraftigt verkande medel varav två bidrog till svullna anklar. Nu vill han se om alla sorterna behövs och ifall svullnaden runt vader och anklar kan minska.

Nu är snön borta på gräsmattorna och endast vita avbrutna ränder ligger kvar av plogvallarna. I morgon kan det vara borta helt om vinden, värmen och regnet håller i sig,

söndag 17 januari 2016

Medan vintersolen sken


Det har varit riktigt kallt i flera dygn nu. Igår passade jag på att ta en promenad till Krämbol för att se hur det stod till med sjöröken. I vanlig ordning fotograferades allt jag såg och den enda gemensamma nämnaren är väl endast att det avbildade fanns runt den väg jag gick.

Vid Genne tänkte jag försöka mig på ett par foton av Backa sjön men det blev gräsänder istället.


På andra sidan bron finns gården Opp-Genne. Från gården har man den här vyn men man behöver inte gå upp till husen det räcker så väl att stå på landsvägen så som jag gjorde. Vinterskuggor är långa och når ut långt över åkern.

Den planterade granskogen vid Krämbol börjar nå mogen ålder. Få se vem som faller först, den eller jag.
Det fanns gott om tid innan det skulle bli dags för sjöröken att få solskenet på sig, därför begav jag mig ned mot utloppet ur Viren och följde sedan kanalen fram mot den röda bron.






Under bron hittade jag den här svårt frostnupna busken.
Det fanns sjörök men inga större mängder och än var det inte dags för att få se den förgyllas.
I väntan på att detta skådespel skulle börja sökte jag andra motiv. Det gamla marmorsliperiet blev först ut.

Träden vid ån stod klädda i rimfrost och solen satte en extra touch på utstyrseln.


Från bron tog jag detta foto ut över Lillsjön.
Det blev ytterligare foton från Viren. I snön såg jag spår efter rådjur, räv och hare. Här har räven raskat över isen. Man har även försökt skapa en liten snöfri is att åka skridskor på men den upplogade ytan låg åter snötäckt.
Så var det dags att ta sig an sjöröken. Den hade så smått börjat få färg och tydligast var det vid utloppet ur Viren och inloppet i kanalen.





Det föreföll som att föreställningen började närma sig finalen och med ett par sista foton lämnade jag kanalen och bron.


Det står en dekorativ björk på en kulle. Där fanns förr även en blå bänk man kunde sitta på om man kände för det.

Åter tog jag ett foto över Lillsjön. Den här gången i riktning mot den röda bron och bortsidan av sjön.
Solen började närma sig nedgång och vid Luvsjö-området syntes den trött kika fram mellan träden.
Solstrålarna nådde ut över bortkanten av ängen.
Där jag senast såg rådjur hade nu ett gäng gulsparvar sökt nattkvist. Här är ett par av dem. Hanen underst.
Så var det dags för solen att gömma sig helt.
Det var en skön promenad även om mitt knä blev en smula motsträvigt innan jag kommit hem.

fredag 15 januari 2016

Kreativt?


Kameran har något som kallas kreativa program. Rent kortfattat innebär det att det finns möjligheter att göra fotona ”konstnärliga” utan att veta vad man håller på med. 

Min hibiskus Amy Lynn blommar just nu. Eftersom jag redan har en mängd vanliga foton av den blomman tänkte jag som omväxling pröva de kreativa möjligheterna. Det kan ju inte bli värre än misslyckat. En stor del av fotona blev följaktligen bortsorterade men de här tre fick godkänt. 




fredag 8 januari 2016

Glitter och sjörök


Jag berättade nyligen om en fotopromenad som gick till Krämbol av en särskild anledning men att det jag hoppades på inte inträffade. På trettondagen gjorde jag ett nytt försök.

Till Krämbol kan man komma från två håll. Den här gången valde jag att gå dit via Genne istället för Luvsjön. Det var solsken från klar himmel, praktiskt taget vindstilla och framför allt ännu kallare. Det var såna förhållanden som behövdes! Det syntes på långt håll att detta var rätt tillfälle. Här visar Duveholmssjön vad jag var ute efter: Solbelyst sjörök!
En sak jag inte räknat med fanns också. Det for glittrande frostkristaller i luften och när solljuset bröts i dem fick de regnbågens alla färger. Det ville jag också få med på foto. Eftersom jag hade en tid att passa, lämnade jag Duveholmssjön och glittret där och fortsatte bort mot Genne och Backasjön. Här såg jag ingen sjörök men jag tror det sånt fanns där också.
Jag hade varit så rask i vändningarna att jag hann stanna några minuter vid Opp-Genne och där glittrade det en hel del om man tittade motsols. Prickarna är små virvlande iskristaller.


Fotograferade man med sidoljus eller medljus syntes inga kristaller och framförallt inte om man stod i skuggan.

Vid Stenhustorp vek jag av in mot Krämbol och tiden tillät att jag även gick ned till Viren.
Det var vid den röda bron jag skulle stå, på den eller intill den och det skulle ske då solen kom i läge att lysa på sjöröken över kanalen. Det är ett kort ögonblick det sker så för tidigt eller för sent ger ger inget. Det var den tiden jag skulle passa.
Så var jag på plats och jag fann snart att bästa stället den dagen var att stå intill bron och sikta mellan träden.


I och med solen rörelse ändras ljusets vinkel och ljuskäglan flyttas så faller mera in i kanalen. I onsdags hann solen sjunka för lågt för att hela kanalen skulle belysas men de närmsta två veckorna kommer det att bli bättre med den saken.
När ska man då vara på plats? Klockan 2 börjar det bli dags att vara där och bekanta sig lite med omgivningen. Gå inte in på gården utan håll er utanför häcken! Det måste vara solsken och minst -10°C för att det ska bli någon rök att tala om, Ju kallare dess bättre så klä er därefter och försök hålla kamerorna i värmen under jackan då det inte ska fotas.

När skådespelet upphört tog jag det här fotot från bron ut över Lillsjön. Kalla soluppgångar kan också ge en del solbelyst sjörök över Lillsjön. Då kommer ljuset in från Genne kvarn och det öppna vattenstråket blir belyst. 
En björktrast kom förbi och slog sig ned i en buske. Fågeln var mera angelägen att få i sig bär än att fly undan och det gav mig möjligheter.
Det fanns även en trädkrypare där.
Nu handlade nästa begivenhet om solnedgången. Även om solen skymdes av träden vid kanalen och Viren så skulle det dröja en sund innan den sjönk under horisonten. Det gav mig tid att kika efter andra vyer och motiv. Så här på vintern då solen står lågt brukar jag pröva att fota motsols och en av Krämbols hästhagar inbjuder till det.

Det blev ytterligare två av Viren.

Krämbols åkrar och skogsbryn i sen eftermiddagsljus pÄVen assade jag även på att få med mig.
Även ett par foton av den lilla tuffa blåmesen hann jag få.

Nu blev det inge färgsprakande solnedgång utan en med mjuka färgtoner.
Kvällen var på väg.

Det blev en lyckad fotopromenad med glitter i luften och guld över vattnet. När detta sker nästa gång beror helt på vädret.