Gryning

Gryning

fredag 28 juni 2013

Midsommarfiske i Idre 2013 - 5


Söndagen var avresedag. Jag var uppe tidigt, gjorde mig i ordning och städade ur rummet. Det återstod timmar till Idrefjällens sport skulle öppna och jag kunde återlämna nycklarna. Med kameran i näven gav jag mig ut på byn.

Allt var lugnt och stilla. Kyrkklockan räknade in varje timme. Jag hörde nog fler slag från den än jag såg människor ute. Jag skulle lämna Idre men andra skulle komma dit och roa folket. Den 12 - 13 juli ämnade bygden festa loss på riktigt och ställa till sin sedvanliga Idre Yra. För att få rätt sprattel i benen hade man enligt affischerna engagerat ett brett urval av bra artister och dansband för det är ju som Larz Kristerz säger: ”Det måste gå att dansa till”!

För att fördriva tiden traskade jag runt på smågatorna. Idrebyn klättrar upp från sjön i en starkt kuperad terräng. Där det gått att skapa en plan yta står en gammal eller ny byggnad av något slag, någon nära gatan, någon annan lite snett och en tredje uppe på en höjd för att nu nämna något. Här är det markförhållandena och behoven som dikterar vinklarna i stadsplanen. Det känns charmigt och långt från 50-, 60- och 70-talens prydligt inrutade och närmast klonade villatomter.

Vart man kommer möts man av blommande natur, fågelsång, porlande bäckar eller en spegelblank tjärn. Midsommarblomster är som bekant lila till färgen här nere i södra Sverige men norröver är det även vanligt med ljusare varianter.

Lingonen blommade också bland villorna.

Och som jag tidigare sagt, rinnande vatten och små tjärnar är det nära till inne i Idre.


Jag hittade en spira som jag misstänker är en underart av kärrspira, Pedicularis palustris nämligen nordspira, Pedicularis palustris ssp. borealis. Den är inte allmänt förekommande men har en del lokaler i byn och dess närhet men även längre ut i socknen. Jag hittade den även vid Guttudalskojan.

Jag hade gått runt i byn en god stund och från att ha varit högst, gick jag åter ner till beteshagen vid Idresjön där jag började min redovisning av midsommarfisket. Jag har faktiskt fiskat en hel del om dagarna trots att jag inte visar foton av mina goda fångster. Jag har inget behov av att skryta om min synnerligen förträffliga fiskeskicklighet.

Hej då Idre! Vi ses nästa midsommar!

torsdag 27 juni 2013

Midsommarfiske i Idre 2013 - 4


Midsommardagens morgon var regnig. Planen var att först tanka bilen och sen fara bort till Guttudalskojan för att dokumentera en del av miljön kring den raststuga, som ramhandlingen i mitt romanmanuskript ”Skrakens öga” tilldrar sig i.

Den första morgonen i Idre hade jag misslyckats i försöken att få foton, där dimmorna efter regnen steg ur skogen. Nu hade jag bättre tur. Längs vägen bort till raststugan finns ett ganska brant berg, Frönberget, och där klättrade dimmorna.

Nästan framme vid ån Guttan lunkade en ung älgtjur över vägen och ställde sig lite blygt bland ungtallarna för att se vad jag var för otäcking.

Vid Guttan finns två raststugor, Guttukojan och Guttudalskojan. Det var till den senare jag skulle. Så här ser ån ut nedströms det ställe jag brukade skölja disken på den tiden denna stuga var mitt primära basläger.

Stugan har nu rustats upp för andra gången och rummen har omdisponerats sen dess jag första gången 1990 besökte den. Då var det ett gäng fiskekompisar som arrenderade kåken och en av medlemmarna, tecknaren och musikern Jarent Eklund, hade porträtterat sina kompisar på väggarna i ”köket”. De flesta av dessa nunor försvann vid första renoveringen och nu har de återstående också målats över. Snart är väl de snövita väggarna nerklottrade igen. Det finns folk till allting så sabotaget, kan redan ha börjat även om väggarna fortfarande var snygga och rena i lördags. 

Det enda som idag finns kvar och minner om det gamla gänget är en gren uppsatt över entren. Där har de ristat in namnet på kojan.

Jag försökte få foton på interiören men misslyckades. Kamerans blixt räckte inte till. Stugan är vedeldad och det finns ved men man bör ha med sig en yxa. Vedhuggning värmer också rätt bra!

Uppströms raststugan finns höljan jag brukade jag hämta vatten ur.

Vid ån häckade strömstaren, Cinclus cinclus. Paret flög hela tiden fram och tillbaka över vattnet för att mata ungarna med sländenymfer de hittat i forsen nedströms. Här är det en av föräldrarna som håller mig under uppsikt från andra sidan ån.

Det låg gott om stenar med mönjeröda färger på. Jag vet inte om det är utfällda blyoxider eller något annat men det har funnits gruvdrift i området mellan Idre och Grövelsjön.

En växt man ofta ser ute vid sankmarkerna är tätörten, Pinguicula vulgaris. Växten är ”köttätande” och man kan använda bladen till att göra äkta gammaldags tätmjölk eller långmjölk/långfil/filbunke. Bäst blir det ifall man kan få tag på färsk opastöriserad mjölk.

Jag hittade även ögonpyrola, Pyrola uniflora, här.

Det vakade en hel del fisk vid Guttan. En riktigt stor höll till långt nedströms om raststugan. Jag försökte få den att ta min mask men den ville inte. Den finns med andra ord kvar men är inte lätt att nå fram till.

Strax nedanför Frönberget finns en liten sjö som heter, Jämngäddtjärn! Sjön gör skäl för sitt namn! Där fanns många vakande och hoppande fiskar samt gott om insekter på ytan och i luften. Jag prövade att nå ut till de största vaken med hjälp av spinnspöet och ett litet skeddrag. Jag hade hugg eller efterföljare nära land men inget hände ute i sjön. Fiskarna, som attackerade mitt bete var gäddor, omkring 20 cm långa! 

Två flugfiskare hade sett alla vaken ute på sjön och försökte få något att ta deras flugor. En av dem lyckades alldeles intill stranden få en lika fjuttig gädda på sin fluga. Sjön innehåller förutom gäddorna såväl röding som öring. Dessa sätts ut som små för att växa till sig och locka till sig fiskare men troligen försvinner många ner i gäddornas magar innan dess. Finns det små gäddor finns det även större föräldrar!

Denna dag blev jag utan fångst men jag hade heller inte satsat så hårt på att få någon. Kvällen ägnades åt att packa hop mina pinaler för nästa dag var det dags att dra söderut igen. Innan läggdags hann jag med en liten promenad på byn och stannade då en stund vid Skvalptjärn och tittade på fontänen.

Man är aldrig långt från små tjärnar och rinnande vatten i Idre.

onsdag 26 juni 2013

Midsommarfiske i Idre 2013 - 3


Midsommaraftonen bjöd på en lagom blandning av vind, solsken och moln. Den ursprungliga planen handlade om bäckmete i Hisjöbrunnan. Nu är det så att skogsvägen fram till bäcken kan vara i mycket varierande skick. Dagens små bilmodeller har låg markfrigång så man får se upp väldigt noga ifall man får för sig att pröva dessa gamla körvägar. Man vill inte gärna bli stående miltals ut i skogen med en trasig bil och osäkra telekommunikationer. 

Med de varningsklockorna ringande och därtill vetskapen att jag just ätit mycket god öring och hade mer kvar samt att fisket i bäcken troligen skulle ge mer av samma slag, valde jag att satsa på harrfiske. Jag vet ett ställe, vilket så gott som varje gång jag gått dit, givit mig en eller flera fina harrar. Dit, till Stuphån, skulle jag styra kosan!

Även här gäller att man får göra allt med eftertanke och framförhållning! Vägen är farbar men det sticker upp stenar mellan groparna. Det är klokt att låta ett hjulpar klättra över stenen och gärna gränsla groparna! Det blir något av slalomkörning härs och tvärs mellan hjulspåren och vägkanterna. Sedan gammalt kände jag till en stor och djup grop med en sten tätt intill. Det hindret kräver terrängfordon eller bil med mycket hög markfrigång så min lilla hyrbil, en Toyota Yaris, ställes på en vändplan strax innan. Nu visade sig att gropen hade fyllts upp sedan jag var där senast och att bilen lätt kunnat passera men jag hade inte bråttom utan fortsatte att den sista kilometern av vägen till fots.

Runt vägen finns hyggen och de har markberetts samt återplanterats med vanlig tall eller contorta. Längs Stupån finns en ridå av orörd gammelskog. Den och ån har nu fått laga skydd och ingår i ett naturreservat. Närmsta vägen till mitt tilltänkta fiskeställe är rätt igenom det markberedda området med contorta-tall. En onödigt jobbig väg att vandra! Håller man sig mellan det skogsplöjda området och gammelskogen får man en mer njutbar promenad. Det är också där naturreservatets gräns går.

Det är ingen trottoar man går på trots allt, så det gäller även här att välja sin väg så man får bekvämast möjliga och mest intressanta vandring. Strax innanför reservatets markeringar hittade jag en vacker lav, Blombägarlav, Cladonia bellidiflora, kallas den.

För att gränsmarkeringarna ska stå stadigt har man ibland tvingats staga upp dem med stenar. En sån sten lyste extra i solskenet och jag upptäckte redan på långt håll att det var något särskilt med den. Det ser inte bättre ut än att det tycks bo ett glatt väsen i den och det försöker komma ut ur försteningen!

Så kom jag då ner till Stuphån. Längs hela vandringen hade jag sett gott om insekter och även försökt få några på bild. Det visade sig vara svårt att få dem att sitta stilla länge nog. Min otäcka uppenbarelse och kameralinsens stirrande öga skrämde undan såväl trollsländor, som pärlemor- och mätarfjärilar, ja även sångsvanarna ute bland håns starrtuvor. Följaktligen var jag åter tillbaks där jag började och fick rikta in kameran mot sånt som inte kunde rymma sin kos. Det här gamla rotstjälpet har säkert sett mycket vatten rinna förbi och ut i hån nedanför sig. Tycks det inte sitta en fågel till höger på rotflätan?

Jag var framme vid min speciella fiskeplats. Stuphån består av två delar med en liten nivåskillnad och strömstryka emellan. Just där var det dags för vila, kaffe och förberedelser inför fisket. Det låg en stadig vind motströms och gott om små dag och nattsländor flög över vattnet. 

Det låg förväntan i luften! Spöet riggades och den ursprungliga J-kroken var bytt till min modifierade variant av cirkelkrok. En mask sattes på och så ut med tacklet i strömmen! Det gick inte många sekunder innan flötet dök! Jag lyfte spötoppen försiktigt för att strama upp linan och fick svar från andra änden. Fast fisk och den här var stor! Efter en stund hade jag 40cm harr i min hand! Det är en generös liten ström där mellan håns övre och nedre del!

Jag satt kvar en stund och njöt av miljön medan det sista av kaffet försvann inombords. Så var det dags att knalla tillbaka mot bilen. En grönbena, Tringa glareola, gillade mig inte! Antagligen befann jag väl nära boet. Jag bestods en rejäl utskällning på klingande ”grönbenska”! Det gillade jag, för nu gavs jag chansen att få fågeln på bild!


Det fanns fler som ville syna mig på nära håll. Den här bruna forssländan, Heptagenia fuscogrisea, landade på mina glasögon.

Då jag åter var uppe på skogsvägen lyckades jag få halvbra foton på Frejas pärlemorfjäril och grön mosaikslända men inget av dem är i sån kvalitet att jag vill visa dem. Däremot såg jag en växt jag inte kan identifiera. Jag tror det kan vara en lummer- eller ljungväxt av något slag men redan där kan jag vara på fel spår.
Jag har idag, 20130703, fått veta att detta är en Plattlummer, Diphasiastrum complanatum.

Midsommaraftonens kväll var blåsig. Något stök eller högljutt firande på byn märktes inte av.

tisdag 25 juni 2013

Midsommarfiske i Idre 2013 - 2


Resan upp till Idre företogs en mycket regnig natt. Vid 3-tiden var jag framme men Idrefjällens Sport, där nyckeln till mitt rum på deras vandrarhem och möjligheten att skaffa fiskekort fanns, skulle inte öppna förrän om ca 6-7 timmar. 

Jag var naturligtvis trött men behövde varva ner lite för att kunna sova i bilen. Av den anledningen körde jag runt i bygden en stund för att se hur där såg ut. Först for jag upp på Nipfjället och in i regnmolnen. Det är inte mycket till sikt man har i det läget! Vandrings- och skoterledens markeringar står tätt där men man såg ändå bara knappt fram till nästa. Jag försökte ta bilder av detta men den lilla kompaktkameran klarade inte uppgiften.

Så gav jag mig bort till Guttan för att se hur det stod till med tillgången på vatten. Jag hade förväntat mig högre ström men det var nära nog perfekt vattenföring. Lugnad kunde jag åka tillbaka mot Idre igen. Även regnet lugnade sig. Idresjön låg spegelblank och solen var på väg upp någonstans där ovan molnen.

Jag hittade en bra plats att smyga undan bilen på och sov sen 2 timmar innan jag åter var på benen och drog iväg upp mot Idre Fjäll för att försöka fånga vyer medan dimman steg likt rök ur skogen. 

Det mysiga Idre Fjäll jag en gång kände och gillade finns inte längre utan har fått en helt annan och till synes helt genomkommersialiserad karaktär. Det har blivit eller är på väg att bli fler anläggningar av samma sort längs vägen upp. Det ger säkert jobb åt behövande men jag föredrar den enkla avskildheten och många kilometrar bort till nästa stuga framför att se ut genom fönstret i min stuga och in i grannens intill. 

Idrefjällens Sport ligger mitt i Idrebyn så någon enslig avskildhet finns inte men där finns ändå precis så mycket jag behöver för mina fiskedagar och enskildheten får jag söka där fisken finns. Vad mer behöver man egentligen än tak över huvet att torka blöta kläder under, en hyfsad sovplats, ett enkelt kök att laga till frukosten i och ett ställe att duscha av sig dagens dos av svett och myggmedel? 

Nåväl, jag körde alltså så högt upp som ända fram till husvagnscampingen vid Idre Fjäll men det stod många hustak i vägen för den ostörda utsikt jag sökte. Vyerna fick vänta till en annan gång. Åter nere i byn ställde jag bilen utanför min favoritbutik och traskade ut för att söka fotomotiv. Det hade som sagt regnat en del och ljuset glittrade mest överallt bland dropparna i gräset eller på bladen. Här är det en vackert blommande spirea som bjuder på sköna klara droppar.

Jag gav mig ut på en udde i Idresjön och hoppades få en morgonvy över vattnet eller dimmorna medan de steg ur skogen på andra sidan sjön men jag blev inte nöjd. Däremot hittade jag mängder av blommande hönsbär, Cornus suecica.

Regndropparna glittrade tjusigt i gräset och jag kunde bara inte låta bli att krypa ner och låta kameran ta för sig.

Jag sökte idyllen och jag hittade den i en beteshage. Det fanns gott om vadare och insekter vid den sanka ängen men ingen litade på mina goda avsikter, utan allt som kunde flyga tog till vingarna så fort jag närmade mig med kameran beredd. De ville bara inte vara med på bild! Det återstod endast träden att göra något av och hur det gick såg ni i gårdagens inlägg. 

Då jag givit upp hoppet om att få med mig en bild av någon liten fjäril eller fågel, knallade jag åter mot byn. Det var då en liten sävslända förbarmade sig över den trötta turisten och poserade på stängslet.

Då jag är i Idre, brukar jag försöka ta foton av växter jag inte ser här i Katrineholm. Smällglim, Silene vulgaris hör till dem. Här är det knopparna hos en sån blomma som bjuder på en överraskning.

Det drog ihop sig till midsommarfirande i byn. Jag tror inte det skiljer sig så mycket från andra orters sätt att skapa midsommarstämning. Hur det sen blev vet jag inte, för jag hölls vid fiskevattnen då men detta hade man tänkt sig få bjuda in allmänheten till.

Så öppnade äntligen butiken och jag köpte fiskekort, mask och betalade för mitt rum i förskott. Därefter gjorde jag ett besök hos Idrebua och fick med mig vad jag behövde att äta. Sedan jag så installerat mig gav jag mig raskt iväg till fisket. Nu skulle det stunda hårda tider för öringarna i Valan!

Solen hade fått fäste på himlen och tagit kommandot över molnen. Med ryggsäcken på plats och metspöet i näven började jag följa leden mot Valdalsbygget. En knapp timme senare satt jag och pustade ut på bänken utanför raststugan.

Myggen, bromsarna och knotten hade upptäckt att det fanns friskt blod att hämta, så jag var tvungen att gnida in mig med mera Mygga för att hålla blodsugarna borta. Från fäboden har man den här utsikten över myren.

Jag skulle följa leden över myren och sen vika av mot höger och ta mig ner till Valan. Gör man det på rätt ställe och sen går som man ska, kommer man att få en måttligt besvärlig vandring genom skogen. Det blir lite uppförs ibland och nedförs igen samt någon myrlagg att passera men på det hela inte svårgått ... om man går rätt!

Ni anar nog att jag inte gick rätt och därför hamnade i det jag helst ville undvika: De marktäckande snåren av halvliggande enbuskar! I det snärjande helvetet förlorade jag kursen och började gå mer åt vänster än jag borde. Den här tjärnen finns inte långt från stället jag hade som mål men jag kände inte igen den och fortsatte i fel riktning.

Så kom det sig att jag tog mig fram till Valan långt nedströms från den eldstad jag tänkt mig fika och vila vid. Nu måste jag på sviktande ben försöka hitta en säker väg att ta mig fram till rätt fors. Värmen, bristen på sömn och mat och inte minst ansträngningen att gå i obanad terräng började ta hårt på mina krafter. Jag mådde helt enkelt så illa att jag hade svårt att stå på grund av begynnande yrsel. 

Jag behövde dricka vatten och äta något energirikt och det måste ske snabbt. Något fiske skulle jag överhuvudtaget inte orka hålla på med i det skick jag var i, inte orka ta mig därifrån heller. 3 muggar vatten och en bit choklad senare började jag känna att det gick att tänka en aning bättre. Nu var det bara att få i sig kaffet, smörgåsen, äpplet och en bit choklad till så skulle nog lusten att fiska återkomma. Även en liten hämnd är också en hämnd och på torra kvistar av de djävulska enbuskarna gjorde jag upp min lilla kokeld.

Kaffet smakade fantastiskt medan jag kände hur livet sakta återvände och där ute i ån vakade öringar såväl uppströms som nedströms de små forsarna. Livet ute i ensamheten var precis så skönt som ett gott liv ska vara! Nedströms tycktes det finnas en bättre fisk, vilken gjorde större vakringar än övriga. Den skulle jag försöka mig på sedan jag fikat klart och fått ordning på utrustningen.

Spöet riggades med det speciella metetackel jag köpte hos Idrefjällens Sport förra året och allt fungerade. En mask hamnade på kroken och jag tog mig fram till ett bra ställe att börja från. Öringen tog masken glupskt och kroken fäste bra. Fisken var stark och ville inte till mig på villkors vis! Men även fiskars kraftresurser har sina begränsningar och jag vann kampen. 2 utlägg till gjorde jag och jag fick fisk bägge gångerna. 

Detta var för lätt! Det var då först jag upptäckte att jag inte hade cirkelkroken jag brukar skryta med, utan det var den J-formade krok som ingick i det köpta tacklet som fortfarande satt på. Jag var nog inte riktigt klar i knoppen ännu! Nu hade jag redan tre fina matfiskar. Jag behövde inte fler till kvällsmat, frukost och smörgåspålägg nästa dag. Fiskarna rensades och därefter återstod att sakta men mätt och med återvunna krafter gå tillbaka ... och den här gången även gå rätt.

Jag klarade detta och 2 timmar senare var jag uppe vid bilen igen och allt stuvades in. Vägen stryker intill ån, Grövlan, och det här vackra vattenfallet har nog fått mången turistande bilförare att titta lite för länge åt det hållet! Det är lätt gjort! Nu hade jag sinnesnärvaro att stanna på parkeringen och få med mig några foton. 

Medan jag stod där kom ett par och ville göra något extra av sina bilder. Först klädde mannen av sig och klev i bara badbyxorna ner i ån och lade sig ned i det kalla vattnet medan hon tog en bild på honom och fallet. Sen var det hennes tur att göra om vad han gjort! Undrar om han darrade på hand då han tog bilden?

Första fiskedagens strapatser var över. Ingen behövde sjunga vaggvisor för mig för att jag skulle somna då jag var tillbaka på vandrarhemmet och jag sov gott hela natten i mitt enkla rum!

måndag 24 juni 2013

Midsommarfiske i Idre 2013 - 1


Jag tänkte bara berätta att jag haft en mycket intressant och givande fiskeresa till Idre. Det finns många foton att visa och en hel del att berätta om men jag hinner inte med det just nu. Bilderna måste redigeras innan de kan visas och några behöver jag även ha mer information om. 

Jag kan dock berätta att dagen före midsommarafton började bra. Denna vy över Idresjön och byn är från en beteshage nere vid inflödet i sjön.


onsdag 19 juni 2013

Nyputsat och blankt


Igår hälsade jag på mina döttrar och passade på att visa min dotterson var hans mor bodde då hon var mycket liten. Grabben är ett bil-freak värre än de flesta! Mot kvällen for vi ut till Ulva Kvarn där fordonsentusiaster visade sina gamla tvåhjuliga eller fyrhjuliga pärlor av äldre årgångar. Kvällens äldsta bil var faktiskt svensk och byggd 1917. Den ska jag återkomma till senare.

Det fanns mycket glitter att beundra. Vet ni vem som stod modell för ”Spirit of Ecstasy” som pryder Rolls-Royce?

Den här dekorationen eller varianter på det temat prydde förr bilar från Dodge. En stilig getabock är det!

Jag har fler foton på gamla bilar från denna kväll och jag törs nog lova att några av dem kommer att dyka upp här i framtiden.

tisdag 18 juni 2013

Epiphyllum-hybrid


Det finns kaktusar i många miljöer från torra solstekta öknar, till upp i djunglernas skuggade ångande trädkronor eller högt upp bland blåsten, nederbörden och molnen kring Andernas snöklädda toppar. Epiphyllum-grupperna hör till dem som lever uppe i trädkronor. De har där möjlighet att få fäste i mossiga eller lavklädda gropar och fickor i grenverket. 

De lever på men inte av träden. De är alltså epiphyter, som skaffar sin näring på egen hand ur den fuktiga luften, mossan och de multnande löven. Av det förstår man att fuktig luft är viktigt men att behovet av gödning inte är så stort, samt att jorden inte får bli hård och kompakt. Inte får mina kaktusar det så väl och likväl blommar de ... ibland.

Just nu blommar en av mina hybrider. Enligt säljaren skulle vara en sort vid namn Blackberry. Det är jag nog inte så säker på att det är! Den finns en sort med det namnet men den har andra färger! Det spelar kanske mindre roll för jag tycker blomman är vacker. Så här ser den ut i soligt dagsljus.

Det finns en knopp kvar men den hinner nog inte öppna sig innan midsommar.

måndag 17 juni 2013

Blåvingar och trollsländor


Nordens vanligaste blåvinge har börjat flyga över de ängar jag brukar röra mig kring. Jag hittade en som vågade visa sig för världen i lördags.

I söndags fick jag svar på vart de Nordisk kärrtrollslända, Leucorrhinia rubiconde, tagit vägen. De är också här och denna hane poserade villigt.

Nästa vecka hoppas jag kunna visa några av hans kusiner, myrtrollsländorna.

fredag 14 juni 2013

Clivia, Epiphyllum & Hibiscus


Ute på balkongen står nu clivian i full blom.

Intill den försöker den nyaste hibiskusen imponera på sitt sätt.

I fönstret här bredvid mig hänger en Epiphyllum ”Blackberry”. Den kommer nog att slå ut för första gången idag. Det är nära.

Äntligen sent på kvällen slog den ut!

(140328 Jag tror inte att detta är den sort den påstods vara! Färgerna stämmer inte.)


De tre små plantorna som kommit ur clivians frön kämpar på. Bäst har det hitintills gått för den som har ett B på namnlappen. För Å och F är det mera trögt men även de växer till.

Hibiskussticklingarna, som jag satte i vitmossan, verkar ha rötter men har tappat bladen så jag vet inte om det blir något av dem trots allt. Här behövs fler försök innan jag vet vitmossans värde!

Jag hade en Epiphyllum ”William Clark”, vilken var på väg att blomma. Dessvärre gav knoppen upp hoppet och föll av.