Gryning

Gryning

lördag 30 maj 2015

Kort om huvet


Det var så att jag skulle gå till min tandläkare för att få suturer borttagna. Det jag då inte märkte var att mitt komihåg hängde på en skör tråd. Samtidigt med dessa borttagna stygn försvann en del av mitt minne. Förr kunde jag inte göra två saker samtidigt, nu kan jag inte minnas två saker. 

Följaktligen knallade jag ut från tandläkarmottagningen och strosade över ett torg, där det pågick en totalt ointressant knallemarknad och vidare mot stadsparken. Jag brukar titta lite där de gånger jag råkar ha varit ner på stan och det är inte ofta sånt sker. Den här gången råkade jag veta att ett mycket speciellt träd blommade. Det ämnade jag fotografera. 

Det visade sig att detta träd stod undangömt bakom en scen, så jag jag fick traska runt länge längs gångstråken innan jag fann det. Faktum var att jag fick hjälp av en parkarbetare, vilken sett att jag verkade tämligen bortkommen bland alla buskage. Å andra sidan blev det en del foton tagna under tiden. Ni får dem rakt av med näsduksträdet, Davidia involucrata, bland alla rhododendronbuskarna.

























Övermätt på färgprakt, fågelsång och näsduksträd började jag vandringen hemåt. Jag hade gått en bra bit då jag med motvindens rufsande i mitt hår blev påmind om att jag för trekvart sedan skulle ha varit hos frisören.

fredag 29 maj 2015

Hänger och slänger



Var finns här ett ställe dit män stundom går,
jag vill njuta tjänster man mot pengar får.
Idag allt hänger ner och mest dinglar slakt
men med lämplig behandling det står spikrakt.
Jag önskar man gör något glansigt på toppen
och ger roten härlig massage för knoppen
Ja som ni förstår, jag vill klippa mitt hår.

onsdag 27 maj 2015

Fåglar, fåglar och ännu mera fåglar


Jag fick ett tips om att det fanns forsärlor inom rimligt gångavstånd. I morse följde jag det och det stämde fullt ut!


Då jag ändå var i faggorna knallade jag bort mot Djulö och fick se blommande vattenklöver.

Där fanns även två kompisar, en domherre och en grönfink, vilka jobbade på att hålla maskrosorna kort.
Så mycket mer fanns inte att se utöver åkrar och träd så jag begav mig hemåt men gjorde en lov ned mot Duveholmssjön.

Rönnen har börjat blomma och lönnen fått näsor.


Det fanns en liten skvätt vatten på asfalten och det gillade en skata.



Jag såg även grönsångaren sjunga för full hals.


Idag slapp ni undan vildsvin, hjortar och soluppgångar även om det var i den tiden jag var ute.

söndag 24 maj 2015

Gökotta med Östra Vingåkers hembygdsförening


Varje år anordnar Östra Vingåkers hembygdsförening en gökotta. Ledare för det evenemanget är en synnerligen kunnig ornitolog, Ingemar Ernberg. Han har den sällsynta förmågan att berätta om vad vi kan tänkas få se och höra där vi då befinner oss samtidigt som hans öron och hjärna registrerar och analyserar minsta fågelpip och kan meddela att där inne i skogen bortom stället där gärdsmygen sjunger finns en rödvingetrast. 

Nu fick vi inte se dessa fåglar men det fanns andra som vågade visa sig. Vi följde en väg genom en granskog och där såg vi bland annat kungsfågel. Den satte sig dock aldrig så att jag kunde ta ett foto av den men en bofink var mer samarbetsvillig.
Vi såg tranor dansa på långt avstånd men jag väljer att visa en trana jag såg på väg till Östra Vingåker. 
Vi passerade flera viltvatten och kunde förundras över svarthakedoppingarnas vackra färger. Den fågeln har gynnats av viltvattnen.

Vi kom även förbi åkrarna jag brukar passera och där såg vi en råbock och dovhjortar på håll.

Över viltvattnet vid Östra Vingåker flög några rovfåglar vilka i någon grad gav en del huvudbry att identifiera. Omvråkarna var inget problem men det var en annan fågel man var osäker på. Jag lyckades troligen få foton av just den och även om de är otydliga gissar jag på att det är en hane av arten brun kärrhök.

Efter att genomfört vår trevliga vandring summerades hur många fågelarter vi sett och hört. Det blev totalt 40 st trots att vi inte såg eller hörde rördrom eller trädpiplärka. Bägge dessa arter hörde eller såg jag på väg till gökottan men det var ju så att säga utom tävlan.

Efter gökottan begav sig några intresserade till Boda Kvarn för att om möjligt titta på forsärlan. Dessvärre var den inte på plats då. Jag begav mig då ut på en liten vandringsled, Bodaholmsleden. Bodaholm var en gång ett säteri med det förföll under stormaktstiden och marken köptes av kringliggande gårdar och gods. Leden går förbi detta ställe därav namnet.

Jag fick se aurorafjärilar flyga men fick endast möjlighet att fotografera en vilande guldtrollslända.
Skogen sluter sig till en portal över leden.

Här och var fanns vackra ormbunkar.
På ett sankt ställe intill leden växte kärrviol.
Då jag gav mig av ut hade jag klätt mig väl varmt och det fick jag verkligen lida av under förmiddagen.

fredag 22 maj 2015

Solen hade beställt väckning


Solen skulle upp tidigt i morse. Den ville ha hjälp att säkert komma upp över horisonten. Det var bara att ta sig an uppgiften! Solen måste ju upp om det ska bli någon dag värd att nämna. Det begriper vilket ljushuvud som helst, ja till och med jag.

I god tid gav jag mig ut och lämplig horisont att bända upp solen över fanns vid Sjöholm. Dit begav jag mig. Hade jag misslyckats med det jag åtagit mig, hade denna dag sett ut så här i Katrineholm.
Nu kom jag fram i rätt tid och satte igång med väckningen. 

Någonstans där under molnen bortom horisonten vilade alltså dagens ljuspunkt och nu skulle den upp. Sakta började den komma till klarhet om att det var dags. Jag vet inte vad den sysslat med under natten men nog verkade vara en aning rödmosig.

Försiktigt började den kika fram bortom trädtopparna.
Till slut var den uppe helt och hållet. Jag ansåg därmed uppdraget utfört.
Jag kunde nu gå hem igen men stannade till vid den här ankdammen. Det såg ut att ta sig med den här dagens ljus.
För att se att det blev ljust överallt gick jag en sväng runt Krämbol också.
Trots molnen fanns det lagom med ljus.