Gryning

Gryning

fredag 30 oktober 2015

Nu ska det också prövas


Jag har skaffat ett knäskydd som jag tror kan bli bra. Det är gjort av neupren.

Då jag kom hem mötte Amy Lynn mig med en nyutslagen blomma.

onsdag 28 oktober 2015

Hjortmorgon


Eftersom jag i måndags fick klart för mig att dovhjortarnas brunstperiod är inne i sin kulmination, tänkte jag göra ett försök att om möjligt få ett foto av den starkaste hjorten och kanske någon av hans kronprinsar. Sträckan mellan Backa och Bonneråd har förr varit bra för sådana eskapader, så det var där jag ämnade börja näven denna gång.

Innan gatubelysningen släckts var jag på väg.
För att komma till Backa valde jag att gå leden mellan Genne och Backa. Det är i huvudsak en lättgången led med spänger över de sankaste ställena. Vid högvatten på vårarna kan dock dessa vara översvämmade. Mellan spängerna kan det dock vara en smula stenigt och finnas trädrötter så det är tvunget att kunna lyfta på fötterna. Sen finns det en uppförsbacke och en nedförsbacke. Bägge är branta så det gäller att benen orkar med såna kliv. Här är utsikten utför och bort mot delen som leder mot Backa.
Vid Backa finns en kohage med en bra stegar över stängslet. Korna bryr sig inte i folk. Inne i hagen mötte jag en dovhind med kalv.
Det finns en del fina vyer med ståtliga träd också.
Strax efter det jag passerat bondgården, fick jag se tre dovhjortar. Jag stod då på grusvägen och de mörka fläckarna är kardborrar.
Den mörkaste hjorten har ännu inte fått de typiska skovelhornen medan de övriga två börjat få dem. det tar ett par hornömsningar innan skovlarna börjar framträda. Den mörke är därför yngre än de andra.





Hjortarna började överväga ifall de skulle lämna åkern eller inte. Den yngre började i god ordning dra sig nedåt för att sedan vika av in i höggräset.


Den tredje hjorten stannade i åkerkanten.

Då kom en fjärde hjort fram där det nyss stått. Den hjorten har en lång repa efter sidan. Troligen har den varit för närgången mot revirets härskare.

Den tredje hjorten stannade fortfarande kvar vid åkerkanten.
Den fjärde hjorten verkade söka dofter. Kanske han till skillnad mot de första tre är fullt könsmogen och söker hitta en villig hind. Då och då kastade han ett öga åt mitt håll.
Även den tredje hjorten höll mig under uppsikt. Då den fjärde försvunnit gick den tredje upp till den plats den fjärde varit på.


Då och då kunde jag sakta flytta mig till bättre positioner och fick även tid att byta batteri i kameran medan hjortarna fanns omkring mig. De hjortar som gått in i gräset verkade trivas bra där.


Den tredje hjorten beslöt att gå av åkern samma väg som den fjärde tog. Även de övriga gjorde så efter hand.

Då hjortarna lämnat åkern fortsatte jag längs grusvägen för att så småningom komma till Hovmanstorp. Medan jag gick där tänkte jag att såna här stunder av lycka måste man vara rädd om och spara länge. 

Nu visade det sig att det kanske kunde bli mera. Plötsligt hörde jag den revirhävdande hjorten och lätet kom närmre. Sekunderna senare ser jag en hind springa i skogen och inte långt bakom följde hjorten. Då blev det bråttom! Hinden sprang snett mot mig. Om hjorten skulle se mig, vad skulle då hända? Jag stod kvar och försökte få till ett foto.

Hon fortsatte ut ur skogen och hjorten stannade för ett ögonblick. Nu kunde jag få ett par bilder av den store. Fototekniskt är det inga bra foton men jag struntar i det! De är bättre än dem jag försökte ta då han sprang.


Då den store rusat vidare kom hindens kalv efter. Ännu en stund av lycka och jag gick mot Hovmanstorp. Där på en sten stod en liten hjortkalv. 

Än har han inga horn men man ser var de ska komma. Är det han som rusar genom skogen om sju, åtta år?
Så skulle jag då gå hem. Stundtals hade jag stora besvär med mitt knä och då NatureFootstep tursamt kom förbi och stannade tiggde jag skjuts hem.

Jag vann inte


Som förväntat vann jag inget pris i den tyska fototävlingen. Däremot har jag fått ett erbjudande om att köpa en väggalmanacka med de 12 vinnarnas foton som månadsbilder. Jag kommer att skapa min egen kalender bara jag fått till ett passande foto för oktober och november.

I morse var jag ute en stund med kameran. Då jag befann mig som längs bort hemifrån sett ville vänsterknäet inte vara med på en stund. Det gick över men något måste nog göras åt detta. Hursomhelst blev det en del foton tagna och ungefär 10% överlevde den första gallringen. 

Det blev högdramatiskt vid ett tillfälle och fotona nedan är från det mest spännande ögonblicket.



Nu har jag ca 35 foton att försöka få mera fason på.

måndag 26 oktober 2015

Nu är de på gång


Det börjar dra ihop sig för dovhjortarnas brunsttid. I morse tänkte jag gå runt Hovmanstorp för att se hur det stod till där. En stund innan soluppgången var jag på väg.
Eftersom bron vid Värmbol inte finns längre, måste jag gå över ån vid Genne. Då passade jag på att få med ett foto av Backasjön.
Bortom Backa stötte jag undan en grupp hindar. De stod gömda inne i ett buskage men tyckte väl att jag kom dem för nära. Jag hörde prasslet i de fallna löven då de gav sig av. Därefter fick jag se några av dem på håll. I närheten av Backa har jag annars hört och sett en revirhävdande dovhjort men det var för två år sedan. Om det mötet har jag berättat i blogginlägget från den 150110, Dovhjortar jag mött. Nu var det tyst.

Vid Hovmanstorp såg jag hindar på långt håll. Medan jag stod där och spanade på dem, för att se ifall de hade herrbesök, kom två unghjortar fram ur skuggorna och ställer sig på en solbelyst plats och börjar beta. Jag befinner mig ca 30 meter från dem. Här har de ännu inte upptäckt mig. Den andre hjorten skymtar man hornen av bakom den förste.
Den förste upptäcker mig efter en stund. Han är mer förbryllad än rädd och kan inte klura ut vad det är för fuling som står där ute i solskenet på vägen.

Den andre har under tiden betat bakom björken men kommer nu fram och bägge börjar beta. Den andre hjorten har ännu inte sett mig.

Bägge betar tryggt och lugnt framför mig, som vore de välskötta tillitsfulla mjölkkor.
Efter en stund ämnar de byta plats och då får den andre se mig. Han är mer skeptisk till den där skumma figuren på vägen.

Som en följd av det springer de undan en bit men stannar för att se ifall jag följer efter.
Det var då jag hörde den revirhävdande hjorten någonstans i skogen bortom åkern bakom mig rapa ut sitt budskap. Då hjortarna givit sig av traskade jag fram till landsvägen vid Bonneråd.
Från vägen såg jag tillbaka mot skuggorna kring Hultstugan.
Nu vet jag att dovhjortarnas högbrunstperiod är inne. Den varar inte så många dagar ,så jag får försöka passa på och hoppas att vänsterknäet vill vara med. Det är lite osäkert med det.

söndag 25 oktober 2015

En snabbis till affären


Hur går man bäst till affären? Snabbaste sätt? Rakaste väg? Enklaste väg? Skickar någon annan? Man kan krångla till sin vardag om man vill! Jag för min del går mina egna vägar av mina egna skäl och på så vis kom jag att stå på en stig i skogen och blicka nedför en solbelyst backe.

Nedförsbacken ledde till en mindre uppförsbacke och sen hade jag gammal skog strax inpå mig. Jag gick in bland träd och stenar och såg mig om en stund.
Hade jag fortsatt mot ljuset i fotot ovan hade jag stått vid badplatsen men det inte åt mitt håll, så jag gick tillbaka ut på stigen och såg tillbaka åt det håll jag kommit från.
Dock var det inte heller mot det ljuset jag skulle gå utan till affären och så gjorde jag det.

lördag 24 oktober 2015

Morgonpromenad kring Krämbol


Gryningen kommer i lagom tid numera. Här syns himlen ljusna i öster vilket i detta fallet blir över Genne.
Solen börjar synas mellan träden invid vassarna kring Lillsjön.
Ser man åt andra hållet och ger sig upp i gräset kan man mötas av denna vy.
Man får då även en bättre överblick över Lillsjöns mera öppna vattenyta.
På den stora åkern vid Krämbol betade tre rådjur i den gamla sädesstubben.
Skogsbrynet består av ekar.
Ett höstgult lövträd uppe vid gården speglar sig i kanalen.
För en tid sedan berättade jag att jag närde planer på att försöka ta en del annorlunda foton men misslyckats att genomföra detta. Nu är den uppgiften löst. Följande foton kommer från insidan av ett fallet träd.


Intill huvudbyggnaden på Krämbol finns ett litet gammalt hus.

Jag gick även in i skogen. för att fånga ljuset där i mörkret.
Jag såg även löv vilka blev genomlysta av solskenet.

Det finns fortfarande blommande växter.

Jag såg en grann lönn ...
.
.. och höstfärgade björkar.
Efter detta försökte jag fotografera virvlande höstlöv utan att lyckas över hövan men det finns ett par i luften på fotot av vyn från Krämbol.