Gryning

Gryning

lördag 29 november 2014

Besked


Igår fick jag besked från min läkare beträffande mitt höga blodtryck. Jag ska få en utökad medicinering och remitteras till mer kompetenta läkare med bättre resurser. Vart vet jag inte men kan Kullbergska här i Katrineholm klara jobbet vore det bra.

Väggalmanackorna har kommit.

torsdag 27 november 2014

I dimmornas värld.


Gårdagens promenad var en vandring in i dimmornas töcken. Jag gick då ett varv runt Duveholmssjön. Kameran var med och fick göra så gott den kunde av det ljus och de kontraster som fanns men för en kamera, som behöver ljus och tydliga kontraster för att autofokusen ska fungera på bästa sätt, blev det många svåra prov.

Första provet blev träden intill Duveholmssjön.

Nästa handlade om en hästhage med ett lågt litet hus i.

På en liten kulle i en annan hästhage står en gammal och trasig vagn.

Många av åkrarna har gamla bevuxna stenrösen insprängda i grödan.
En del stora solitära träd fanns längs vägen.

Jag kom så småningom fram till landsvägen. På ett ställe har man avverkat skog intill vägen. Virket var borta men nu höll en skogsmaskin på med städningen efteråt. Riset som blivit då stammarna kvistats av samlades nu upp för att så småningom malas till flis och ge värme. Förr låg riset kvar och återgick till näringskjedjan. Nu ska energin komma människor och industri till del. Den naturliga näring som riset innehåller går på så sätt förlorad men politiska mål kan kanske nås istället åtminstone tills det en dag upptäcks att skogen inte längre växer lika bra som förr och dåtidens allmänt förekommande insekter och svampar inte är så vanliga längre.

Jag kom ned till Djulö kvarn och hoppades finna en strömstare där men såg ingen. I brist på fåglar satte jag kameran på ett riktigt svårt prov och alla de svårigheter vyn innehöll avslöjade kamerans problem. Notera hur himlen skiftar färg inne bland kvistarna i träkronorna och precis utanför. Kameran klarar inte att separera färgtonerna under så svåra ljusförhållanden.

Då jag inte fann strömstaren vid den gamla kvarnforsen hoppades jag att fågeln fanns vid Svartbäcken. Där har jag ju också sett den ett antal gånger. Medan jag åter spanade efter strömstaren och försökte få foton av en blåmes i en av alarna, dök helt plötsligt en grönsiska upp strax intill mig. Snabbt skiftade jag till att försöka få ett foto av den. Kamerans autofokus hann inte riktigt med där.

I nästa sekund flög siskan vidare.

Jag fortsatte att kika efter fåglar eftersom det tycktes finnas många mesar och annat i farten. Då kom en trädkrypare och landade mitt framför nosen på mig. Dessa fåglar brukar precis som nötväckor och hackspettar börja undersöka ett träds möjligheter nedifrån och så med fart och kläm metodiskt söka sig upp runt stammen. Jag fick nu mera tid på mig men eftersom fågeln knappt stannade upp med mer än en sekund någon gång, var det inte helt lätt att se var den just då befann sig, om den befann sig på stammens baksida och att gissa var den skulle komma fram nästa gång. En gång hittade vi rätt.

Då jag insett att strömstarar skulle det inte bli några foton av denna dag heller, tog jag ett foto av en gammal favorit och knallade sedan vidare mot Carl Ugglas park.

I parken jag samlade jag på mig stora mängder foton med blankt vatten, speglande träd och vassar och i dimmor omhöljda röda olvonbär men jag blev inte särkilt nöjd med resultatet. Solen hade börjat nå sin högsta position och det medförde förändringar i ljuset vilka jag inte uppmärksammade. Följden blev att varje bild stoltserade med en blekt gråvit himmel. Hade jag bytt till HDR istället för att fortsätta med det bländarprioriterade läget hade jag haft minst ett hundratal foton till att välja mellan men nu blev de ratade alla utom ett.

Vid Backa hage och sjöns strand där står det en del alar. Dessa brukar jag inte kunna låta bli att få med mig ett antal foton av och så blev det även denna gång. Man får sina vanor! Här hade jag inte motljus och det hjälpte till att behålla dimfärgen på himlen.

Ute på sjön fiskade två storskrakar. Det var knappt att kameran klarade att få till ett foto av dem trots att avståndet var mindre än 50 meter.

Dimman förändrar landskapet och allt långt bort försvinner in i töcknen. Den här gatan slutar med en mängd skyltar. Nu slapp jag få med dem och kunde koncentrera mig på att få fram de upprepade hustaken och lyktstolparna.

Inne på en av tomterna fanns en orädd talgoxe. Den lät sig inte störas och jag lyckades få ett bra foto av den fågeln.

Hade jag nu varit mera uppmärksam då jag befnn mig vid Carl ugglas park hade jag troligen haft ytterligare lika många foton att visa. Nu slapp ni alltså undan med halva tiden.

onsdag 26 november 2014

Solig tisdag


Morgonen bjöd på nattfrost, klar himmel och flödande solljus. Solen stannade så länge den orkade vara uppe. Jag väntade på besked från min läkare om vad han avsåg att göra åt mitt höga blodtryck. Dessvärre var han sjuk och jag får vänta på det ytterligare någon dag.

När det nu tillfälligtvis blivit solsken var det klart att möjligheterna det medförde måste tas tillvara. Med kameran i värmen under jacka gav jag mig ut för att fånga dagen. Promenaden gick först mot Krämbol. Där fick vi se en liten flock steglitsar plocka frön ur tistlarna intill vägen.

Lillsjön låg spegelblank men på grund av den lågt stående solen och reflexer i vattnet blev det omöjligt att få bra foton av hur strandvegetationen speglade sig i vattnet. Det hade jag gärna velat ha på bild! Nu fick jag nöja mig med ett foto från kanalen istället.

Solen började tina upp nattfrosten och det steg ångor som sakta drev för svag vind över åkrarna vid Hultstugan, Hovmanstorp och Backa gård. Åter ställde solen till det så de genomlysta och guldfärgade slöjorna gick inte att fånga. I skuggiga avsnitt såg man dem knappt. Där kunde de mörka bakgrunderna användas till annat. Ljust gräs avtecknar sig bra mot en avlägsen mörk granskog även om ångorna som faktiskt drev framför skogen inte syntes så mycket av.

VId Backa gård fick en av skogsslänterna i hästhagen hamna mitt i ljuset för en stund.

En av hästarna i hagen var ute på en ridtur. Det är ett ardennersto som visade att hon minsann inte var så bortkommen då det gällde dressyr. Hon svarade omedelbart på ryttarinnans hjälper och gick lätt fram i skritt, trav och galopperade upp mot krönet så det dundrade i backen! Sen fick hon visa hur man utför skänkelvikningar åt höger och vänster en stund. Detta sto tillhör inte gården utan är inhyst på bete berättade ryttarinnans kille. Själv vet jag att det är en social häst som gärna kommer fram till stängslet för att hälsa då man går förbi.

Backasjön låg också spegelblank och änderna fick stå för vågorna.

Strax innan jag var hemma hittade jag en härdig blomma. Alldeles intill vägen stod en renfana i full blom.

Idag var dimmorna tillbaka igen men mer om det kan jag kanske berätta om en annan dag.

torsdag 20 november 2014

En eftermiddag i solen


Vi fick se lite av himlen ovan molnen igår då solen varpå tillfälligt besök. Jag passade på att ta kameran med mig och traskade iväg mot Krämbol och åter via Backa gård. Det kändes bra att komma ut och få en aning ljus på sig.




På väg hem igen såg jag en hel del dovhjortar på avstånd. Totalt 19st i olika grupperingar. Dessvärre gjorde avståndet och tilltagande mörker att fotona inte blev användbara.

tisdag 18 november 2014

Oroande högt


Jag var på läkarkontroll idag. Alla värden var bra utom blodtrycket som stigit till de farligt höga nivåer jag hade på den tiden jag drogs med den svårartade och för hälsa och välstånd nedbrytande åkomman arbete.

fredag 14 november 2014

Generationer i kretsloppet


Svampar finns av många slag. De lever som nedbrytare av dött material. När de själva blir gamla drabbas de av andra nedbrytare. Här nedan är det först en borstticka som nått vuxenstadium. Sedan kommer ett foto på en som åldrats ett år och sedan foton på ännu äldre generationer, vilka då angripits av algsvampar som i sin tur bryter ned borsttickorna för att komma åt den näring de dragit ut ur den döda trästammen.





Detta är en kamtaggsvamp. Den påstås vara ätlig. den lever på att bryta ned döda rötter får diverse ris samt gamla barr.

Detta är en mönjeskål. Den bryter ned gamla växtrötter så att den näringen åter kan komma nya växtgenerationer till godo.
Kretsloppet fortgår.

måndag 10 november 2014

Solig söndag



Solsken och vindstilla! Bättre kunde det inte bli en dag i november. Med kameran i hand gick jag mot Östra Vingåker. Det blev många stopp längs vägen som här vid ett livskraftigt bestånd av utslängda höstastrar.

Jag hann inte långt innan det åter var dags att ta till kameran. Den här gången var det en grönfink som fångade mitt intresse. 
Nästa stopp kom vid en rishög med gullkrös.
Det skulle bli mera svampar. Den här sorten vet jag inte vad den heter.
Solen hade börjat få markfukten att ånga upp till ett dis över öppna ytor men i skogskanten märktes inte diset på samma sätt.

Diset såg nästan ut som norrsken när skuggorna ritade mönster i det.
Jag har tidigare berättat om en udde som jag tyckt det skulle vara trevligt att få foton av med hjortar på inne bland träden och ljus bakom. Igår stod en riktigt fin hjort där.
Vid viltvattnet var allt sig likt. Gräsänderna simmade fram och tillbaka och och solen glittrade bländande i vattnet.

söndag 9 november 2014

En fotopromenad.


Igår var jag ut en stund. Så mycket nytt fanns inte att se men det fick bli gammalt istället. Den gamla linden är välbekant för alla vid det här laget samt själv van vid att se mig så där och sikta på den med kameran.

Jag gick alltså rundan förbi Krämbol och vidare mot Backa gård. Här är ett foto över Lillsjön med litet av Krämbols bebyggelse på andra sidan vattnet.

Jag såg rådjur ute på en udde vid Viren så jag försökte komma ner till sjön för att få ett rent foto av dem från strandkanten utan en massa kvistar och annat i vägen men rådjuren flyttade på sig under tiden och jag fick nöja mig med ett gäng gräsänder.

Träden vid kanalen har fällt löven nu och speglar sina kala grenar och stammar i vattnet.


Hur gick det då med dovhjortarna. Fick jag se några? Jodå, de fanns hindar med kalvar på flera ställen men de stora hornbärande djuren hade sökt sig till andra platser.





Nu är det så väl att solen lyser in på mig där jag sitter. Jag ska nog ta kameran med mig och gå ut en sväng.

torsdag 6 november 2014

Om att gå och gå och aldrig nå målet.


Jag har varit ute flera gånger med avsikt att försöka komma nära en av de stora brunstiga dovhjortarna och han flock av hindar och då försöka spela in dovhjortens läten. Ibland har jag hört någon men den har befunnit sig så tokigt till att jag inte kunnat ta mig tillräckligt nära för att kamerans mikrofon skulle klara att fånga upp ljudet. Det verkar som brunstperioden har klingat av nu så jag får vänta till nästa år på att få till inspelningen och en eventuell film.

Senast jag var ute såg jag två stora dovhjortar bägge gick ensamma. Den första kom från Glopphälla -hållet och sprang rakt över åkrarna vid Bonneråd och korsade vägen en liten bit framför mig.

Jag var på väg mot ett ställe som heter Göteboda i vars närhet jag dagen innan hört en dovhjort. Då låg vinden helt fel för att jag skulle kunna ta mig fram till hjorten men nu fanns vissa möjligheter i och med att vinden vänt. Hjorten hördes inte av så jag fick istället nöja mig med en höstvy.

På återvägen passerade jag Backa gård och där fanns den andra dovhjorten.

Bägge dessa hjortar behöver äta upp sig något år till innan de orkar hålla samman ett harem av brunstiga hindar och ha kraft att hålla rivaler på behörigt avstånd under hela brunstperioden.

måndag 3 november 2014

Det var en skön söndag


Jag tänkte ge mig ut för att om möjligt hitta någon dovhjort och då försöka spela in hans läten medan han uppvaktade sina hindar eller jagade undan konkurrenter. Jag trodde mig veta var en av de stora höll hov och tänkte låta hans strupsånger bli förevigade. På vägen dit såg jag ett gäng steglitsar hålla kalas på frön från kardborrar.

Nu tycktes min utvalde hjort inte vara på plats eller så vilade den för i området jag senast hörde den var det helt tyst. Däremot tyckte jag mig höra en aktiv hjort någonstans i trakterna av Boda kvarn. Det skulle ta någon timme att knalla dit men fick jag ljudet inspelat och kanske även några bra foton och en liten film så var försöket mödan värt.

Jag gav mig alltså av och passerade andra ställen där jag för några dagar sedan hört hjortar men överallt var det tyst. Var det vilotimmar anbefallt i hjortskogarna? Var brunstperioden redan över? Jag kom fram till Boda kvarn och möttes av följande vyer.






Någon hjort varken visade sig eller hördes av. Det var bara att traska hem igen. Då jag på trötta ben passerat stället där jag trodde att min utvalde hjort befann sig lät han höra av sig. Han hade flyttat sin hjord en kilometer in i en skog med bättre bete runt sig. Där rumsterade han nu om en del. Ljudet var svårt att fånga, så försöket misslyckades. 

Jag ska undersöka ifall det går att få till något idag. Jag måste först se om jag kan hitta bra stigar att följa in i det skogspartiet. Det går lättare att smyga då och det är ett område jag inte så ofta går i.