Gryning

Gryning

söndag 31 augusti 2014

Kring gryningstimmen


Idag kunde jag sova en timme längre än jag gjort de senaste veckorna. Min plan var nämligen att gå till Backa gård och invänta gryningen där. 

Ungefär 10 minuter innan soluppgången såg himlen ut så här.

Lite senare började man ana var solen tänkt kliva upp över trätopparna.

Snart såg man den försiktig kika fram mot en förbipasserande grågås.

Det var dags för fågeln Fenix att ta till vingarna.

När nu solen kommit på plats gick jag bort till Hovmanstorp för att se hur det stod till med dimslöjorna. De var riktigt i tagen och dansade en eldig dans i gryningsljuset.
Ni kanske undrar ifall jag såg några hjortar eller vildsvin? De senare såg jag inget av men dovhjortar fanns framme på långt håll. Idag har jag vant mig vid att se dem lite överallt men då jag var nyinflyttad här i Katrinehol, var de sensationer för mig varje gång jag råkade se någon. Idag är det kronhjortarna jag blir extra lycklig för om de visar sig.

Medan jag stod och tittade på en grupp dovhindar med kalvar vid Hultstugan hörde jag torra kvistar knäckas bakom mig. Aha, tänkte jag, det vankas vildsvin! Jo, jag tackar jag! Nu stannar jag och väntar tills de kommer fram! 

Sakta vände jag mig om och kikade åt det håll jag hört ljudet, samtidigt som jag gjorde kameran fotoberedd. Jag såg att något rörde sig inne i skuggorna men frågan var om det inte var en hjort ändå. Vildsvin med horn är ytterst sällsynta! Den här hade horn. Vida höga horn utan skovlar och ett öra tyckte jag mig se. 

Jag började misstänka att det var en av de två kronhjortarna jag såg för en månad sedan. Det börjar dra ihop sig för brunsttid för dem. Gossarna var sams då men nu är nog vänskapen mera frostig under perioden testosteronet sätter åt dem. Hjorten inne i skogsbrynet litade inte på mig utan bestämde sig för att inte vara med på bild. 

Nåja, de kommer nog fler tillfällen. Då kronhjortarna brustar brukar det höras lång väg. Jag ska hålla öronen öppna och om det visar sig vara möjligt försöka ta mig så nära det går.

Jag gick tillbaka mot bebyggelsen. Vid Genne slog jag in på vandringsleden bort till Värmbol. Den är spångad över ett sankt område som nu är täckt av blommande balsaminer. Det tycks som getingarna gillar dessa blommor. De kryper in i dem och kommer ut vitpudrade likt mjölnare ur blomman.

Backa sjön låg spegelblank under den fuktmättade morgonluften.

Vandringsleden är lätt att gå samt passerar områden som de intillboende pysslar om.

Det börjar bli gott om spindelnät nu. De finns i många variationer. Här är en klassisk modell.

Jag var framme vid Värmbol och kunde knalla hem. Det skulle smaka gott med lite frukost.

lördag 30 augusti 2014

I tid och otid


Jag börjar dra på mig dåliga vanor. Det måste bli ett slut på det! Det är inte hållbart i längden att skutta ur sängen klockan fyra, slita åt sig kameran och försvinna ut i natten utan att ens ha en aning om vart jag är på väg! Idag vaknade jag till halvvägs till Bonneråd av att det stod vildsvin ute på en åker. Nu ville svinen inte på något vis ha med en mullig mansgris att göra, så fotona, tagna i halvskymning, av de bortrusande suggorna blev inte mycket att ha.

Eftersom jag nu fått upp ögonen fortsatte jag fram till viltvattnet. Innan man kommer dit går man förbi ett hygge som börjar bebuskas och har en del högt gräs och kungsljus. Där hade jag en sekundlång chans på årets foto. Plötsligt dyker det nämligen upp ett rävhuvud i gräset. Räven reagerade kvickare än jag och var försvunnen innan jag ens hunnit slå på kameran. Nu vet jag i varje fall att den finns och ska försöka vara mera vaken nästa gång.

Vid viltvattnet fick jag foton på änder i vinterdräkt. Man brukar kalla det eklipsdräkt och den tjusiga varianten de har på vårarna för praktdräkt. De här änderna är mindre än gräsänder och har ett annat mönster på fjädrarna. Jag har fått veta av kunnigt folk att det troligen är krickor, våra minsta änder.

En mera allmänt bekant fågel är sädesärlan. Ungarna är tämligen jämngrå nu men när vintern gått har de fått de färger vi känner igen från vuxna sädesärlor.

Rent fotomässigt gav mogonens vandring ett magert resultat men jag fick ju i mig en del frisk luft och vaknade till så mycket att jag hittade hem igen.

fredag 29 augusti 2014

Djulö gärde ToR


Igår kväll bestämde jag mig att chansa på att det skulle bli dimma över Djulö gärde. Jag tyckte väderprognosen för den tidiga morgonen kunde tyda på att möjligheten fanns. Så långt var det nog rätt men omständigheterna hade förändrats under natten. Himlen var inte molnfri längre och temperaturen var högre än vad vädergissarna trott sig se. Nu hade jag ingen reservplan så det fick bli som det blev med morgonpromenaden.

Jag hann inte långt innan jag överraskades av en skugga.

Jag kom till badplatsen och gick ut på en stabila badbryggan, lade kameran på trädäcket och lät den få alla sekunder den behövde för att läsa in bilden.

Det visade sig att fler än jag hade kommit ur sängen innan gryningen. Här är det kräftfiske på gång.

Soluppgången var på väg men än fattades ett par minuter.

Strax efter att solen officiellt skulle vara över horisonten befann jag mig inne i Carl Ugglas park och tittade på bredkaveldun i det bleka gryningsljuset.

Så kom jag till Djulö gärde och fick mina misstankar bekräftade. Inte den minsta dimslöja syntes till.

Det syntes inte så mycket av solen heller men man får ta det ljus man får och låta sig nöjas med det.

Jag lämnade gärdet och traskade mot Svartbäcken.



Därefter korsade jag landsvägen och tog den här bilden. Det är här Svartbäcken rinner under vägen och fortsätter vidare mot Djulösjön.

Här hittade jag en växt jag inte kände igen. De flesta vilda örterna i min barndoms trakter kunde jag namnen på men här  är floran något annorlunda. Växten visade sig heta strandklo.

Denna morgon hade jag otur med dimman men det kom kompensation med råge inflygande. Jag gavs chansen att ta foton på en häger. Bättre bilder än så har jag inte fått tidigare. 

Här och var längs gångvägar och i parker står kvarlämnade trädgårdsblommor, prydnadsbuskar och gamla äppelträd som minnen av forna stugor och gårdar. När nu frukten börjar mogna och falla, brukar jag hävda att det är årets skatteåterbäring. Fast det är klart, allt som gives är väl inte vad man önskar sig.

Om inte äpplena faller en i smaken kanske rosorna gör det.

En som inte är så kräsen utan tar vad den hittar av gräs och annat är haren. Det finns gott om såna häromkring.

Morgondimmorna blev jag utan men bjöds på väldigt mycket annat istället. Jag tyckte vid hemkomsten att promenaden varit lyckad. Slöjorna kommer nog att dansa en annan dag.

torsdag 28 augusti 2014

Längs landsvägen igen


Morgonens rastning av kameran skedde längs vägen ut mot Östra Vingåker. Himlen var praktisk taget molnfri och av dimmor syntes inte mycket. Det lilla som fanns låg över Backasjön.

Vid Genne gård har åkrarna harvats. Ett vanligt sätt att ta hand om ogräsbekämpningen är att först skörda, därefter mylla ned alla frön som fallit ut under skörden ytlig i jorden. När de grott och kommit upp, så låter man plogen vända ned de små ogräsplantorna djupt i jorden. Där blir de gröngödning för kommande grödor. Så är man av med dem utan att ha använt något ogräsmedel. Jag tror att det är något sådant man tänkt göra. Under tiden inget växer ovan jord, är åkrarna inte särskilt attraktiva för viltet. 

Vid Bonneråd finns det trots allt dovhjortar. Jag såg flera grupper. Den här lilla gruppen på 6 djur kom ut från buskagen vänster om vägen och traskade raskt ut på åkern för att spisa frukost. De tycktes en aning obekväma innan de hunnit bort från vägen och kommit ett kort stycke ut på åkern. Där började de beta.
Jag smög mig fram i skydd av buskar på vägens högra sida. För att undvika att få grenar framför kameran som på fotot ovan, tog jag mig fram till en plats med bättre utsikt. Dovhjortarna kunde då se mig och det dröjde inte länge innan jag var upptäckt och de på väg mot tryggheten på andra sidan åkern.

Alla utom en sprang. Hon väntade in sin kalv innan de gav sig iväg tillsammans.

Jag har tidigare berättat om rådjuren vid Botorpsvägen. Idag var det geten och kidet som stod på vägen.

Vid viltvattnet spanade jag efter vadare längs kanterna. Det närmaste i den vägen jag kom var en häger som stod och putsade sig bland alla änder.

Solen hade nu kommit upp högt över skogen och kameran stirrade rakt in i den.

Återvägen gick längs grusvägarna förbi Hovmanstorp och Backa gård. På bron vid Värmbol stannade kameran till och ville ta ett sista foto som skulle räcka hela dagen. Så fick det bli.

Däremot blir det ingen ärtsoppa denna torsdag heller.

onsdag 27 augusti 2014

Morgonpromenad


Idag gick promenaden runt Duveholmssjön. Jag var sent ute och det kryllade inte precis av vilt ute på fälten. En tranfamilj var allt jag såg i den vägen. Istället fick uppmärksamheten ägnas åt att hitta vyer med gryning i. Så här tedde sig den tidiga morgonen över Nävertorp.

Det gamla trötta huset vid Duveholm ville nog helst lägga sig en stund.

Vid Djulö kvarn var vattnet redan på alerten och tindrade med blå, glittriga färger.

Färgerna i Carl Ugglas park verkade mer bleksiktiga.

Helst hade de nog velat gömma sig i skuggorna.

Ja. det var ungefär vad jag fann värt att visa från denna morgon.

tisdag 26 augusti 2014

Klart man ställer upp


Tidningen Foto och företaget Postfoto arrangerar just nu gemensamt en tävling för fotoamatörer. Tävlingen gäller sommarbilder och fotona ska vara tagna i Sverige. Den pågår mellan 5 juli och 30 september i år . 

För att göra det lättare att bedöma fotona har man delat in dem olika klasser. Klasserna är Landskap/Natur, Djur, Semester, Stadsmiljö, Närbild, Action/Sport/Lek. Man får delta med en bild i varje klass. Klassvinnaren får ett speciellt fint och stort tryck av sitt foto. Det finns fler priser i varje klass. Prisbordet och tävlingsreglerna finns redovisat på Postfotos hemsida, www.postfoto.se.

Jag tänkte ställa upp, så jag började med att gå inom de foton jag tagit i sommar och som jag tyckt vara bäst. Sen valde jag ut de vackraste russinen ur kakan. Därefter letade jag fram kameraoriginalen till dem och satte igång att redigera fotona. 

I dagsläget har jag dugliga foton i landskapsklassen och djurklassen och har valt ut vilka som ska delta. Jag tänker vänta med att skicka in dem tills jag vet att jag inte lyckats hitta något ännu bättre.

De här fotona föll på mållinjen och kommer inte att delta i tävlingen.























Nu tycker jag att alla borde våga vara med, för sista platsen har jag som ni ser vikt åt mig.