Gryning

Gryning

torsdag 28 februari 2013

Himlen tar sig toner i färg


Under en klar himmel, blå som urblekta jeans, gick jag mot stadens centrum för att där få mitt hår klippt. Jag hade väl inga planer för vad som sen skulle ske, utan räknade med att det fick ge sig självt när det så var dags. Det enda jag visste var att jag inte skulle slösa en enda onödig sekund i affärerna eller på gatorna utan knalla hem igen.

Så blev det. Håret föll i långa testar över frisörskans golv och sögs upp i den praktiska dammsugaren. Jag betalade och begav mig hemåt under strålande sol. Det fanns tid för ytterligare en promenad mot Krämbol! Kanske skulle jag kunna hinna fånga några vyer med solnedgång. Den typen av foton har jag inte så många av. Jag kände ju till ställen där möjligheterna fanns men jag måste raska på för att vara på plats innan det var för sent.

Så kom jag då till Krämbol och började låta kameran fånga in ljuset medan solen sakta närmade sig skogskanten i fjärran. Ett par sångsvanar hördes på långt avstånd men de kom närmre. Till slut landade de på Lillsjön. 

Jag fortsatte att ta bilder från mina vanligaste fotopositioner och någon till. Skuggorna ökades på och de började sluka detaljerna i bakgrunden. Jag såg en råbock i skogsbrynet vid en av åkrarna. Avståndet var inte långt men den stod i skuggan och uppgiften visade sig senare ha varit för svår för min lilla kamera.

På andra sidan vägen fanns Lillsjön och i den simmade svanarna. Jag hade dem i en bra vinkel med fin kontrast mot en mörk bakgrund av blankt vatten ... då visade kameran att det var dags att byta batteri! Medan det utfördes kom en bil och stannade vid nästa glugg i vassen. Då kameran åter fått nya krafter hade svanarna lämnat vattnet och befann sig på iskanten. Jag stod kvar och försökte få till något snyggt av ett svårt läge. Detta blev resultatet.

Intill mig i ett bestånd av unga alar var det ett väldigt kvittrande. Det visade sig vara ljusgrå dunbollar med lång stjärt, ja, stjärtmesar alltså. Även dem försökte jag få kameran att fånga in men det gick väl sådär. Man ser fåglarna men mer är det inte! 

Bilen hade vänt och stannade intill mig. Föraren undrade ifall jag sett någon utter. Naturligtvis hade jag inte det men han berättade att han någon kväll tidigare haft tre stycken simmande framför sig i sjön. Nu skulle han fresta på isens hållbarhet och ge sig ut på en holme i sjön och hoppades hitta åtminstone något spår av dem. Den kvällen han såg djuren hade en simmat under den tunna isen och hastigt kommit upp vid hans fötter. Han hade blivit så paff att han inte hann med att fota. Det han då såg visade dock att det inte var sjöns bävrar han observerat.

Solen hann sjunka under horisonten medan vi pratade foto och djurliv. Himlen över oss färgades lilarosa och snön fångade upp det ljuset.

Mannen tog sin fotoutrustning och begav sig mot det grunda stället där han trodde han skulle kunna komma över till ön. Jag började knalla hemåt och stannade till vid den gamla linden. Den brukar jag ju alltid försöka få med på bild.

Här och var längs vägen hem stannade jag ofta och försökte få med bilder av den vackert mörka himlen men resultatet visade enbart att jag hade behövt ett bra stativ för att kunna lyckas med det. Själv är jag inte tillräckligt stadig på handen för att klara att hålla kameran absolut orörlig så många sekunder som behövdes för att de mörka motiven skulle kunna läsas in av kameran. Den minsta vibration och hela bilden blir precis så diffus som min planering av dagarna brukar vara.

onsdag 27 februari 2013

Som ett rinnande vatten


Det var länge sedan jag var ung och energisk. På den tiden man var tvungen att lära sig saker till ingen nytta och det skulle kunnas utantill och rabblas som ett rinnande vatten. Att säga att det var till ingen nytta är kanske att ta i, för på så vis fick man ju något oviktigt att glömma, så man kunde ha kvar mera viktiga lärdomar.

Det har runnit mycket vatten sen dess och spåren suddats ut eller spolats bort. Vad som blev kvar är svårt att se eller minnas. De unga strida strömmarnas energi rinner undan och byter oförmärkt skepnad till värdigt makliga blankvatten där allt kan spegla sig utan att lämna något spår.

Vad bryr sig vatten om hur psalmverserna går?

måndag 25 februari 2013

Ett inlägg om något stort och något annat mera trivialt.


Det var en gång en lördag och som alla satt jag och var beklämd över det skrala utbudet av sevärda TV-program. Tablåernas alla detaljer blev nogsamt studerade och minsann gavs där ändå inte ett musikprogram värt att lägga lite tid på? Jo!

Så jag bänkade mig i bästa soffan och lät humor och kultur, ja även minnen och känslor få flöda. När programmet var över tänkte jag att ni, den blide metodisten och den siste humanisten hade behövts idag men vi har i alla fall möjlighet att få se er gå i repris.

Och nu över till något helt annat! Det är varken värt att se eller höra men det är ju sånt jag bjuder på. Idag serveras en lagom nattstånden promenad från en solig eftermiddag. Det är där bland träden på andra sidan sjön det börjar.

Där får man solen i ögonen om man lyfter blicken och ser framåt.

Vid stranden kluckar vågorna som om is aldrig funnits.

Ute i forsen letar strömstaren sin mat.

Även denna dag skulle få ett vackert slut.

Den sjunkande solen skapade landskap i snön.

Därmed var denna enkla trivialitet över.

Idag är en annan dag men det ska bli sol igen och det tillfället ska jag ta vara på. Jag behöver en bild som kan representera februari i nästa års almanacka.

fredag 22 februari 2013

Fånga ljuset


Igår hade jag bestämt att oavsett hur sömnig jag kände mig skulle jag gå ut en sväng, främst i akt och mening att tvinga min kropp att hålla sig vaken även om hjärnan var trött. Några utsikter till att få ett gott fotoljus fanns inte men jag hoppades hitta något motiv som det trots allt kunde gå att åstadkomma en bra bild av.

Under tiden jag gjorde mig i ordning för en stunds utevistelse började solen rensa undan bland molnen ovanför Katrineholm. Jag kom ut och mötte ett strålande solsken. Hur länge det kunde hålla i sig hade jag ingen aning om men den väg, jag tänkt mig gå, fick fortfarande vara den kurs jag ämnade hålla. På så vis kom jag att passera Backa gård och fick därifrån med mig foton på en grupp hjortar inne i skogen och vackra traditionella vyer. 

Så mycket snö fanns inte längre kvar på trädgrenarna efter den tö och den blåst som varit men här och var bjöds dock på lysande små snöklimpar.



Den upplagda rutten skulle därefter gå mot Krämbol och vidare hem. Vid Hovmanstorp såg jag åter dovhjortar men de rusade undan och in i granskogens skydd. Den flocken innehöll flera välvuxna hjortar med stora hornkronor. Längre fram i ett soligt skogsbryn fanns en annan grupp. Denna gång precis som vid Backa Gård bestod gruppen av hindar och kalvar.

På väg mot Krämbol hade jag högt över mig sällskap av en örn. Jag tror den spejade efter trafikskadat vilt vid landsvägen. Jag önskade att den skulle kretsa precis ovanför mig men så snäva svängar ville den inte ta. Nåja, jag höll mig till min plan, rundade Krämbol och tog de foton jag oftast tar där och kom efter tre timmars promenad åter hem. Inte för ett ögonblick hade jag känt av någon trötthet.

torsdag 21 februari 2013

Det ska gås bort!


Idag ska jag försöka hålla igång kroppen. Igår var en märklig dag. Jag var så oerhört sömnig. Det var stört omöjligt för mig att hålla mig vaken. Jag har inte räknat på hur många timmar jag sov bort men många var det!

Jag sitter och gäspar även nu men idag ska inte sängen få känna av min tyngd i samma mått! Jag ska gå ut och åtminstone skaffa en anledning till att bli trött. Så värst uppiggande foton räknar jag inte med att åstadkomma men det får bli som det blir. Jag behöver inte prestera något alls! Det räcker så bra om jag orkar flytta den ena foten framför den andra så mycket att jag åtminstone kommer utanför dörren!

onsdag 20 februari 2013

Där kom ett brev ...


Som jag tidigare berättat tyckte min husläkare att han hörde ett annorlunda ljud från mitt hjärta än någon tidigare beskrivit i min läkarjournal. Han ville därför skicka mig på ultraljudsundersökning av hjärtat och aorta och den har också genomförts utan besvär.

Igår kom besked om utfallet av undersökningen i form av ett brev från min läkare. Han skriver ordagrant sålunda: ”Du har tidigare varit på ultraljudsundersökning av hjärtat. Denna undersökning visar inget uppenbart avvikande som skulle behövas följas upp. Inga som helst tecken på hjärtsvikt eller annan hjärsjukdom. Således normal undersökning.”

Som jag skrev den gången: Ja, ja, tänkte jag, än är det inte dags att blåsa det sista taptot!

tisdag 19 februari 2013

Apropå ingenting


Medan jag stod vid köksbänken och gjorde ordning det som nu är min frukost kom jag helt utan förvarning men möjligen en anledning att minnas en klasskamrat. Olle hette han. Hans stora intresse var film och filmstärnor. Han ägde tjocka böcker om hur inspelningar av beryktade storverk från Hollywood skapats. Detta var då helt vid sidan om mina intressen och är så än. 

Ett annat av Olles intressen var akvarier. Om akvarier och akvariefiskar visste jag inget på den tiden men där blev det med åren en ändring. Det har funnits dagar då hemmet hade fler akvarier än människor, hundar, katter, fåglar och rum tillsammans och i alla burkarna fanns det fler fiskar än det borde vara för att den biologiska balansen skulle fungera. 

Idag har jag endast något tillbehör kvar från den tiden men jag minns en udda sång som Olle sjöng och det var den jag nu nynnade på medan jag gjorde mina smörgåsar. Jag fick så för mig att jag skulle se om den fanns på på tuben. Det gjorde den och minsann inte inspelad av vem som helst heller! Mina damer och herrar tillåt mig presentera Jonny Cash.

måndag 18 februari 2013

59 dagar in på solvarvet


Ibland då jag tycker det är långt till våren brukar jag räkna bakåt från midvintersolståndet. Jag räknar så långt bakåt som det antal dagar som passerat sedan årets längsta natt genomlidits. Det var faktiskt för 59 dagar sen. Vi har överlevt såväl julstress som nyårets fyrverkerier och till och med hunnit glömma en del av det eländet. Räknar vi bakåt som jag ibland gör så är vi inne i slutet av oktober. Då var det fortfarande sommartid. I år får vi vänta ytterligare 41 dagar till det blir ny sommartid. Nåja, tids nog blir det även sommar på riktigt men vi ska avnjuta våren först!

Häromdagen gav jag mig en disig förmiddag ut i verkligheten. Det var töväder och hög luftfuktighet. Snön var formbar och sög åt sig av fukten. Isarna låg med ett beigemarmorerat snöglopp över sig och två män var i färd med att ställa ut sina angeldon. För en fiskeintresserad människa som jag blev nyfikenheten för stor. Jag travade ut i snösörjan och så pratade vi fiske i minst en halvtimme innan jag kom ihåg att jag egentligen var på väg till affären för att få hem lite potatis och frukt. Sen pratade vi nog en kvart till och jag hann med att få en bild av vädret.

Just nu skiner solen men det kan nog bli ändring på det. Under eftermiddan återkommer snöfallet tror vädergissarna. Jag har ett annat fall att lösa. Det är tvättdag. Det brukar innebära mycket kutande mellan lägenheten och tvättstugan. Visst är det bra att man får motion utan att ha bett om det!

fredag 15 februari 2013

En liten prick på jorden


Varje morgon byter jag kattens gamla vatten mot nytt kallt friskt. Det gamla rumstempererade hamnar i vattenkannan. Den rymmer två skålar vatten sen är det dags att vattna blommorna. I morse fanns en liten grön prick i den kruka som jag i slutet av förra månaden pillade ner ett hibiskusfrö  i. Fröet kommer från en kombination av två blommor från den gula hibiskusen Athenacus. Pollineringen skedde i juli förra året, närmare bestämt 20120716, och den 20130126 hade fröhuset mognat och spruckit upp å mycket att set var dags för sådden. Idag visar sig den nya plantan ovan jord! Det finns tre sådda frön till.

Igår fick jag ett brev från Sveriges Kommuner och Landsting. De hade knåpat ihop ett frågeformulär för att få veta om jag var nöjde med hur kommunen sköter sina parker, gator, vägar, cykel- och gångstråk. Det fick de också veta. Jag är förmodligen att räkna som en tämligen nöjd kommuninnevånare men så använder jag ju mig inte så mycket av gator och trottoarer heller. 

Ute är det just nu grått plusgrader och i mitt kylskåp behövs det påfyllning inför helgen. Månne kameran vill ut och fånga gråheten? Vi ska s mycket som möjligt försöka hålla oss i skogen och undvika att ge oss ut i trafiken och halkan på gatorna.

torsdag 14 februari 2013

Ett konstaterande om vintern


Jo förstår ni, så här är det!


Åt det kan jag inget göra!

onsdag 13 februari 2013

Om det nu blir så ...

Igår kväll och vid midnatt hävdade mina vädergissare att det skulle kunna bli en morgon med solsken. Det gör de än men faktum är att jag ser inget av den. Här ligger en dimma som hindrar allt solsken att nå marken.

Nu har jag tänkt att ifall solen bryter igenom, ska jag vara startberedd och så jag kan ge mig ut och försöka fånga något av förmiddagsljuset. Eftermiddagen kan bli snöig sägs det, så då kan jag hålla mig inne. Nu gissades det som sagt diametralt fel beträffande morgonens solsken. Det gör inget om gissningarna blir helt misslyckade på samma vis under resten av dagen heller. Jag vill gärna ha något ljust att se fram mot.

tisdag 12 februari 2013

I en annan dager


Vädret blev inte fullt så trist som prognosmakarna tyckte sig se i sin kaffesump. Fatum var att istället för snöfall föll solens strålar över oss då och då och det gick att ana en blå himmel där ovan molnslöjorna. Fotona jag misslyckats med under söndagens gråväder skulle nu tas om i bättre ljus. Kameran skulle få visa vad den kunde.

Första motivet där kameran skulle kunna rehabilitera sin heder handlade om ett stycke väg och en omgivning. I söndags visste kameran varken ut eller in och i vilsenheten fanns inget som helst fokus. Igår hade ljuset nått fram och kameran fattade galoppen direkt.

Ett gammalt träd som jag ofta sneglat mot och gillat grenarnas vindlingar i tillhörde de misslyckade motiven. Nu skulle det få en chans att komma fram i ljuset på ett annat sätt än det tidigare gjort. För att komma åt en bra position att fotografera från måste jag lämna vägen och ge mig ut i snön och upp på en kulle. Därifrån blev vyerna annorlunda och även om trädet fick ståta i någorlunda ensamt majestät på en bild så har det här fått finna sig i att stå ute på högerkanten och vifta med sina krokiga grenar.

Ett motiv som kräver sol och gärna motljus försökte vi oss på när det nu skulle braveras för syns skull. Svårigheten här är åtgärdad i bildredigeringen efteråt. Det löper nämligen flera ledningar över vattnet och skär av skogen men likt Alexander den stores sätt att lösa den gordiska knuten högg jag helt enkelt bort ledningsbågarna från fotot. Det ger en smula lustiga proportioner år bilden men ledningarna stör inte längre.

Nu ville kameran in bland träden och få visa att det minsann var en ren bagatell för den att ta foton av snöiga grenar. 
Nåja tänkte jag det har vi inte sett än och så knallade vi bort mot Krämbolsskogen. 
Den där busken fick jag inte ens göra ett försök på i söndags, muttrade kameran. 
Ok, då får du göra det nu då! Se bara till att snön liknar ett skummande badkar så blir jag nöjd.

Nästa anhalt blev Backasjön. Nu tänkte jag faktiskt vara snäll och låta kameran få ett simpelt motiv som belöning för att den trots allt försökt göra något bättre av det den tidigare misslyckats med. Kameran tyckte det skulle smaka att få en närbild på ett vilande gräsandpar i snön men fåglarna tolererade inte närgångna, stirrande fotolinser. Det blev däremot en annan sak om de fick lägga några meter vatten mellan sig och fotografen.

Så kom då allt i en annan dager och faktum är jag jag var något bättre till mods då jag kom hem igen.

måndag 11 februari 2013

Dagar i onyanserat grått


Under den gångna helgen begav jag mig ut en stund. Lördagen endast en kort sväng på grund av snöfallet.. Söndagen något längre i en omvärld av glåmig tristess. Vad fick jag då med mig hem? Grå foton varav några saknade allt utom grått! Man kan verkligen undra varför jag utsätter mig för dessa tämligen förutsägbara besvikelser. Kanske är det hoppet om att kameran och jag någon enstaka gång ska lyckas få en bild som har Det. I söndags klarade vi inte av den uppgiften till full belåtenhet.

Den rutt jag lagt upp ändrade jag i samma stund det stod klart att solljuset skulle lysa med sin frånvaro. Vandringen genom mörk skog minimerades till endast det som blev nödvändigt för att komma vidare. Här kan man se hur illa ställt det var.

Fotot ovan är från Backasjöns norra strand. Dystert! Jag fortsatte mot bron vid Genne och hoppades hitta något värt att rikta kameran mot. Naturligtvis saknades inte motiv men kamerans inbyggda svårigheter att hitta fokus och skärpan då ljuset är svagt och omgivningen kontrastlös gav inte många möjligheter. Detta är den bild som kanske blev bäst men jag är ändå inte nöjd.

Från Genne skulle jag ta mig mot Krämbol och då gick det inte att undkomma en tät skog. Granarna bar mycket snö och likaså björkarna. Det var vackert men ljuset ville inte hjälpa till att få fram skönheten.

Åkrarna och Lillsjön vid Krämbol bjuder på öppna landskap och ljusare förhållanden men en dag som igår, då skuggorna ständigt samlas till en mörkgrå vägg, blir det ändå svårt att få med sig något som kan liknas en vy med varierat djup och ha flera kulörer.

Sen kom flera bra motiv som kameran misslyckades så kapitalt med att jag fortfarande känner mig deppig. Det lär inte bli bättre ljus idag men kanske hittar jag ändå nyckeln till dessa bilder. 

Det sista kameran fick göra innan vi kom hem var att bita i gräset. Färgkombinationen gillar jag. Den får mig att minnas en hund jag en gång hade.

Innan jag idag går ut ska jag göra ordning en fiskgratäng på torsk och kräm fräs. Det kommer att behövas något varmt då jag kommer tillbaka.

fredag 8 februari 2013

Är det vårkänningar trots allt


En traktor far längs gångvägarna i området och lägger grus i snön. Blir det mer snö, och det kan nog inte uteslutas, kommer gruset att täckas och senare plogas bort. I vår ligger då allt på gräset längs gångvägarna och ställer till extra besvär.

En skata försöker hitta fina kvistar att lägga i det bo som påbörjades förra våren men sen ratades då det var dags för äggläggning. Är sökandet efter fint bomaterial att visa upp för partnern en föraning om vårkänslor måntro? Kommer det även i år en vår som låter gruset på gräset få möjligheten att av fastighetsskötarnas oljudsmaskiner bli utblåst där det under vintern lades och senare bortfraktat?

torsdag 7 februari 2013

Köpa skidor


Om jag skulle skaffa mig skidor, vad skulle jag med dem till? Jag är ju känd som skidåkaren som håller så hög hastighet att det är precis på håret att jag inte ska frysa fast! 

Jag skulle kanske kunna skaffa många skidor och bygga ett staket av dem men jag är ju inte så mycket för staket heller. De stänger inne och stänger ute. 

Kanske de skulle göra sig bättre som tak och ge skydd mot sånt som oönskat faller ned över en, snö till exempel. Då skulle de åtminstone komma till nytta och glädje.
I år ska väl alla som tänkt bli vasaloppsåkare ha haft möjlighet att få mer än sitt lystmäte av nödvändig skidträning!

onsdag 6 februari 2013

Gråväder och låg inspiration


Dagens väder känns inte inspirerande men jag ska nog knalla bort till affären i alla fall. Jag hade tänkt göra en fiskgratäng med kräm fräs och kom på att det skulle nog bli ett bättre mos om jag tog mjölig potatis istället för de fasta som jag vanligen kokar till maten. 

Ett annat skäl kan ju vara att jag har paket att hämta. Det blir nog en lagom promenad så. Jag behöver röra på kroppen för att få hjärnan och lusten att vakna till.

tisdag 5 februari 2013

Slutfasen har inletts


Arbetet med att dra in alternativa ledningar för data, tele- och tevekommunikation i detta hus är snart över. I en takt av cirka 3 lägenheter per timme borrar man sig genom betongväggarna, trycker in ledningen och monterar det uttag som ska fördubbla våra möjligheter att titta på uttagningstävlingarna till ESC och annat ointressant.

Huruvida jag kommer att utnyttja detta nya uttag för datatrafik är ännu inte bestämt. Mina avtal med Tele2 löper inte ut förrän till hösten om inget inget särskilt inträffar, så jag har tid att fundera på saken. Uttaget kommer att hamna på sämsta tänkbara ställe, om det behövs antennsladd fram till de apparater det är tänkt att det ska betjäna. Detta gör mig betänksam. Trådlöst kommer att fungera så kanske alternativuttaget då blir mer intressant. Montörerna berättade det när det blev min tur att hemsökas. 

Frågan är väl hur mycket av framtida kommunikation mellan datorer, teveapparater och telefoner, som då sker med hjälp av kablar mellan ett uttag ägt av ett leverantör och apparat. Kommer vi ha allt i en enda liten bärbar apparat?

I hemdatoriseringens barndom på 80-talet användes teven som bildskärm. På senare tid har en del halvhjärtade försök gjorts för att åter använda tv-apparatens stora bildskärm till något nyttigare och mer underhållande än förnedringssåpor. 

Apple har arbetat ett antal år med att försöka få fram utrustning som ska revolutionera vårt sätt att använda tv. Ingen utanför Apples styrande vet hur denna apparat kommer att te sig och vad den kan användas till men lyckas de kommer resultatet antagligen att förändra branschen på samma sätt som Ipod, Iphone och Ipad gjort. 

Problemet är att de bolag, som idag distribuerar tv-programmen vi ser på, kommer att få bekymmer. Det finns nämligen en chans/risk att de slås ut, om det blir så att vi får den smidiga möjligheten att själva skaffa det vi just då vill se på bildskärmen direkt från produktionsbolagets hemsida, istället för att gå via fyrkantiga paketlösningar hos ComHem, Telia, Tele2 med flera. Vi skulle då endast behöva betala för det vi ser och se det när, var och hur vi vill. En sån lössläppt frihet skulle deras distributionsnät inte klara att stå emot.

För att vi ska tillåtas att bli herrar över våra egna informationsliv kommer det att behövas ett ännu bättre kommunikationsnät än 4G. Det måste bli ännu snabbare, ha ännu bättre täckning och inte minst ha en så otroligt mycket bättre kapacitet att betjäna kunderna även då vädret är uselt.

måndag 4 februari 2013

Vykort från Krämbol


Igår var det skönt väder och mycket solljus här i mina trakter. Jag beslöt mig för att se hur den senaste veckans regnväder påverkat snön. Helst ville jag hitta vyer som klarat hålla sig undan kamerans öga väldigt länge. Det var helt enkelt på tiden att bege sig till Krämbolstugan. 

Vägen genom skogen var oplogad.

Snötäcket var slitet och hade hål. Mossan på marken samt sidorna av berg och stenblock syntes.

Solen hittade luckor och skapade strimmor av ljus på marken mellan träden. Det blev en lysa, som vi sa där jag ursprungligen kommer från.

Storängen var i sin helhet snötäckt men enstaka tuvor av fjolårsgräs stack igenom. Skarsnön bar lätt min tyngd. Detta gav mig fina möjligheter att hitta nya perspektiv.

Den här ängen ligger något avskilt i förhållande till åkrarna framme vid Lillsjön och Krämbol. Det lockar till sig vilt. Igår gick tre rådjur längs ängens bortre kant. Deras pälsar var mörka, så siluetterna försvann delvis mot skogens skuggor men deras vita bakar förrådde dem. Rådjuren hade besvärligt att skrapa sig ned genom skaren för att nå gräset på marken under.

En mera sällsynt gäst i de här skogarna har också varit på besök. Faktum är att jag såg de första spåren redan innan jag kommit ned till Luvsjön. Längs skogsbrynen har det under senhösten och vintern röjts undan sly och gallrats bort träd för att öppna upp landskapet. Riset som blivit kvar på backen och det hopsamlade rishögarna lockar till sig älgar. Den här har fått ett nötsår på ena klöven av skaren. Det fanns blod i spåret.

Efter att ha besett Krämbolstugan och försökt få med mig en del av vyerna från stranden riktade jag intresset mot miljöerna kring Krämbols Gård samt ån och de fotomöjligheter som kunde tänkas bjudas där. Vid Krämbol finns ett häststall och i en av hagarna går denna connemara. Han är en smula reserverad men även nyfiken och det brukar gå att prata med honom. Han kommer då närmre men inte ända fram till stängslet. 

Igår fanns varken dimmor eller sjörök så jag passade på att ta en bild av den nya bron över ån. Fundamenten är de gamla men bjälklaget, broräcket och brobrädorna upplever sin första vinter i Krämbol.

Viren är över lag istäckt. Vid utloppet till ån strömmar vattnet och där har kylan inte förmått frysa virvlarna trots att vi verkligen haft en riktigt kall period.

Så hade jag då sett vad värdet åstadkommit och kunde fortsätta mot affären.

fredag 1 februari 2013

Ny månad och en varning

Så var det februari igen. Dagarna ökar i längd men kylan kan bli högst märkbar fortfarande. Denna månads bild i min väggalmanacka ser ut så här.

Jag vill också varna för bedrägliga försök att via mail komma åt era bankkontouppgifter. Jag fick igår ett mail som ville få mig att tro att avsändaren var Swedbank. Gaggig är jag men inte född i farstun! Det jag gjorde var att inte klicka på någon länk alls utan istället blockerade jag omedelbart avsändaren. Därefter tog jag dessa skärmdumpar på mailets innehåll och förutom att använda dem här har jag även sänt över bilderna till Swedbank.

Avsändarens epostadress ser ut att vara Swedbanks men  den är falsk.
Banker använder aldrig mail för att fråga om specifika kontouppgifter av vilket skäl det vara må. De skickar brev och ber kunden kontakta dem ifall de misstänker något otillbörligt krångel med kontot. När kunden sedan hör av sig kan allt redas ut men det sker aldrig via mail.