Gryning

Gryning

tisdag 29 december 2015

I ett snöigt landskap


Hyrbilen var återlämnad och nu återstod att gå hem. Katrineholm är känt för sina lindar och de här intill järnvägen råkade fånga min uppmärksamhet.

I vart träd eller buske fanns lysande droppar och jag försökte mig på att fånga detta glittrande ljusspel men det var först då jag sänkte blicken mot marken jag fick till det.
Uppe i en björk satt en flock kajor och försökte klura ut var de skulle kunna hitta mat någonstans nu när snön på marken låg i vägen.
För min del hittade jag min mat hemma men sen var det dags att ge sig ut på nästa fotopromenad. Det känns lite nymodigt att gå över bron vid Värmbol, så över den skulle jag och vidare upp mot Backa och förbi Hovmanstorp och hem igen.

Det glittrade inte bara i snön utan även i Backasjöns spegelblanka vatten.

I år har jag faktiskt längtat efter snö och solsken och nu fick jag mitt lystmäte. Jag tror att till och med alarna i beteshagen vid Backa gillade läget.

På andra sidan Backa höll en liten grupp gråsiskor på att provsmaka utbudet av kardborrefrön. Just den här förföll vara helt i deras smak.
Solen började närma sig trätopparna men än fanns det ett varmt solljus.


Över vägen genom skogen bort till Hovmanstorp var det däremot skugga.

Vid Hovmanstorp mötte jag solskenet igen.

Backen ned mot åkern lämpar sig bra för den som vill åka utför.
Solvärmen under dagen hade skapat förutsättningar för att det skulle uppstå kalldimmor i skuggorna medan solen sjönk ned mot skogen och bakom den.




Det kommer fler soliga dagar i veckan, så om jag vill och benen tillåter, blir det fler promenader.

måndag 28 december 2015

Äntligen


Äntligen fick även vi här Södermanland vinter.  Det började snöa under gårdagens eftermiddag och när natten kommit såg man inte så mycket av gräsmattorna.
Idag skulle jag lämna tillbaka den bil jag hyrt över julen. Det tog en stund att få bort snön från den. Då bilen var återlämnad gick jag tillbaka genom stan. Snöröjningen hade skött sitt jobb väl men dessvärre blev det rätt halt efteråt. Jag beslöt trots det att gå en fotorunda också. Då gick jag förbi en bilägare. Han hade mindre snö på sin bil än vad jag hade haft på hyrbilen. Det nämnde jag inte men jag frågade om jag fick ta ett foto av honom medan han jobbade med att få till sikten framåt. Det gick bra.

Fotopromenaden blev inte särskilt lång men gav många bilder att ta rätt på. Jag har gallrat ut det som är värt att jobba vidare med och det ska jag ägna mig åt imorgon.

torsdag 24 december 2015

En god julafton


Idag har jag ätet den godaste tårta jag någonsin ätit av.
Jag har även sett ett pepparkakshus som vunnit en stor tävling i konsten att bygga just pepparkakshus. Mer att läsa om detta och foton finns här.

måndag 14 december 2015

Solig lördag


För närvarande ägnar jag mycket tid åt att sortera mina foton. Jag har fått för mig att det kan finnas en eller annan bild som kan göra sig på väggen. Jag håller på att leta fram dem. Helt enkelt är det inte men det ska gå. Vill ingen annan ha dem får jag väl hänga dem på väggarna i lägenheten. 

I lördags var det sol och jag tog en paus i sorteringen och gick ut, Det första jag fick se var en steglits, tätt följd av en blåmes och en övervintrande bofink.


Jag fortsatte förbi ängen vid Luvsjö-området och gick vidare mot Krämbol.


Det blev en skön promenad.

torsdag 10 december 2015

Den nya bron


I måndags fick jag veta att den efterlängtade bron vid Värmbol skulle invigas i veckan. Det fanns visserligen inte en tillstymmelse till bro där den dagen men den skulle vara på väg. Bron är inte hämtad nästgårds precis. Det är en riktigt snygg träbro, tillverkad av limträbalkar. Sådana broar gör man i Skellefteå. 3,5 ton ska den klara att bära, så traktorer med släp kommer inte över. För säkerhets skull har brons bredd krympts, så endast personbilar får plats. Idag har bron invigts men jag gick över den redan igår.
När jag så kommit över ån fortsatte jag mot Backa, Hovmanstorp och kom fram vid Bonneråd. Allt regnande har gjort den vägen väldigt kladdig så jag får nog vänta med att gå där till det torkat upp eller blivit tjäle. Något fyrfota vilt såg jag inte men en havsörn flög över vägen utan att ge mig tillfälle att få försöka mig på ett foto.

Framme vid landsvägen råkar NatureFootstep komma förbi. Hon hade planer på att fara till Claestorp. Där finns det ett pyttelitet hus stående på en höjd i skogsparken. Det var det huset hon ville ta foton av. Jag fick ett erbjudande om att följa med och tackade ja. Vid viltvattnet såg vi en flock dovhjortar. De upptäckte oss snart och drog sig undan. Avståndet var stort och ljuset började bli klent. Mina foton blev inget att visa. 

Så kom vi till den lilla stugan och jag tog många usla foton från många intressanta vinklar och inget av dem tänker jag visa. NatureFootstep visade mig en annan och annorlunda sak. Det var en utläst bok men innehållet tycks ha varit hett.

Boken låg på golvet till ett mysigt uterum där man kunde sitta under tak, läsa, dricka något gott eller lyssna på fåglarna. Det tycktes ha gått livligt till där men kanske slogs glädjen i spillror.
Från herrgården är det raka spåret rätt in i skogen.
Tack vare NatureFootsteps erbjudande kom jag att få med mig foton av ett slag jag inte tagit förr! Det tackar jag för!

tisdag 8 december 2015

Jag var till vårdcentralen igår


Det var dags för den årliga besiktningen och som en följd av den få nya förskrivningar av läkemedel. Jag kom i god tid, betalade 150:- och satte mig i väntrummet. Det fanns skyltar om att detta utrymme var en mobiltelefonfri zon. Under skylten satt en kvinna i medelåldern och kollade av sina mejl eller vad det nu var. Bredvid mig fanns en man i min ålder som mobilledes förde en högljudd konversation rörande ett nyligen avhållet musikevenemang med någon som aktivt deltagit i detta.

På exakt tid öppnade läkaren dörren och kallade på mig. Vill du vara så vänlig att komma in! Så vänlig kände jag mig och vi hälsade medan vi begav oss in i läkarrummet. Där ställde han sig framför tjänstedatorn och vände sig mot den. På bordet låg ett papper som han också läste och jämförde med texten i datorn. Det fanns en stol som jag antog var avsedd för besökande patienter och jag hängde jackan över ryggstödet och skulle just sätta mig då läkaren upphävde sin röst och sa: Vill du vara så vänlig att sitta ner!

Så jag satte mig medan läkaren studerade datorn och pappret och jag studerade hans rygg. Så sa han: Vill du vara så vänlig att ta av skjortan!

Så jag tog av mig skjortan och läkaren ställde en fråga. Ser du bra med glasögon?  Jag svarade ja och nästa fråga kom: Hör du bra? Även där svarade jag ja men bet ihop för det var nära att följt efter med orden även utan glasögon! Så ville han veta om jag var hungrig och åt mat och ifall magen skötte sig? När vi så gått verbalt gått igenom intag och utsläpp, kom nästa uppmaning: Vill du vara så vänlig att stå upp! Följd av uppmaningen: Vill du vara så vänlig att sitta här! medan läkaren pekade på undersökningsbritsen.

Nu började jag få svårt att hålla tillbaka skrattet men det hade nog inte varit så vänligt att släppa fram det. Så skulle han lyssna på lungorna. Vill du vara så vänlig att andas kraftigt! Och jag drog ett par djupa andetag med han lyssnade högt och lågt. Därefter skulle jag vara så vänlig att andas som vanligt och åter lyssnade han högt och lågt.

Nu var det åter dags att studera datorn och pappret en stund och så skulle jag vara så vänlig att lägga mig ner och sedan kontrollerades mitt blodtryck vilket var helt normalt. Nu hade läkaren upptäckt att var tämligen fet och började rekommendera en massa tidsödande ansträngningar för min del. Jag kände dock att jag inte var vänlig nog att ge mig in på sånt men gärna kunde tänka mig att gå i ett vänligt tempo och fotografera de djur som fann mig vänlig nog att tillåtas få göra det.

När så kroppsbesiktningen av avklarad fick jag vara så vänlig att sitta upp och vara så vänlig att sätta på mig skjortan. 

Vid det laget hade läkaren kommit fram till att jag skulle få en ny tablett att gotta mig med medan jag skulle avstå från en annan gammal. Han ställde även i utsikt att jag skulle få sluta med en tablett vars vanligaste biverkan var svullna fotleder och eftersom jag fick det strax efter att den sattes in antog han att det fanns ett samband.

I 30 minuter pågick undersökningen och nya recept har skrivits ut. Jag har aldrig tidigare mött en läkare som agerat som ett datorprogram där allt sker i korta steg. Jag tror jag kommer kalla honom Doktor Basic eller Assembler i fortsättningen.

Ute sken solen och kände att jag behövde vara mig själv nog en stund för att göra mig kvitt all inövad vänlighet och återfå mitt forna jag, så jag traskade hem och tog med kameran på en promenad. Först såg jag en katt. Den tycktes vara van att posera.




Jag begav mig mot Värmbol och Backasjön. Det drog svaga vindar över vattnet och solen sken gott.


Därefter begav jag mig mot Krämbol. Solen var på väg ner och skuggorna började breda ut sig.


Ur skuggorna smög rådjuren komma fram.
Kvällsljuset silades mellan träden.
En kråka hade hittat sitt sovträd och solen redan sjunkit under horisonten.

och ännu var det eftermiddag fast det nästan var natt.

fredag 4 december 2015

På gång igen


Igår var jag till sjukgymnasten och kunde då berätta att mitt knä fått mycket vila sedan jag var där senast och att inflammationen i muskelfästet nu knappt märktes av. Det innebar att jag inte behövde återkomma såvida inte problemet började visa sig igen och då vore det klokt om jag inte lät det gå för länge. Jag rekommenderades även att följa det dagliga träningsprogram hon givit mig men som jag varit ytterst försiktig med att ta i bruk.

Jag hade kameran med också och det blev ett antal foton tagna. Några av dem kommer här nedan. Jag valde att gå stigen genom skogen och fick på så vis med mig dessa två foton därifrån.


Vid vårdcentralen hade man städnoja och till och med ställt en man på taket för att bli kvitt vad som nu händelsevis kunde finnas att göra sig av med där.
Efter besöket skulle jag hämta ut beställda bläckpatroner till skrivaren. Fyra såna kan rimligen inte behöva en kartong stor nog att rymma ett par pjäxor i men så tyckte HP det skulle vara och därmed tvangs de fylla på med diverse stötdämpande plastkuddar för att inte patronerna skulle skramla sönder inne i tomrummet. På väg till affären plockade jag nypon.
Varje gång jag varit till affären har jag sett en seglivad tok som jag inte kunde fotografera då men igår kom den inte undan.

Det var inte så mycket med den längre och idag lär den få det dragit om blombladen. Gorm höll sig snällt och beskedligt härifrån men Helga verkar däremot vilja dansa med allt hon hittar häromkring. Nu är det så att jag har ett par blommor som jag hellre ägnar mig åt än stormar, så Helga får hållas med sitt utomhus så pysslar jag om hibiskusarna inne i värmen.
Jag har även fått frön efter Amy Lynn. Det var i början på oktober hon blommade och då fick hon ta sina egna pollen. 
Det blev fem frön av det tilltaget.
Så nu har jag full sysselsättning. Fem frön ska jordas och fyra patroner ska laddas i skrivaren. Det är mycket nu!