Gryning

Gryning

torsdag 31 juli 2014

En gräsrots undran


Det utlovades åska och den förväntades ge stora mängder regn. Ja, man till och med fann det lämpligt att varna allmänheten för svåra störningar. 

Löftet om regn kändes uppmuntrande. Våra blad är bruna och vi själva är vissna och skrumpna. Vi behöver mycket väta nu. 

Vad fick vi då av det utlovade skyfallet? En del moln på himlen fick vi se. Det föll ett fåtal fjuttiga regnstänk, som under några minuter färgade asfalten aningen mörkare men inte gav det minsta fukt till oss som behöver den.

Jag kan inte låta bli att precis som Cornelis Vreeswijk undra: ”Och var är det stora dundret, som en gång skall dra förbi?” Vi behöver regn nu, gärna med lite dunder också.

onsdag 30 juli 2014

Dimmiga begrepp


Trots att vi knappt fått någon nederbörd att värd att nämna och att gräsmattorna har torkat, så finns det en del dimma utanför bebyggelsen. Inne bland husen är det antagligen för varmt för att nattfukten ska kondenseras men över låglänta och sanka områden kan det medan natten är som svalast och vinden vilar uppstå dimslöjor. 

Igår morse trodde jag att det skulle kunna vara en sån morgon och jag ämnade gå till Sjöholm för att försöka få foton av dimmorna och soluppgången. Senast jag var dit var i slutet av maj och då fick jag problem med högerfoten. Dessa dras jag med än men de har klingat av betydligt och jag hittat sätt att hantera situationen. Bäst går det om jag inte jäktar samt stannar till då och då och ser mig om efter något att fotografera. De pauserna tycks vara bra för att fördela ledvätskan över ledytorna. Det viktiga är att jag inte går i skor som låser fotledernas normala rörelser åt alla håll. Då undviker jag monotona rörelser och punktbelastning. Skorna ska därtill ha mjuk och stötdämpande sula. Stabila marschkängor är med andra ord helt galet i nuläget. 

Dimman fanns och mötte mig redan vid Luvsjö-området. Det var lovande. Solen skulle upp strax efter halv fem och jag var ute i god tid just för att ha möjlighet att söka motiv och kanske även få dem på bild. Självfallet hittade jag vyer som jag försökte fånga men ljuset räckte inte till för att foton tagna på fri hand skulle bli skarpa nog. Det var först då jag kommit fram som det gick bra. 

Runt sjön, Näsnaren, låg täta dimmor och gav mystik åt tranornas rop, hägrarnas skrik och gässens läten.

Borta i öster på andra sidan sjön tilltog morgonrodnaden.

Snart började solen stiga och sakta färga dimmorna i rosa och gula roner.




Färgskådespelet fortsatte från gryningens rosa drömmar fram till det gyllene ögonblick då dagen skulle ta över var inne.



Dagen hade anlänt.

tisdag 29 juli 2014

Det tar sin tid


Min dator lider värre av värmen än jag. Datorns fläkt fick mycket stryk redan under förra årets hetta och i år tycks den helt och hållet ha lagt ner verksamheten. Jag kan köra datorn högst en dryg timme i sträck men det kräver att den får starta med rumstemperatur i sig. Det krävs många timmar för att den ska svalna så mycket. 

I morse var jag ut på en fotopromenad och det resulterade i nära 300 foton som skulle gås igenom. Man hinner inte så mycket på en timme och sen behöver datorn minst en lika lång paus. Nu har jag äntligen vaskat fram det jag tror duger att visa. De bilderna kommer i morgon.

måndag 28 juli 2014

I sakta mak


Eftermiddagen van något mindre het igår. Detta lockade mig att gå ut en sväng med kameran. Jag hoppades hitta något som jag kunde använda kamerans makroinställning till att ta fotona med. Första försöken gjordes med en blomfluga. Den släppte fram kameralinsen till ca 5cm avstånd.

Jag ville komma ännu närmre med linsen. Nästa försök blev med en jordsnylthumla som motiv. Den kröp runt på bolltisteln och kom ibland så nära att kameran inte klarade att fokusera. Kamerans närgräns med makroinställning är 1cm. Så nära var inte humlans ögon då detta foto togs men håren på ryggen var det.

Jag såg också en del fjärilar. Det hade varit skojigt med en riktig närbild av en sån men de vågade inte gå med på det. Påfågelögat börjar nu komma ut ur sina puppskal. Det är generationen som ska övervintra och föra arten vidare nästa vår som nu flyger.

Även nykläckta citronfjärilar ska göra samma resa, övervintra, vara en av de tidigast flygande fjärilarna nästa år, para sig och sen tacka för sig när den generationens krafter tagit slut.

Idag utlovas åska. Det sas att vi skulle kunna få det även igår men så blev det inte. Kommer det regn kan man hoppas på sköna morgondimmor ...

lördag 26 juli 2014

Pippi direkt


Jag gav mig ut innan soluppgången med viltvattnet vid Östra Vingåker som mål. Solen hann komma upp innan jag var framme och fåglarna hade mycket att stå i inte minst för att hitta föda.

Här är det en skogssnäppa som genomsöker strandkanten.

En gräsand presenterade sin andra kull för året.

Vassen är sävsångarens stamlokus. Den har koll åt alla håll.




På väg hem igen gick jag förbi en buske som jag tror en entita hittat sin frukost i.

Inte långt därifrån spanade en törnskata, en hona, efter byte.

Och värmen håller i sig

fredag 25 juli 2014

Värmen fortsätter


Adonicus gillar läget. 

Dagens första fråga blir: Ska jag korsa den med den röda eller den gula hibiskusen?

Dagens nästa fråga blir: Har jag tillräckligt med glass hemma?

torsdag 24 juli 2014

Hibiskusarna trivs


Nu när vi fått ett överdåd av värme trivs hibiskusarna. De blommar för fullt och jag försöker korsa sorterna efter principen, går det så går det. Här har den gula Athenacus fått ge pollen till den röda hibiskusen.



Den röda tackade för gåvan och gav tillbaka av sitt eget pollen.


Det går åt mycket vatten och jag måste även se upp så att inte spinn och bladlöss slår till och får fäste. Genast ett nytt blad slokar det minsta är de där och försöker suga i sig av växtsaften. De äldre bladen brukar klara sig undan längre från att bli attackerade. Jag i min tur kommer farande med duschflaskan och dränker parasiterna med såpvatten. Det gör verkan en stund men det behövs såväl gödningsvatten som ohyrebekämpning varje dag och ibland till och med morgon och kväll.

onsdag 23 juli 2014

En minnesanteckning


Det är varmt idag ... också. Kommer jag att minnas att jag inte gillade det, när gråvädret ligger tungt över landet?


tisdag 22 juli 2014

Early bird


Solen hade hunnit vara uppe en halvtimme då jag kom till Djulö herrgård. Det låg dimma över åkrarna och på vägen fanns en kråka, som letade efter något ätbart.

Det fanns fler kråkor, vilka var intresserade av det som fanns på backen men eftersom jag hela tiden traskade närmre fann de för gott att låta den på vägen få roa sig själv bäst den kunde och vågade.

Roligare än så blev det inte.

måndag 21 juli 2014

Måndagmorgon


Vaknade utvilad och kunde ge mig ut vid 5.30-tiden. Någon längre promenad tänkte jag inte företa, eftersom jag även skulle ha tid att ta hand om tvättstugan mitt på dagen. Solen var uppe och hade bestämt sig för att göra morgonen het.

Det fanns en del daggdroppar kvar på balsaminerna men det mesta av morgondimmorna verkade ha lättat.



Jag gick upp mot Backa gård och förvånade mig själv med att ta ett foto med en kraftledning på.

För att hämta mig från den chocken började jag leta små nära ting som alkottar.

Sen vågade jag mig på en vy igen.

På vägen, jag dagen innan försiktigt smugit längs då jag skulle fånga kronhjortarna på bild, landade nu en grann fjäril, en amiral. Dessvärre vågade den inte släppa mig inpå sig. En del fjärilar är bara alltför fjära eller kanske var det rangskillnaden mellan en amiral och en menig fjälljägare som insekten ville markera då den flög bort.

Solen hade hittat en rödklint som den ville ge mig till tröst.

Vid Hultstugan stod jag och spanade efter insekter. Det fanns gott om blommande tistlar och annat så jag tänkte att de kanske kunde dra till sig fjärilar. Något fanns också där. Här och var verkade det som något rörde sig i tistelsnåren. Tistlarna ruskade då och då till. Jag har sett många harar på den platsen och höll de riktningen skulle de så gott som hoppa upp i knäet på mig. 

Djuren behöll kursen och kom närmre. Jag kunde höra att de hittade godsaker eftersom det smackade svagt då de tuggade på dem. Det var inte mycket mer än ett litet dike mellan oss nu och sen skulle hararna hoppa upp på vägen. Jag stod beredd med kameran. Då kom ett grymtande! Det var alltså små griskultingar som rumsterat om bland tistlarna. Smågrisar är söta men inte deras mödrar. Deras fäder ska vi inte ens tala om!

Jag var på väg hem och gjorde en lov förbi Luvsjön. Trollsländan är en tegelröd ängstrollslända. Den har ljusa revärer på de svarta benen. Flicksländan är en större rödögonflickslända.


Nu hänger lakanen på tork i torkrummet och resten av dagen ska jag enbart vara slö, slapp och likgiltig i värmen.

söndag 20 juli 2014

Dimmig morgon


Efter gårdagens åskregn fanns det chanser till att det skulle bli en rejäl dimma under natten. Så skedde också. Jag hoppades få se hjortarna igen och helst på närmre avstånd än i fredags. Det fanns en del mindre dovhjortar i farten kring åkrarna eller i skogskanterna men de stora och kronhjortarna hade flyttat på sig.

På grund av dimman var det, trots att solen kommit upp, fortfarande rätt skumt ljus över viltvattnet vid Östra Vingåker. Jag kunde dock skönja såväl tranor som hägrar och stannade därför på avstånd för att inte skrämma dem.




Ifrån vassen hördes ett upprepat tjattrande. Det visade komma från en sävsångare som lockade med frukost till ungarna.


Luftfuktigheten medförde även att det bildades små daggdroppar på växtligheten.

Det fanns även blåmesar som ville visa upp sig.

På hemvägen fick jag vid Hovmanstorp se de större dovhjortarna. De stod dessvärre så till att endast hornen och delar av huvud och hals var synliga. Det gick inte heller att smyga sig till dem utan att själv röja sig i förtid. Däremot hade jag tur vid Backa gård. Där fanns de två kronhjortarna och det gick bra att komma nära inpå dem efter en försiktig ansmygning på cirka 100 meter.

Roligare och mer spännande än så kan jag knappast ha en dimmig morgon.

lördag 19 juli 2014

Julimorgon


Den senaste tiden har jag många kvällar närt planer på att lägga mig tidigt för att orka gå upp innan solen. Planerna har inte fungerat. Nu struntade jag i att lägga mig och höll mig vaken som på den tiden jag var ung och kom hem från dansen och allt därefter ungefär i samma tid som vettigt folk satte igång med morgonmjölkningen av korna. 

Ganska precis klockan 3 gav jag mig ut. Fotoljuset var inte överväldigande. Jag prövade att ta foton av landskap, djur och halvmånen. Endast månbilden blev skarp. Resten hade jag behövt stativet för att få hyggligt bra foton men frågan är om jag ändå varit nöjd. Min kamera är gjord för människor som föredrar att att sova på natten och jobba på dagen.

Några av djurfotona hade varit trevligt att ha kunnat visa med hedern i behåll men jag kanske kan berätta om vad jag såg men inte fick bra bilder på. Promenaden gick mot Backa gård. Precis bakom ladugården stod två unga dovhjortar. Den ena ljus, den andre mörk. De verkade hänga hop som goda kompisar eller natt och dag. De stod blickstilla ganska länge och jag tog många foton men inget blev särskilt lyckat.

Nåväl, promenaden fortsatte förbi åkrarna och precis i skogsbrynet stötte jag på flera hjortar. De fick väldigt bråttom, så där gavs jag inga fribiljetter till ett tjusigt foto. Strax efter grymtade det plötsligt till intill mig inne bland granarna. Där i den mörkaste skuggan, ca 15 - 20 meter från mig, skymtade jag ett vildsvin. Det kom fram en aning, så jag såg mer av det och då försökte jag mig åter på att ta en bild. Inte ens om man vet att det står en gris där, kan man av de mörka töcknen på fotot ana sig till att det är så. 

Jag hade högst 20 meter till vildsvinet och minst 25 meter till ett jakttorn. Oddsen var inte på min sida om jag skulle bli tvungen att fly undan. Nu gjorde grisen ingen attack utan drog sig undan ut i en kraftledningsgata. Jag flyttade mig också samt gjorde ett nytt försök att fotografera vildsvinet. Det fotona blev inte heller något att ha.

Vid Hovmanstorp gick en råbock alldeles intill vägen. Det dröjde innan den upptäckte mig och jag hann prova många inställningar i hopp om att få till en bra bild. Knappt någon blev skarp och de som möjligen kan sägas vara det, blev ändå inte så bra som jag vill ha dem kvar. 

Så här långt hade jag haft två dovhjortar på ovanligt nära håll, vildsvin nästan obehagligt nära och en råbock på kanske 30 meters avstånd. Djuren verkade vara mindre vaksamma så här innan solen kommit upp och det borde man ta tillvara fler gånger.

Vid Hultstugan långt ute i en åker gick en kraftig gris. Avståndet var stort och man såg bara något av ryggen och öronen. De här bilderna blev tydliga nog för att man ska se vad de visar men jag tillåter mig att behålla dem på datorn. Jag hade önskat mig mera knivskarpa detaljer och för att få till det hade krävts en helt annan utrustning än den jag förfogar över.

På väg från Hultstugan såg jag också en dovhind på nära håll. Hon stod med dimma bakom sig och jag försökte naturligtvis få till ett foto även av henne. Bilden blev rätt bra men dessvärre finns en del störande kvistar och gräs som skymmer lite av huvudet. Det hade blivit ett snyggt foto annars.

Framme vid landsvägen skulle jag enligt planerna känna efter hur högerfoten mådde och utifrån det ta ett beslut om jag skulle gå hem eller fortsätta bort mot Östra Vingåker. Foten var inte värre däran än att jag vågade fortsätta en stund till.

Landsvägen har stora öppna fält runt sig och solen var precis på väg att kravla upp över skogskanten. Över sädesfälten vid Bonneråd och beteshagarna med hästarna låg ett lätt dis. Fotoljuset var äntligen användbart. Hade de stora hästarna befunnits närmare mig, skulle det kunna ha blivit spännande bilder med dem i dimslöjorna. Nu fick det bli kronhjortar och dovhjortar istället. Det var totalt sex dovhjortar och två kronhjortar. Det fanns även en liten råbock ute på samma åker men jag lyckades aldrig få med den och de övriga hjortarna på samma bild.



Vid viltvattnet innan man kommer fram till Östra Vingåkers kyrka har vattnet sjunkit undan en aning och på så vis skapat en del dyiga bankar, som vadarfåglarna letade föda på och i. Jag tror det är skogssnäppor men är inte helt säker.

Där var även full fart bland övriga fåglar för att ordna frukost till ungarna. Här är det svarthakedoppingen som undervisar sin unge i konsten att välja passande vattenväxt och hitta rätt byte under vattnet.

Det fanns också många hägrar och skarvar på plats. Hägrarna var inte särskilt intresserade av att bli fotograferade men den här skarven visade mera mod.

Det var dags att vända åter och med solen i ögonen upptäckte jag helt andra fotomöjligheter. Morgondimmorna hamnade så att säga i ett annat ljus och en risig buske blev skön som en sirlig brudkrona.

Busken har under våren och försommaren haft ett sothönebo men nu är ruvningen över och ungarna för stora för att rymmas där. Grenarna duger dock gott åt andra fåglar och kryp.


Än vilade morgondimmorna i skuggorna över sankare ställen men morgonen var inne och jag på väg hem.

Det var dags att ta igen förlorad sömn.