Gryning

Gryning

tisdag 30 juni 2015

En promenad på stan


Hyrbilen var återlämnad och nu skulle jag traska hemöver. Kameran var med och det blev en del foton tagna.

Fläderblommor.
Staden kommunhus var i sitt tidigaste skede under det tidiga 1900-talet bostad för en av ortens framgångsrika entreprenörer och handelsmän, Gustaf Robert Grönkvist. 

På en kulle i tätortens dåvarande utkant lät han uppföra  en pampig tegelbyggnad och fastigheten kom att kallas Gröna Kulle. Huset med tillhörande park överläts senare till Katrineholm och där residerar nu delar av den kommunala administrationen. 

Intill Gröna Kulle ligger Stadsparken. Där strosade jag en stund. Rhododendronbuskarnas blomprakt har nu övertagits av rosorna.

I parken finns en del exotiska träd vars namn jag inte känner till. Det här trädet hör till dem.
Buskagen och parkträden erbjuder gott skydd för småfåglarna och nu börjar det här årets fågelungar flyga runt och lära sig söka egen föda.
I parken och vid Gröna Kulle finns en del mindre dammar och fontäner. Där såg jag denna iris.

Än har inte rhododendronbuskarna helt givit upp hoppet helt.


Jag gick bort till det kinesiska näsduksträdet. Där var blomningen över och de blivande frukterna hängde från grenarna.

Intill detta träd hittade jag dessa vackra rosor. De doftade gott också.
Med det lämnade jag stadsparken och begav mig till nästa, Fjärilsparken. Där har man planterat växter som ska vara särskilt lockande för insekterna. Just igår var det mest humlor på plats.


Medan jag stod där och försökte invänta någon fjäril kom regnet. Det vara bara att packa ihop och draga vidare,

måndag 29 juni 2015

På storlommarnas sjö


Förra veckan var jag med bil. Jag for härs och tvärs i omgivningarna eller längre bort allt efter stundens infall och kameran hängde med. Det togs även en del foton men det mesta fick inte godkänt. 
I onsdags var det rätt regnigt i min del av landet. Den dagen blev det inget fotograferande men det blev en del fiskar upptagna istället. I lördags var jag tillbaka där. Det var mest sol den dagen och då fick kameran jobba. Om fisket kan jag säga att för min del gick det uselt.

Vid 8-tiden var många förhoppningsfulla fiskare ute i båtarna.
Jag rondde runt sjön ett antal varv och såg jag något intressant blev det dags för fotografering. De här stenarna, som legat på samma plats sedan istiden, kom på så vis att hamna i kameran och nu här.
En av sjöns berguddar gillar jag extra mycket.

Det finns storlom i sjön och dessa fåglar ville jag om möjligt få bra foton av.
Där finns även silltrut. Den fågelarten hör nog kusten till egentligen men under 50-talet började den söka sig in mot mindre sjöar. Här i Katrineholm har jag inte sett den än men jag har å andra sidan inte varit vid varje sjö eller sett allt.
Ibland gjorde jag strandhugg för att ta en fikapaus. Vid ett sånt tillfälle såg den här sjösandsländan.

Lommarna kom in mot den udden och nu fick jag möjlighet att ta många foton.

De var inte särskilt roade av att någon smög i buskarna och riktade en kamera mot dem.

Jag tror detta är hanen i paret. Här visar han upp sin styrka och den vita halsmarkeringen som i den här positionen påminner om tänder och ett hånleende.
För att understryka kraften i sin stridsförmåga tog han näbben och munnen full av vatten och kastade omkring sig.
Föreställningen avslutades med att han lade sig på vattnet och gjorde sig bred.
Efter att ha visat vad han var i stånd till simmade han bort mot den väntande honan.
Han gjorde det med en total självsäkerhet likt en stjärnartist som går ut på en scen.
Det fanns även andra klippstränder, väl slipade av inlandsisen.

Jag rodde ett varv till runt sjön och hemsökte varje vik i min jakt på dagens första fisk men det gav inget positivt resultat. Så någon timme senare var åter tillbaks för en ny fikapaus. Uppifrån berget har man en god utsikt över sjön.
Vinden åstadkom oftast endast lätta krusningar på vattenytan och där solen kom åt fyllde den dem med glitter.
Jag prövade att ta en panoramabild över sjön.
Det fanns även blåbär där.

Lommarna låg stundtals och vilade ute på vattnet. De ligger då orörliga och driver för vinden men faktum är att inget öga är gömt inne i fjäderdräkten. Med det ena kikar de över ryggen och det andra har full uppsikt åt motsatt håll.
Jag fångade ingen fisk men jag tyckte likafullt att jag haft en av mina bättre dagar.

tisdag 23 juni 2015

Om ett nyckelproblem och lite till


Dagen då jag var ute på fjärilsjakt med kameran hittade jag även en nyckelknippa. Den var försedd med en speciell namnmärkning och nycklarna var också speciella. Jag anade att någon vuxen person tänkt till då namnlappen blev fäst på nyckelringen, samt misstänkte att knippan tillhörde en yngre person. Jag förknippade nycklarna med bättre typer av cykellås. De låg i gräset inte långt från en vilobänk och en stor sten och jag flyttade upp knippan på stenen för att Albin lättare skulle se dem ifall han kom förbi där igen.
När det var gjort ägnade jag mig åt fortsatt fjärilsfotografering. Då fotopromenaden var över, de bästa fotona utsorterade och redigerade skulle de självfallet även visas. Det var då jag för en gångs skull tänkte rätt. 

På Facebook finns en grupp, ”Vårt vackra Katrineholm”. Jag och många andra med någon relation till kommunen är med där. Jag tänkte att kanske någon kände någon som kände Albin. Om jag lade upp ett foto där och bara visade namnlappen kunde endast Albin veta på ett ungefär var nycklarna tappats och hur många de var och såg ut. Jag fick napp. Albins mamma hörde av sig och hon kunde ge tillräckligt uttömmande svar på de frågorna. 

Nu skulle så nycklarna överlämnas. Det var sent på kvällen men jag tog reda på var mamman bodde och bestämde mig för att i gryningen göra en fotopromenad och då hämta nycklarna samt lägga dem i postlådan hos mamman. Så blev det också.

Morgonen var dimmig. Med nycklarna i fickan och på väg mot postlådan kom jag till ängen vid Luvsjön. Där hade jag dagen innan fotograferat fjärilar. Nu på morgonen betade två rådjur där. Kameran hade stora problem med att se dem. Jag provade två inställningar av vilka den sista, vilken jag annars använder för vyer, gjorde bäst ifrån sig beträffande färgerna. Rådjuren stod länge och tittade på mig för att senare lugnt dra sig undan.





Sedan nycklarna lämnats begav jag mig mot Östra Vingåker. På landsvägen gick en ung dovhjort.
Vid sidan om vägen nästan intill mig fanns en hind.
Som sagt det var dimmigt ute. Några möjligheter till fånga soluppgången i ett gyllene dis fanns inte. Det var hart när omöjligt att se solen var solen fanns, än mindre några solstrålar!
Om man försöker få ett bra skarpt tecknat foto av en grå häger som står en bit bort inne i grå dimma är man antagligen precis så huvudlös som jag är.
Det var ruggigt kallt nere i dimmorna vid vattnet, så jag bestämde mig för att så sakteliga knalla hemåt. Dimmorna började tunnas ur och ljuset tilltog i takt med att solen steg.
Vid Backasjön kom en häger flygande. 

Solen tog höjd och dimmorna steg. Vid grusplanen fanns en hare. Den ansåg sig behöva 50 meters försprång ifall vi skulle tävla mot varandra.
Där hittade jag även en svartvit flugsnappare, en hona ...
 en talgoxunge ...
och en grönfink.
Jag hade vid det här laget varit vaken i över 24 timmar och det kändes i kroppen men jag hade faktiskt haft riktigt roligt under tiden.