Gryning

Gryning

måndag 30 september 2013

Det blir bakläxa igen


I förra veckan gick jag ett varv runt sjön Näsnaren. Det finns en stig genom skogen och stigen löper genom skiftande miljöer. Dessvärre slarvade jag då bort en del fotomöjligheter och därför gav jag mig bakläxa.

Igår hade jag utrustat mig med kamerastativ och gick om stigen. Jag tog gott om tid på mig och såg till att få med mig så mycket som möjligt och i så många versioner som kamerans inställningar kunde åstadkomma. Något borde lyckas kan man tänka.

Det blev också väldigt många foton! Några blev mycket lyckade, andra kan duga men det speciella foto jag inte lyckades med första gången blev inte tillräckligt bra nu heller. Det går att lägga upp men jag tror kameran kan bättre om den bara placeras i rätt position. En vacker dag ska det nog visa sig vad jag är ute efter!

Nu hade jag trots allt fyllt ett och ett halvt minneskort med foton och av dem har 35 sållats fram som lämpliga att gå vidare med. Jag ska försöka hinna med det idag medan tvättmaskinerna gör sitt jobb. Sen får vi se hur resultatet ska presenteras. Troligen väljer jag att samla fotona efter deras speciella motiv och använder resten av veckan till att visa dessa bildteman.

Detta är gårdagens sista foto. Solen lyser genom lövet och översta bladspetsen pekar mot kameran.

Kanske undrar någon hur det gått med installationen av det nya bredbandet? Jag ska beställa en 15m lång nätverkskabel idag. Sen ska åtminstone hårdvaran gå att få på plats. Vi får väl se ifall jag lyckas få det att fungera också.

söndag 29 september 2013

Nya sorter?


Hibiskusarna trivdes ute på balkongen i somras. I stort sett varje dag blommade någon av dem. Ibland med en ensam blomma, ibland med fler. ”Amy Lynn” var den som blommade mest. I sina bästa stunder hade hon 7 stora rosa blommor samtidigt. Fram i augusti var det ”Cooperi” och ”Swan Lake” som var flitigast. 

Naturligtvis nöjde jag mig mig inte med att enbart se på blomprakten. Jag var där med penseln och pollinerade också. Var det möjligt, prövade jag att pollinera en sort med pollen från en annan men gick inte det så blev det den som blommade som fick av sin egen pollen.

Nu börjar allt detta penslande visa sig i form av frön. Igår satte jag 12 stycken från ett moget fröhus hos ”Amy Lynn”. Hon hade i det fallet fått pollen från någon av de egna samtidiga blommorna. Det tog två månader från pollinering till färdigt frö den här gången.

Den röda hibiskusen har fortsatt att blomma sedan den kom in igen. Igår fick den pollinera sig själv i brist på annat. Min första egna hybrid ”Etta” är just resultatet av en sån självpollinering. ”Etta” var den enda hibiskusen som inte blommade på hela sommaren men det kommer väl en passande dag även för henne.  

Balkongvistelsen fick fart på tillväxten hos den vitblommande ”Swan Lake” och den brokbladiga ”Cooperi”. Dessa har nu friserats till halva den storlek de hade då de togs in igen. Jag tror att bägge dessa sorter är sterila. De går dock bra att föröka med hjälp av sticklingar men jag sparade inga såna den här gången. Jag måste ju ha plats kvar till alla kommande fröplantor!

lördag 28 september 2013

Genomskådad


Igår gav jag mig åter ut på en lång promenad. Den gav mig naturligtvis många fototillfällen men några av de bästa möjligheterna slarvade jag bort vilket grämer mig. Några av bilderna blev misslyckade på grund av bristande kompetens hos fotograf och/eller kamera, andra på grund av fotografens allmänna lättja. Bakläxa, gör om, gör rätt, får bli följden av det!

Sista bilden är faktiskt ett foto jag blev nöjd med men skam till sägandes, var det också ett tidigare misslyckande och därav följande bakläxa bakom den bilden. Övriga foton har jag inte orkat redigera klart än.

Den här helgen har jag mycket nytt att försöka begripa mig på. Det är dags för byte av internet- och tv-leverantör och nya prylar ska kopplas hop med befintliga. Frågan är väl om jag behöver skaffa extra kablar så jag kan ställa allt där jag vill ha det. Bredvid lägenhetsdörren, där det nya uttaget sitter, vill jag ju inte ha teven!

fredag 27 september 2013

Det var i juli det började


Den 20:e juli i år blommade mina röda och gula hibiskusar samtidigt.

Naturligtvis kunde jag inte låta bli att pollinera dem med varandra. Hos den röda hibiskusen tog pollineringen och det blev ett frö.


Jag har tidigare kallat den gula för något annat än den sort jag nu tror det är, nämligen den handelssort som kallas Athenacus. Helt säker på identifieringen är jag inte men det är väldigt stor likhet inte minst då det gälla blommornas storlek och hur länge de står sig innan de vissnar.

torsdag 26 september 2013

Sovmorgon ...


Ja, idag men minsann inte igår! En timme innan soluppgången gick jag ut. Det var nattfrost i gräset och på bilarna. Hösten har anlänt! Himlen var klar och knappt någon vind eller luftfuktighet. Dimmor skulle det inte bli så mycket av men här och var anade jag trots allt att det fanns ett dis.

Då jag gick Näsnaren runt hittade jag platser vid Sjöholm där man hade utsikt över sjön. Näsnaren är en fågelsjö och det finns gott om gäss och änder där på hösten. På grynnor och stenar har markägaren Sjöholms Gård byggt skjutlavar från vilka fåglarna kan såväl beses som fotograferas eller jagas. Det är naturligtvis praktiskt med dessa gömslen och anordningar och gården har skaffat sig en bra affärsidé där. Eftersom jag vet att det finns destruktiva människor även här i dessa idylliska trakter tänker jag inte visa jaktplattformarna på bild.

Soluppgångar är en annan sak. Dem visar jag gärna och det var för att försöka få foton på dem, som jag nu var på väg till beteshagen vid mellan vägen och sjön där man har så fin utsikt över vattnet. Solen och jag kom fram ungefär samtidigt.

Solen steg och ljuset förändrades såväl till styrka som färg. På stenarna ute i vattnet sitter skarvar.   Stenarna är vita av deras spillning.

En havsörn kom flygande och jag lyckades få den på bild men avståndet är stort och fotot i övrigt berättar inte mer än det ovan så jag visar det inte. Örnarna får annars väldigt gärna sätta åt skarvarna tycker jag.

Näsnarens vatten delas av två kommuner: Katrineholm, som har det mesta och Vingåker, som har fått en liten tårtbit i nordväst vid Vännervass. Till den skulle jag också gå. Jag hade nämligen sett att där dansade dimslöjor i viken.

En ny dag hade börjat och från sjön gick jag mot Kulltorp, Ålsätter och Baggetorp för att söka något att rikta kameran mot. Där finns intressanta vyer men jag blev inte så nöjd med det jag såg igår. En annan årstid och en annan tid på dygnet kanske och gärna dimmor också, så hade nog landskapet passat min smak och mina syften bättre, ty åtminstone Kulltorp har potential! 

Landsvägen tillbaka mellan Baggetorp och Katrineholm är mördande tråkig. Få se om det går att hitta någon möjlighet att söka sig fram över markerna närmare Viren så man slipper hålla sig till den spikraka själsdödande asfalten. Jag har dessvärre inte sett någon passande stig eller väg som följer sjön och som jag kan gå utan att riskera bli utskälld av någon ”gårdvar” liknande mannen vid Bonneråd.

onsdag 25 september 2013

Söstra mi


Min syster är en händig människa med många talanger. Vad hon kan åstadkomma med nål och tråd är mer än de flesta klarar. Hon är inte heller bortkommen då det gäller att måla akvareller. Ibland väljer hon något av mina foton för att ha som förebild då hon är på sin akvarellkurs. Det är jag faktiskt lite stolt över!

Visst känner ni igen det här motivet?
Jag tycker fotot vann en del i hennes tolkning av bilden! 

tisdag 24 september 2013

Svaret på frågan


Detta var alltså frågan och de ledtrådar jag givit:

"Vägen är nu åter bred och farbar för alla fordon. Den rundar en plats som heter Gatbol. Där invid ett vägskäl såg jag något som fick mig att skratta gott och sedan börja vissla på låtar med Janne Lucas Persson, Chuck Berry och Dr Hook. Det jag såg, var så utomordentligt fyndigt, galet sjukt och inte minst synnerligen passande i sin totala osannolikhet - hela skapelsen skulle vara osannolik var man än kommer i universum - att jag bara kan ge mig på nåd eller onåd åt denna kreativa humor. Kan ni gissa vad jag såg? Ni klarar troligen inte alltihop men något kanske går att klura ut med hjälp av ledtrådarna. Svaret kommer på bild om någon dag.”

Jag kan nog lägga till en sång med Claes Jansson. När jag ändå vill försöka vara hjälpsam så tar jag och fyller på med en låt av Robert Broberg. Nu borde väl ringa en klocka någonstans. "

Då ska vi se vad vi har för ledtrådar. Vad har Janne Lucas Persson, Chuck Berry och Dr Hook gemensamt? De har framfört låtar som handlar om telefonsamtal! (Växeln hallå hallå, Memphis och Sylvia's mother.) För att få till ett telefonsamtal behövs en telefon eller varför inte en hel telefonkiosk?

Hur tar man då sig till denna telefonkiosk? Claes Jansson sjunger om en gammal röd cykel och den fanns där! Lutad mot postlådorna stod en gedigen svettjagare med ballongdäck. Totalt roströd hade den blivit i väntan på att samtalet skulle komma till stånd eller ta slut. 

Telefonkiosker ser man inte så ofta nuförtiden men då det begav sig, var det oftast i gatumiljö och en sån lär väl finnas på en plats som kallas Gatbol. Till den miljön behövs naturligtvis trafikljus och signaler med röd och grön gubbe som Robert Broberg sjunger om.

Slutligen behövs väl även någon som försöker ringa. Av allt att döma har det dragit ut på tiden att komma fram eller få allting sagt.

Ja så här ser alltså detta exceptionellt osannolika arrangemang ut där det står intill en grusväg långt ute på landet norr om Katrineholm.

Jag har inte undersökt saken närmre men det skulle inte förvåna mig om det även finns ett ljud- och ljusspel kopplat till installationen. Kom sen och säg att livet på landet är dötrist!

måndag 23 september 2013

Hur går det med gissningarna


Igår berättade jag om något exceptionellt ja sett  Så här skrev jag:

Vägen är nu åter bred och farbar för alla fordon. Den rundar en plats som heter Gatbol. Där invid ett vägskäl såg jag något som fick mig att skratta gott och sedan börja vissla på låtar med Janne Lucas Persson, Chuck Berry och Dr Hook. Det jag såg, var så utomordentligt fyndigt, galet sjukt och inte minst synnerligen passande i sin totala osannolikhet - hela skapelsen skulle vara osannolik var man än kommer i universum - att jag bara kan ge mig på nåd eller onåd åt denna kreativa humor. Kan ni gissa vad jag såg? Ni klarar troligen inte alltihop men något kanske går att klura ut med hjälp av ledtrådarna. Svaret kommer på bild om någon dag.”

Jag kan nog lägga till en sång med Claes Jansson. När jag ändå vill försöka vara hjälpsam så tar jag och fyller på med en låt av Robert Broberg. Nu borde väl ringa en klocka någonstans. 

söndag 22 september 2013

Nya vyer


Den senaste veckan har det här ordats om att söka andra miljöer än dem jag dagligen går i. Jag har helt enkelt svårt att variera mig numera. Igår gjordes ett försök att hitta dessa nya vyer. Promenaden kan kanske kallas Näsnaren runt och blev ca 2,2 mil lång och tog ganska precis 6 timmar inklusive ett besök i en livsmedelsbutik.

Delar av den här sträckan har jag tidigare farit med bil och då uppskattat utsikten över sjön Näsnaren. Denna gång skulle det bli tid att få med vyerna hem i kameran. Nu blev just den utsikten inte vad jag hoppats på men jag kan ju göra om försöket en annan dag då jag slipper störa djuren som betade i hagen mellan vägen och sjön. 

Nästa anhalt var en stor grustäkt. Verksamheten gräver sig norrut och de södra delarna har jämnats till och planterats med blivande radrät granskog.

Vägen fortsatte och vid ett ställe kallat Kammarstugan fick jag en ny möjlighet att blicka ut över sjön. Detta var vad jag då såg av Näsnaren med omgivningar: Inte så illa eller vad tycker ni?

Från Kammarstugan går en krokig, knixig och smal grusväg genom skogen. Det går att färdas med bil där men är man rädd om sitt fordon låter man nog helst bli. Gruset är grovt och småstenigt så cykel är inte heller att rekommendera.

Vägen ringlar genom barrskog med inslag av lövträd. Här och var finns spår av små tegar och någon torpstuga står ännu kvar. Man anar att det där bott människor utan att någonsin bli färdiga, som slitit sig ofärdiga i sina försök att hålla ofärden borta från familjen. Vägen har bitvis gammelskog på ena sidan men vad jag förstod av plastbanden på träden kommer den att avverkas inom kort.

Efter några kilometer öppnar sig åter landskapet och man kommer fram till Nästorps ägor vid Hällvik. Vägen är nu åter bred och farbar för alla fordon. Den rundar en plats som heter Gatbol. Där invid ett vägskäl såg jag något som fick mig att skratta gott och sedan börja vissla på låtar med Janne Lucas Persson, Chuck Berry och Dr Hook. Det jag såg, var så utomordentligt fyndigt, galet sjukt och inte minst synnerligen passande i sin totala osannolikhet - hela skapelsen skulle vara osannolik var man än kommer i universum - att jag bara kan ge mig på nåd eller onåd åt denna kreativa humor. Kan ni gissa vad jag såg? Ni klarar troligen inte alltihop men något kanske går att klura ut med hjälp av ledtrådarna. Svaret kommer på bild om någon dag.

Vid Rännbäcken står dessa gamla ekar och skuggar vägen på ett dekorativt sätt.

Man har vida vyer här över Nästorps domäner och bäst från flygplan.

Så kom jag fram till väg 56 och följde den tillbaka mot bebyggelsen. Benen var rätt trötta nu men än var det många kilometer kvar att gå. Inne i stan vid en bro över järnvägen gjorde jag en annan oväntad upptäckt. Där växter havtorn!

Med en matkasse i näven kom jag så hem men det var ju trots allt viktigt att få med sig lite skinka att muta katten med och själv ha på smörgåsen medan jag fortfarande skrattade åt synen vid Gatbol.

lördag 21 september 2013

Något rött till kanske?


Gårdagens morgonpromenad kring Backa Gård gav inte några direkt sensationella bilder, i varje fall inga som direkt utmärkte sig i förhållande till övriga jag redan visat. På återvägen passerade jag en häck med lilarosa rosor. Några enstaka blommade än men för de flesta var den säsongen över.

Idag hoppas jag på klar luft och solsken. Det skulle nog kunna göra gott åt höstfärger och vyer.

fredag 20 september 2013

Höstnatt


Tidig klar morgon men det dröjde inte många minuter innan dimmorna började stiga från sjön.

Ett foto jag tidigare försökt ta på fri hand. Det klarar jag inte. Vissa sanningar måste man ta till sig den hårda vägen. Så är det bara.

torsdag 19 september 2013

Dags att redovisa


Detta är vad jag fått ihop av morgonens rundvandring. Avsikten med den var att leta höstfärger. Först gick jag mot Luvsjön och vidare mot Krämbol. Det blev rätt mycket fotograferade under den delen av promenaden. Ingen av de bilderna känns dock särskilt lyckad eller angelägen att visa. Det var först då jag kommit fram till Genne Gård som jag hittade en vy jag inte visat på flera veckor.

Därifrån begav jag mig mot Backa Gård via vägen förbi Hovmanstrop.

Backa gård har tidigare levererat många dimmiga vyer men nu var dimmorna borta och en hjort framme.

Över åkrarna löper en kraftledning och den vill jag inte ha med på bilderna. För att komma förbi detta problem var jag tvungen att hitta nya ställen att ta mina foton från. Resultatet blev förutom hjorten ovan denna vy.

Sen var det det där med höstfärger. Hösten har inte börjat blomma ut på allvar än men här och var går det att hitta typiska höstlöv.

Naturligtvis dög även gamla välkända platser att få med sig ett foto från.

Så det var vad jag fick ihop av en morgon och en förmiddags sysselsättning, meningsfull och glädjande för mig, kanske för dig.

onsdag 18 september 2013

Höstmorgon


Solen skulle vilken minut som helst komma upp över skogen. Längs marken fanns glesa dimslöjor. Himlen var klar men inte helt molnfri. Högt över träden flög en flock helt tysta gäss mot sydöst i perfekt v-formation. Jag fick ett intryck av att de var aningen mindre än grågäss samt tycktes ha något längre kropp bakom vingarna. Det var först då de passerade som jag kom på att jag skulle försöka få med dem på bild.

Jag gick vidare mot Backa Gård med hopp om att hitta dimhöljda vyer. Nu blev det inte så mycket av den varan men solen hjälpte till att visa på det lilla som fanns.

Därifrån begav jag mig mot Krämbol. Under tiden hann solen städa undan det mesta av dimslöjorna. Knappt att Lillsjön hade något dis att bjuda på.

Jag hörde en trana ropa och ropen kom närmare. Över vägen kom den flygande i ensamt majestät.

Höstmorgonen var på väg över i dag.

tisdag 17 september 2013

Smile


Igår hade jag ett viktig ärende på stan. Jag gav mig av i god tid och för att förhöja njutningen gick jag en stig genom skogen.

Jag fick gå en bit till sen innan jag var framme och kunde låta min trevliga tandläkare och hennes team av omtänksamma och tillmötesgående människor på Smile ta hand om mig.

måndag 16 september 2013

Sommaren är över


Nu har jag bestämt att det är höst! Krukväxterna har fått lämna balkongen och står nu inomhus. Några har återfunnit sina platser medan andra fått nya eller väntar ännu på att bli ansade och ”friserade”. 

Dessa miljöombyten brukar öppna för parasitangrepp på främst hibiskusarna. Jag har dem därför under särskild uppsikt tills vidare. De som i dagsläget har knoppar får vänta på sin beskärning men den kommer! Drabbas de av återkommande angrepp kommer jag klippa bort mycket av grenverket inklusive toppen. Nästa år kommer nya grenar. 

Kapade kvistar sätter jag i vatten eller mossa. De, som fram i vår har överlevt den behandlingen, har då bildat rötter och ska komma i jord. Tar de sig, får de stanna inne över sommaren medan moderplantorna blomstrar ute. Till hösten har jag då sticklingarna stora och fina och de kan ta över i successionen ifall moderplantorna farit illa av balkongvistelsen.

söndag 15 september 2013

För omväxlingens skull


Det har visats mycket grått och dimmigt här den senaste tiden. Idag tänkte jag variera mig en aning och bjuda på en solig bild från den kvällen då jag rekognoserade fotoplatser kring Djulö Gärde. Var så goda!

För övrigt ska jag börja ta in blommor från balkongen. De har vuxit sig stora där ute. Flera av dem måste klippas ner rätt kraftigt om de ska få plats i fönstret. Samtidigt står de fulla med knoppar. Jag vill ju också ha blommorna innan jag börja beskära träden. Hur löser jag då detta dilemma? 

Ett annat är att jag i några fall har många skott från samma planta och alla har ökat i omfång. Troligen måste de samplanteras i en stor behållare för att skapa utrymme. Jag har inte lust att kasta dem heller men kan bli tvungen om jag inte hittar en plats att ha dem på.

Slutligen var ska jag ställa alla stora hibiskusar, som inte får plats i fönstren? Det måste vara någonstans där katten inte kommer åt att fördärva bladen på dem? Att låta honom få möjlighet att efter eget gottfinnande ansa krukväxterna, är jämförbart med att ha en get som trädgårdsmästare!

lördag 14 september 2013

Dimmigt var bara förnamnet


En dryg halvtimme innan soluppgången gav jag mig ut i tjockan. Nattmörkret var på väg att släppa lite men dimmorna höll krampaktigt fast vid marken. Gatljusen gav ett härligt sken i töcknen men jag hade inte tagit med mig stativet, att få det på bild var inte möjligt med min kamera. Den behövde 7 absolut skakfria sekunder för att läsa in motivet och det är en omöjlighet att klara på fri hand. Jag mumlade många sanningar om mig själv i det ögonblicket och det skulle komma fler tillfällen att rannsaka gubbens lathet och glömska.

Det fanns många möjligheter till intressanta bilder men alla föll på bristen på fasta plana punkter att stödja kameran på. Vid Luvsjön hittade jag en sittbänk och med hjälp av den kunde jag med hjälp av kamerans program för nattliga scenerier ta den här bilden. Den ger kanske en uppfattning om hur landet låg strax efter att gatljusen släckts klockan 6.

Jag tänkte gå mot Krämbol och försöka ta mig upp på en höjd för att om möjligt komma upp över de tjockaste dimlagren. Jag tänkte mig möjligheten att få se solljuset färga dimmorna. Jag hittade också en sån plats men den var inte hög nog. Dimmolnen nådde högt över trädtopparna. Jag klättrade ner till vägen igen och gick i dimmornas landskap.

Min kamera är en spegellös digitalkamera. Den konstruktionen medför att man kan göra kamera och objektiv små men ändå starka. Den vinsten betalar man med att kameran behöver bra ljus för att hitta fokus. Fotografering i svagt ljus eller i skymning och mörker blir svårare. Kameran klarar inte att göra bilden skarp längre utan det uppstår ofta brus i bilden. Det syns tydligt i detta foto från Lillsjön. Det hade kunnat bli en fin bild annars.

Vyerna kring Krämbol drabbades också av kamerans svagheter. För att hitta fokus blev det nödvändigt att sikta på något så nära som gräset på andra sidan diket. Redan åkerns nederkant 25 meter bort var för mycket för att kameran skulle klara uppgiften. Björkarna uppe på krönet var inte ens att tänka på. Dit fick jag gå själv först!

Så jag tog mig upp till krönet och belönades med en båge begynnande höstfärger.

Solen hade nu hunnit ta höjd över markerna och det gjorde fotograferingen aningen lättare. Det gällde ändå att sikta mot rätt ställe för att kameran skulle klara att definiera töcknen som ett träd i höstskrud.

Dimmorna låg sen kvar hela förmiddan och det var först efter lunch som solen fått bort dem. Jag hade fått stå länge på höjden ovanför den gamla linden om jag skulle ha väntat till dess.

fredag 13 september 2013

Äntligen tillbaka!



Igår kördes den sista delfinalen av två i speedwayallsvenskan. Vinnaren skulle få möjlighet att gå upp i elitserien. I finalen av slutspelet möttes seriesegraren, Örnarna, och serietvåan, Rospiggarna. Första finalmatchen genomfördes i Örnarnas hemstad Mariestad. Rospiggarna vann med 20 poäng över Örnarna. En förkrossande överkörning som renderade följande kommentar i Grönköpings Veckoblad: ”Djurskyddsföreningen har polisanmält Rospiggslaget för olaglig slakt av sju stycken Örnar (fridlyst fågel) Brottet ansågs dessutom grovt eftersom det skedde i deras eget bo!”

Igår var det dags igen. Den här gången skedde slakten i Hallstavik inför 4227 åskådare. Örnarna blev överkörda i heat efter heat och när allt var över hade Rospiggarna vunnit matchen med 27 poängs övervikt. Vinster med 20 poäng i finalmatchen borta och ytterligare 27 hemma, det är väldigt mycket i såna här sammanhang!

Rospiggarna har nu möjlighet att ta klivet upp ui Elitserien i speedway. De har sagt att de också ska göra så. Nästa år blir det åka av!


Grattis!

torsdag 12 september 2013

I dimmans töcken


Igår trodde jag inte på några större mängder morgondimmor att tala om. Temperaturen var väl hög och luften klar. Kanske skulle det finnas slöjor över vattnen men i övrigt förväntade jag mig inget. Likväl gav jag mig med tom mage ut tidigt. Jag hade långt att gå och ville vara framme till soluppgången eller minuterna strax efter. 

Förhoppningarna var som sagt lågt ställda och det såg ut att besannas. Det låg inte mycket till dimma över Nävertorp.

Vid Backa Hage anades ett hopp. Man kunde så att säga se dimmorna i tunneln eller åtminstone bortom träden.

Duveholmssjön försökte bjuda till men förmådde inte så mycket då slöjorna raskt steg.

Det gavs dock möjligheter att dimmorna skulle tillta. Vindarna över sjön och Backa Hage sov än och det tillsammans med dagg i gräset var ett gott tecken.

Jag var inte mycket mer än halvvägs nu och skyndade vidade mot Stora Djulö och gärdena där.

Här hade jag gått kvällen innan för att spana efter möjligheter och finna platser att ta foton från. Jag ville helt enkelt hitta de bästa ställena med störst chans till fina vyer. Gryningen kom över Djulösjön.

Ifrån vattnet hördes kiv och hälsningar från kanadagässens flockar.

Solen var uppe då jag vände tillbaka mot Djulö gärde och alléerna längs vägarna.

Stigen gick precis under det tvärbranta Gatstuberget där det bor mycket farliga troll. Om deras grymhet berättas det av en som blivit svårt utsatt. Det var Josua Pedersson Pinnauer vilken för mer än 500 år sedan ensam begav sig till julottan i Stora Malms socken. Trollen tog fast honom och höll den ädle mannen inspärrad under fyra dygn innan han med brutet finger, en mängd sår och trasiga kläder lyckades undkomma deras tortyr.

Från bergets fot ser man bort till Stora Djulö.

Dimmorna har som synes lättat från marken och börjat lägga sig som moln över bygden. Jordbruksarbetet är i full gång. Kvällen innan höll man i till efter kl 18. Då dammade det efter harven. Nu är jorden fuktig på ytan.

Jag skulle bort till allén. Jag hade hoppats på en bild med dimmor bland träden men så mycket av den varan blev det inte. Nu fick jag passa på att försöka få en smula solsken istället, de gånger den hittade tunnare ställen bland dimsjoken.

Grågässen kom i stora flockar för att söka föda på de skördade fälten. På vägen hade morgontrafiken tilltagit. Det stundade en ny arbetsdag för många.

Åter var jag tillbaks vid Stora Djulö. För mig handlade det nu att komma hem och få i mig min frukost. En tidig i dimmans töcken enmilavandrig gör gott för matlusten.