Gryning

Gryning

fredag 31 juli 2015

Sälen Grand Prix 1



Under den vecka jag var på Lindvallen pågick en tävling för veteranfordon. Tävlingen hade många moment. Ett var en utställning av fordonen och dessa bedömdes i olika kategorier, klasser och inte minst publikens pris. För en lekman, som jag faktiskt är, var det svårt att avgöra vad som var nygjort, eller ersatt av delar från andra bilar men jag trivdes likafullt bland bilarna, deras ägare och den trevliga stämningen bland alla på plats. 

Idag tänkte jag visa några av de yngre fordonen. Först en Ford Anglia. Den vann klassen för mest original. Knappt något hade behövt ersättas under årens lopp på den bilen. Alla åtgärder och vad det kostat fanns dokumenterat. Modellen tillverkades mellan 1948 - 1952.

Där fanns även en SAAB 92. Den rönte större uppmärksamhet än Porsche 911 bakom den. Det fanns för övrigt gott om Porsche på plats men de fick finna sig i att vara ointressanta statister. Det var helt andra bilar publiken flockades runt.
En udda scooter hade kommit till Sälen. En Lambretta. 
Som ni förstår fanns det äldre bilar på plats och i nästa avsnitt ska Bugatti få visa sig.

torsdag 30 juli 2015

Och molnen har sin gång


För närvarande arbetar vädret hårt med att förvandla Sveriges lustgård till en våtmark. Nu är det så att det minsann inte råder någon brist på kärr och sanka områden här men molnen tycks ha sin egen uppfattning om hur blöta dessa landområden ska vara. Efter att ha gjort en inspektionstur bort till viltvattnet vid Östra Vingåker kan jag konstatera att det räcker nu!

På väg mot viltvattnet såg jag dovhjortar, kronhjortar, vildsvin och rådjur. På grund av molnens obstruerande av morgonljuset blev dessa foton misslyckade. Djuren befann sig på avstånd och stod inte stilla så länge som behövts för att kameran skulle kunna hinna läsa in det den hade framför sig.

Vid viltvattnet var aktiviteten låg. En häger vågade stå kvar så länge som kameran behövde.
Hästarna vid Bonneråd tog det lugnt. Detta är hingsten. Han hade ett sto med sig i hagen. Hon stördes av trafiken på landsvägen och travade undan. Då lämnade hingsten sitt träd och lunkade efter och förbi henne samt ställde sig i vägen så hon inte skulle komma för nära hästarna i nästa hage. Det är noga med att hålla ordning på damerna!

Vädret gillas av sniglar och snäckor. De finns såväl högt som lågt nu.

Nästan hemma fick jag plötsligt se en råbock. Den hade relativt små horn och det ena var brutet. Innan jag hann få upp kameran var bocken på väg bort. Det grämde mig för avståndet oss emellan var kort. Lite senare fick jag dock god kompensation för detta missöde. På tomten där jag tidigare såg en råget visa upp sin lillpojke fanns nu en råbock. Bocken sökte dofter. Antagligen var den intresserad av rågeten och hur nära det kunde vara innan det var dags att göra henne sin kur. Brunsttiden är inte långt borta. De här fotona tog jag av bocken. Han såg mig flera gånger men utan att lägga märke till mig trots att jag stod helt öppet på vägen. Först på sista fotot upptäcker han vad han tidigare förbisett. och då är han höst 20 meter från mig.







Nu går jag och hoppas på dimmiga morgnar,

tisdag 28 juli 2015

Flugor


Under veckan på Lindvallen såg jag knappt någon fjäril mer än en nässelfjäril. Det fanns gott om små vita fjärilar i gräset men de vanliga sommarfjärilarna höll sig någon annanstans. Humlor fanns det rätt gott om likaså blomflugor.  Här är ett urval av flugorna jag såg. Jag har fått god hjälp av kunniga människor med identifieringen av arterna.

Skogsnäbbfluga, Rhingia borealis, hane.



Blank slamfluga, Eristalis rupium, hona.
Blank slamfluga, Eristalis rupium, hona.

Humleblomfluga, Volucella bombylans, hane, och Blank slamfluga, Eristalis rupium, hona.
Bilik blomfluga, Eristalis tenax, hane.
Dansfluga, Empis tesselata, hona.
Jag fick lära mig att man oftast kan avgöra blomflugornas kön genom att se dem i ögonen. Honornas ögon sitter inte lika tätt ihop på huvudets ovansida medan hanarnas vanligen når fram till varandra. Det syns tydligt på de två översta fotona.

söndag 26 juli 2015

Morgonpromenad


Igår, fredag, gick jag till Östra Vingåker. Det var ett tag sedan jag var åt det hållet, så nu ville jag se hur det nu såg ut där och i omgivningarna längs vägen dit. En dryg timme innan gryningen gav jag mig ut i mörkret.

Det första jag fick se var en liten igelkott. Ljuset var så svagt att min kamera inte klarade uppgiften utan att använda blixt och visserligen fick jag på så sätt ett foto av igelkotten men bilden går inte att visa upp med hedern i behåll. 

Nästa uppgift, kameran inte klarade att lösa, var en flock vildsvin. Det tredje misslyckandet handlade om en dovhind på avstånd ute i en veteåker. Allt detta var ju trevligt att se i verkligheten men jag ville självfallet ha användbara foton av det också!

Nästa försök gällde dovhjortar. Jag kom nära gruppen av stora hjortar. De gick på den speciella åkern vid vägen upp mot Knutsdal. Jag kunde följa dem en stund och kameran fick jobba. En av de mellanstora hjortarna hörde nog kameran men kunde inte lokalisera varifrån ljudet kom. Efter en stund hade den fått syn på mig men de övriga var helt  förvirrade.
Vid fågeldammarna på bägge sidor om landsvägen började lätta dimmor glida över vattnet. Dimmorna tätnade efter hand som solen steg.
Svarthakedoppingen var ute och försökte lära ungen att hitta sin egen mat. Ungen var inte särskilt intresserad utan tjatade ständigt om att få sin mat serverad från näbb till näbb. Tjatet lönade sig emellanåt.
Bortom dammarna reser sig en ås och i en oanvänd beteshage på sluttningen letade en räv efter sin egen frukost.
I början av juli fanns det skrattmåsar vid viltvattnet men nu var de borta. Dimmorna steg och solen satte ljus på dem.
Jag ansåg mig ha fått se vad som fanns där för tillfället och knallade hemåt igen. Invid vägkanten stod en gul blomma som humlorna gillade.
Idag blir det mest regnväder. Det som möjligen kan räknas in på vädrets pluskonto är väl att luftfuktigheten blir hög och en sval vindstilla morgon kan det innebära dimmor i gryningen och sen finns det nog en del svamp i skogen att hämta också. Det har varit ont om kantareller på mina svampställen de senaste åren.

lördag 25 juli 2015

Det visste jag inte innan dess


Jag berättade tidigare om mitt misslyckade fiskafänge i Lindvallens put&take-sjö, Svansjön. Jag blev utan fisk men fick med mig en bunt foton och blev en erfarenhet rikare. Det är om den jag nu tänkte berätta.

Allt började med att jag såg en nattslända simma på vattenytan. Sländan kom åt mitt håll. Att  nattsländor simmar på en vattenyta är inget konstigt. De gör så, då de är fullbildade insekter och raskt försöker ta sig in till land för att låta kropp och vingar få torka upp så de blir starka och flygförmågan god.

De simmar också på ytan då de ska lägga sina ägg efter parningen. Äggen kläcks med tiden och ut kommer en larv, vilken bygger ett skyddande hölje av sand eller växtdelar runt kroppen. Man brukar kalla dem husmaskar.

Den här sländan var ensam. I samband med äggläggningen brukar man se flera aktiva sländor på vattnet.
Sländan simmade i riktning mot en sten och tog sig även upp på den. Så långt var allt som förväntat ... men sen! Jag tror fotona berättar bäst om ad som därefter hände.


Sländan kröp ned i vattnet helt och hållet. Detta var inte vad jag förväntat mig. Därefter simmade den runt nära bottnen under en lång stund.




Kanske lade sländan sina ägg under badturen. Jag vet inte. Då sländan väl fått det gjort som göras skulle, simmade den åter bort.
På de tre första fotona av nattsländans undervattenssimning ser man även en nymf av en annan insekt vilande på bottnen. Vilken art det rör sig om i det fallet, vet jag inte, vilket för övrigt även gäller för nattsländan.

fredag 24 juli 2015

De sista dagarna


Tiden på Lindvallen började gå mot sitt slut. Lördagen var blåsig och det blev tvunget att hitta fotomotiv i vindskyddade lägen. Precis utanför lägenheten fanns en ängsskallra. Jag satt ofta och tittade på den om dagarna men hade inte kommit mig för att ta stegen runt huset för att dokumentera den. Nu var det dags!

Min yngsta dotter menar att de flesta av mina bästa foton har vatten i någon form någonstans i bilden. Här strömmade vattnet ned för berget i många små bäckar. En av dem kom att hamna på bild denna morgon.
Lindvallens flaggor blev ordentligt vädrade i vinden.

Under lördagen pågick en tävling och uppvisning av veteranbilar, Sälen Grand Prix. Många fordon som modernare slag som Ferrari, Maserati, Porsche och Aston-Martin ville vara med och sola sig i glansen från de mer intressanta bilarna. Fotot nedan visar 4 veteranbilsmodeller varav en i dubbel upplaga och en vit Porsche längst bort. Klarar du av att identifiera veteranerna, var du antagligen på plats! Den närmsta klarar alla, den blå och svarta om du har lite bilintresse men den vita med som siffran 4 syns på klarar endast en expert eller någon som råkat se den förr! Jag kommer att berätta mer om bilarna en annan dag och svaret på utmaningen kommer sist i detta inlägg.


Då jag var på hemväg hittade jag en växt jag inte kände igen. Det visar sig vara björkpyrola.

Jag fann även en växt som huvudsakligen finns i fjälltrakterna, norsknoppan. Den står gömd bland klövern.

En växt som inte påverkades nämnvärt av vinden var kryplummern.
Så blev det avresedag. Jag var tidigt uppe och hade allt packat och redo. Det gav mig tid att gå ut e stund på morgonen för att se hur det gått med snöfläcken under veckan vi vistats på Lindvallen. Den hade minskat betydligt.
Jag passade även på att få med mig ytterligare tre växter: Daggkåpa, grustrav och kråkvicker.


Så var det dags att ta farväl av Vintergatan.
Hemresan gick bra.

Veteranbilarna är, MG, Bugatti, Bugatti, och så den svåra Miller 1930 Boyle Valve Special!

torsdag 23 juli 2015

Upp på Östfjället


Vid Högfjällshotellet finns en dryga 2km lång asfalterad promenadväg rakt upp på Östfjället. Dit skulle vi åka, ifall det blev passande väder med fin utsikt. Fredagen den 17:e var stunden inne och hela gänget for dit.

Min äldsta dotter tog den promenaden som ett träningspass och rullade tillsammans med assistenterna på med oss andra följande efter. Jag såg till att kön hade svårt att hänga med eftersom jag ständigt stannade för att eventuellt få ett foto av en vy, fågel eller växt. Vyerna var inte så svåra att komma åt. De stod stilla runt om en och bara väntade på att bli upptäckta. Värre var det med fåglarna. De höll ett för dem bekvämt säkerhetsavstånd och växterna stod inte stilla många sekunder i vinden. Flera dussin foton togs det men få blev så bra att de tål att visas.

Vy österut.
Trädpiplärka.
Där den asfalterade vägen tar slut fortsätter stigen vidare men är svårbemästrad för rullstolsåkare. Vi stannade och såg oss omkring en stund. Självfallet fanns det något att mata kameran med.

Kartlav.
Där fanns även ett gammalt vindskydd och på det satt en fjällmosaikslända.

Det blev dags att bege sig ned igen. Solen stod nu högt och molnen hade stigit en aning. Även detta är en vy österut.
Det vackra vädret fortsatte under eftermiddagen och jag fortsatte att samla intryck och foton från Lindvallen. Eftersom det regnade mer eller mindre varje dygn blev alla diken snabbt fyllda och strömmade muntert fram i solskenet.
Blommor och insekter njöt av solskenet.
Videt hade sina fröer klara för att flyga med vinden.
Ängsullen stod torr och fin.


Även nordspiran, Pedicularis palustris ssp. borealis trivdes i sommarvärmen.

Här har en blomfluga jag inte känner till namnet på hittat en ängsklocka.

Midsommarblomstren hade också bevingade besökare. Den undre är en humleblomfluga.


Också roliga dagar har en kväll och här väntar Cookie på att få sin kvällspromenad. Hon hade haft en jobbig stund uppe på fjället. Vi var minsann inte de enda som hade hunden med oss och min yngsta dotter gick ofta ut långt vid sidan om vägen med Cookie för att avleda hennes uppmärksamhet. Det blev tröttsamt för bägge men nu var Cookie åter på alerten.

Fredagen var en mycket bra dag.