Gryning

Gryning

fredag 30 augusti 2013

En liten blomfråga bara


Igår då jag var ute på morgonpromenad såg jag en blå blomma stå i ett tätt bestånd av brännässlor. Jag har inte den minsta aning om vad det kan vara för växt men troligen har den rymt från någon trädgård. Stjälkarna hade tämligen styvt något vasst hår. Blomman är ca 3cm i diameter.

Någon som vet namnet på denna växt?

torsdag 29 augusti 2013

Tidig morgon i Krämbolskogen


Tanken var att om möjligt kunna få vackra foton av diverse djur. Några rådjur såg jag och försökte få på bild men det blev mest suddiga töcken av de försöken. Ingen inställning gav ett sevärt resultat. En modernare kamera hade nog klarat ljusförhållandena bättre.

En vinbergssnäcka hade givit sig på utmaningen att nå toppen. Redan mitt i natten hade den påbörjat klättringen och befann sig nu strax under sitt mål.

Jag följde Krämbolsleden. Det är väldigt torrt i skogen och någon svamp som jag kände till och ville äta hittade jag inte.

På hemvägen passerade jag åkrarna vid Genne gård. Där gick tranor och gäss och sökte föda. Fåglarna verkade trygga och vana vid trafiken på landsvägen.

Vi får nog inte så mycket sol idag men det gör nog inget. Omväxling kanske rent av förnöjer.

onsdag 28 augusti 2013

Det fanns färg också


Jag har tidigare berättat om vandringar under tidiga morgnar med dimma över vatten och låglänt terräng. Det gjordes promenader under soliga eftermiddagar också. Mest handlade de om att hitta något vackert och färgglatt. Den här granna puktörrneblåvingen, en hona,  kunde jag inte motstå.

Det fanns fler vackra fjärilar, den mindre guldvingen till exempel.

En liten grön stinkslända hittade jag under ett asplöv. Jag vet inte vad de gula små prickarna är men det kan gissningsvis vara insektsägg. 


Även växter med starka färger hittade jag. Det här är en rödtoppa.

Här är det en glödhet blodröd ängstrollslända som parkerat på ett brännässleblad. Nässlor har också vackra färger.

Idag hade jag åter tänkt hitta intressanta dimbankar men det kan vara för varmt i luften för att det ska ha bildats så mycket kondens. Det visar sig.

tisdag 27 augusti 2013

Än en gång in i dimmorna


Söndagens morgon var också dimhöljd. Den här gången gick jag mot Krämbol. Över Luvsjön låg rena tjockan! Solen var på väg upp men dimman stod så tät att det praktiskt taget förtog ljuset och jag kunde rikta kameran direkt mot solskenet.

Då solen väl kommit upp gick det fort för den att mota bort dimmorna. Endast över vindstilla skuggade områden låg den kvar.

Vid Lillsjön dansade dimmorna likt älvor över vattnet precis som de gjorde under lördagens morgon vid Duveholmssjön.

Vid Duveholmssjön fick jag en serie foton av en häger men här fanns en familj tranor. Det är inte så illa det heller.

Årets kullar av svalor är nu på vingarna men naturligtvis måste de också få vila dem emellanåt. Här har det samlats för att i morgonljuset hitta en ny synvinkel på världen.

Över ån vid Krämbol dansade fortfarande dimmorna. Minns ni att det gick sjörök här i vintras?

Över Viren var dimman på väg att lätta. 

Solen hade nu i princip tagit över landskapet. Dimmorna var borta från åkrarna. Fortfarande var kornaxen en aning dävna men det skulle inte dröja innan de åter stod torra och bockande i väntan på skördemaskinerna. Vid Backasjön fanns knappt något annat än ett tunt soldis kvar av den tidigare så kompakta tjockan.
Eftersom jag passerade fem sjöar tänkte jag mig hinna med att få lite dimmor från Duveholmssjön också men där var det enbart solsken och spegelblankt vatten. Ni får gå tillbaka till referatet av lördagsmorgonen om ni vill veta hur dimmig den miljön kan vara.

måndag 26 augusti 2013

Dimsyner


Den gångna helgen har bjudit på vindstilla kalla nätter och soliga dagar. Tidigt på morgonen har dimman legat tät över vatten och vindskyddade sanka marker. Jag har passat på tillfället att ta mig ut med kameran för att få nya vyer och intryck.

Lördagens morgon traskade jag ner till Djulö Kvarn. Vandringsvägarna dit följer Duveholmssjön, så det  blev en dimmig promenad. Först stannade jag vid badplatsen. Jag tänkte mig få vyer längs sjön från badbryggan. En riktig fotograf hade redan anlänt och ställt upp sitt kamerastativ för att kunna ta bilder av sjöfåglar med sina tunga teleobjektiv och ha långa slutartider till vyerna. Han hade fått en fin bildserie på hägrar som kommit inflygande och landat mycket nära honom. 

Så välutrustad var inte jag. Jag såg hägrarna stå knappa hundra meter bort men i det svaga ljuset var det inte möjligt för min kamera att hitta något användbart fokus. Det gick dock att få till en bunt hyggliga foton även med min kamera även om det märktes tydligt många gånger att jag begärde mer än den var gjord för eller hade en chans att klara av. Jag fick mina vyer från bryggan men det första fotot blev ingen storslagen vy precis men säger trots det något om hur det såg ut innan solen hunnit upp över skogen bakom mig.

Det gäller att vara rask om man vill hinna med medan dimmorna fortfarande ligger. Då solen väl börjat värma stiger de eller försvinner. Solen var på väg och jag gick till nästa ställe där jag trodde mig kunna hitta någon vy.

Jag lämnade tillfälligt sjön för att gå mot passagen under järnvägen. Solen hade nu höjt sig över skogen så mycket att den började göra sig kännbar och ge dimmorna ljus.

Spindelnäten hängde fulla av dagg och solen tände glitter i dropparna.

Vid Backa Hage låg fårhagarna redan dimfria men över Duveholmssjön dansade dimslöjorna ännu medan en häger såg på. Tänk om jag haft en bättre fotoutrustning!

Jag var på väg in i Carl Ugglas Park.

Där hade solen redan funnit städa undan mycket av dimmorna och skickat ut dem på sjön utanför.

Endast tunna dimslöjor återstod i skuggorna nära vattenytan.

Jag lämnade Carl Ugglas Park och traskade i full morgonsol mot forsen vid Djulö Kvarn med hopp om att hitta de blåbandade jungfrusländorna. Små insekter flög över vattenytan så frukosten åt sländorna var redan framdukad men de infann sig inte och jag blev less på att vänta.

fredag 23 augusti 2013

Bladlöss och motåtgärder


Den här sommaren har i mina trakter varit varm. Värmen gynnar bladlöss och andra småkryp. Växterna trivs också i värmen om de bara får tillräckligt med vatten och näring. Är allt gynnsamt för växtligheten kommer det att produceras växtsafter med normal koncentration av sockerarter. 

Minskar vätsketillförseln eller ökar värmen någon dag, koncentreras sockerhalten i växterna. Det gillar bladlössen och de kommer farande från alla håll. Där de hittar lättgenomtränglig växtvävnad med gott om socker, slår de till och börjar föröka sig. De är därtill mycket duktiga på att massproducera sig. Vill man bromsa deras framfart, måste man vara kvick att sätta in motåtgärder.

Det viktiga är naturligtvis att redan från början ha rätt balans mellan vätska, värme, solsken och växtnäring. Det är i praktiken en omöjlighet för en vanlig amatör att uppnå och då kommer nästa led, motåtgärderna, in. Bladlössen ska bort! Är de många, måste man ta till lämpliga massförstörelsevapen. Insektsprayer fungerar dåligt utomhus. Där måste det till grövre motmedel. Jag använder en såplösning. Den dödar såväl bladlöss som spinn.

Igår såg jag detta på min balkong.

Jag tog fram sprayflaskan med såplösningen - Det är ungefär 1/2dl såpa och resten vatten - och sen fick lössen på blomknoppen och överallt på tänkbara angreppsställen hos andra plantor duscha.

Jag kan skona fångade fiskars liv men då det gäller skadeinsekter är jag skoningslös. Här badar bladlössen i såplösningen. Den tränger in i deras trakéer och dränker dem.

Även nu på morgonen hittade nytillkomna parasiter och de har gått samma bistra öde till mötes.

torsdag 22 augusti 2013

Mellan hötapparna


Idag har jag många trevliga saker jag vill ägna mig åt. De går inte att utföra samtidigt och alla tar tid att genomföra. Jag vet inte var jag ska börja. Visst är det ett i-landsproblem! Nåja det visar sig väl om jag kommer igång med något alls ...

onsdag 21 augusti 2013

På nedgång


För närvarande är jag sysselsatt med att gå av mig en del gubbfläsk. Det kräver att promenaderna inte blir alltför korta. Igår tänkte jag leta upp de stigar som skulle kunna ta mig runt Bonneråds Gård, så att han som bor där ska få en en mindre att skälla som en bandhund på. 

Vandringen började på gator och landsväg tills jag gav mig in på en grusväg.

Vägen följde jag förbi gles bebyggelse tills den övergick i två jordiga hjulspår in under strandskogens lövverk. Här och var fanns gluggar mellan buskagen och man kunde komma ut och få se lite av Viren. Här en bild åt Krämbolshållet till.

Hjulspåren följde en brant bergvägg. Den här delen av Sverige är påverkad av den förkastning som en gång för länge sedan skapade Kolmården. Berggrunden består av kalksten i olika variationer och vart man kommer i skogarna ser man spår av marmorbrytning och diverse kalkbrott. Det har funnits många små industrier och bruk runt om i bygderna som haft marmorslipning och kalktillverkning som inkomstkällor. Vid Krämbol fanns förutom en smedja även ett marmorsliperi för att ta ett näraliggande exempel.

Hjulspåren slutade med en vändslinga och sen var det bara att knalla tillbaka en bit för att leta efter något sätt att komma upp på det branta berget. Berget har efter det marmorbrytningen upphört planterats med skog och i den har man gallrat. Spåren efter skogsmaskinerna kom bra till pass. Kan de ta sig fram, ska väl också jag kunna det, resonerade jag. Det gick rätt bra att kliva runt i det avkvistade riset trots att jag nu endast hade shorts och låga sportskor. 

Det fanns även sankare mark som maskinerna gjort djupa spår i. Dessa hade fyllts upp av vatten och det gillade såväl sländor som grodor. Jag var ytterst nära att få ett foto av en mycket vacker trollslända, den blågröna mosaiksländan, men den tillhör de sländearter som sällan sätter sig för att vila. Jag fick nöja mig med en vanlig groda istället.

Körspåren kom fram på en åkerväg bortom Bonneråd.

Jag följde den och möttes av den här lantligt trevliga vyn.

Jag fortsatte tills ägovägen blev en bra grusväg genom skogen. På vägen stod en hjorthind tillräckligt länge för att jag skulle hinna lyfta kameran men inte länge nog för att få till en bild. Då tyckte en silverstreckad pärlemorfjäril att jag kunde få ta ett foto av den som kompensation.

Vid Östra Vingåkers kyrka hittade jag en rastplats och där åt jag en lätt lunch innan jag gav mig av mot Klastorp för att via nya grusvägar söka mig mot ett antal viltvatten. Utrusande på vägen kom då en Skogsödla, Zootoca vivipara, och den vågade stanna på avstånd. Närmare än 2 m släppte den mig inte.

Vid viltvattnen var det oerhört gott om gräsänder. Häckningarna verkar ha lyckats bra så här långt. Intill ett av vattnen hittade jag åter en tistelfjäril. Jag ser dem ofta men det är få som låter mig komma nära.

Jag hittade sen tre stolta fjällskivlingar vars hattar jag ska göra något gott av. Idag ska jag inte gå så långt tror jag, i varje fall inte i fem timmar eller 15 km.

tisdag 20 augusti 2013

En dag av återhämtning


Igår måndag tog jag mig en stillsam dag med tvättstugan som huvudsaklig sysselsättning. Det var väl mycket vind för att de flygande insekterna skulle gilla läget så den sedvanliga promenaden medan tvättmaskinerna gjorde sitt jobb gav inte mycket nytt att visa.

För 5 år sedan köpte jag en hibiskus. Den skulle enligt säljaren vara rosa men den är enligt min mening mera ljusröd med en tydlig ton av orange. Hibiskusen köptes för att passa ihop med denna ärvda jugend-inspirerade ytterkruka. 

Ursprungsplantan växte snabbt till ett litet träd men det är en sort som lätt drar på sig spinn på vintern och bladlöss på sommaren. Vintern för två år sedan var den riktigt illa utsatt för spinnkvalstren. Jag såg ingen annan råd än att beskära det lilla trädet hårt för att lättare komma åt att duscha med såpvatten. Jag fick bort spinnet men samtidigt hade jorden blivit indränkt av såpvattnet och jag var tvungen att byta jord på hibiskusen. Det  lyckades och nu står den ihop med övriga ute på balkongen och trivs.

Jag hade tidigare tagit sticklingar av denna hibiskus och fått två att gro. Senaste vintern var det deras tur att drabbas av ohyra och jag tvangs åter göra om hela behandlingen med såpvatten och beskärning. En av sticklingarna överlevde och har tagit sig bra. Nu blommar den och har ytterligare knoppar på väg.

För hibiskusarna ute på balkongen har den varma torra sommaren varit synnerligen gynnsam. De har dagligen fått rikligt med vatten och gödning för att inte torka. Blomknopparna har dock ofta utsatts för attacker av bladlöss men dessa angrepp har kvästs med duschflaskan och svag såplösning. Nu är det så att ifall bladlössen har bitit hål på bladväggarna eller barken, så tränger såpan in i bladet eller kvisten just där och de kommer att skadas även av botemedlet. Operationen att få bort bladlössen lyckas naturligtvis men det är inte säkert att just de skadade delarna överlever. Det hade de inte gjort alls om bladlössen fått härja fritt och förmodligen hade hela trädet dukat under på sikt.

måndag 19 augusti 2013

Något nytt, något okänt och en del strul.


Det är nog inte så mycket att orda om det senaste veckoslutet. Jag har gått längs kända stråk men inte haft någon större tur med fotograferingen. Några bilder har det väl blivit men de känns mest som ett upprepande av redan utslitet och gammalt.

I söndags försökte jag göra bättre ifrån mig. Jag hade två mål. Dels skulle jag försöka få fotot av jungfrusländan jag sökt så länge, dels skulle jag gå långt för att gå ner mig lite. Viktminskningen har fastnat på en platå just nu.

Ganska snart hittade jag en liten blåvinge som gick att övertala att bli med på foto. Det är en, Puktörneblåvinge, Polyommatus icarus.

Så kom jag till Djulö Kvarn. I fredags hade jag sett två blåbandade jungfrusländor flyga men igår höll de sig undan helt. De fanns nog där men jag tror de var besvärade av vinden och höll sig i lä på något ställe dit jag inte kunde komma.

Fortsättningen av vandringen skulle främst gå på skogsvägar. Jag kom på så sätt att hitta en växt jag inte kunde identifiera. Väl hemma igen blev det till att leta i böcker och på internet. Efter en stunds sökande stod det klart att detta var vår enda inhemska art av balsamin-släktet. Den kallas vildbalsamin eller Springkorn, Impatiens noli tangere.

Jag såg naturligtvis gott om trollsländor, främst då ängstrollsländor. Den här lilla sländan kan vara en hona av Blodröd Ängstrollslända, Sympetrum sanguineum men de ska inte ha vita fläckar på vingarna. Jag har ställt en fråga om den på Nordiska riksmuseets facebook-sida och nu hoppas jag på svar.

Jag försökte även ta en back-up på min hårddisk i helgen. Dessvärre verkade det inte gå att få det gjort. Den externa hårddisken strulade och tycks var fylld av osynliga filer. Jag tror det är gamla borttagna backupper som inte lämnar över utrymmet till nya. Detta skulle kunna lösas med en total formatering av den externa hårddisken. Går det så går det, annars får jag skaffa en mera rymlig extern hårddisk.

fredag 16 augusti 2013

Sökandet efter de blåbandade jungfrurna fortgår


Åter gick jag mot forsen vid Djulö Kvarn. Vädret var skönt och jag gjorde mig ingen brådska. Såg jag något som jag inte på ögonblicket kunde identifiera, stannade jag för att försöka få ett foto av det. På så vis kom detta gammafly att bli med i detta inlägg.

Vid Carl Ugglas Park knallade jag ut till insektsparadiset. Där fanns nu gott om trollsländor. Främst såg jag otaliga hanar av den blodröda ängstrollsländan.

Jag såg även en hona av silverstreckad pärlemorfjäril. Av den fick jag rätt bra foton men dessa kan jag nog tillsvidare spara. Jag har ju redan visat den arten.

Vid Djulö Kvarn var aktiviteten låg bland jungfrusländorna. Två såg jag på avstånd. Ingen av dem höll till på ett ställe jag kunde komma till. Jag tror de fanns fler än så där men att de spritt ut sig. Det ser ut som problemet med den kommande helgens sysselsättning är löst. Kanske dyker det upp en flock.

torsdag 15 augusti 2013

Vilodag


Igår tog jag en lugn dag. På eftermiddan gav jag mig ut en kort sväng mest för att röra på mig en smula. Jag kom att passera Backasjön.

Idag hoppas jag på ett mera stabilt väder med solsken. Jag har fullt i förrådet då det gäller åska, regn och moln nu.

onsdag 14 augusti 2013

På jakt efter en dröm


Igår hoppades jag mycket på att äntligen få ett bra foto av den blåbandade jungfrusländan. Jag tänkte mig att det bara skulle vara att gå några kilometer till Djulö Kvarn, knäppa bilderna och nöjd och belåten knalla hem igen via affären. 

Frågan var då: Hur går jag dit på det mest intressanta och omväxlande sättet. Jag kunde för en gångs skull tänka mig ta transportsträckan på andra sidan sjön. Det är ingen rolig väg men det var länge sedan jag gick den. Gick jag där kunde jag kanske börja med en sväng ut mot Krämbol och sen gå förbi Hovmanstorp och Backa gård. Det kändes lagom. Något värt att få med på bild borde jag hitta längs den routen.

Så jag gick mot Krämbol. Där finns ett litet bestånd av plommon precis intill vägen. Buskaget innehåller såväl gula som blå frukter. De gula har jag smakat för någon vecka sedan, de blå var inte färdiga än. 

Runt lövverket flög en liten fjäril. Den var rödorange på utsidan av vingarna och något större än blåvingarna mera i storlek som en luktgräsfjäril. Fjärilen smet undan in bland bladen då jag kom. Jag hittade en lucka och försökte få den på bild. Bättre än så här lyckades jag inte. Fjärilen var en ny bekantskap och arten kallas Eldsnabbvinge, Thecla betulae.

Vid den röda bron fanns en blå jungfruslända. Den ville inte vara med på bild och sökte skydd högt upp i alarnas kronor. Finns det blå så borde det väl kunna gå att hitta även de blåbandade där kan man tycka men jag har inte sett dem på det stället än.

Så var det då den långa transportsträckan bort till Djulö Kvarn. Jag var många gånger nära att få med mig foton av sorgmantel- och pärlemorfjärilar men de flydde undan då jag försökte närma mig dem. Vid Djulö Kvarn hittade jag dock en silverstreckad pärlemorfjäril som var oerhört upptagen av att söka föda. Den flyttade sig ständigt mellan blommorna, så fotona jag kom åt är inte särskilt lyckade och alla tagna på avstånd. 

Så kom jag då ned till forsen och nu, NU, skulle det fotograferas blåbandade jungfrusländor! Jag såg ingen. Efter en stund började jag röra på mig för att se om det möjligen fanns andra ställen där de kunde vara. Nej, jag hittade inga och gick tillbaka och ut på bryggan där kanotisterna tar upp sina farkoster för att transportera dem förbi dammluckorna till Duveholmssjön. 

Då kom en ensam blåbandad fladdrande. Den tycktes först ha planer på att sätta sig på bryggan men troligen vågade den inte utan valde ett blad ur strandvegetationen tre meter bort. Där satt den. Det har de flesta andra jag sett också gjort. Kanske är det samma slända. Tre meter bort! Det blir inga snygga närbilder av det! 

Man kan försöka beskära och koncentrera bilden på sländan men fotots kvalitet är ju som det är ändå.

Man ser vad det är på bilden men inga detaljer. Närmare mitt mål än så kom jag inte, så drömmen om det perfekta fotot av en blåbandad jungfruslända kvarstår. Jag kommer inte att göra en promenad på över 16 km nästa gång. Det får nog bli den vanliga vägen fram och tillbaka trots allt. Kanske går jag den redan idag.

tisdag 13 augusti 2013

I sol och regn


Regnskurarna under eftermiddagen var på väg bort och solen hade hittat stora hål i molntäcket. Det var den stunden jag väntat på hela dagen sedan jag återlämnat hyrbilen. Nu skulle jag gå ner till Djulö Kvarn och hitta den där jungfrusländan som längtade efter att få bli porträtterad i närbild. 

Jag gav mig iväg och då blev det fart på molnen! De började gadda hop sig för att se ifall det inte kunde gå att klämma fram några droppar till. Innan de hunnit så långt var jag nere i Carl Ugglas Park och där hittade jag en fönsterfluga som hade väldigt bråttom att få i sig något gott att äta medan tid var.

Som sagt molnen hade sammanträde och började komma överens om tagen.

Det visade sig snart hur de tänkt få till det. Först ökande regn och så ett litet åskväder som avslutning. Av jungfrusländorna såg jag ingenting men på vägen hem fick jag den här vyn.

Idag blir det troligen inget regn och jag kan nog komma att passera affären på hemvägen. Jag behöver ha hem lite mjölk. Kommer jag att ha en närbild av en blåbandad jungfruslända med mig också?

måndag 12 augusti 2013

En helg i och mellan regn


Fredagseftermiddan gav jag mig åter bort till Djulö Kvarn. Nu var det molnigt men oftast solsken.  Målet var att hitta de blåbandade jungfrusländorna. De fanns där men vägrade komma tillräckligt nära för att jag skulle få fotot jag ville åt. Vid Carl Ugglas Park ställde en silvertstreckad pärlemorfjäril upp för att trösta mig. Det är en hane. De ser man på de breda raka strecken på övervingarna. De innehåller doftfjäll som ska attrahera fjärilshonorna.

Lördagen var jag i Uppsala och hade trevligt sällskap av mina döttrar, dotterson och deras vänner. Utanför huset fanns en dragspelare som vecka ut och vecka in dagen lång om och om igen spelade samma halvminutlånga låt. Han hade kommit i maj och förväntades inte försvinna innan vintern. Vi kom på många sätt att att få slut på olåten. Surströmming, ruttna kräftskal och ägg ingick i förslagen, ja till och med så infernaliska dräparplaner som att jag skulle gå ut och ställa mig intill och sjunga ”Summertime” till min yngsta dotters trumpetspel kom på tal.

Söndagen var jag i Linköping och hade trevligt sällskap av son och sondotter medan sonsonen höll vakt hemma. Vi fiskade medan åskan och regnet ideligen trummade på. Vi blev blötare än fiskarna i vattnet men fick inget napp.