Gryning

Gryning

onsdag 29 april 2015

Sobersandbi, Andrena cineraria


20150421 såg jag en insekt jag inte kände igen. Den påminde mycket om en humla till form och storlek men det fanns även detaljer som skiljde den från alla humlor jag sett. Det var dels färgen på tvärbanden, dels att huvudets framsida hade en ljus behåring lika främre tvärbandet på mellankroppen och slutligen var bakkroppen blåsvart utan någon nämnvärd behåring. 

Jag skickade de användbara foton jag hade till Nordiska riksmuseet och frågade ifall de kunde hjälpa mig att identifiera insekten. Idag fick jag besked. Insekten är ett sandbi, närmare bestämt ett sobersandbi Andrena cineraria och därtill en hona. Hanen har hela mellankroppen behårad med vitgrå päls.
Sandbin är inte sociala på samma sätt som exempelvis honungsbin eller humlor, utan de lever en och en även om många kan välja samma plats att gräva ut ett hål i marken och där lägga ett ägg. Honan samlar pollen från många växtarter och fyller bohålet. Pollenet blir larvens föda över sommaren. Då larven vuxit färdigt förpuppar den sig och kläcks som fullbildad insekt på våren.

tisdag 28 april 2015

Gyllne ögonblick


Morgonen var klar och bjöd på nattfrost. Solen hade inte kommit upp och skulle inte göra så på en timme än men frosten glittrade under gatubelysningen. Någon direkt färgsprakande gryning var inte att vänta. Till det hade behövts en aning dis österut. Från Duveholmssjön hördes rördrommen och det vildmarkslätet hördes även från Viren. 

Mitt mål var viltvattnen vid Östra Vingåker. Vägen dit har ofta bjudit på överraskningar i form av hjortar, älgar, vildsvin och rävar så jag hoppade naturligtvis få se något sånt nu också. Dovhjortar på avstånd fick jag också se men det var inte tillräckligt bra ljus för att fotona skulle bli bra. Det hade nog inte hjälp ens med stativ men sånt tar jag sällan med mig om målet är att smyga på djur.

Över åkrarna låg ingen dimma men det hade jag också hoppats på, att få en hjort stående i dimmor är en av fotodrömmarna men över viltvattnet fanns sjörök. En skarv kom flygande och landade på en av de stenar som skrattmåsarna brukar vila på. Detta orsakade en del skrän och oro i kolonin.
Då människor kommer gående brukar det medföra att fåglarna drar sig undan mot vattnet bortre kanter. Nu var min tanke att jag skulle gå vägen över till bortkanten och få en bättre utsikt över händelserna. Från den plats jag befann mig på såg sjöröken mest ut som vilken grå dimma som helst men med lite tur kunde intryck ändras ifall jag stod så att dimman kom mellan mig och solen då den väl kommit upp.
Solen var på väg men inte framme än.
Jag fortsatte fram över vägbanken och då jag var framme hade solen också blivit synlig.
Skarven satt kvar på den sten den landat på.
I guldgatan simmade gräsänder.

Solen steg, luften värmdes upp och sjöröken började tunnas ur. Jag traskade åter längs vägen för att så småningom komma hemåt. Från vägbanken fick man inte samma gyllene ljuseffekter i sjöröken.
Diset medförde att det blev svårt att identifiera snarlika andarter. Den här var mindre än gräsänderna och jag tycker mig se ett ljust band uppe vid ryggen. Det får mig att tro att detta är en kricka, en hane.
På återvägen hittade jag detta andpar som vilade på en stubbe i en liten halvt vattenfylld grop alldeles intill landsvägen.
Jag såg även kabbeleka och blommande blåbär.


Törs jag berätta att jag kände mig en aning nöjd då jag vandrade hemåt?

måndag 27 april 2015

Sett på väg till affären


Jag ämnade köpa hem mat och valde stigen genom skogen för att komma till affären. Där såg jag harsyra.
Jag kom ut på en äng som längre tillbaks i tiden varit en hustomt. Där blommade forsythia.
Innan jag var framme vid butiken hann jag även se ett stort fält av vitsippor. Det här är några av dem.
Så fick jag handlat vad jag ville ha och kunde nöjd knalla hem igen.

fredag 24 april 2015

Sjöholm tur och retur


Väderprognoserna för de kommande dagarna och in i nästa vecka ser inte så lovande ut för den vill stiga upp innan gryningen och fånga soluppgången på foto. Ville jag göra ett sånt försök i april var det idag skulle ske. Följaktligen klev jag ut i mörkret och traskade bort till Sjöholm för att pröva min lycka.

Väl på plats kunde jag konstatera att österut låg en molnbank och täckte himlen. Själva gryningen och ljusspelet innan solen blev synlig skulle alltså fastna bakom den. Det vara bara att acceptera faktum och inse att visserligen var himlen ovanför mig klar och molnfri men så var inte fallet österut där det roliga skulle ske. 

Två foton av alla dem jag tog under halvtimmen jag väntade på solen fick godkänt. Det första togs minuten innan solen officiellt skulle nå över horisonten och det andra då solen varit uppe en god stund fast fortfarande osynlig bakom molnen men trots sin skymda position lyckats ljusa upp himlen.

Jag fick en bra promenad i alla fall.

onsdag 22 april 2015

Nu blommar det


Jag besökte min trevliga tandläkare på Smile igår. Vi ska snart träffas igen och det mötet blir dyrt eller dubbelt så dyrt, beroende på hur åtgärden utvecklas.

Det blev även tid över för en längre kvällspromenad, eftersom jag ändå tänkte fylla på i kylskåpet. Det första jag såg var blommande lönnar.
Därefter traskade jag vidare mot Carl Ugglas park. Vädret var skönt och många spänstiga motionärer tog tillfället i akt att kuta runt på stigar och broar. Själv koncentrerade jag mig på att ta det lugnt, filosofera och hoppas på att se något fint i omgivningen. Det här blev resultatet av att motionera tankarna.

Solen började gå lågt och de långa skuggorna täckte stora områden då jag vände tillbaka. Intill ett rosarött hus stod ett japanskt körsbärsträd i blom. Allt låg i mörk skugga och det påverkade färgerna.

Så fick jag hem mjölken, frukten och smörgåsbrödet.

tisdag 21 april 2015

En kväll i den begynnande våren


Våren börjar ta fart här i mina trakter. De mest försigkomna småbjörkarna har redan fått fram bladen.
Vitsipporna står tätt och är i sin bästa blomning nu.
Jag gick mot Krämbol men stannade till inför den här synen.
Jag kunde inte låta bli att få med mig ett foto från kanalen.
Den röda bron och byggnaden bakom den fick en aning ljus från den lågt stående solen.
Promenaden fortsatt bort till Östra Vingåker. Viltvattnet låg i skugga då jag kom fram. Det gjorde det svårt att få till bra foton av sothönorna. Skuggorna bredde ut sig även över åkrarna.
Himlen fick en del färg under tiden kvällen tog över.
Kvällen övergick i natt.
En vårkväll med nymåne i april var till ända.

lördag 18 april 2015

Om tingens i sig inneboende ...


Igår kväll hade jag tänkt sätta mig vid teven en stund. Det sker inte varje kväll kan jag säga men några gånger i veckan blir det allt. Min tv lät då meddela att den inte hittade någon signal och därför inte kunde visa hur Ingemar Stenmark for fram värre än i Madonna di Campiglio över dansgolvet. 

Det kändes snopet men var en förlust jag ändå kunde bära men vad värre var, jag ämnade även idag slå mig ned i soffan och då se på speedway! Blev det ingen ordning på signalerna skulle det nöjet utebli och det skulle jag nog gräma mig mer över. Det första jag gjorde av att kontrollera att kablarna mellan tv-apparaten, tv-boxen och kabelmodemet samt uttaget i väggen var intakta och satt rätt. Kontrollen medförde ingen skillnad. 

Nu hade jag gjort vad jag kunde beträffande signalerna. Nästa steg blev att ringa supporten på Bredbandsbolaget. Jag placerades i telefonkö. Väntetiden uppgavs bli omkring 22 minuter. Den blev tämligen vida omkring det. En knapp timme senare var det dock min tur att få hjälp. 

Det var en svår uppgift att lösa. Alla tester som gjordes visade på att allt från bolagets sida och fram till min bostad var helt i sin ordning men min teve kunde likafullt inte hitta en signal. En ny kontroll av kablar och kontakter medförde dock ett framsteg. Det fanns ljud och en bild som for runt värre än Ingemar Stenmark i Madonna di Campiglio och på dansgolvet tillsammans. Alltså fanns en signal att försöka jobba på.

Nya gemensamma men lika fåfängliga försök att få apparaten att tolka signalen rätt. Än en gång var jag och tryckte, vickade och klämde på kontakterna medan den tålmodiga supporten febrilt sökte i Bredbandsbolagets databaser efter tips om möjliga åtgärder och en lösning. DÅ hände det! Plötsligt fanns bilden där, klar och fin som en sommardag!

Så nu ska jag snart slå mig ned i soffan igen och sen hoppas jag att det blir en fin speedway-tävling.


onsdag 15 april 2015

Innan solen vaknat


Åter var jag på väg mot Östra Vingåker och viltvattnen där. Jag var aningen sent ute och trodde att det kunde innebära att det mesta fyrfota viltet dragit sig undan från de öppna fälten. Vid samma hygge som jag såg vildsvinen igår på såg jag dock en av kronhjortarna från igår.
Solen var på väg att ta sig över horisonten.
Enstaka dovhjortar hade dröjt sig kvar på åkrarna och även en räv, möjligen samma som jag såg igår, var ute. Det var för långt avstånd för att ge sig på att fotografera dessa djur. Däremot stod ett rådjur mittemot vägen upp till Botorp. Rågeten håller på att byta till sommarpäls och det kliar tydligen på halsen.
Längre bort fanns även ett par grupper med dovhjortar. Det här är den till antalet mindre gruppen.
I år tycks det vara mera stillsamt vid viltvattnet än förra året. Sothönorna är inte lika bråkiga och jag tror att sångsvanarna kommer att häcka där eller vid Viren.
Bland svarthakedoppingarna finns det åtminstone ett par.
Förra året såg jag sädesärlor redan i mars och det har visats foton på såna  i en månad nu men först idag fick jag tillfälle att fotografera en sädesärla.
Det är lite av samma sak med bofinkarna. Jag har hört dem men inte kommit åt att få en bild men idag lyckades det.
För övrigt börjar hibiskusarna komma med knoppar och blommor och de yvigaste har klippts ner en aning för att ge utrymme för nya grenar och kvistar. Det är på dem blommorna sen ska komma om allt går väl.

tisdag 14 april 2015

Sett i gryningstimmen


Det var en dryg halvtimme till soluppgången då jag passerat bron vid Genne och var på gång längs landsvägen mot Östra Vingåker. Någonstans österut naglade månen sig fast i det bleknande nattmörkret.
Jag, en mullig mansgris i sina värsta år, helt lugnt vidare för att slippa frysa men det stod inte på innan en flock hang-arounds uppenbarade sig ett 20-tal meter bort.
Vildsvinen insåg efter ett tag att de inte hade så mycket att förvänta sig från mig och drog sig undan. Jag traskade vidare och såg en del dovhjortar ute på åkrarna till höger om och hygget till vänster om vägen. Snart var jag framme vid åkern med den speciella udden där jag såg älgar senast jag gick förbi. Det fanns dovhjortar på plats nu också men jag brydde mig mera om en glatt kvittrande blåmes.
Då jag åter kikade bort mot udden fick jag ännu en överraskning. Där stod två kronhjortar! De största hjortarna med de imponerande kronorna har fällt hornen vid det här laget men nya är på väg. Dovhjortarna är också på väg att göra så. Först fäller de med de största hornen och sedan kommer de yngre efter. De veckorna som gamlingarna är försvarslösa, har ungdomarna sin chans att ge igen för det senaste årets tjuvnyp.

Innan jag var framme vid viltvattnet fick jag tillfälle att ta en hel bildserie av en jagande räv.



Ungefär samtidigt som jag kom fram och hade spanat av vattenytorna började solen anas. Ett par sångsvanar hade då och då underhållit mig med muntra tillrop medan jag gick. Nu kunde jag även få ett foto av dem.
Jag hade även turen att få en del foton av krickor. De flesta togs dock i motljus så det blev svårt att göra något av bilderna men det här är en hane och hans hona befanns sig dessvärre på andra sidan torvorna.
En havsörn försökte jag också fånga i flykten men de blev inget att visa, samma med tranan. En ensam trana brukar innebära att den andra i paret ruvar. Det är svårt att hinna med med kameran då det gäller flygande fåglar. Simmande fåglar är en enklare uppgift. Här är det en svarthakedopping som poserar.



Jag var inte tillräckligt varmt klädd för den råkalla gryningen och började trots att solen kommit upp känna av kylan, därför gav jag upp tanken på att gå ännu längre. På återvägen såg jag åter en hjort.  Den här gick ensam och det var långt till den men jag tyckte den stod fint till i ett solbelyst område av åkern så jag gjorde ett försök att få en bild. Det visade sig vara en yngre upplaga av kronhjort med hornen kvar än.

Jag såg ytterligare dovhjortar. Den största gruppen innehöll över tjugo djur och det fanns flera flockar med ett tiotal i varje. Det är ett mycket viltrikt område jag går i. Vill man hitta något i samma klass kanske Safari-parken i Kolmården kan vara ett alternativ.