Gryning

Gryning

fredag 31 januari 2014

I gränslandet mot vidskepligheten


På den tiden jag var på väg in mot kraschen i väggen hade jag ofta en dröm, som i korthet var så här: Jag befann mig i en roddbåt och ägnade mig åt fiske. Båten var inte tät och hade usel flytkraft. Skulle den vattenfyllas helt, skulle den inte klara att flyta med den last den hade och nu var den fylld upp till kanten och vågorna slog in. 

Man skulle kunna tolka detta som en varning, ett budskap om att jag var på väg mot alltför djupt vatten och om detta fortsatte skulle jag ta mig vatten över huvet och gå under. Om detta tog jag på den tiden ingen större notis än att de gånger jag i verkligheten använde denna otäta träbåt, såg till att ösa ur vattnet regelbundet och ofta.

Så gick jag i väggen! Jag blev sjukskriven, ekonomin rasade samman och skulderna strömmade in likt vattnet i ekan men nu hade jag inget ekonomiskt öskar att få bort dem med. Jag hade dock den otroliga turen att få undsättning av en handlingskraftig kvinna och med hennes knuffar framåt och praktiska hjälp ta mig upp igen, endast dagar innan katastrofen skulle vara ett fullbordat faktum. Även om vi var alltför olika som personligheter för att få vardagen att fungera tillsammans, så är jag henne evigt tacksam för den insats hon gjorde.

Från den stunden jag kom ur den ekonomiska rävsaxen har jag sakta men säkert kunnat bygga mig ett litet men hållbart fundament att leva tryggt på. Jag har inget överflöd av pengar men jag klarar min vardag och kan även spara till de små mål jag satt upp, något som inte var möjligt under den tiden jag jobbade ihop till min totala utmattningsdepressiont.

På senare tid har denna dröm återkommit flera gånger. Vad är det nu som är fel? Jag vet inte.

För att nu lämna metafysiska spörsmål tänker jag visa en konkret verklighet.

Sköt om er och lev era goda drömmar!

torsdag 30 januari 2014

I bubblan


Åter hade jag klagat på vädret och åter gav det resultat, även om jag hade önskat mera solsken än vad som levererades. Jag gick mot Djulö Kvarn och hoppades väl också få en skymt av strömstaren. Det senare beviljades mig, då den flög nedströms och satte sig så långt bort att det var meningslöst att försöka få ett foto av den. 

Jag fick nöja mig med att försöka göra något av de redan uttjatade vyerna längs stigen fram och tillbaka. Endast ett foto blev annorlunda. En snygg unggran i Carl Ugglas Park har av någon vänlig människa försetts med julgranskulor. Det var rätt många kulor i regnbågens alla färger som då prydde den. Kulorna försvinner så sakteliga därifrån. Nu återstår en silver- och en guldfärgad kula. 


Så har även jag tagit klivet in i de egotrippades bubbla. 

onsdag 29 januari 2014

Så grått var det


Idag ska jag gråta över vädret och det bedrövliga ljusförhållanden det medfört. Gårdagens förmiddag bjöd på snöyra. Det upphörde mitt på dagen och jag tog kameran under jackan och gick ut. Jag hoppades naturligtvis på att få en vacker snötäckt vy. Det hoppet stäckades fort, långt innan jag hunnit till affären. Nåja, jag handlade vad jag skulle, bar hem det och gav mig ut igen för någonstans borde det väl ändå finnas något värt att rikta kameran mot.

Visst försökte jag väl hitta motiv och visst skulle några foton gå att visa men det är endast de samma gamla vyerna i en gråare förpackning. Jag väljer därför ett foto från ett sällan visat avsnitt av skogsvägen mellan Backa Gård och Hovmanstorp. Precis så här grått var det.

Idag utlovas vissa solchanser men jag tror inte mer på prognoser än politiker. Än så länge har jag inte sett solen idag.

tisdag 28 januari 2014

Snöröjarna har skördetid


Idag har jag varken något nytt att visa eller vettigt att säga. Det snöar ute och gjorde så även igår. Kanske upphör snöfallet under eftermiddan men väder är inte lita på och väderprognoser är möjligen mer pålitliga än politiker man jag vågar inte sätta mitt tomma huvud i pant på det.

Jag har som sagt inget nytt att visa men just detta soliga foto av björktrasten även kallad snöskata tänkte jag kanske kan komma till pass en molnig och grå dag med snöyra utan för fönstret.

Sköt om er!

måndag 27 januari 2014

Vintern tar för sig


Jag tänkte börja detta inlägg med ett liknande tema som det förra nämligen med vatten, snö, is och ljus. Den här vassruggen har ni sett några gånger nu men än har jag nog inte kramat ur de sista dropparna ur den ännu. Det visar sig väl med tiden.



Jag var alltså ute på en solskenspromenad igår. Jag valde gamla vägar som jag inte gått förr. Det finns gott om såna här. De anlades på hästforornas tid och slingrade runt höjder och kärr. Biltrafiken behövde bättre och mer uträtade vägar med modernare körbanor. Nya vägsträckningar ritades ut, backar och krön sprängdes bort, vattendrag och kärr broades över. Trafiken skulle göras effektiv och vägarna blev följaktligen raka och breda samt långt mera trista för en vandrare. 

Dessa gamla vägar används idag av motionärer, ryttare, hjortar och hundrastare. Jag går dem gärna, när det är dags att lufta kameran. Man vet aldrig vad man får se ute i de omgivande skogarna eller buskagen. Igår kom jag på så vis att möta vinterns svårigheter för det vilda. En ormvråk hade dröjt sig kvar. Förmodligen hade den milda förvintern inte givit den tillräckligt starka signaler för att utlösa instinkten att flytta söderut. Nu har alla vråkens byten skydd av snön och en ormvråk är ingen fågeljägare likt duvhöken eller sparvhöken. Den hittade ingen mat, kanske inte hade en fjäderdräkt som var helt anpassad för vinterförhållanden och detta utmärglade den. Då den angreps av en rovfågel orkade den inte fly undan.
Även större djur har svårt under vintern. Markerna häromkring håller troligen fler hjortar än vad de kan ge djuren i vinterfoder. Av den anledningen stödutfodrar markägarna och jägarna med ensilage. Det står såna ”dinosaurieägg” lite här och var där hjortarna brukar passera eller uppehålla sig. De gamla vägarna kommer då väl till pass att köra ut vinterfodret på. Vintern tar på krafterna och för den hinden räckte det inte längre än dit. Den dog 50 meter från utfodringen intill ladugården vid Backa. Nu kommer den att bli foder åt behövande. Igår var en av gårdskatterna framme och undersökte möjligheterna. Troligen kommer även örnar att våga sig ned där. Då skulle jag gärna vilja vara på plats i ladugården med kameran beredd!

Om vi nu skulle försöka få en något mindre bister avslutning på detta inlägg, skulle kanske den här kvartetten passa.

Jag såg dessa ungfåglar på Backasjön. Troligen hade de inte klarat att följa föräldrarna då de flyttade till mera isfria vatten men haft turen att hitta en sjö som, på grund av att vattnet strömmar genom den, inte blir helt istäckt. Svanarna letade vattenväxter att mätta sig med. De hittade också en del vissen gäddnate. Det håller väl magarna igång om inte annat.

Idag har vi snöväder här. Det lockar inte speciellt mycket till att ta en promenad med kameran men man vet ju aldrig. Det kan trots allt vara passande att utnyttja tillfället medan tvättmaskinerna gör sitt.

söndag 26 januari 2014

Frost och is


Jag har ägnat de senaste grå dagarna åt bildredigering. Det jag ville få snyggt var egentligen inte så märkvärdigt. Det handlade om vatten i olika former och ljus. Först hade jag en bunt foton med rimfrost. De har jag haft stora problem med. Vitt i vitt är svårt att få fram perfekta kontraster ur. Jag har inte lyckats så långt som jag ville eftersom jag i dagsläget inte vet hur jag ska komma vidare. Ett annat problem som också anmäler sig om man ökar kontrasten är blåsticket. Alla skuggor har en tendens att bli mycket blåare än de i verkligheten var, åtminstone så som mina ögon såg dem. Kameran har ett annat ”öga” så den ser ljuset på ett annat vis. För att komma till rätta med det här problemet kan det krävas ett extra filter på linsen.

En av Sveriges mest kända konstnärer var mycket intresserad av samspelet mellan ljus, vatten och vågor. Han arbetade mycket med att få till färgskiftningarna i vågorna så de såg ”levande” ut. Nu gick det inte så lätt att sälja en olja med enbart vågskvalp, så han ställde ut en avklädd kvinna i det och genast blev tavlan intressant för köparna. De såg vad de ville ha och Anders Zorn kunde fortsätta att jobba på sina vågrörelser och ljusets brytning i dem.

Jag kom att tänka på det medan jag försökte hitta ljuset i isen. Jag har inte hjärta att mota ut en naken människa i kallvattnet men en strömstare hade varit en prima modell att ta till. Nu höll den sig gömd någon annanstans, så jag fick göra så gott jag kunde av det som bjöds. Det är inte så lätt att få fram relieferna i isen heller även om den inte är så levande som vågorna. 

Jag försökte först förstärka vissa färger på bekostnad av andra för att på så vis åstadkomma mera djup i de olika dagrarna. Det blev grant men inte bra. Färgerna fick därför behålla sin inbördes balans och istället gav jag mig på ljuset i isen. Kunde jag ljusa upp bilden tills isen lyste? Jag klarade det delproblemet men då hade färgerna samtidigt blivit urblekta. Det gick dock att återfå den rätta styrkan på färgerna med bibehållen färgbalans och ljus i isen och snön. Det här är vad jag fått till.



För att ni nu inte ska behöva frysa så svårt bleka, kanske lite rosa kan sätta färg på kinderna. Amy Lynn blommar igen och även de bilderna har behövt redigering. Kameran har lätt att göra hennes färger mörkare än de är. Jag har jobbat med dem på samma vis som med isen och rimfrosten. Nu tror jag att jag hittat rätt.


Det är en sak att ta fotona, en annan att göra bilder av dem. Fotot är som det utsågade ämnet till en dalahäst. Redigeringen är hela proceduren med kniv, pensel och färger fram till hästen står där blank och fin med kurbits och allt. Lyckas man göra så med fotona kan man nog kalla det man fått fram för en bild.

lördag 25 januari 2014

Om de bara vetat


Igår, efter att jag lämnat tillbaka hyrbilen, gick jag en liten promenad medan snön for genom luften. Jag kom då att passera den plats som haft namnet Amsterdam. Det var där uppe på kullen stället funnits.

Hur jag nu vet det är lätt att förklara. Jag gick nämligen bort till denna kulle och fann en skylt som berättade traktens historia.

Eftersom Luva hörde till de egendomslösa, den som bodde i en backstuga ägde bara sitt liv och alla dess svårigheter, hade alltså fått tillstånd att bedriva en liten servering för att på så sätt försörja sig. Utsikten hon hade från kullen ner mot torvtäkten kan ha tett sig så här en grå vinterdag.

Idag bär sjön och området hennes namn. Luvsjöområdet är ett attraktivt område att bo i. Villorna har marknadsvärden som skulle fått den siste brukaren, Jacob Jakobsson, att baxna. En fastighet av hans storlek kunde man få för 600 riksdaler på hans tid. Den marken hade räckt till många tomter av den storlek som man idag ställer villorna på. Jag har inga säkra uppgifter men försäljningsvärdet för varje hus är säkert 5000 gånger högre än vad hans fastighet, Amsterdam,  på hans tid var värd och som sagt han hade kunnat stycka av många tomter ...


Av torvtäkten har det blivit en liten sjö som bär Luvas namn. Jag har många gånger undrat över det namnet men nu vet jag.



Luva har även fått en egen gata i villaområdet, Luvas väg, och även torvbrytarna har hedrats och blivit hågkomna med Torvbrytarvägen.

torsdag 23 januari 2014

Dagsljus och skuggor


Jag berättade igår att jag hade många foton som skulle redigeras och några nog kunde komma att visas senare. Det är dags att redovisa dem nu. När allt blivit sorterat, redigerat och värderats utifrån alla möjliga aspekter och för säkerhets skull även några alternativa redigeringar gjorts för att de mest svårbedömda bilderna skulle bli så lika som jag mindes att jag uppfattade sceneriet vid fototillfället, var det två foton som höll måttet. Ytterligare några bilder av ofta visade motiv sparades men exempelvis alla fotona med rimfrost åkte i soptunnan. För rimfrostens del får jag hoppas att det kommer nya tillfällen och att jag lärt mig något av de misstag jag gjort.

Så vad har jag då för märkvärdigheter att visa upp? Det är väl mest dagsljus, skuggor, is, snö och vatten hämtat från Djulö Kvarn.

Efter att jag noga spanat av stenar och stränder vid forsen men inte sett strömstaren, gick jag mot Carl Ugglas Park. Solen var på väg ner och om en timme skulle kvällen vara inne. I det gyllene ljuset från den lågt stående solen uppe i en hög en satt en björktrast och kalasade på enbären. Fågeln var noga med vilka bär som skulle väljas. Den var heller inte särskilt skygg. Kanske kände den sig trygg där uppe i toppen och lät sig inte störas men höll mig ändå under uppsikt. Björktrastens vinterdräkt harmonierar väl med kvällsljusets färger.

Så av 151 foton blev det inte så många att visa.

onsdag 22 januari 2014

Dagen blev bättre än kvällen


Jag börjar med kvällen. Jag hade gått igenom dagens skörd av foton och redigerat några som skulle visas som idag. Resten skulle åtgärdas och visas senare. Nu satt jag i soffan och tänkte varva ner framför teven. Då blev det ”Slut i rutan!” och hela området låg strömlöst och svart. Natthimlen försökte skicka oss en smula ljus men i husen var det stearinljus och ficklampor som gällde.

Strömmen återkom och försvann igen för att senare under natten komma och stanna tills vidare.

Jag har länge klagat över att vi har sån brist på solsken. Igår hjälpte det faktiskt över förväntan och det var en flödande sol mest hela dagen. Jag var ute i 6 timmar med kameran och det blev många foton tagna. De flesta behöver få redigering och kommer att visas senare men jag har dock som sagt några klara. 

Jag gjorde ett besök vid Viren. Den här sjöboden, eller om det är en gammal tvättstuga, var det ett tag sedan jag visade.

Jag fortsatte vidare och hittade ute i det strömmande vattnet vid sjöns utlopp denna lilla vassrugge med snö och is i.

Från Krämbol och Viren ämnade jag gå mot Backa Gård och sedan fortsätta runt Duveholmssjön och passera affären någon gång fram mot eftermiddan. Så blev det också men man får ju sina infall och plötsligt stod jag inne i dovhjortarnas skog vid Hovmanstorp och såg hur de hade det. Inte så illa när solen skiner över de öppna ytorna utanför skogen och in mellan träden. Där ute i ljuset har man planterat gran. Om 50 år står de så här och dessa träd är ett minne blott.

Idag ska jag göra resten av fotona presentabla. Det är också en konst att lära sig behärska och jag behöver öva mycket innan jag ger mig godkänt.

tisdag 21 januari 2014

Klaga hjälper


Igår klagade jag över vädret. Jag ville ha mera sol. Väderprognoserna var ytterst obestämda i det fallet men tendensen pekade åt ca 90% moln och resten möjligen sol. Det kändes verkligen inte särskilt uppmuntrande. Jag ville ha sol, mycket mera sol än så och tänka sig, timmen efter bröt solen igenom molntäcket. Himlen var fortfarande mest molntäckt men molnen var tunna och solen hittade luckorna. 

Jag raskade mig ut med kameran beredd under jackan. Jag gör så. Kameran hänger om halsen och är instoppad under jackan för att behålla värmen. Kylan laddar annars fort ur batterierna och en kall kamera kan bli lite trögare i rörelserna och kräva mera energi för att hitta fokus. Jag ser förmodligen inte klok ut där jag går med en så konstig putmage men det bjuder jag på. Jag hoppas ju att det ska komma något gott ut av det.

Så vad fick jag då med mig hem av gårdagens solskenspromenad? De sedvanliga vyerna naturligtvis men även en del andra foton kom med hem. Den här gråsiskan var först skygg men bestämde sig för att ta chansen att slippa konkurrensen från övriga fåglar och flög fram och satte sig till bords och det var rätt nära. Varsågod!




Fågeln satt i skuggan av skogen och över hela fotot låg en blå ton som jag försökt få bort och endast lämna de mera marken egna skuggorna kvar.

Naturligtvis såg jag hjortar och rådjur också men jag kom ingen av dem särskilt nära. Däremot passerade jag ett solbelyst fågelbord och där fanns gott om fåglar. Jag koncentrerade mig på grönsiskorna, eftersom de foton jag har sen tidigare av den arten inte är särskilt lyckade.


Just nu har jag en klar himmel utanför mitt fönster. En blek morgonrodnad stiger över skogen. Törs jag måntro hoppas på en lika fin solskensdag idag? Jag tar risken och kameran under jackan!

måndag 20 januari 2014

Mera sol


Det hjälps inte men jag är väldigt less på moln just nu. Om det uppstått någon glugg i depressionsfilten där ovan har det skett om nätterna. 

Vi som bor här slipper på grund av det täta molntaket den stränga vinterkyla som drabbat övre Norrland och Nordkalotten men jag behöver se mera sol än jag gjort de senaste månaderna. För mig skulle det inte göra något alls om det då och då rasade in 10 minusgrader bara det följde med mycket sol samtidigt. Sen kan jag nog ta ett par dagar med moln igen innan det blir dags för nästa ljusinsläpp.

Mera sol!

söndag 19 januari 2014

Vinter


Det börjar likna vinter där ute. Vi har inte så kallt men en del snö har vi fått. Vädret idag verkar bli en smula obestämt. Det tycks kunna komma att växla fram och tillbaka mellan alla de vanligaste vintervarianterna. Jag har inte varit ut på flera dagar nu så det kan kanske vara dags att få sig lite frisk luft i lungorna.

lördag 18 januari 2014

Nog!


Förra julen fick jag av min äldsta dotter en gåvoprenumeration på en fototidning i julklapp. Tidningen är inte dålig men jag är nog mera beredd att kalla den ett medlemsblad för PhotoShop Fan Club om en sådan funnits. Eftersom jag inte använder de bildredigeringsprogram som Adobe gör, så blev väldigt mycket av tidningens innehåll tämligen oväsentligt. Det som återstod och kändes av mera värde för min del var tester av kameror och fotoutrustning. 

Nu har jag skaffat en ny kamera och den är jag nöjd med. Det blir då mindre intressant att följa dagens marknadsutbud av kameror, objektiv och andra fototekniska ting eller vad man kan göra i Adobes nyaste versioner av sina bildredigeringsprogram.

Det fanns dock några goda skäl att bibehålla tidningen. Ett var att med prenumerationen följde ett erbjudande innebärande att man som prenumerant kunde få en gratis hemsida och där kunna visa sina foton. Jag har använt mig av den möjligheten. Sidan har väl inte varit särskilt välbesökt kan jag säga. Ett annat skäl var de tävlingar man kunde delta i. Jag har även deltagit i såna helt utan framgång och det var väntat.

Inför sistlidna jul gick prenumerationen ut. Jag avsåg att fortsättningsvis själv stå för den och förväntade mig få ett meddelande om när sista numret skulle levereras och det var dags att förnya prenumerationen men inget hände. 

Strax före jul fick jag via mail veta att min hemsida skulle stängas ner 30 dagar senare, eftersom jag sagt upp min prenumeration. Ville jag behålla den skulle det kosta en liten avgift. I meddelandet fanns uppgifter om vart jag skulle vända mig för att antingen ta upp prenumerationen igen eller själv bekosta min hemsida.

Jag bestämde mig för att fortsätta med tidningen och följde länken för prenumeration. Ganska snart efter att ha klickat för beställningsalternativ skickades jag vidare till något bolag jag aldrig hört talas om och det skulle ombesörja de ekonomiska transaktionerna i sammanhanget. 

Igår fick jag besked att nu hade jag 10 dagar på mig att betala hemsidan om jag ville behålla den. Bolaget som skulle ombesörja transaktionerna har inte dragit en krona från mitt bankonto än och så lär det få förbli! Tidningen Digitalfoto för alla får klara sig utan mig. Mina tävlingsfoton och hemsidan på 123minsida.se har jag nu tagit bort. Någon ordning måste vara även inom Bonniers-koncernen!



fredag 17 januari 2014

Mager fredagsblandning


Gårdagen bjöd på en blek beslöjad sol. Jag tänkte att det trots allt kunde ge någon möjlighet till snygga foton. Eftersom det snöat förväntade jag mig få se snö på trädgrenar och jag visste några speciella träd som jag nu hoppades mycket av. De skulle med på bild igen.

Innan jag hunnit fram till dessa träd gav jag mig ned till Duveholmssjön och försökte få en vy med solblänk i öppet vatten. Det är strömt på det stället nedom den gamla hästskosmedjan.

Så vandrade jag vidare och fick jag mina bilder på träd med snö i och dessvärre blev inte fotona vad jag hoppats. Roligare än så blev heller inte resten av dagen.

Jag har ännu inte fått veta vad min pension ska bli men beskedet är utlovat att komma till senast idag. Vi får väl se. Nu vet jag ju att beloppet sätts in på mitt bankkonto och även om det blir tillgängligt först nu så brukar man kunna se det någon dag innan. Jag har därför tagit reda på att jag tilldelas en höjning som nog kan ge mig en enklare pizza om jag hämtar den själv. Hela 58:- per månad ska min pension höjas med i år. 

Och nu över till något ännu mera fantastiskt vackert och charmerande. Missa inte detta!

torsdag 16 januari 2014

Tjälknöl kräver goda drycker


Mina trakter förespås få sol idag. Det passar mig precis! Jag har nämligen tänkt knalla ut en sväng förbi affären och försöka få med mig en del tillbehör till tjälknölen. Jag gjorde en sån igår men det fattas fräscha grönsaker och något gott drickbart att att servera till den.

Jag ska nog låta kameran få följa med.

onsdag 15 januari 2014

Om inspirationen tryter


Då inspirationen tryter, måste nog transpirationen ta vid, i varje fall om något ska bli gjort men man måste väl trots allt ha en aning om vad man vill få gjort, annars kan det gå så illa att man önskar att det man nu under stor möda och mycket besvär fått gjort, vore ogjort. Jag antar att ni noterat att jag nu stulit några rader ur Galenskaparna underbara revynummer Ineffektiv men just nu verkar denna sketch mycket precist kunna beskriva min arbetsinsats. Jag är i denna stund inte bara ineffektiv utan även indolent, ja slö, slapp och likgiltig alltså, och det i en omfattning som endast överträffas av de hang-arounds som herrarna Bildt, Borg och Reinfeldt samlat på sig i det de kallar sin regering! Nåja, de gör i alla fall som deras hussar säger. Jag har ingen husse och följaktligen är det heller ingen som administrerar vad jag ska transpirera över om inspirationen tryter.




tisdag 14 januari 2014

Samma men olika


Samma vägar som förr gick jag, samma ställen som förr stannade jag vid. Kameran staplade snällt upp de välbekanta motiven i långa travar. Det var dock en annan dag med ett annat ljus. Jag tänker inte kommentera dessa foton i någon högre grad, ni känner igen dem intill leda, men det slutgiltiga målet för vandringen uppnåddes inte. Det var inte tillräckligt kallt eller tillräckligt solsken.

Duveholmssjön

Snö
 Carl Ugglas park
 Carl Ugglas park
 Solfångaren
 Svartbäcken

Ishätta 
 Strömstare
 Backasjön

Eftersom jag hade trott att det skulle uppstå sjörök under eftermiddan igår, hade jag bokat om min tvättid till idag. Jag behöver alltså inte gå sysslolös denna dag heller.

måndag 13 januari 2014

I gårdagens snöfall


Igår räknade jag med att det skulle bli en kall och klar dag idag. Gårdagen var visserligen kallare än årets tidigare dagar men inte direkt kylslagen. I övrigt var det grått ljus och det kom en del glesa snöbyar farande. I det vädret gav jag mig ut för att se vad jag kunde förvänta mig beträffande snömängden idag.

Jag gick min vanliga korta sväng över Backa Gård, Hovmanstorp och Krämbol. Vid Backa hittade jag denna elegant greppade snömängd.

Den gamla stugan i åkerkanten nedanför backen med äppelträden vid Hovmanstorp var nästa mål. Stugan blev med på foto också men de överträffande inte tidigare visade. Vädret var som sagt grått och det for snö i luften. Det var skönt att kunna dra upp huvan över kepsen.

Intill vägen mot Krämbol fick jag stifta bekantskap med dessa eleganta herrar.

Vid Krämbol studerade jag noga förhållandena kring bron för det var dit jag då trodde promenaden skulle gå idag. Troligen kommer trakten här att vid solnedgången ha fått in tjocka moln och temperaturen vara i stigande med följd att den solbelysta sjörök jag planerat för, uteblir om dagens väderprognos slår in.

söndag 12 januari 2014

Nu planeras det


Det snöade igår. Jag var inte ut då men idag ska det bli en stillsam promenad för att sondera terrängen så fort det blir ljust. Troligen blir det molnigt men det innebär förhoppningsvis att skuggorna inte blir så skarpa. Det är nya kamerainställningar som ska testas. Ju mer jag vet om kamerans möjligheter dess bättre den dag då kunskapen kan komma att behövas!

Jag vill gärna få med mig vyer med orörd snö och kanske enstaka djurspår och gärna något djur också. Vackra fåglar på snöig  mark eller snöiga grenar tackar jag heller inte nej till. Önska sig tjusiga motiv går ju lätt men vad som går att få är mera osäkert. 

Årets första bleka blomma hos Amy Lynn ser ut så här.

Original bilden är inte fullt så röd i blomman utan här är det Picasaweb och Blogger som i samförstånd förändrar färgerna. 

lördag 11 januari 2014

Svampväder


Senast jag var ute i skog och mark fick jag med mig en del foton med vyer men även foton på några svampar och dem har jag inte visat än. Det var i huvudsak tickor jag fotograferade då men även en vacker gelésvamp hittade jag.

De första fotoförsöken gjordes vid Krämbol och riktades mot en redan för några år sedan visad klibbticka. De nya fotona blev inte så lyckade som jag hoppats så den gamla får stå kvar oantastad.

Inärheten av Backa Gård hittade jag flera olika tickor på gamla fällda träd. En tycktes vara i behov av rakning. Det är en borstticka.
Det fanns även en annan sort som jag först hade svårt att identifiera men det visade sig vara violtagging och den har jag faktiskt fått bilder av i ett annat sammanhang för flera år sedan.



Nästan framme vid bron över ån vid Värmbols Bruk såg jag något gult lysa i en gammal rishög. Den här gången var det en sort jag tidigare inte fotograferat, gullkrös.

Alla dessa svampar hjälper på något sätt till att bryta ned veden till att bli jord igen. Gullkrös är möjligen inte så bra på att ordna den saken för egen del, eftersom den parasiterar på en annan nedbrytande svamp nämligen tätskinn eller deras släktingar. De måste då för att överleva öka nedbrytningen av veden.

Idag är det vinter ute. Det var ett tag sedan vi hade det så.