Gryning

Gryning

onsdag 30 april 2014

Moln över skrivbordet


Under måndagskvällens promenad till Krämbolstugan såg jag ett moln som jag inte kunde låta bli att försöka fånga på bild. Molnet ligger nu som skrivbordsbild i min dator.

Jag såg också att liljekonvaljerna och häggen var på väg att slå ut. Nu hoppas jag att syrenernas blomning låter vänta på sig för tiden mellan hägg och syren brukar ständigt kännas för kort.

tisdag 29 april 2014

Vårkväll i Katrineholms omgivning


Det var tvättdag igår. Utanför tvättstugan var gräsmattan fläckvis översållad med ljusblå blommor. De ser ut att vara trädgårdsveronika, Veronica persica.

Vårbruket ute på åkrarna börjar komma igång och få upp farten. Vid Krämbol kör Claestorp redan så det ryker.

Jag såg två grågässkullar på Lillsjön. Det var fyra ungar i varje kull och föräldrarna höll noga ordning på sina små. Om det var en tillfällighet vet jag inte men föräldraparen höll sig nära varandra. Kanske gjorde det att den ständiga vaksamheten mot faror kunde bli mer effektiv.

Målet för promenaden var Krämbolsugan. Lättaste vägen dit från Lillsjön går via en ridstig över en liten åker. I kanten av åkern fanns två tranor. De litade inte på mig.

Det var solnedgången vid Viren jag ville åt. Kvällen var ljum och vinden svag. Bakom mig berättade en taltrast om hur skönt livet var och på andra sidan sjön försökte gäss få möjlighet att dela utrymmet med mellanskarvar. Skarvarna lät inte som de skulle vilja vara gästvänliga. En häger flög över mig men jag lyckades inte få något foto av den.

Då lugnet återkommit till åkrarna och skymningen börjat tätas till vågade sig rådjuren ut på vallarna. Luften var frisk och ett par motionärer passade på att ta en löprunda längs grusvägarna medan fågelsången ännu ljöd. Löpande människor bekom inte rådjuren något men en vandrare som plötsligt stannade och höjde kameran var ruskig och troligen livsfarlig. De ville absolut inte vara med på bild.

måndag 28 april 2014

Foton från gårdagens morgon


Den senaste tidens vackra väder har fått mig att planera för långa vårvandringar i gryningen eller kvällningen. Samtidigt har någon ovillig sate inom mig menat att det där har jag ju redan gjort till leda och vem vill se foton på miljöer som du visat flera gånger redan. Hur miljöerna runt Katrineholm är beskaffade kan jag naturligtvis inte göra så mycket åt men ifall jag klarar att variera fotovinklarna och väljer divergerande tider på dygnet kanske ljuset hjälper till att göra även gammal välkänd skåpmat intressant. 

Igår, söndag, trodde jag att det skulle kunna uppstå passande tillfällen för dessa önskade variationer. Väderprognosen talade nämligen om en solig kall morgon, viss molnighet och ganska hög luftfuktighet. Min tolkning av de uppgifterna blev att det fanns kanske chanser till att få foton med dimmor och vacker soluppgång över Näsnaren ifall jag ställde mig uppe på åsen vid Sjöholm. Så fick det bli.

Solen skulle komma upp en handfull minuter över 5. Det tar en timme att gå dit och något ville jag ha i mig innan också. Det blev inte så lång tid över för den mulliga mansgrisen att ligga och tryna i slafen utan kvart över 3 var det upp och hoppa! Ja, hoppa och hoppa, det skulle kokas kaffe, skrivas ett kort blogginlägg, ätas en snabb frukost och göra mig någorlunda presentabel också. Iväg kom jag och raskade jag bara på och inte lät mig distraheras av allt trevligt jag såg i den ljusnande omgivningen så skulle jag nog kunna vara på plats i tid. 

Jag lyckades hinna fram precis innan solen tittade upp över skogen på andra sidan Näsnaren. Det fanns inga mängder dimma och så mycket till moln bjöds det inte heller på men är man nu där, får man låta nöja sig med det som finns. De lätta ångorna över sjön förgylldes av solljuset.


Solen steg snabbt och jag började få problem att fånga fåglarna på och över sjön på bild. Solen ville gärna lägga sig i fotograferandet och färga allt den kom åt i lila eller gulgröna toner. Det är sånt man kan drabbas av om man inte använder polarisationsfilter då man tar bilderna i motljus. Jag äger inget dylikt filter. För att undkomma detta bekymmer tvangs jag byta motiv och fotovinklar.


Solen började värma och markfrosten i gräset började tina upp. Solen tände små lyktor i dropparna.

Snart var jag hemma igen, lite frusen av den kalla morgonen och ytterligare några koppar kaffe gjorde gott. Kameran tömdes på foton. De bästa sorterade ut och jag kände att nu skulle det nog gå att sova tillbaka lite av den nattsömn jag avstod från för att få möjligheten att möta solen vid Sjöholm.

söndag 27 april 2014

Ska prova nya grepp


Igår lördag fick jag en CD som innehöll ett vackert bildspel med foton från Härjedalen. Bildspelet åtföljdes av behaglig klassisk pianomusik. 

Då jag sett det tänkte jag att något dylikt kanske även jag kan åstadkomma. Material har jag nog. Kunskaperna saknas visserligen men de kanske går att öva upp. Problemet är musiken. Jag har musik som skulle kunna passa men vill jag visa ett bildspel med musik, riskerar jag att trampa på någon musikers upphovsrätt även om noterna till själva stycket är gamla och kompostören död sedan sekler tillbaka. Så länge jag behåller bildspelet för mig själv är det inga problem men lägger jag upp det på Youtube kan det bli problem. Finns det fri musik tillgänglig någonstans?

lördag 26 april 2014

Inget av värde uträttat


Nu sitter jag här och försöker dra mig till minnes om jag gjorde något av värde igår. Jag kommer inte på något. Det är ju möjligt att det är demensen som satt in en stöt och suddat i närminnet men mera troligt är att verkligheten ser ut så: Jag gjorde inget av värde igår, i varje fall ingen värt att minnas eller berätta om. Så illa är det nog. Risken är stor att jag kan kopiera den här texten och använda den även i morgon för jag har ännu inte gjort upp några planer på att göra något speciellt under dagen. 

fredag 25 april 2014

Jag tog mig en promenad


Dagens pensum av onyttigheter var utfört och nu fanns tid att roa sig också. Det jag först ville veta var ifall de lilarosa harsyran slagit ut än. Det hade de den.

Därefter ställdes kursen mot Krämbol och Krämbolstugan. Det visade sig snart att det skulle pågå något slags aktivitet där eftersom många bilar körde in på vägen dit. Jag insåg att detta mycket väl kunde få eventuella tranor och sjöfåglar att dra sig undan från fält och strand. Vägdammet från trafiken skulle därtill bidra med svårigheter att få bra foton. Det jag främst ville se handlade dock inte om fåglar utan blommor. Var liljekonvaljerna under den stora eken på väg att visa knopparna? Även där förstod jag snart att jag var väl tidigt ute så mättandet av den nyfikenheten fick anstå. En rödhake satt precis intill vägen och brydde sig inte ett dugg i mina förehavanden. Jag fick från nära håll fotografera den precis hur jag ville medan rödhaken sjöng för full hals!

Jag passerade Krämbols gård samt bron över ån och kom in i skogen. En ekorre hade mycket att bestyra med en gran.

Därifrån fortsatte jag mot Bonneråd för att vika av mot Hovmanstorp. På åkern stod en tofsvipa tämligen nära vägen.

Fågeln försökte undkomma min uppmärksamhet genom att så sakteliga dra sig ned mot sänkan bakom sig. Problemet var dock att det fanns fler vipor på plats och ett par verkade betrakta sänkan som sitt privata område och tänkte inte erbjuda ens ett tillfälligt skydd för någon annan tofsvipa. En av dem satte rak kurs mot den ensamma fågeln och jag anade att här lär det bli åtminstone en som kommer att få ta till vingarna. Så skedde också.





Kvar stod den attackerande vipan och väntade på beröm från sin partner.

Jag tackade för uppvisningen, fortsatte min promenad och kom till slut nöjd och belåten hem.

torsdag 24 april 2014

Så är det dags igen då


Jag har skrivit ganska litet om mina hibiskusar i år. Kanske har det blivit så av den anledningen att jag ägnat den mörka årstiden åt att lära mig mer om min kamera och många av dess funktioner. 

Hibiskusarna har dock inte dött ut under tiden. Många av de frön jag satte förra året, gav upphov till nya plantor under hössten. Av alla dessa plan har 10 överlevt så här långt. 2 av dem ser dock inte ut klara sig så länge till dessvärre. Då är det mer än hälften som försvunnit under de första månaderna.

Amy Lynn har blommat några gånger under vintern och jag har i vanlig ordning/allmänt oförstånd pollinerat blomman med sitt eget pollen. Så gjorde jag till exempel den 3 mars i år. Idag öppnade fröhuset sig och visade att det blivit ett ännu oräknat antal frön. 

Har jag nu sagt A får jag väl försöka säga B också. Fröna ska alltså få komma i god jord under dagen. Jag ska bara skaffa hem den först. Det finns fler fröhus och knoppar på gång ...

onsdag 23 april 2014

Även gamla inlägg har ett bästföredatum


Av allt att döma är mina äldsta blogginlägg här eftertraktade måltavlor av spamrobotarna. Google har inte medel/lust att hålla dem borta, utan nöjer sig med att sortera in deras dravel under rubriken skräpinlägg. Där ligger de till bloggägaren åtgärdar saken. 

Jag kommer att börja plocka bort dessa måltavlor. Värst utsatt för närvarande är ett inlägg från början av 2010. Det handlar om min oförmåga att traktera ett instrument med vita och svarta tangenter. Jag skriver så här tillkrånglat för att nedskräparna inte ska välja det här inlägget när deras tidigare måltavla försvunnit in i vårkaseelden på valborgsmässoafton. Jag hade gärna skickat spammarna samma väg men föreslår att de siktar in sig på kungens födelsedag istället.

Om ni vill läsa de gamla kåserier och dikter jag lade upp här i starten på Blogger, så har ni en vecka på er. Sen är de borta.

tisdag 22 april 2014

Påskdagens blandade fotoskörd


Jag berättade igår att jag hade dragit på mig en mängd foton under påskdagen och att jag bara hunnit sortera fram dem som var värda att gå vidare med. Igår lämnade jag tillbaka bilen, hittade mera att fotografera, samt började med redigeringen av fotooriginalen. Jag är klar nu och tänker helt ohämmat och utan hängslen, livrem eller säkerhetsbälte pracka på er resultatet.

Jag tänker börja med att visa en whippets huvud. Unghunden stirrar på en ekorre och det är närmast ett under att gräset runt den inte börjar brinna av blickens laserstrålar. Vill du också se den vettskrämda ekorren får du gå till gårdagens inlägg.

Det fanns många platser jag ville undersöka och kanske få med mig vyer och annat från. Första anhalten blev viltvattnet vid Östra Vingåker. Där gavs jag möjlighet att jag fånga en svarthakedopping och en gräsand på bild.




Nästa stopp blev vid gulsipporna, som nu slagit ut helt.

Nästa mål var Boda kvarn där jag spanade efter forsärlan utan att se den, rekognoserade ett perfekt gömsle att fotografera vildsvin från, samt upptäckte en fälthare med stoiskt lugn. Haren visade jag även igår men jag blev så förtjust i harens intensiva blick att jag tar med den igen.

Från Boda kvarn for jag till Forsa bruk för att som hastigast se hur där såg ut. Forsärlan har synts där också, så jag ska nog gå dit nu i veckan för att se om jag hittar den. 

Så for jag vidare mot Barksätter. Jag gick ju förbi där i höstas och såg då att det fanns möjligheter att få hitta fina vyer där. Eftersom jag desperat söker en bild, gärna en vy, som ska få representera april i nästa års väggkalender, så gav ett besök där borta kanske en möjlighet att få detta foto. Jag stannade vid ädelträdparken, klev ur bilen och välkomnades jag av en sädesärla. Var det fotot jag sökte. Vem vet? Sädesärla och april går väl ihop!


Jag såg ut över böljande åkrar och hagar med ångor inne i skogen. Kunde det vara motivet jag sökte?

Jag for förbi herrgården och gick tillbaka. Vårsådden var i full gång ute på åkern. Det gäller att passa på medan vädret är lämpligt och jorden lagom fuktig. Det började närma sig kväll och skuggorna från träden letade sig allt längre ut över marken.

Då jag for förbi gården såg jag ett träd eller buskage översållat av vita blommor. Blommorna syntes från vägen men jag ville ta mig ända fram. Kommer det en okänd gubbe och knatar runt bland ekonomibyggnader och fårhagar blir man nog väldigt misstänksam som gårdsägare, så jag beslöt att avstå ... tills jag såg ett trevligt par sitta och njuta av eftermiddagssolen. De gav mig tillstånd att fotografera trädet. Stort TACK för det!


Paet hade även en katt som förvånade sina ägare på så sätt att den inte visade sig vara särskilt skygg för mig och min kamera. Vi pratade en stund om katter, kameror och vackra miljöer. Det visade sig att även de var med i facebook-gruppen Katrineholmsbilder.

Efter detta givande möte for jag hem, tömde minneskortet i datorn, åt lite och drog ut till nästa fotoställe. Jag gick ju Näsnaren runt ett par gånger i höstas och mindes nu en plats som kanske skulle kunna ge en vacker solnedgång. Dit begav jag mig och fick med mig detta.



Så blev det då kväll även denna påskdag och nästa dag steg jag åter upp för att nu lämna tillbaka hyrbilen och vandra genom staden hem igen. Det finns vackra motiv till och med inne i en stad även om man inte kan tro det ibland!

Idag är det en vanlig tisdag tisdag med fortsatt solsken här i Katrineholm. Det ska jag nog försöka få glädje av nu medan träden ännu står med späda löv och fåglarna sjunger.


måndag 21 april 2014

Många foton blev det


Igår hade jag tillgång till bil och vädret var varmt och gott. Jag tänkte passa på tillfället att fara runt till så många av de mer avlägsna platserna som möjligt. Det gällde platser som jag fått tips om eller tidigare gått till för att nu på ort och ställe se hur där såg ut då lövsprickningen tagit fart. 

På väg mot bilparkeringen möter jag en granne som är ute och rastar sin nya unghund. Hon har tidigare haft en framgångsrik hane, vilken delade brittiska anor med min familjs whippet, Ylva, kallad. Vi pratade om den nya hunden, om hennes nästa valp, som skulle hämtas om någon vecka, samt livet i allmänhet.

Då dyker ekorren upp intill grannhuset. Den klättrar upp på balkongen men hittar inget och kommer ner på marken. Unghunden har fått syn på ekorren och börjar skälla. Ekorren rusar först rakt mot oss men viker åt sidan.

Efter denna upplevelse for jag ut på min fotoodyssé. Det var många avlägsna platser att besöka och ännu fler längs vägarna dit. Jag fick tillfälle att se ställen jag var nyfiken på och kunde passa på att få med mig ett antal bilder samt även leta fram nya möjligheter för kommande bruk. 

Efter mitt besök vid Boda kvarn och de kringliggande salixodlingarna, löper vildsvinen, vilka håller till där, risk att hamna i mitt fotoalbum! Jag tror jag vet när, var och hur nu. Det är inte så långt att gå heller. Knappt två timmar skulle jag tro det tar att ta sig fram till jakttornet/fotogömslet. Förmodligen har jag då redan fyllt upp halva minneskortet med vyer, blommor, hjortar och sjöfåglar som jag sett under tiden jag gått dit.

En som verkade gilla att ligga i en av de gropar svinen bökat upp i gräset var den här fältharen. Den låg blickstilla ca 5m från vägen. Det knäpptes väldigt många och några riktigt bra foton av den jössen men jag ska bara visa detta. Jag tror den är på väg att tappa vinterpälsen. Visst smälter den väl i hop med bakgrunden?

Nu sitter jag här med en drös oredigerade foton kvar från påskaftonen och av gårdagens skörd är det ca 40 foton, som bedömt vara lämpliga att jobba vidare med. De var närmare 500 från början. Jag kommer inte att sakna sysselsättning!

söndag 20 april 2014

Nu kommer avslöjandet!


Jag har äran att inför en längtande värld få avslöja vilka utsöka läckerheter mina döttrar i sin samlade visdom och skicklighet har skapat till denna påsk. Men innan dess ska jag berätta vad min dotterson Jonathan och gjorde gjorde. Vi for ut till skogen och täljde en rönnpipa.

Så med Jonathans fanfar till våren framförd på rönnpipa förklarar jag våren officiellt invigd i Uppland!

Så över till den festliga middagen. Min äldsta dotter hade noterat att affärernas utbud av så kallad festmat var tämligen uniformt oavsett årstid och vilken festlighet som skulle begås. Det var samma skinkor, prinskorvar och köttbullar och sillburkar. Hon är en smula konventionell min dotter, ja åtminstone ibland, och nu kände hon att var det påsk så var det påsk och då ville hon inte servera julbord! Har ni hört! Nej här skulle det bli andra bullar av eller åtminstone en tårta eller kanske rent av två! Så när hon tänkt igenom saken och noga avvägt smaker och färger så visste hon precis vad som skulle ingå och sen skred hon och min yngsta dotter till verket! Ja ni ser! Saknar ni sillen, prinskorvarna, köttbullarna och skinkan när detta serveras?

Det blev alldeles för onödigt gott! Jag kunde inte hålla mig från att backa om och fick även en stor bit med hem. Skam till sägandes slukade jag även den innan jag hunnit i säng! 

Då denne superba påskmattårta avnjutits kom andra ärenden upp på bordet. Viktiga ting om vårt släktarv av sannolika autistiska gener dryftades och röda trådar av allsköns framgångar eller nederlag i dåtida kontexter kom att påvisas och avhandlas, samt troliga drag av Aspergers syndrom kunde anges som fullt möjlig orsak till denna verkan samt att här och där skönjdes även ett och annat inslag av ADHD. Av allt detta kunde vi enbart sammanfatta hela diskussionen med en fråga: Är det då så underligt att vi är så konstiga som vi är? Svaret blev: Nej! Vi är som vi är och så lär vi förbli och för många av släktens tidigare kända människor har det gått väldigt bra också, så även vi har chansen nu i vår tid även om vi ibland framstår som fyrkantiga bitar som vill in i runda hål. 

Därmed var det dags för min yngsta dotters Glasstårta! Den var självfallet inte bara vacker, den var ju också så osannolikt god. En kreativt lagd konditor vet vad hon vill skapa! Bara för att nämna en av alla ingredienserna: Det ingick hemlagad hjortronsylt i den!

Visst skulle du velat vara med och dela på den?

lördag 19 april 2014

Påskmorgon


Man kan undra vad påskhararna gör en dimmig påskmorgon. Svaret är lika enkelt som självklart, åtminstone för påskhararna själva.

Påskharar!

Dimman var stundtals så tät att den fastnade i spindelnäten.

Glad påsk!

fredag 18 april 2014

Sökandet går vidare


Igår letade jag vyer. Det är så att jag väldigt gärna vill ha en trevlig bild som sedan ska få representera sin månad i min kommande väggalmanacka. Det är rätt ofta jag ser ett motiv som skulle kunna bli denna ”månadens bild” men att det sen visar sig att fotot inte riktigt motsvarade förväntningarna och sökandet måste gå vidare. April i år har inte bjudit något passande än. 

Det var sol och lätt disig himmel under eftermiddagen och jag tänkte att nu finns det möjligheter. Bra fotoljus och inte alltför skarpa skuggor. Vyerna kring Backa gård gjorde sitt bästa för att visa upp vad där fanns och jag travade runt i skogsbryn och kring hagar för att hitta nya fräscha vinklar till alla vårmotiv med grönskiftande björkar och ekar i spännande grupperingar. Resultatet blev inte riktigt vad jag hoppats på. En skogstrybuske försökte i alla fall visa upp sig och jag passade på att få med ett foto även om en stående bild inte är något för väggkalendern.

Nästa anhalt var Hovmanstorp och nya försök att hitta bilden gjordes. Inget dög. Däremot hittade jag en växt, jag inte sett innan jag kom hit till Katrineholm, nämligen lungört. Den hör till strävbladiga växter och i den gruppen finns också förgätmigej. Nog ser man släktskapet om man vet om det.

Jag kom med tiden ut på landsvägen och där på andra sidan diket stod resterna av förra årets spåtistlar. Jag kunde inte låta bli att ta foton av deras fröställningar.

Det började dra upp moln västerifrån. Innan himlen stängdes hade jag närt en del lösa planer på att söka en ny plats för att fånga solnedgången vid men nu fick det utgå. Jag traskade hemåt och passerade Luvsjön. Där fick jag se åtminstone två små svarta fåglar simma längs vasskanten på bortsidan om sjön. Jag kunde inte identifiera dem. Dessa två var inte helt sams och jag tyckte mig se en tredje som smög en bit efter precis i kanten av vassen. Jag fick med mig en serie foton och tänkte att jag ska se om jag hittar dem i någon av mina fågelböcker.

Det visade sig vara en rörhöna jag sett.


torsdag 17 april 2014

På jakt efter sagoskogen


Jag hade fått tips om en skog som skulle innehålla många gamla träd och skapa en stämning påminnande om John Bauers målningar. Den sortens tips är välkomna, så de ska självfallet tas tillvara och följas upp. Det gjorde jag igår eftermiddag.

På väg dit såg jag en råbock. Han hade sällskap av en get men hon låg endast och vilade. Bocken däremot var hungrig. Jag kunde komma honom rätt nära även om jag inte uppskattade den bakgrund som då kom med på köpet.

De stora björkarna är över lag på väg att få fram löven och de mindre har redan hunnit långt före.

Sagoskogen skulle finnas mellan Sjöholms skola och kärret jag brukar kalla myggornas och grodornas paradis. Där finns också en del riktigt gamla grova granar där skolbarnen lekt. Skolans område är markerat med breda vitmålade band på stammarna. Dem ville jag inte ha med på fotona, så jag jag sökte mig djupare in bland träden och kom då raskt till odlade fält vilka bytt gröda. Där det förr odlades spannmål och djurfoder hade man för 60-70 år sedan bytt grödan till gran. 

Träden har vuxit bra i myllan och kommer snart att skördas. Senast om 15 år tror jag de är borta. Vad som då händer med undervegetationen är svårt att veta men granarna har fröat av sig med lyckat resultat så återväxten är i princip tryggad om det är gran som även i fortsättningen ska odlas där. I annat fall lär det avverkade området markberedas och återplanteras med nya snabbväxande plantor, troligen då gran, lärk eller möjligen contorta. Någon grovstammig sagoskog med åldrande furor och granar lär det inte tillåtas bli, även om åtminstone ekologin skulle uppskatta det.

Nu är det så att jag redan tidigare visat mig besitta en närmast patologisk dragning till våtmarker, vattendrag av alla slag och sjöar, så myggparadiset blev nogsamt fotograferat. Jag ska dock begränsa mig till att visa endast en bild från den miljön.

Jag hade även planer på att försöka hitta en vacker solnedgång men det projektet såg molnen till att omintetgöra.




Glad Påsk!