Gryning

Gryning

tisdag 30 april 2013

Att sjunga in våren


Just nu är jag drabbad av svår nostalgi och tänker på hur vi på den tiden då man var ung och ibland gjorde som man blev tillsagd. På så vis trädde majbrasan vid kyrkskolan fram ur nattomhöljda tider och en del minnen kring den.

Hemma i byn förekom inte majbrasor. Skräp och ris eldades vid bondgårdarna på var och ens speciella plats då behov fanns men någon särskild brasa för att välkomna våren fanns inte tid till. Det var först då jag började i skolan som majbrasor kom på tal. Socknens majkase fanns på en höjd inte långt från kyrkan och skolan. 

För var dag växte rishögen till. Vid något tillfälle fick vi skolungar hjälpa till att dra fram ris ur skogen och lägga intill den gamla landsvägen för vidare befordran till kasen. Kasen fick vi inte klättra i, så det gjorde vi mer än gärna och fick kåda på kläderna av riset och grenarna.

Det skulle även framföras vårsånger och de skolungar som ville vara med i kören övades lite extra av kantorn. Eftersom Hon var med var jag det också! Jag ställde mig så nära jag vågade men det gällde att passa sig så man inte blev skälld för att vara en tjejtjusare. Det var nog det värsta man kunde vara på den tiden.

När kvällen kom tändes en tjärtunna. Det var en trätunna fylld med tjära och spån och fastsatt i en träställning. Tunnan antändes och restes upp och intill den skulle vi skolungar stå och sjunga om hur alla fåglar rasat ut för våra fjällor och annat som man på den tiden inte heller begrep sig på.

När väl sjungandet upphört började det roliga och vi ungar sprang runt brasan och försökte ta oss så nära hettan vi vågade. Backen var något ojämnt belyst och det fanns såväl tuvor som gropar att snubbla i för oss som inte såg oss för hur vi sprang. Men en väl infirad vår krävde väl sina offer i form av gräsfläckar på knän och skrubbsår och annat man kunde grina en stund över.

Då brasan och tunnan brunnit ned blev det ett fyrverkeri. Raketerna skickades ut över en åker. Där sprang sen vi skolungar och letade raketpinnarna. Ofta var det barmark och åkern plöjd med följd att även här blev byxorna rätt smutsiga men det hände även att det låg snö på den, ganska mycket till och med, så pass mycket att det kunde innebära att man fick snö i stövlarna åtminstone då man skulle korsa åkerdiket.

Nu är det en annan tid och en annan plats. Någon tjärtunna tror jag inte det blir tal om och huruvida jag ger mig ut för att höra skolungar sjunga vet jag inte heller. Och det där med vårkänslor och att tjusa tjejer är sedan länge ett minne blott.

måndag 29 april 2013

Bort med det


Jag upptäckte i helgen att min blogg fick besök från nya eller ovanliga länder. Alla gick till ett och samma inlägg från mars förra året. Om ett gammalt inlägg plötsligt drar till sig besök från länder som annars aldrig genererat besökare till min blogg, blir jag misstänksam. Då vill jag veta vad som pågår!

Det visade sig att Blogspots skräppostfiler identifierat dem som spam och sorterat bort dem från själva inlägget men de fanns fortfarande kvar så jag kunde se dem och ta bort dem. Det gjorde jag också men det fortsatte att komma skräp med länkar till obskyra sajter världen över. På något sätt fanns alltså ett märke vid detta inlägg som gjorde att spamrobotarna hittade dit men inte till andra inlägg.

Men som ordförande Mao i sin viset gränsande till Salig Dumboms nivå uttryckte det i sin lilla röda: Tar man bort vattnet dör fisken.

Jag tog bort inlägget!

fredag 26 april 2013

En lagom promenad


Jag har nämnt något om att jag ville gå bort till Boda Kvarn och försöka få se och kanske få en bild av forsärlorna. Igår blev det av. Vädret var vänligt med sol och en viss värme samt måttlig vind. Med kaffetermosen fylld och en lunch ned stoppad i väskan traskade jag iväg.

Backasjön börjar bli välfylld nu. Leden längs den är bitvis översvämmad och ån matar på så gott den hinner och får för kraftverket vid Genne Kvarn. 

Jag följde vägen mot Östra Vingåker. På bägge sidor om den såg jag hjortar.

Innan man kommer fram till backen upp mot Östra Vingåkers kyrka finns ett viltvatten med många sjöfågelarter i och kring. Svarthakedoppingarna tycker jag är rätt näpna. Det finns flera häckpar där. Den här tror jag har något sånt i tankarna. Just denna tuva undersöktes noga från sidan och underifrån. Att försöka få fågeln att ägna mig något intresse var omöjligt. En vissen tuva är mer intressant än en vissen gubbe!

Vid andra sidan vattnet stod ett trevligt gäng fågelskådare och studerade två rörhönor vilka även de tycktes söka sig en boplats. De foton jag har av den fågeln är inte värda att visas. Min kamera dög inte till att sortera ut rörhönorna från grästuvorna i strandkanten.

I backen upp mot kyrkan mötte jag en vacker fjäril. Den satte sig intill vägkanten och jag försökte få den på bild. Dessvärre stördes sorgmantelfjärilen av trafiken så jag hann aldrig ta mig ända fram till den.

Så kom jag då till slut fram till Boda Kvarn. Ganska snart fick jag se en av forsärlorna flyga förbi mig. Det var inte så mycket annat att göra än att konstatera att ärlorna inte skrämts bort av alla besökare och försöka se vart den här tog vägen. Uppe vid bron återfann jag två av fågelskådarna jag blivit bekant med. De hade sett var fåglarna landade och pekade ut dem på andra sidan ån. Avståndet var för långt för min kamera. Jag försökte komma bättre åt dem från andra stranden. Jag såg dem bägge men det var för mycket bråte i vägen. 

Det var lunchdags. Sittande vid vattnet njöt jag av min matsäck. Därefter gjorde jag ett nytt försök med forsärlorna. Dessvärre ville de inte visa sig. Jag fick veta att det även borta vid Forsa skulle finnas forsärlor men det kändes långt att gå dit också. Istället valde att ta Bodaholmsleden mot Stubbetorp och fortsätta via Glopphälla och Bonneråd mot stan igen. Så här ser Boda Kvarn och kraftverket där ut från andra sidan vattnet. Det var mellan det vita huset till höger och landsvägen bakom som ärlorna höll till då jag såg dem bägge.

Bodaholm var en gård som under 1600-talet förföll och därefter slogs samman med andra gårdar. Idag finns endast ett antal stenhögar kvar av de gamla husgrunden och byggnaderna. Det odlas nu energiskog på de gamla åkrarna och där det inte går så bra, är det tät granplantering. Hjortar och vildsvin gillar detta. Det fanns knappt någon bit mossa som låg där den tidigare vuxit eller ett löv som låg där det fallit. Så väl hade vildsvinen bökat genom markytan.

Även ute på åkrarna vid Stubbetorp fanns en stor flock hjortar. Innan jag flyttade till Katrineholm hade jag knappt sett en hjort i frihet men häromkring finns de i stora mängder! Fortfarande är jag dock fascinerad av dessa vackra djur. Älg är något annat och än mera spännande i mitt tycke Att smyga sig på dem är något extra men de ibland väldigt skygga hjortarna har också sin charm.

Där i skogen längs vägen mot Glopphälla kom en annan vacker fjäril flygande och satte sig. Det är den lilla trevliga vinbärsfuksen jag nu pratar om. Den påminner en del om nässelfjärilen men Vinbärsfuks, Polygonia c-album, är något mindre i storlek och har något annorlunda utformade vingar och mönster.

Vid Glopphälla har man rivit en del gamla uthus. Av det delvis ruttna virket förstod jag att man nog ansett husen vara i behov av stora åtgärder om de skulle vara kvar men samtidigt fanns inget behov av att behålla dem och då var det säkrare att ta bort dem helt. Bostadshuset med sin gamla trädgård står dock på plats och lär så göra länge än efter som det är bebott.

Jag var på väg hem och efter 6 timmars lagom promenad var jag också på plats igen. Idag känner jag dock i kroppen att här ska det gås så lagom!

torsdag 25 april 2013

Det kan bli en skön dag


Vädergissarna tror det ska kunna bli sol och lite moln här. Blåsten ska avta och regnet hålla sig borta. Låter inte det som ett tillfälle man inte borde missa? Jag tycken nog jag ska passa på och ta mig en lagom promenad. 

Kanske får jag se något nytt eller något vackert eller bara något annorlunda. Det skulle vara trevligt alltihop! Nåja det visar sig! Det är dumt att hoppas alltför mycket, för blir det inte som man önskat eller trott, blir besvikelsen så mycket värre och besvikelser stjäl energi. Om jag tror på en skön dag hoppas jag nog inte för mycket. Jag kan ju själv försöka bidra med något jag gillar, kanske den lättare blir så.

onsdag 24 april 2013

Även i år kom den


Jag tänkte bara meddela att jag åter sett den bruna kärrhöken flyga över sitt rike vid Krämbol.

Det glädjer mig.

tisdag 23 april 2013

Hibiskusar, kan det vara nåt att ha det?


Jag är nog en aning förälskad. Hur ska man annars förklara det?


Hibiscus rosa-sinensis, "Adonicus"

Fast det är kanske inte så farligt, det är nog bara en släng av totalt vansinne, fast det smittar.


måndag 22 april 2013

Årets första på spinn


Vädret var skönt, soligt och knappt någon vind. Jag följde stranden och kom ut på en udde. Där fanns en far och en son. Fadern fiskade och sonen roade sig så gott han kunde. Jag stannade till och pratade en stund med dem. Plötsligt fick fadern hugg. Var det en abborre hade den varit stor. Om det däremot var en gädda var det en liten en. Detta kunde man se av hur mycket spöet böjde sig och på sättet fisken försökte ta sig loss. Det var en gädda.

Sonen skulle försöka fota fångsten. Gäddan ville inte vara med på bild.


Fadern lyckades till slut få grepp om fisken och få bort kroken. Le lite nu, så där ja!


Gäddan var romstinn och skulle snart leka. Så fort den fick chansen hoppade den tillbaka och gav sig ut mot djupet igen. Det gick så kvickt att den inte ens hann få uppmaningen att hämta mamma.

fredag 19 april 2013

En gammal dikt




Aprilkväll vid Gisslaren


Isen ligger sjuk på sjön.
Tål inte att någon trampar på den.
Skvalpar av gäddornas lekvågor.
I råkarna simmar friande sjöfåglar.
Över all älskog ljuder tranornas rop.
Det är vår i norra Roslagen.


© Börje Eriksson 2006


torsdag 18 april 2013

Diverse vårbilder


I onsdags så jag en mycket mörk and. Storlek, beteende och läte var som vilken gräsand som helst men färgen! Igår, då det var bättre fotoljus än i onsdags, försökte jag hitta anden igen men den fanns inte kvar vid badplatsen.

Vad jag däremot äntligen fann var en fullt utslagen sollapande tussilago. Jag har redan hittat blommande vintergäck, blåsippor och vitsippor men inte funnit en enda tussilago på hela tiden fram till igår ... och jag har minsann letat noga efter dem där jag tidigare sent omsider funnit dem men detta år gått bet där. 

Jag hittade även en orädd kaja. Den hoppades säkert att jag skulle visa mig vara en vänlig man med stort behov av att få skänka bort brödsmulor men där trodde den helt fel!

Vid badplatsen finns en ensam björk som ofta kommer med ute till vänster på mina vyer från stora bryggan. Igår fick den ha huvudrollen och visa att den stod pall när det drar om öronen!

Vid Genne gård gick ett gäng hindar och betade på gott avstånd från vägen. Jag tror de var dovhjortar men för att vara säker bör man få se något av hur de är tecknade på baksidan av låren. Dovhjorten har en speciell teckning där som inte kronhjorten har.

Jag såg en sädesärla också men den ville inte vara med på bild. Träd flyger å andra sidan inte bort och vid Krämbol har jag flera såna som jag brukar uppmärksamma lite extra. Ett är en gammal gran. Den är förmodligen rutten inuti och har drabbats en hel del angrepp av insekter också. Det rinner kåda ur den och det är solglittret i kådan jag uppskattar.

Rådjuren var på väg ut ur skogen och delade betesmark med gässen.

Tvärs över vägen och ute på en bäverfälld trästam i Lillsjön satt ett par skarvar. På våren har de extra mycket vitt runt huvet.

Slutligen kan jag berätta att ett säkert vårtecken har meddelats. Den så kallade Knutbybjörnen, eller ”Knutbyarn” som vi säger, har lämnat idet och det första den då gjorde var att bege sig till lugnet i orkanens mitt nämligen min hembys marker. Här utanför mina fönster härjar däremot en flitig man med oljudsmaskin på ryggen. Han håller på att blåsa bort vinterns väggrus från gräsmattorna.

onsdag 17 april 2013

Nu lyser solen


Jag berättade igår om att jag hade små solar i fönstret. De ville dessvärre inte slå ut helt då men nu är de på gång!

Jag gav mig av till affären under eftermiddan. Riktigt hur det gick till har jag inte helt klart för mig men i min kasse stod denna hibiskus och rodnade.

Jag måste ha haft ett finger med i spelet trots allt. Nu tror jag att det kan gå att tussa hop dessa två! Det gultonade ljuset kommer sig av skenet från glödlampan.

Man vet ju aldrig! Idag ska jag försöka få foton av en annorlunda fågel. Fotona från igår blev inte så lyckade i diset.

tisdag 16 april 2013

Små solar i fönstret


Idag händer det!


Min gula hibiskus Athenacus kommer med sin första blomma för året och det kommer flera till helgen!

måndag 15 april 2013

Att ha rätt inställning ...


... nej, det ska inte handla om människors attityder, utan om rätt inställningar på kameran. Det är sånt jag måste lära mig från grunden. Hitintills har jag mest låtit kameran få sköta sig själv och så har jag nöjt mig med att sikta på motivet och trycka av när väl kameran gjort sina egna beräkningar om hur det skulle vara. 

Den metoden fungerar ofta förvånansvärt bra men det finns tillfällen då kameran behöver få hjälp av någon kunnig person. Det är jag som ska leverera den kunskapen men jag har den inte. I tidernas begynnelse 2006 ägdes min kamera av en riktig fotograf. Han hade gjort en del grundinställningar vilka jag så att säga fick till skänks då jag köpte kameran året efter. Nu är det så att jag i min bekantskapskrets har en man med en kamera från samma tillverkare och han kände till mer om vad de olika alternativen i inställningsmenyerna innebar. Han fick också utöva lite handpåläggning och med dessa två mäns samlade åtgärder i grunden har vi fått klara oss.

Det har fungerat bra i de flesta fall men det är framförallt när ljuset sviktar som dessa åtgärder inte räcker. Då behöver kameran väldigt lång exponeringstid för att läsa in motivet med risk för rörelseoskärpa som följd. Är ljuset riktigt dåligt blir bilden kornig. Ni som kan det här med fotografering börjar nu mumla om ISO, bländare och exponeringstid. Det är detta och deras inbördes förhållanden jag måste lära mig att hantera.

Under den gångna helgen har jag för första gången gått igenom vad de olika inställningsalternativen innebär och vad dessa kan göra för resultatet beroende på hur de kombineras. Vissa av dem får tillsammans med andra en rätt extrem påvekan och det kan ju vara bra att veta så jag inte på grund av min okunnighet i bästa välmening förstör ett unikt tillfälle att få ett lyckat foto.

Bilderna här är från dessa tester. Alla blev inte särskilt bra men några dög direkt, som fotot av svanen här ovan, fast de flesta gick inte att rädda på något vis! De hamnar i högen av gjorda erfarenheter. Det är en rätt omfattande kompost vid det här laget men det ska väl komma något gott ur den myllan också med tiden.

De riktigt svåra proven i skymningen utsatte jag inte kameran för men det ska bli det också! Den låga känsligheten ISO 100 är bra till mycket och ger ofta en skarp bild men inte när det skymmer och fotograferingen ska ske på fri hand. Då måste jag gå upp ett antal steg i ISO-tal men då finns ett problem som har med kamerans konstruktion att göra. Bildsensorn är denna kameras svagaste länk och det är den som närmast kräver dessa låga värden för att fungera klanderfritt och få hjälp av stativ och långa exponeringstider när ljuset utomhus inte räcker. Tror ni rådjuren gör sig tid att vänta medan jag bökar med stativet?

Växter springer inte och gömmer sig, så dem skulle det gå bra att få en bild av även efter solnedgången men det är ju i solljuset de gör sig bäst, även om nu mahonian ovan blev kvällens sista foto och togs utan blixt sedan solen gått ner helt men det fortfarande fanns ljus kvar.

fredag 12 april 2013

Nyskodd


Jag skaffade mig nya skor igår. Det är inga märkvärdiga saker. Jag hoppas de ska hålla till nästa vinter. Jag hade ett par liknande förra året.

Iförd dessa nya fotbeklädnader vandrade jag i solnedgången min vanliga slinga och fotograferade de vanliga motiven med det vanliga nedslående resultatet. En bild blev möjligen annorlunda. Den varken särskilt lyckad eller särskilt anslående i övrigt men eftersom det var länge sedan jag visade något rådjur kommer jag nu dragande med detta par.

Men skorna är jag nöjd med.

torsdag 11 april 2013

Supervrålrealisation


Just nu och någon timme framöver är det extra lågt pris på en svart och vit kastrerad hankatt! 

Min katt har denna morgon fått för sig att hela lägenheten måste rivas och husse har man som mest nytta av om man gör honom till klösbräda tidigt på morgonen, gärna innan solens uppgång. 

Katten ligger väldigt lågt i pris! Väldigt lågt! Husse ingår inte i priset! 

onsdag 10 april 2013

För tabellbitare och statistiknördar


Idag tänkte jag berätta om oväsentliga ting som statistik och tabeller, alltså sånt som ingen utomstående bryr sig i men man ändå kommer dragandes med för att försöka göra sig märkvärdig. Det är alltså det jag tänker göra nu.

Först tänkte jag berätta att min blogg sedan sommaren 2008 har haft 55300 sidvisningar. Det intressanta är att den här bloggen startades i 12 januari 2010. Innan dess hade jag min blogg på Aftonbladet men använde mig av Googles statistik. Det är förmodligen så att Google har blandat äpplen och päron där i början.

Det mest besökta inlägget är det här. De flesta besökarna har då sökt på ”aprilsnö” och ”fåragö” men inte vetat den rätta ordalydelsen från Bondepraktikan. I dagsläget är det 187 besökare som tagit sig dit.

2:a på den listan är ett avsnitt ur Skrakens öga där jag drar till med en riktigt vidlyftigt äventyrlig och inte ens sannolik fiskeskröna. 186 personer har velat läsa om hur en av romanens gubbar i skadat tillstånd och liggande på den blöta marken bäckmetade upp en sensationellt stor fisk.

Fram till 3:e plats har ”Bäcken med de gyllenbruna öringarna” nått med sina 112 besök. Den är åtminstone sann.

Beträffande mina foton är det 2 som leder stort nämligen fotot på den röda hibiskusen (1796 visningar) och på den rosa ”Amy Lynn” (1479 visningar). Ett foto som ännu knappt hunnit dra på sig några registreringar är detta från i måndagskväll.

Det kommer aldrig att nå några tittartoppar men jag gillar det ändå.

tisdag 9 april 2013

Planer i all ära ...

Igår hade jag tänkt mig en lång skön kvällspromenad och då kunna passa på att fylla upp denna månads lager av vackra och nya spännande vyer. Hur gick det med det då? Det gick precis som det brukar gå med allt som ska följa en uppgjord plan: Det gick följaktligen inte alls!

Nog för att jag fick med mig ett par vyer på bild men ingen var ny eller särskilt spännande. Endast ett foto fann jag värt att visa men det var inte detta, för det här är min rosaröda posrslinsblomma, Hoya carnosa "Ruby", som just nu blommar för fullt.

Den är lite lustig. När den får sol på sig blir blommorna som då kommer tonade i rosa och lila men de första på våren har utvecklats under vintermörkrets täcke och är ofta bleka som filmjölk. Så är det nu. Den första klasen är kritvit men resten rodnar av vårlust.

Fotot från promenaden är detta, Stor vårstjärna, Chionodoxa luciliae. Jag trodde det var en annan snarlika och mycket blåare art men eftersom jag kontrollerade detta vet jag nu skillnaden.
Den stora vårstjärnan har nog stått inne på villatomten på andra sidan vägen innan den fick hjälp att rymma.

Så så gick det med planerna på intressanta vyer men hade jag haft bättre fotoutrustning hade jag möjligen även kunnat visa foton på hägrar, tranor, gäss, änder, storskrakar, hare och minst 13 rådjur. Nu slapp ni det. Inte fick ni höra det här heller.

måndag 8 april 2013

Jo det där med våren hör ni ...


Vad tror ni om den? Blir det något? Här kommer i alla fall en statusrapport från vårens försök att närma sig Katrineholm.

Först kan vi ta en blick på isläget i Duveholmssjön. Man kan nog kalla istäcket för heltäckande men ojämnt tjockt.

I skogen försöker hasseln få mera sprutt på sina hängen men det verkar inte vilja sig riktigt än.

Ute på Luvsjöängen har mycket av snön smält undan tack vare de varma vindarna i lördags.

Jag kan även meddela att tranorna har anlänt, dem kan man i alla fall lita på, samt att jag sett årets första kläckning av sländor vid ån. Jag försökte få foton på såväl sländor som tranor men resultatet duger inte att visa upp.

Snöfallet som under helgen drabbat stora delar av landet klarade vi oss undan.

fredag 5 april 2013

Vill du också ha ...


+10°C dygnet runt, hällregn och 10m/sek den andra veckan efter påsk? Därefter vill jag ha växlande sol något mindre vind, ökande temperatur samt regn efter behov! 

Jag vill ha vår NU!



torsdag 4 april 2013

Jag skyller på våren


Det måste vara vårens fel att jag fått sån oemotståndlig lust att gå i ide.

onsdag 3 april 2013

Futtigheter och annat värdelöst


Denna dag har jag inget stort eller sensationellt att berätta om. 

Det mest märkliga skulle möjligen vara att tre av mina hibiskusar har knoppar. Ifall katten inte får för sig att bita bort dem kan jag hoppas på blommor till sista april. Jag vill å det allvarligaste avråda från att ha en katt som trädgårdsmästare. Åtminstone min katt, Vacek, har en egen uppfattning om hur jobbet ska skötas men hans insatser mår inte blommorna väl av. Dessvärre har min Ica-butik slutat att ha hans kattgräs i sortimentet så mina krukväxter har fått träda i gräsets ställe. Det gillar varken de eller jag.

Vad som kommer att stå på dagens program utöver att ett antal foton från påsken ska skickas vet jag inte. Här finns som bekant inga andra rutiner än att så lite som möjligt ska göras vad det än är.

tisdag 2 april 2013

Så är då påsken över


Påskaftonen firade jag hos mina döttrar. Yngsta dotera hade varit ute i världen och gjort den osäker, därför hade hon inte fått tid att göra en påsktårta. Men en konditor ska inte tro att man kommer undan med såna simpla bortförklaringar! Här skulle det göras en en tårta och därmed basta!

Om jag säger att det underlag jag erbjöd henne med mycket god vilja kunde kallas av Sachertårtetyp, så inser ni att hon sattes på svåra prov. Med friskt mod tog hon sig an uppgiften att skiva upp den kompakta brödbiten, lägga dit fyllningen och dekorera.



Tårtan blev mycket god även om tårtbottnarna inte var mycket att hurra för. Efter kaffet målade vi påskägg. Många variationer blev det!

Så blev det med tiden även ett påskbord. Eftersom det alltid vid såna här kalas blir mycket över hade äldsta dotera tänkt minimera utbudet av godsaker. Vad hjälpte det! Hon har nog inte hunnit äta upp det som blev kvar än!

Påskdagen ägnade jag mig åt vila och matsmältning. Igår annandag påsk lämnade jag tillbaka hyrbilen och tog en promenad ut mot Krämbol. Det är gott om snö kvar än på många ställen utefter stigen.

Myrorna har dock börjat reparera sina stackar efter vinterns skador.

Vid den gamla linden invid vägen ut mot Krämbol har jag ofta hittat vårens första blåsippor. Den här vintern har man röjt undan mycket sly där och kört med skogsmaskiner för att få bort virke och ris. Stora delar av markytan hade därför rivits upp men jag hittade trots allt en tapper blåsippa.

Medan jag försökte få presentabla bilder av sippan kom en familj förbi. De ämnade ta sig en liten lunch ute i naturen och tyckte denna backe var passande för ändamålet. Då fick de oväntat men välkommet besök av en mycket social nässelfjäril!


Säga vad man vill om Krämbol men nog bjuder det till och gör allt för att charma sina besökare!

måndag 1 april 2013

Ny månad


April har fått detta foto från Krämbol att pryda sitt almanacksblad med.

Vill du se enbart fotot finns det här. Det är nog inte dags än för den bruna kärrhöken att inta sitt rike. Däremot hoppas jag att blåsipporna och tussilagon snart ska vara framme.