Gryning

Gryning

onsdag 31 juli 2013

Ja tänk om ... ifall att



Man kan undra var nyttan ligger i alla de framtidsdrömmar och tankebyggen man åstadkommit. 

Jag tror det handar om visioner, försöksballonger, ett slags positionerande av det egna jagets möjligheter, om ... men om kommer inte. 

Det ska inte komma, inte för tidigt i alla fall ... men om det nu någongång ändå kommer ... om möjligheterna uppenbarar sig, har man ändå på grund av sina imaginära tankebyggen chansen att vara förberedd ... om om kommer ... om man då kan fånga det ... om man vill pröva det man tänkt ut ... om ... 

Hindrande mitt i vägen för alla om, för alla drömmarna, står nuet och verkligheten ...

tisdag 30 juli 2013

Måndag med fjärilar


Årets nya generation av de fjärilar som fanns i våras börjar komma fram nu. Vårens fjärilar har halva sommarens och hela höstens erfarenheter ristade i sina vingar men de nyas vingar har ännu inte fått något märke av gjorda erfarenheter på sig.

Igår gick jag mot Krämbolstugan. Man går då på en grusväg genom den skog jag brukar kalla ”Stora Lajvarskogen”. Jag gjorde ett par avstickare in bland träden för att se hur det stod till med mina kantarellställen. Det är oerhört torrt i mossan just nu och vattnet i kärren närmast försumbart litet. Det finns torra fakta bakom det totala eldningsförbudet i skog och mark här Södermanland! Några kantareller såg jag inte till.

Hallonen håller på att mogna och jag såg flera flitiga människor som fyllde sina bärhinkar. Jag nöjde mig med att ta ett par bär då och då. Hallonens kärnor fastar gärna i mina tänder, så även om bären är enormt goda, avstår jag från hallonsylt på grund av kärnorna. Hallonsaft är en annan sak!

Nära Lajvarnas högborg finns mötesplatser för trafikanter. Man har breddat vägen och sen växer det gräs där. Allt är omgivet av vide och al samt barrskog. Marken är gräsbevuxen och det finns ängsblommor i gräset. När solen ligger på blir det rena bakugnen bland buskarna. Det uppskattas av insekterna. Hur många trollsländor som patrullerade där vet jag inte men förmodligen fler än 25, vilka flög såväl högt som lågt, sakta som fort. 

Där fanns även fjärilar. Vägen användes av sorgmantelfjärilar att vila på. De låg helt utslagna med utbredda vingar tills jag kom in i kanten av deras synfält. Då fick de bråttom att flyga undan och stod där och räckte lång näsa mot mig samt försökte se var de skulle landa nästa gång ifall jag åter försökte mig på att höja kameran ... Jag gjorde många försök men nej, det var inte min dag för att fotografera sorgmantelfjärilar igår!

Går det inte med de stora får man försöka med de små. En mindre guldvinge satte sig på en hög med kvarlämnat bråte och lät mig få tre bilder. Längre ner i bråtets skuggor satt en spanande rovfluga. I samma stund fjärilen flög bort for flugan spikrakt efter. Den lät som en vrålstartande motorcykel då den for förbi mig. Jag hann inte vända mig om för att se hur det gick för fjärilen men rovflugor är skickliga och missar sällan ett byte.

Det är inte bara fotografer, rovflugor och trollsländor en liten insekt måste se upp med. Det finns andra lömskt lurande faror.

Den här vackra blomflugan satt så dekorativt på rödklinten att jag bara inte kunde låta bli att fota den. Det är en Flyttblomfluga, Episyrphus balteatus. De övervintrar inte hos oss men är en mycket vanlig blomfluga på kontinenten. Larverna livnär sig på att äta bladlöss så den här blomflugan är till nytta. Jag gillar färgteckningen.

Idag blir jag nog inne och försöker reda upp i bingen av osorterade foton. Bäst blir kvar.

måndag 29 juli 2013

Fredag, lördag, söndag


Vi hade väldigt varmt här i fredags. Jag gav mig iväg till Carl Ugglas Park med avsikten att försöka hitta intressanta sländor. Jag såg en art som jag inte är säker på. Den var rätt mörk i kroppen, flög ständigt fram och tillbaka samt var orädd. Eftersom den inte vilade, var det inte möjligt att få ett foto av den. Kanske var det en grön metalltrollslända jag såg men jag vet inte. 

Jag såg även ängstrollsländor men de var väldigt nervösa och höll sig på gott avstånd från mig. 

Där fanns också en mycket samarbetsvillig pärlemorfjäril. Dessvärre hade den förlorat halva bakvingarna och det gjorde att jag inte kunde identifiera den arten heller.

Vandringen fram och tillbaka resulterade i mera svett än bra foton.

Lördagen var också varm men solljuset dämpades något av tunna slöjmoln. Ute på balkongen blommade tre av hibiskusarna och polineringspenseln hälsade på hos dem alla. Vi får se om det kommer något trevligt ut av de eskapaderna.

Även denna dag var kameran i farten. 

Dels togs det mängder av bilder på den ljusröda hibiskusens två blommor, dels blev det tid för en fotopromenad runt Backa Gård och förbi Krämbol. Jag hoppades få tillfällen att fota ängstrollsländor och pärlemorfjärilar med hela vingar. 

Vid Backa Gård finns områden med gott om blommande tistlar och kardborrar. Tistlarna är väl ingen heder för en gammal bondgård kanske men de tas tacksamt emot av insekterna. Här var jag mycket säker på att lyckas med mina fotoplaner men jag hade lurat mig. Insekterna fanns där men var vaksamma och lät mig inte komma nära.

Jag fortsatte mot blombackarna, vägkanterna och dikesrenarna vid Hovmanstorp. Där växer det också en hel del åkertistel. På vägen vilade många ängstrollsländor. De var aningen mörkare på bakkroppen och vingarnas ribbor än de jag sett förr på ängstrollsländorna under tidigare år. Även dessa sländor vägrade släppa mig tillräcklig nära inpå sig för att jag skulle få detaljskarpa foton. 

Det fanns även många tistelfjärilar där. En uppehöll sig inne bland tistlarna och kom ibland riktigt nära. På grund av vegetationen lyckades jag inte få någon helt ren bild av den men alla var på sitt sätt bättre än de foton jag fick i våras då den nya generationens föräldrar anlände till Norden från södra Europa. Jag kände mig rätt nöjd då.

Så fortsatte jag vidare längs grusvägen till Hultstugan och dikesslänterna och åkerkanterna fram mot stora landsvägen. Dessa kanter och slänter har gott om intressanta växter för många fjärilsarter och där hoppades jag hitta pärlemorfjärilarna. Jag såg inte så många och de flesta ville mest flyga och försöka hitta en partner eller en fräschare klöverblomma.

I åkerkanten hade en tegelröd ängstrollsländehona hittat ett strå vilket hon hade som jakttorn. Jag har sett de här sländorna redan tidigare i år men inte kommit dem nära. Den här älskade sin utkikspunkt så mycket att den struntade i mig och kamerans nyfikna lins. Sländan flög upp och tog ett byte och landade sekunderna efter på samma plats.


Nu kände jag mig ännu nöjdare och tyckte att detta var minsann ingen dålig promenad men jag hade ju halva vägen kvar att gå, så än fanns det chans på fler fina foton! Det var då nästa Tistelfjäril, Vanessa cardui landade på den blommande rödklinten precis bredvid mig!

Närmast euforisk till sinnet vandrade jag mot Krämbol. Jag tänkte pröva hur kameran klarade att ta en vy över Viren och molnen ovanför. Det gick bra utan några egentliga sensationer och så följde jag ån mot den nya röda bron för att komma vidare. Det var då jag upptäckte jungfrusländan!

Jag har länge önskat mig ett foto av dem och nu fick jag äntligen chansen. Det är den smaragdgröna färgen till trots en Blå jungfruslända, Calopterix virgo. Hanen har metalliskt lysande mörkblå kropp och vingar, medan honan är mera brun men får smaragdlyster då solen faller på den.

Gissa om jag var glad då jag gick hem!

Söndagen ägnades åt att sortera och redigera foton. Det var över hundra bilder som överlevt första gallringen och nu skulle de bästa av dem väljas ut och göras presentabla. Så här i sommarvärmen är det ett tidsödande arbete. Då arbetstemperaturen i datorn stiger över 45°C blir datorn långsam och över 48 rent hopplöst seg. Då måste den få svalna en stund och vad gör jag då? Vanligen blir det nya bilder som sen ska redigeras tills datorn storknar och då ...

Jag har fortfarande en drös foton på hibiskusarna kvar att piffa upp. Det jobbet får jag ta en ovädersdag i höst tror jag.

fredag 26 juli 2013

Abstract


Det ligger instabila luftmassor över min del av landet och det åskar lite här och var. Jag kommer därför att stänga av datorn och försöka göra lite nytta här hemma istället.

Igår gick jag en lång promenad och det resulterade i många foton men endast ett känns värt att visa. Jag vet vad jag avsåg att fotografera men resultatet blev inte vad jag hoppats på. Jag tror man kalla det en abstrakt bild.

Idag blommar åter min vita hibiskus ute på balkongen.

torsdag 25 juli 2013

Mera reservkraft


För drygt ett år sedan berättade jag om hur nöjd jag blivit efter ett köp av ett reservbatteri till min kamera. Det var Batteriexperten som stått för den utomordentliga servicen att skicka mig ett batteri, som mindre än ett dygn efter beställningen väl förpackat samt genom brevbärarens försorg, föll ner genom brevinkastet här hos mig. Priset för batteriet var därtill mycket lågt och frakten kostade inget extra.

Detta batteri har varit i aktion mest varje dag sedan dess och än märks ingen kraftlöshet hos det. Det har haft ett av mina första reservbatterier som ersättare då det varit i behov att ny uppladdning. Detta gamla batteri tappade för varje vecka alltmera ork och var helt slutkört och tog knappt mot laddning då det skickades till återvinningen.

Ett nytt batteri skulle alltså införskaffas och självfallet var det till Batteriexperten jag åter vände mig. Detta skedde i tisdags eftermiddag. Jag beställde två batterier den här gången. Frakten var fortfarande fri men nu var det inte Posten som skötte leveransen.

Det har kommit nya regler för hur Li-ion-batterier får skickas och nu får de inte längre fraktas med flyg. En följd av detta är att Posten slutat hantera dessa leveranser och det är ett bilspeditionsbolag, som trätt i deras ställe. Dessa bolag har speciella utlämningställen dit man sen får ta sig för att få ut sina paket.

Mindre än 24 timmar efter beställningen fick jag ett SMS som berättade att batterierna fanns att hämta hos DHL Service Point mitt i Katrineholm. Det är snabbt! En dryg timme efter meddelandet hade jag gått hem med batterierna och satt det första på laddning. Idag ska vi ut och gå!

Nu tror jag att jag har reservbatterier så det räcker min gamla kameras livstid ut.

onsdag 24 juli 2013

Likt fågeln Fenix


Häromdagen hade någon spamrobot hittat ett av mina tidigaste blogginlägg och på dålig svenska försökte förklara hur mycket den älskade min blogg och allt vad där fanns samt bad mig besöka en länk där allt fanns att läsa om hur man åtgärdade sina PMS-besvär på bästa sätt. Det kan tyckas märkligt men jag lovar att dessa besvär har aldrig drabbat mig. 

Dagen efter kom två spaminlägg till detta blogginlägg och den här gången berömdes jag åter på en i stort sett begriplig svenska och en halvdan engelska och denna gång uppmanades jag att dels besöka en sida där det förevisades sexiga underkläder och dels en där ensamma människor kunde få kontakt. Duger inte mina fillingar som de är får det vara och och min nuvarande ensamliv är totalt självvalt och försvaras envist. Må ständiga datorhaverier drabba dessa spamrobotar! 

Det inlägg som blivit spamrobotarnas måltavla är nu borttaget men jag gillar innehållet så det får komma här istället. 


Stann- och Strykfåglar


Orden beter sig likt stann- och strykfåglar. 
De drar bort och kommer åter när man minst anar det. 

Kråkryggsgråa dagar kan de vara försvunna
men plötsligt återkomma en kråkvingesvart stund.

I den tysta dysterheten hörs då sångens skönhet 
när kolet i kråkögat glittrar solstråleträffat.

© Börje Eriksson 2010





























Orden beter sig likt stann- och strykfåglar. 
De drar bort och kommer åter när man minst anar det. 

Kråkryggsgråa dagar kan de vara försvunna
men plötsligt återkomma en kråkvingesvart stund.

I den tysta dysterheten hörs då sångens skönhet 
när kolet i kråkögat glittrar solstråleträffat.

© Börje Eriksson 2010


Idag hoppas jag att åtminstone en solstråle ska nå genom molnen och nå de stigar vi har att gå.




tisdag 23 juli 2013

Swan Lake - Sista akten.


Fram mot eftermiddan på måndagen började färgerna hos blomman blekna och skirheten hos de tunna kronbladen blev mera framträdande.

De tidigare bakåtböjda kronbladen började åter räta ut sig och mot natten slöt de sig åter samman.

Under natten föll blomman av.

Den här föreställningen är över men än vet vi inte om alla pollineringsturerna tidigare under skådespelet har lyckats. Snart kommer också en ny uppsättning av ”Swan Lake” och den kan följas av ännu fler. Det finns många förhoppningsfulla knoppar på tillväxt.

måndag 22 juli 2013

Swan Lake - en veritabel pollenbalett på min balkong


Den här helgen har det varit stor galapremiär för "Swan Lake". Tidigt på söndagsmorgonen började knoppen trevande känna sig för genom att sticka ut pistillens märke ur de ännu hårt sammanhållna kronbladen.

Försöket slog väl ut och kronbladen började öppnas.

Swan Lake är en skirt vitblommande hibiskus men det händer också att den kommer med rosa blommor. Den vita varianten kallas ibland ”Dainty White” och den rosa ”Dainty pink”. Min ”Swan Lake” tycks välja en kompromiss därvidlag men även bjuda på en del blekt gröna toner i kronbladen.

Eftersom hibiskusen med vitbrokiga blad, ”Cooperi”, har en djupt röd blomma av samma form och storlek samt att växtsättet i övrigt hos den är mycket likartat, hade jag sedan länge tänkt korsa dessa två hibiskusar. Nu tycks det som ”Cooperi” nöjer sig med att ge mig endast en blomma i år och den blomman kom förra veckan. Någon hybridisering dem emellan blev alltså inte möjlig. 

I det läget prövade jag med att låta pollen från min helt röda vanliga hibiskus hamna på pistillens märke hos ”Swan Lake”. Blomman hos den röda vissnar efter något dygn och den hibiskusen tappar blomman mycket snart därefter och den här hade redan blommat halva tiden. Att försöka korsa tillbaka på den vore därför enbart dumt. 

Den storblommiga rosa hibiskusen ”Amy Lynn” blommar minst tre dygn och tar därefter tid på sig att vissna ner och kasta de utblommade kronbladen. Hos den hinner därför pollen ta sig fram till fröämnet och befrukta det ifall det är möjligt. Det är inte alla sorter som passar för varandra och vissa tycks inte gå alls att befrukta. I brist på andra alternativ tog jag pollen från ”Swan Lake” och förde över till pistillen hos en nyss utslagen blomma hos ”Amy Lynn”.

Då blomman slagit ut helt är kronbladen hos ”Swan Lake” och ”Cooperi” elegant bakåtböjda nästan som hos Krollilja, Lilium martagon och pistillen skjuter fram som en sökande elefantsnabel.


Vad som kan tänkas komma ut av denna pollenbalett vet jag inte. Vill du njuta av Tchaikovskys balett Svansjön har du den här.

fredag 19 juli 2013

Clivia från frö


I början av januari berättade jag att min mönjelilja, Clivia miniata, hade fått frön och att två av dem satts i jord. Ett hamnade ytligt det andra något djupare. Meningen med detta var att försöka utröna vad som var bäst. Någon månad senare hade ytterligare ett frö mognat och det sista torkat bort. Eftersom det ytligt satta fröet just då hade utvecklats bäst gjorde jag så även nu men tog bort allt fruktkött först, så som jag läst mig till att man skulle göra.

Så har tiden gått ett halvår och bland de små clivia-plantorna har det hänt saker. Det första ytligt satta fröet raskade på med att få fram den första roten och bladet men sen har utvecklingstakten bromsats upp. Det djupt sådda fröet tog tid på sig att börja gro och växa till men därefter har plantan utvecklas fint. Det äldsta ytligt satta var i full fart, då det var dags att så det tredje fröet. Därför fick det en grund placering precis i under jordytan. Fröet hade oturen att vid sådden bli vänt upp och ned så rotanlaget hamnade åt fel håll men det kunde rättas till därefter sköt även små blad fram men för detta senast satta frö går tillväxten mycket trögt just nu. Alla har dock grott och visar de första bladen men det är som sagt det djupt satta som fått bäst fart när det väl kom igång.

Moderplantan står nu ute på balkongen och har blommat rikligt i juni. Det finns många frukter på blomstängeln så jag antar att några ska klara sig och komma att gå fram till mognad och sådd. Jag sätter nog dessa eventuella framtida frön djupt om sådant tillfälle ges.

torsdag 18 juli 2013

Varmt är det


Det ser ut att kunna bli soligt väder och varmt här. Jag har nu i juli gjort flera promenader för att söka fjärilar medan solen och temperaturen stått högt. Det har inte varit en lyckad kombination. Är det för hett flyger inte de stora insekterna utom möjligen de arter som sällan vilar. 

Nu ska jag väl ändå ut och röra på mig lite grann. Det gäller ju att hålla konditionen uppe och gå ner sig till 2-siffriga kilon. Det ska gå och sen gäller det att stanna på den vikten också. Det är antagligen mer än 25 år sedan jag vägde under 100 kilo men jag är inte så långt därifrån nu. Nästa sommar behöver jag nog mindre storlek på brallorna. Shortsen börjar kräva att de dras åt med livrem för att sitta uppe.

onsdag 17 juli 2013

Någon som vet?


Den här ståtliga och taggiga manshöga växten har nog hört hemma i en trädgård. Nu växer den och några till invid en vändplan, där kasserade trädgårdsväxter ibland hamnar. 

Den påminner mycket om tistel i sitt växtsätt och utseende men tillhör inte vår vilda flora. Jag vet inte om det är en köksväxt eller en prydnadsväxt men sedan början av juni har detta och de övriga exemplaren på platsen sett ut så här bortsett från att de vuxit till på höjden och fått fler grenar från bladvecken, vilka alla toppas av en sådan här taggig knopp. Känner du igen den?


Jag har ännu inte upptäckt några blommor på den men om en stund går jag förbi där och kan då åter se ifall några sådana är på väg ut.

tisdag 16 juli 2013

Hibiskusarna blommar


Igår var det en rätt blåsig och molnig dag här även om vi slapp undan regnet som föll uppåt landet. Jag räknade inte med att hitta så många flygande insekter och den kalkylen höll sträck. Däremot hittade jag en hel del kantareller som jag ska ta rätt på idag.

Ute på balkongen blommar mina hibiskusar för allt vad tygen håller! För första gången i år slog såväl den brokbladiga Hibiscus ”Cooperi” och den röda ut.


Inomhus står ännu en hibiskus med knoppar. Det är ”Swan Lake” som ska få helt vita blommor av samma typ som ”Cooperi” har. Råkar dessa blomma samtidigt så kommer de att få varandras pollen!

”Amy Lynn” har idag 4 blommor och ”Adonicus” 3. Den röda har fått lämna pollen förutom till sig själv även till en blomma på såväl Amy Lynn som Adonicus. Få se vad det blir av allt detta.

måndag 15 juli 2013

I skuggan en solig dag


I lördags tyckte jag att det var passande att fortsätta jakten på möjligheter att få bra foton av pärlemorfjärilar. De är gäcksamma de där insekterna! De sitter stilla precis så länge att man tror att nu går det nog att få till fokus också ... då flyger de kvickt långt bort! Jag fick dock en inte särskilt skarp bild av en älggräspärlemorfjäril, som sökte skydd för det stirrande kameraögat lång inne i ett hallonbuskage.

Det blev alltså att försöka sig på andra motiv istället även om jag såg många fina fjärilar på avstånd. Såväl amiral som tistelfjäril och en liten trollslända jag inte kunde identifiera följde pärlemorfjärilarnas exempel. Retsamt är vad det är!

Det var varmt och skönt men jag försökte hitta skuggade platser att ta mina foton från. Här söker jag grodperspektivet under bron vid Värmbols bruk.

Just nu är det riktigt lågt vatten i ån och knappt någon rörelse på det.

Sedan jag lämnat ån gav jag mig bort längs grusvägar förbi åkrar, hagar och ängar samt via skogsstigar mot Falkbo och Fannstorp för att söka mina fjärilar längs dikeskanter, vägrenar, blombackar och snår. Det fanns där men ville inte vara med på bild! Men en förgätmigej vågade visa sig.

Jag fortsatte vidare mot Duveholm och till slut gick jag över två långa träbroar och var därmed i Carl Ugglas Park. Trävirket på det solvarma broräcket genomparadiset för insekter var alltför hett för att sländorna skulle vilja vila där. Står man däremot inne i den sköna skuggan från träd och buskar och kikar ut ur lövverket kan man få den här synen ut över vattnet.

Det finns fler ställen att leta fjärilar på och jag har inte givit upp hoppet om att lyckas med dem än.

fredag 12 juli 2013

Allmänt svammel om inget av vikt



Det har varit många bilder på insekter här den senaste tiden. Idag ska ni slippa undan alla såna foton. Jag tänkte berätta något litet om vad som annars händer här. Det är fort gjort. Det händer nämligen inget att berätta om utan vardagen lunkar på. 

Jag vaknar, kommer upp, tar min blodtrycksmedicin, gör ordning frukost åt mig och katten, vattnar blommorna, sätter mig vid datorn och ska försöka skriva något. Så är det mest alla dagar precis som nu. Därefter kollar jag av diverse nyhetssidor av olika slag samt era bloggar medan jag tuggar i mig ett äpple. När det är gjort, fyller jag på kaffet för andra eller tredje och går jag tillbaka till min blogg för att se om det kommit något svar. Därefter diskar jag och plockar undan sånt som tidigare tagits fram.

Det händer att någon idé far in i min skalle under morgon- och förmiddagsrutinerna. Handlar det om något mera akut pyssel med blommorna, bilderna eller fiskesakerna tar jag itu med det annars kan den idéen få vänta en tid och så att säga mogna till.

Som ni ser är det med andra ord inga mer omskakande händelser som inträffar här under förmiddan. Mitt på dagen äter jag fet yoghurt och 1dl havregryn, kryddat med ingefära kanel, chilipulver och lite socker och avslutar med det sista av morgonens kaffe. Den dieten har jag hållit sen mitten av maj och jag har snart gått ner 10kg på den. Fortsätter det såhär väger jag under 100kg om någon månad. Det är nog bra.

Efter lunchen går jag och kameran ut om vädret passar oss. Vi brukar knalla runt lite sakta under några timmar och försöka hitta motiv som kanske kan intressera någon ytterligare utöver en inskränkt överviktig gubbe. Det blir nog så även idag. Kanske får även stativet följa med den här gången.

Vi kommer väl också hem och då måste fotona sorteras, kamerabatteriet laddas och de bättre bilderna redigeras. De sämsta kastas saklöst. Det här rätlinjiga fotot överlevde gårdagens granskningar.

Sen kollar jag åter av om det hänt något ute i verkligheten eller på bloggarna samt ifall det är något värt att se på TV. Mot kvällen brukar det även bli dags för en likadan ostmacka med skinka som jag hade till frukost men istället för morgonens och förmiddagens liter kaffe blir det en liter te. 

Då jag sett vad jag ville se på dumburken kollar jag åter av internet och sen är det läggdags för katten och mig någon gång runt midnatt. Mitt liv är tämligen händelsefattigt men jag trivs med det. Jag har nog inte tid över till annat heller.

Nu har kameran och stativet gjort sällskap med mig en stund. Först gick vi till Duveholmssjön. In i buskaget till höger på bild skulle vi.

Orsaken till detta stod att finna därinne i strandskogen. Där finns denna orkidé och för att få en bra bild av blommorna och deras rätta färger i dagsljus behövdes stativet.

Orkidén är en Skogsknipprot, Epipactis helleborine.

Det ska bli fint väder i helgen. Jag misstänker att jag då passar på att gå ut med kameran i skogen igen. Kanske kommer även stativet åter med ut ifall jag skulle hitta något vackert motiv som behöver få stadig skärpa och naturliga färger i svårt ljus.

torsdag 11 juli 2013

Baddags


Igår hade vi en blåsig, kall och regnig dag. Den kom mig att minnas den kalla, våta sommar, då jag och min bror skulle lära oss simma. Jag var 9 år, han 8. Vi hade en mil att cykla för att komma till badplatsen i Hargshamn. Badviken hade sällan varmt vatten. Det varma ytvattnet blåste norrut och kallt vatten från botten kom då upp i viken. Temperaturen låg ofta närmare 15°C än 20 och det var inte så mycket varmare i luften heller alla dagar.

Färden började på krokig grusväg, fortsatte någon kilometer längs rak asfalterad landsväg och så in genom skogen, där långt vått gräs hängde ut över den smala slingriga stigen. Klockan 10 skulle vi vara på plats och redo att hoppa i. Det var inte alltid vi hann fram i tid och då bestods vi en rejäl utskällning av den skräckinjagande simläraren. 

Sen skulle vi i och doppa oss. Det var viktigt att vi försvann ner så djupt att vi inte syntes under vattnet, annars blev det mera bannor. Vi skulle helt enkelt lära oss att faller man i, faller man djupt och då måste man klara det också utan att bli rädd. Var vi under vattnet för kort tid måste vi göra om och då fick vi ”hjälp” av läraren att hålla huvet under ytan. 

Min bror var rädd långt innan vi kommit ut i vattnet. Han hade erfarenhet av att falla i sjön på ett ställe där varken han eller jag bottnade på den tiden och ville inte ta sig vatten över huvet en gång till. Det var nog den händelsen, som gjorde att vi något år senare, då vi precis lärt oss cykla, sändes iväg för att lära oss simkonsten.

Året efter var vi där igen. Det var då bättre väder, en i allt mycket bättre simlärare och nu lyckades vi också lära oss att simma utan att utsättas för tvång eller reprimander.

Igår var det alltså ett uselt badväder här men det fanns dem som ändå ville passa på att ta sig ett dopp.

onsdag 10 juli 2013

Inte som jag hoppats men bra ändå


Igår var jag på jakt efter pärlemorfjärilar. Jag såg kanske totalt en handfull flyga förbi under dagen men alla verkade ha bråttom. De mindre fjärilarna lät sig dock fotograferas. Jag trodde att jag var färdig med årets foton av tåtelsmygare men på väg till affären fick jag den här chansen till en färgstark bild och den ville jag inte missa.

Under eftermiddan tog jag en längre promenad och då var målet just att hitta någon vilande pärlemorfjäril. Det jag fann var något annat. Parande kålfjärilar ställde snällt upp sig på ett blad. Många rastar hundar där och jag tror det också ligger ett hundhår på bladet.

Vägen ner mot Krämbolsstugan går genom skog och förbi hövallar och blombackar. I en skogsglänta, där jag sett pärlemorfjärilar tidigare, fanns de här krabaterna på en röllika i vägkanten.

Framme vid Krämbol flög två fjärilar bort över veteåkern. De blev dagens sista entomologiska observation och fortfarande har jag ingen aning om vilka arter det kan ha varit. Däremot tär jag rätt säker på att detta är en vit hässleklocka på rymmen.

Idag regnar det i Katrineholm. Det blir nog ingen tid över för längre promenader, även om vädret förväntas bli mera soligt mot kvällen men jag kan ju under tiden regnet faller passa på att ta back-up på junis bloggar och hårddisken.

tisdag 9 juli 2013

Blommor och bastarder


Igår trodde jag att jag skulle kunna få bra foton av de pärlemorfjärilar som flyger nu. Där misstog jag mig. Jag såg en del fjärilar men ingen landade i min närhet, vilka arter det kan har varit är tillsvidare okänt. Sökandet får fortsätta.

Allt gräs inklusive begynnande bebuskning på Luvsjöängen har slagits av och tagits om hand. Vart kornknarren tagit vägen vet jag inte men buskskvättorna höll sig i dikeskanten. Jag trodde i min enfald att ungplantorna av diverse lövträd ute på åkern hade planterats ut med avsikt att bilda skog men det rörde sig tydligen om oönskad självsådd och rotskott. 

Det finns en blomrik äng intill fabriksbyggnaderna vid Värmbol. Det är där jag hittat de flesta småfjärilarna i år. I går gick jag där igen. Intill sjön fann jag denna orkidé i skuggan av fabriken och strandskogen. Jag tror det är en skogsknipprot, Epipactis helleborine.

Ute på ängen upptäckte jag den här vackra Bredbrämade bastardsvärmaren, Zygaena lonicerae.

Jag såg fler bastardsvärmare flyga men om det var samma art vet jag inte. Det kanske går att ta reda på.

måndag 8 juli 2013

Sköna lata dagar


Första veckoslutet i juli bjöd på riktigt skönt varmt väder. Jag närde planer på att söka efter pärlemorfjärilar av olika slag. De vanligaste arterna har nu börjat flyga i mina trakter. Jag har sett en del redan men inte fått tillräckligt bra foton av de flesta.

Jag bestämde mig i lördags för att söka dessa fjärilar där jag sett dem tidigare år. De fanns där nu också men ingen vågade släppa mig inpå sig. De mindre fjärilarna var modigare. Den här kaxiga mindre tåtelsmygaren kunde jag bara inte låta bli att porträttera en face.

Inte långt från den tog en rädd liten gräshoppa sin tillflykt till en utblommad rödklöver. Frågan är om den inte hoppade i galen tunna!

Men livet måste ju gå vidare och det kräver i sin tur att några ser till att så sker! Här är det ett par silverblåvingar, som lägger grunden för nästa generation efter dem.

Söndagen var väldigt varm. Min tanke var att jag skulle söka mig bort mot Carl Ugglas Park och försöka hitta jungfrusländor. Under lördagen missade jag en vacker mörkblå jungfruslända. Den misstrodde mig totalt men vid sjöns andra ände kanske det gick att hitta fler och möjligen någon som vågade låta sig fotograferas på nära håll.

Det fanns gott om trollsländor och en hel del flicksländor men inga jungfrusländor. Längs vägen bort till parken hittade jag dock en ovanligt gul kålfjärilshona som också vågade visa upp sig.
Just nu är det varmt fast rätt blåsigt ute men det ska lugna sig innan kvällen och även solskenet ska dämpas en aning om man får tro vädergissarna. Blir det så, borde fjärilarna flyga en stund. Jag ska i alla händelser försöka vara på plats bland bromsar, buskar, blommor och grusvägar.

fredag 5 juli 2013

Kantareller till kvällen


Igår gav jag mig ut på en skön och svettdrivande promenad. Jag hade två mål. Det första målet var att passera några av de kantarellställen som brukar kunna leverera svamp redan nu, det andra var att hitta ett bra ställe att meta abborre på. Om jag hittade kantareller skulle det kunna bli gott med dem tillsammans med stekt abborre tänkte jag.

Det var inte särskilt varmt då jag gav mig av. Jag hade iklätt mig fiskekläderna jag hade i Idre, nästan vindtät skjorta och och långbyxor. Fotovästen var på och en ryggsäck med metspöet i. Det blev varmt och svettigt. Bromsarna uppskattade detta. Nu har jag ingen lust att vara blodgivare till blodsugare så jag gned in mig med Mygga och sen hitta de inget säkert ställe att landa på. Mygga fungerar faktiskt!

Jag hade tänkt ut en slingrig promenad som skulle innebära att jag inte behövde korsa mina spår. Först knallade jag mot Luvsjön och följde därifrån en cykelväg norrut. Jag har då ängen på vänster sida. Den sträcker sig från Luvsjöområdet bort mot Sjöholms skola. I delen längst bort pågick höskörden eller det kanske kallas något annat nu när man gör ensilage av djurfodret.

Intill området som skördades har man planterat björk. Björkplantorna börjar komma upp över meterhöjd nu. Här trivs buskskvättor men även kornknarr. Jag har hört den flera gånger då jag gått där. Igår försökte jag spela in fågelns säregna läte men kameran klarade inte uppgiften särskilt väl så även om det gick att höra den speciella sången svagt genom vindbruset så kasserade jag inspelningen. Så här låter kornknarren i radio.

Jag hade däremot tur med en orkidé, Jungfrumarias nycklar, Dactylorhiza maculata.

Det fanns även fjärilar som ville vara med på bild. Den här pärlgräsfjärilen, Coenonympha arcania, lät mig få ett par närbilder.

Jag hittade också goda smultron, Fragaria vesca.

En ny bekantskap gjorde jag därtill. Det var en Brunfläckig pärlemorfjäril, Boloria selene, som slog sig ner intill mig för en kort stund.

Hur gick det då med kantarellerna? Jovars, utan blev jag inte!

Av det tilltänkta abborfisket blev däremot inget men jag ska nog komma på ett sätt att servera svampen på ändå. Om jag steker kantarellerna tillsammans med strimlad bacon, hackad gul lök och kryddar med citronpeppar, kan jag kanske göra en omgång varma smörgåsar av dem. Det skulle vara ett godkänt fredagsmys!

torsdag 4 juli 2013

Scania-Vabis och Volvo


Jag berättade innan midsommar att jag besökt Ulva Kvarn utanför Uppsala en tisdagskväll och där sett många äldre för att inte säga riktigt gamla fordon. Den äldsta bilen den kvällen var en Scania-Vabis Phaeton från 1917. En bil av detta slag väcker stort intresse!

Handbroms och växelspak satt på utsidan. Signalhornet vevades för hand och jag kan intyga att den fungerade.

Bilen är högerstyrd.

Här är denna bils historia i sammandrag. Det är tur att det fortfarande finns entusiaster som också har möjlighet att genomföra det de vill få gjort!

En i sammanhanget nästan modern bil är Volvo PV 444 1953. Jag kände igen allt på instrumentbrädan från pappas första Volvo 445 Duett. Den här välputsade bilen är utrustad med extraljus. En drömbil för många familjer på 50-talet!

Notera att blinkerljusen sitter på sidan bakom dörren. Man kan undra hur Volvo hade tänkt där?

Såna här nostalgi-trippar mår man gott av!