Gryning

Gryning

tisdag 30 september 2014

Morgongymnastik


Då jag har förstått att ett av världens mest svårlösta gåtor är att förstå hur en i förstone till synes vare enbent skarv sköter sin morgongymnastik, bestämde jag mig för att lösa problemet och visa världen lösningen beträffande mysteriet rörande hur dessa skarvar utför sin morgongymnastik. Följaktligen var jag själv långt innan gryningen uppe på bägge benen och vandrade med kameran beredd bort till den sten där de förmodade enbenta skarvarna pläga exercera sina morgontrötta kroppar. Snart infann sig också en dylik fågel och övningarna därefter följde så som bildserien visar.


















Nu berättade inte skarven särskilt mycket om vad övningarna kallades eller skulle vara bra för, så jag anlitade en expert på området major Beril Uggla för att reda ut begreppen och få rörelserna utformade efter mänskliga behov. 


måndag 29 september 2014

Måndag


Måndagar brukar innebära att jag har tvättid under eftermiddagen. Ibland är den tid jag vill ha upptagen men det brukar inte vara svårt att hitta andra tillfällen. Över lag tycks hyresgästerna föredra att ha egna tvättmaskiner och för barnfamiljerna är det väl ett måste. Denna eftermiddag hade jag min tvättdag. Nu dröjer det drygt två veckor innan jag är där igen.

I morse klev jag upp innan soluppgången för att se ifall jag skulle hitta några hjortar vid Backa gård. De fanns där och även vid Hovmanstorp. Fotona från Backa blev inte lyckade på grund av alltför svagt ljus och hjortarna vid Hovmanstorp hade lämnat åkern och smög i buskarna och skuggorna på andra sidan. 

Solen var nu uppe och jag på väg mot Krämbol för att försöka hitta höstfärger. De fanns men var inte så överväldigande. Då återstod en lönn vid Luvsjön. Den brukar leverera!

I morgon är det sista dagen för dem som vill ställa upp i tävlingen om sommarens bästa bild hos Postfoto. Som jag förespådde har de bästa fotograferna väntat till de sista dagarna med att lämna in sina bilder. 

Fotona bedöms av en kvalificerad jury, så hur man som besökare gillar bilderna spelar ingen roll. Kompisröstning är alltså inte möjlig. Det är därför jag gör reklam för den tävlingen. Jag tycker däremot att det är intressant att se vad övriga deltagare vill visa. Det är många skickliga amatörer som lockats att demonstrera sina talanger och av vad jag redan sett borde jag efter min egen bedömning vara helt chanslös.

söndag 28 september 2014

Blanda och ge



Den vita hibiskusen och den röda med vitbrokiga blad tog jag rätt många sticklingar av då jag hämtade in blommorna från balkongen. Det var helt enkelt nödvändigt att ansa dem en den del. Några av sticklingarna hade knoppar som var nära att slå ut. Dessa sparade jag. Övriga hade jag inte plats för.

Nu har den vitblommande  kommit kommit igång. Det händer ibland att den inte vet om den ska blomma med blommor av typen Dainty white eller Dainty pink. Då blandar den och ger allt i samma blomma.

lördag 27 september 2014

Höstfärger


Det har varit klent med granna höstkulörer i min blogg i år. Enstaka mindre lönnar är på väg över i rött, orange och gult. Askarna har gulnat i lövverket och börjar fälla löv. Ekarna har en del roströda toner. Rönnarna här på gården verkar vara på väg att tappa sina löv nu. Mycket av färgerna i lövkronorna har redan givit sig av med vinden och det flyger nog mer idag. Generellt ute i skogen tycks bladen snabbt bli bruna och falla.

För att hitta vackert färgade höstlöv blev jag tvungen att fuska och söka dem bland prydnadsträd och buskar. Jag hittade en buske med röda blad och fröna vingade likt lönnens ”näsor”.



Så ser det ut här med höstfärgerna än så länge. Almar, aspar, björkar, ekar, lindar, lönnar, poplar och rönnar kommer nog med sina kulörer fram i oktober.

fredag 26 september 2014

I dimmans töcken


De tidiga mornarna börjar komma lite senare nu. Vill man vara med och bända upp solen över horisonten räcker det att vara ute vid 7-tiden. I morse hade jag tänkt befinna mig vid Östra Vingåker då det var så dags. 

Himlen höll på att ljusna då klev ut i den friska luften. Enstaka diffusa avgasmoln efter flygtrafiken tonade i gult, orange och rött av gryningsljuset och dit det inte nådde gick molnstråken mera i violett. Det fanns dimslöjor över Duveholmssjön och ett svagt dis i luften. Jag misstänkte att det kunde bli mera dis och dimma utanför bebyggelsen och det visade sig stämma. Faktum är att ju närmare soluppgången kom dess mer steg dimmorna och snart var himlen molntäckt.

Över viltvattnet låg naturligtvis diset i vanlig ordning men den här gången tänkte jag utforska en del av området jag bara nosat lite försiktigt på innan. Där fanns en liten kulle med några gamla ekar.

Jag fortsatte vidare och hittade en bra utsiktsplats. Vad jag önskade att det skulle träda fram en stor älgtjur ur skogen på andra sidan!

Man får dock inte allt på en gång! En annan gång kanske ...

torsdag 25 september 2014

På benen igen


Idag mår jag bättre och ska pröva om jag orkar gå till affären. Det vore väl om benen bar så långt och tillbaka. Om vädret tillåter tar jag med mig kameran. Det är tomt i bildförrådet också.

Beträffande den fototävling som anordnas av Postfoto, så har jag nu bestämt mig för vilka bilder jag vill ha med och skickat in dem. Konkurrensen känns för hård för mig beträffande förstaplatserna, så jag tror inte jag når särskilt långt fram men jag är i alla fall med och kan se och lära.

onsdag 24 september 2014

Det är skrutt med gubben


Snuvan var väldigt ihärdig igår. Under natten har det tillstött rethosta. Så fort jag blundat för att sova har jag fått se foton av mångahanda slag. Mest vyer. De flesta bilderna behövde snyggas till. Detta var dock en omöjlighet eftersom det finns ett kök mellan mitt sovrum och datorn. Detta har pågått hela natten. Idag är jag yr.

tisdag 23 september 2014

Nu är det gjort


Blommorna är inne och hittat bra platser i fönstren. Kanske kommer några att flyttas på längre fram eftersom det är rätt trångt på köksbordet just nu. 

Den närmsta tiden måste jag vara observant på angrepp av spinn och bladlöss. Såna här omflyttningar stressar blommorna och det gör dem extra intressanta ur parasiternas synpunkt. Jag har motmedel att sätta in, så småkrypen ska inte tro att mina hibiskusar står utan försvar under tiden de anpassar sig till den nya situationens krav!

Clivian blommar varje år då den kommer ut i solen. Sen tar det minst 18 månader innan det är dags att ta hand om frukterna, pilla ut fröna och så dem. Frukterna på fotot är från förra årets blomning och ska kunna vara mogna för plantering innan jul kan man hoppas. Jag har tidigare sått tre frön och fått två plantor. Cilivia är en vacker men giftig växt.

Det återstår nu att snygga till ute på balkongen och bära bort kasserad blomjord. Sen är hösten inne och jag kan ägna mig åt att ta sköna höstpromenader med kameran. Idag får vi sol och i morgon och på torsdag får vi räkna med regn här. Då kan det passa bra att ta hand om balkongen.

Jag ska nu först bara se åt vilket håll min begynnande förkylning vill gå. Det är onödigt mycket takdropp just nu men var trots allt värre igår.

måndag 22 september 2014

Halva inne eller det är mycket med det jordiska.


Hibiskusarna är nu inomhus igen och alla som behövde det, har fått större krukor att övervintra i. Plantorna har stått tätt ihop för att få plats på balkongen och därför vuxit mycket på höjden. Nu har de toppats ner och på så sätt har jag fått massor av sticklingar. De är satta i vatten. Hur många som kommer att bilda rötter är svårt att säga. Högst en tredjedel skulle jag tro.

Dessvärre tog planteringsjorden slut innan alla krukorna burits in och setts över. 10 liter blomjord förslog inte så långt som jag trodde, därför har jag fortfarande en mängd andra blommor kvar ute. Ny blomjord är nu köpt och idag gäller det bara att få in resten också. Innan jag bär in dem ska de saneras mot ohyra med hjälp av såpvatten. Först därefter får de flytta in i värmen och eventuellt bli omplanterade. 

Jag har en duschflaska med såpvatten. Blanda ca 0,5dl flytande såpa och ljummet vatten till litermåttet är fullt. Blomkrukorna tillverkar jag av vita burkar som det varit 1,5kg jordgubbssylt i. Krukorna får stå i vita tvåliters plastburkar, som det varit glass i. För att få ihop till allt detta har det sparats burkar och plastbyttor samt konsumerats goda men onödiga kalorier till övermått under minst ett år!

söndag 21 september 2014

Hibiskusarnas sista sommardag


Idag ska krukväxterna ute på balkongen tas in och hitta sina nya placeringar. Min katt gillar att bita i bladen men jag kan inte tillåta att alla växterna blir avbetade. De nya unga plantorna ställer jag i vardagsrummet och låser dörren. De stora träden hamnar här bredvid datorn och på köksbordet. Eftersom man senare i vinter får räkna med att det drar kallt från fönstren samtidigt som värmeelementen sprider hetluft så kan det var bra att placera hibiskusarna i ett mindre komplicerat klimat. Problemet vintertid blir då tillgången på ljus men de tycks klara detta hyggligt i alla fall. 

En av dem som katten får smaka på, då katträset känns mindre lockande, är den här vita Swanlake.




lördag 20 september 2014

Längs dimmiga vägar


Vi har väldigt dimmiga och disiga morgnar och förmiddagar här. Jag minns inte att vi haft en liknande september sen jag kom till Katrineholm. Igår gick jag mot Östra Vingåker med avsikt att främst ta bilder av dimman över vägen. Ljuset var dock till en början för svagt och kontrasterna för otydliga för att min kamera skulle klara att fokusera på det jag riktade den emot. 

Först en timme efter soluppgången började det bli något bättre ljusförhållanden. Jag var då på väg mot Glopphälla för att via grusvägar, stigar och ägovägar söka mig hemåt. Strax utanför bebyggelsen runt kyrkan såg jag dessa tallar.

Då jag vikt in på vägen mot Glopphälla möttes jag av en ung hjort.

Jag var snart framme vid Glopphälla. Senast jag kom hit här var träden fyllda av fågelsång och gullvivorna stod i blom. Nu är en annan och tystare tid och ekollonen faller hårt ur träden.




Jag fortsatte vägen förbi det gamla kaptensbostället Glopphälla.

Trots att det ljusnat avsevärt hade kameran ändå svårt att hitta fokus om bakgrunden var mörk. Inte ens hjortar på nära håll klarade den. Jag kom fram till Bonneråd och hittade en stig genom skogen förbi gården. Den stigen har jag sökt länge men nu vet jag. Stigen kom fram vid ett nybyggt hus vilket ägarna döpt till Askelyckan. Ett annorlunda namn kan tyckas men med tanke på att det växer gott om askar runt tomten och familjen säkert är lyckliga över att ha skaffat sig en så trevlig boplats, är namnet inte så långsökt trots allt.

Med så fuktig luft bildas det lätt dagg på allt och alla. Spindelnäten hängde våta vart man såg och torkvädret var inte mycket att yvas över.

Nästan hemma hittade jag dessa blommor i ett dike. Undrar vad de gjort för ont för att ha hamnat där?

Det dimmiga vädret fortsätter.

fredag 19 september 2014

Så här har vi det


Jag tog kameran med på en promenad till affären. Här bland hyreshusen började dimmorna så sakteliga lätta.



Nu på morgonen har nya dimmor lagt sig till ro över oss.

Vi får nog se dimmorna lätta även idag.

torsdag 18 september 2014

En morgon i september


Över Duveholmssjön och Backasjön låg dimmorna som höga moln men in mot bebyggelsen övergick de till att mera likna dis.

Jag gick mot Backa gård. Utanför bebyggelsen fanns det också dimsjok.

Vägen bort mot Hovmanstorp erbjöd inget nytt att ta foton av men vid framme där såg jag såväl rådjur som hjortar dock alla på stort avstånd. Tranorna hörs inte av längre så troligen har de givit sig av söderut. Gässen flyger också i allt större grupper och jag antar att de börjar flytta snart även de.

Viren låg under en kompakt dimma. Helt lönlöst att fotografera något där men jag fortsatte längs vägen förbi Krämbol och fick med mig en bild av den röda bron, en vy tagen nedifrån Lillfåran och solglitter i dimmorna över Lillsjön.




Dimman var på väg att lätta och för ett tag skymdes solen av dimmolnen. Under tiden letade jag svamp men hittade inga kantareller eller trattsvampar. Kärret som brukar vara vattenfyllt så här år var helt torrt. Jag kom till Luvsjöområdet och sprang rakt på en olvonbuske men där blev det stopp.

Ängen har lägat för fäfot under några år men nu har den tagits in i åkerbruket igen.

Luvsjön låg spegelblank och gottade sig åt de begynnande höstfärgerna.

I gräset intill promenadvägen satt en spindel bland daggdropparna.

På andra sidan i strandkanten vilade en tillsynes enögd nattslända.

Solen hade nu fått bort dimmor och dis från marknivån och jag var på väg hem mot en kopp kaffe eller två.