Gryning

Gryning

torsdag 31 januari 2013

Da Capo


Jag skulle kunna kopiera gårdagens inlägg idag. Förhållandena är mycket likartade såväl ute och inne. Möjligen kan jag lägga till en extra coda och berätta att jag sovit uselt i natt men det förändrar inget i sak.

För att nu inte deppa ihop totalt tänkte jag lägga in en bild med solsken i.

Detta inlägg påbörjades under förmiddagen men så stängde Tele2 ner internet tills nu.

onsdag 30 januari 2013

Grått är inne ute


Dagens färgkod är grå. Grå slaskiga vägar under grå himmel. Jag har planer som inkluderar regnställ och gummistövlar. Huruvida jag hittar något fotomotiv i min smak är skrivet i skyarna.

En kväll i förra veckan hade andra färger.

De speglade sig i bilens tak. Kameran behöver 7 sekunder för att läsa in en nattbild, därför var jag tvungen att ställa kameran ovanpå bilen. De blåvita dekorationerna i rondellen tror jag rörde sig för vinden. Jag hade hoppats att de skulle bli mera skarpa än så på bild.

tisdag 29 januari 2013

Uppföljning av tidigare inlägg.


Framdragningen av ledningarna som ska kunna ge oss fler internet- och tvleverantörer pågår under buller och bång. Montörerna hamrar och spikar båd högt och lågt och borrar och sågar värre än om de byggt en bil. Nästa steg i utvecklingen handlar om att få in ledningarna i lägenheterna. Det kan komma att tvinga mig att städa. Om detta oväsen tycker Vacek inte! Jag tycker inte om att städa.

De frön av mönjeliljan, Clivia mimiata, som jag satte i början av månaden har grott.

Det finns ytterligare ett frö som planterades helt enligt konstens alla regler fast någon vecka senare. Även det verkar ta sig bra.

Igår var jag på ultraljudsundersökning av hjärta och aorta. Undersökningens resultat och vilka konsekvenser, som kan bli följden av de fynd man gjort, får jag med tiden veta av den läkare som remitterade mig. Tills vidare går jag på som vanligt.

måndag 28 januari 2013

Foton från rimfrostens landskap


I mina trakter förväntas det bli en för för årstiden normalkall och molnig vecka. Den blir med andra ord annorlunda jämfört med förra veckans kyla. Nu har dock inte kylan och solskenet släppt taget om mina bilder. Jag har en del foton kvar från förra torsdagens vandring i rimfrostens landskap. Dem tänkte jag visa nu. Först ut är ett foto från den miljö som om några månader ska bli den bruna kärrhökens rike. Längs vägen ut mot Krämbol finns det frostnupna nyponbuskar.

De har den här utsikten.

Lillsjön var i torsdags helt istäckt.


Eftersom det var soligt och kallt stannade jag en stund borta vid ån. Sjöröken fanns där men nådde inte samma höjder och färgerna i dimman inte samma intensitet som då jag var där senast. Solljusets lek i trädgrenarnas rimfrost kanske kunde tas som en ersättning för det uteblivna skådespelet över vattnet.


Jag hade hoppats få med mig många fler foton men kylan tog musten ur kamerans batterier. Jag hade reservbatterier med mig men de låg i en ytterficka och min kropp gav inte tillräcklig värme för att hålla dem vid liv.  

Mitt i idyllen vid Krämbol bor en mycket fotointresserad man. Han bjöd in oss och vi fick se en del av de bilder han åstadkommit av tidigare stunder med solljus och sjörök. Det var en upplevelse som gjorde starkt intryck! Efter besöket i hans hem var jag glad, ödmjuk och tacksam att få ha tagit del av allt detta.

fredag 25 januari 2013

Rimfrost


Igår var jag på en långsam promenad i rimfrostens rike. Alla foton är inte genomgångna och åtgärdade än men jag har några rimfrostiga klara att serveras. Varsågod och följ gärna med ut i kylan och solskenet!





Roligare än så blir det inte idag.

onsdag 23 januari 2013

Lapa solsken!


Om man väljer den kortaste vägen mellan där jag bor och där jag handlar min mat går man i normal promenadtakt dit på mindre än en kvart. På den tiden hinner solen knappt upptäcka att man finns, än mindre skicka på en lite värmande solsken! 

Solen hade en av sina numera ganska fåtaliga generösa dagar igår. Den välviljan ämnade jag försöka gotta mig så mycket som möjligt i. Snabbaste väg till Ica var inte att tänka på i det läget. Här skulle det sugas åt sig så mycket solenergi som möjligt! Jag skulle gå runt hela Duveholmssjön för att ta mig fram till ”Stig”.

Andra sidan sjön bjuder på ett blandat jordbrukslandskap med vackra vyer som ögat kan njuta av men kameran fångar allt den ser, inte bara det ögat uppfattar. Vill jag inte se alla kraftledningar över åkrarna kan jag styra min upplevelse och ta åt mig av det sköna som också finns där men så gör inte kameran. Ledningarna går som böjda kirurgsnitt tvärs över bilderna och dessa bågar stör mitt sinne för estetik. 

Jag har följaktligen inte försökt fota åt den sidan om vägen där man dragit fram kraftledningarna. Det är därför ni inte får se hjortarna som uppehöll sig bortom stolparna. Jag kan dock berätta att det är mäktigt att se djuren avteckna sig mot vit solbelyst snö. Åt andra sidan hade jag endast min egen skugga att ta hänsyn till. Jag klarade ibland att knäppa snabbare än min egen skugga. Bäst gick det om jag tog mina foton innan skuggan hann fram.

Vid bortre änden av sjön finns Djulö Kvarn. Där kan man ibland få se strömstarar. Igår fanns ingen sån på plats medan jag var där men en av stenarna i forsen hade iklätt sig en tjusig kreation.

Carl Ugglas Park är ett rätt stort område. Det är inte enbart vyer över vatten man får där utan även en hel del skogsmiljö. Här bland alla höga lindar är det en buske, gissningsvis en hassel, som klätt upp sig.

En annan buske hade draperat sig i en elegant boa av snö.

Jag passerade förbi vattendelen av parken. Naturligtvis kunde jag inte låta bli att ta med mig ett antal foton därifrån men dessa bilder berättar endast samma sagor som de jag visade igår.

tisdag 22 januari 2013

Från en solig vintersöndag


I fredags gick jag vid Krämbol. Det skrev jag om igår. Lördagen var gnistrande vacker utanför mitt hus men då kom jag inte utanför dörren. Söndagen bjöd också på solsken och då hade jag tid för en promenad igen. Den här gången valde jag Carl Ugglas Park som första mål med Djulö Kvarn som reserv ifall jag inte blivit nöjd innan.

Många människor var ute i ett mer behagligt väder än vad dagarna innan bjudit på. Det var samma intensiva solsken men bara några grader kallt. Snön och rimfrosten fanns kvar på trädgrenar och kvistar. En följd av detta blev att det fanns gott om vackra motiv. En hel del människor passade på att lufta sina fotoutrustningar vare sig det var mobilen eller stora systemkameran. Man måste ju passa på när glädjeämnena är gratis!

Jag har en del vinterbilder från Carl Ugglas Park sedan tidigare men inga tagna under så strålande förhållanden som i söndags. Jag lät kameran få allt den såg och pekade på! Det blev en mängd bilder av snöiga vyer som den här ...

... eller harspår som den den här.

Efter ett tag hade nog alla av de tjusigaste motiven blivit fångade från flera håll. Djulö Kvarn fick vänta till en annan dag. På återvägen fick jag också en möjlighet att få en bild av dagens ljuspunkt.

Idag blir det också solsken ...

måndag 21 januari 2013

Minnesfragment från i fredags


Det var kallt och sol från klar himmel. Alla väderkartor visade att så skulle det fortgå under hela dagen. Solsken har vi inte blivit bortskämda med, varken i december eller november, så nu gällde det att ta vara på tillfället så länge det varade.

Väl påpälsad tog jag kameran i fickan och ett gäng kassar med tomma förpackningar i nävarna och gav mig av mot återvinningsstationen. Då det var gjort mötte jag en gammal kvinna, vars rollator inte hade hjul avsedda för utomhusbruk. Hon skulle också lämna sopor men hade svårt att ta sig fram i den hala och gropiga snömodden. Jag frågade henne ifall jag fick hjälpa till med kassarna och det gick för sig.

När så detta var gjort skulle jag bestämma mig åt vilket håll jag ville gå. En väg jag inte gått på länge kunde vara lämpligt att börja med och kanske på något vis även hinna med att passera Krämbol innan solen sjönk under horisonten. Första anhalt fick bli Backa Gård. Jag följde Värmbolsvägen.

Vid Backasjön försökte jag mig på ett antal motljusbilder. Resultat fick knappt godkänt. Vägen vid Ekhaga upp mot Backa Gård bjöd inte på något extra uppseendeväckande eller spännande men intill skogsbrynet mot de gamla beteshagarna stod tre hjortar. De sprang undan men inte särskilt långt. Inne bland granarnas skuggor stannade de och jag kunde av färgteckningen på baken förstå att där bland träden i sluttningen 50 meter bort stod kronhjortar, en vuxen hind och hennes årskalv, samt en fjolårshind. Kanske även den var hennes med tanke på hur tätt de höll ihop. Bilderna håller inte för att visas offentligt men blev ett bra minne.

En kille med en liten lös hund kom och vi tittade på hjortarna tills de fått nog av oss och min kamera. Grabben berättade att han för en tid sen vid Krämbol sett spår som han först trodde var varg men senare förstått att de kom från en mycket stor och orädd räv. Den hade han senare fått se på håll.

Hagarna vid Backa Gård bjöd på vackra vyer. Jag lyckades med dessa foton men eftersom jag hoppas på fler liknande tillfällen spar jag dem till dess. Man ska inte tjata sönder sina få motiv i onödan! Längs min väg mot Krämbol hann jag samla på mig många granna foton av solbelysta björkar bland hagar och skogsbryn, vackra men lika intetsägande som mannekänger.

Eftersom det gnistrande snölandskapet låg under flödande sol, tänkte jag försöka mig på en vy över Viren. Den sjön borde bada i solsken och ha gnistrande vit snö på isen. Viren har jag fotograferat många gånger men inte under dessa förhållanden. Jag tog mig fram till den position jag brukar använda. Det är där sjön rinner ut i ån och just där i strömmen brukar det vara isfritt. Nu låg vattnet under en närmast ogenomtränglig dimma som hindrade mig att fånga den vy jag hoppats på men vände jag blicken åt sidan och såg mot solen ...

Nu visste jag vart jag skulle bege mig medan tid var! Solen hade börjat stå lågt och behövde hitta luckor mellan träden för att få ner solskenet till snön men där det lyckades, så skämdes inte resultatet för sig!

Kalldimman över vattnet följde ån och solljuset manade på den. Snart skulle solen hitta nästa lucka mellan trädtopparna. Försiktigt började de blekgrå dimslöjorna byta nyans.

Då solen fått öppet spår ända fram till bron blev hela ån förgylld.

Solen sjönk ytterligare och började åter skuggas. Kalldimmans färg drog mot rött.

Så upphörde färgspelet. Skuggorna djupnade och fälten började få blågrå toner. Jag kunde, väldigt glad över det jag fått vara med om, gå hem igen. Det jag nyss fått uppleva hade jag väntat på i tre år.

Jag fick även en extra bonus. Den stora räven fanns i kanten av en åker. Den tycktes närmast road vid anblicken av alla de jäktande motionärerna ute på Krämbolsvägen. Med en annan kamera, teleobjektiv och ett stabilt stativ hade det gått att få ett mycket bra foto av räven. Den satt stilla i säkert fem minuter. Mina bilder visar vad där fanns och att räven då och då vred på huvet men fotona visar även ett halvt hektar mörkt skogsbryn och och en i skugga lagd åker. Nu vet jag att räven med den vackra pälsen finns där och det kanske kommer fler tillfällen om man ger sig till tåls. Rävjakt med kamera är något annat än den jakt jag berättade om under februari och mars förra året.

Solen sjönk under horisonten och himlen tonade över mot lila, rött, orange och gult. 
Kvällen var på väg och jag var lycklig.

fredag 18 januari 2013

Sol? Jo pyttsan!


Timmarna innan jag skulle läkarundersökas utlovades sol från praktiskt taget molnfri himmel. Det var jag dum nog att tro på. Med kameran i hand och extra batterier i fickan gav jag mig ut för att äntligen få mina efterlängtade foton med solbelysta nysnövyer. Detta är vad det blev. Över Duveholmssjön stod molnen tätt tillsammans.


Mer sol än så blev det inte. I skogen gavs ett annat ljus och färgen den var grå istället för sjöns blå toner.



Jag sökte något med avvikande färg men det dröjde innan jag jag fann det. En isländsk fårhund blev min räddning.

Den här trevlige gossen var reserverad i kontakten. Det är inte rastypiskt men jag gillade hans försiktiga attityd. Han var inte rädd för mig men ville läsa av mig innan han kom fram och hälsade.

Av läkaren fick jag veta att mina blodprover var alldeles utmärkta och av hans egen undersökning kunde han konstatera att han uppfattade ett blåsljud av en annan karaktär än det tidigare funnits beskrivet i min journal. Jag ska därför sändas på ny hjärtundersökning för att se vad det kunde röra sig om. Ja, ja, tänkte jag, än är det inte dags att blåsa det sista taptot!

torsdag 17 januari 2013

Det är mycket nu

Idag händer det! Det har dragit ut på tiden och det finns väl dagar då jag misströstat. Men nu är det dags! Så som jag har väntat på det här! Ända sedan mitten av juli har jag var dag stått och undrat om det skulle bli något av. 

Idag kommer det att ske och ska det vara ska det vara dubbelt upp! Två fröhus på den gula hibiskusen ”Boreas Yellow” är på väg att öppna sig. Det började så smått redan igår kväll. Jag kan se en liten öppning och innanför finns något mörkt, ett frö. Det kan finnas flera! Jag ska plantera dem till kvällen. 

Innan dess ska jag få veta hur det är ställt med gubben och se till att få hem något att äta. Kanske hinner jag lufta kameran också.

onsdag 16 januari 2013

Det blir bättre!


Dagarna knäar under tjocka moln och livet känns gråare än utsikten från mitt fönster. För att försöka muntra upp mig en smula började jag leta bland förra sommarens foton. Jag hittade den här fjärilen. Det är en hona av den allmänna ängsmätaren, Ematurga atomaria.

Så tänkte jag att det blir nog bättre ... längre fram ... om jag uthärdar det som är nu och så lyssnade jag på denna lilla stump av en glad visa. Skulle du vilja ha hela texten så sök på Bättôr med Fâôsfuss, Opp i spjârn.

tisdag 15 januari 2013

Det snöar i min värld

Det faller snö över Katrineholm. Det är inget märkligt med det! Snöfall är vanligt på vintern. 

Igår hade jag hoppats på solsken. Den väderprognos jag då trodde på förespådde mycket sol under eftermiddagen. Det skulle ha varit perfekt för mina planer men solskenet uteblev. Samma prognos förespådde dagens snöfall. Mig hade det inte gjort något alls ifall även denna vädergissning varit galen.

Det börjar dra ihop sig till att jag måste till affären. Såna besök brukar kombineras med långa vandringar där kameran få en smula frisk luft. Snöfallet är just nu väl ymnigt för att det skulle vara försvarligt att plocka fram den ur fickan. I morgon ska det i alla fall inte snöa säger prognosmakarna. Törs man tro på det?

måndag 14 januari 2013

Med hopp om solsken

Igår trodde jag det skulle kunna bli en stunds solsken på eftermiddan. Vädergissarna hade tyckt sig se det i sin kaffesump men det blev inte så. Istället för att traska ut en stund med kameran kom jag att bli sittande med släktforskningen.

Det jag gör just nu är att ta kopior av husförhörslängderna för gårdarna och torpen i byn. Dessa behövs som verifikationer över vem som bodde där och när. Vilka som var gårdarnas och torpens ägare förändrades inte särskilt ofta men man bytte drängar eller i vissa fall arrendatorer så många fler gånger per bokföringsperiod. Varje bok tar cirka en timme att att behandla. Jag har ett 20-tal kvar. Sen blir det samma procedur med böckerna för födda, vigda och döda samt motsvarande uppgifter uppgifter om alla in- och bortgifta innan och efter de kom eller lämnade Moxboda. Det bör ge en någorlunda klar bild över folklivet i byn.

Just nu skiner faktiskt solen och kan kanske fortsätta så några timmar till. Det är ett tillfälle som jag inte tänker försitta på grund av säktforskingen. Det blir nog tid över för den också vad det lider.

fredag 11 januari 2013

Då sitter jag här igen ...

Då sitter jag här igen och inte vet vad jag ska skriva om. Inget särskilt förväntas inträffa och inget stort eller av allmänt intresse tänker jag göra eller har gjort. Troligen kommer jag att nysta lite på lösa trådar inom släktforskningen. 

Jag håller även på med Rose-Marie Dietrichsons bok ”Hargs bruk - Berättelsen om Hargs bruk och dess ägare. Del 1”. Jag läser ett stycke då och då. Troligen kan det bli någon sida till idag. Jag tycker boken är intressant men med det omfattande faktamaterialet gör man klokt i att ta allt i små delar, som vore de utsökta praliner att njuta en och en till kaffet i gott sällskap. Den här boken är en trevlig bekantskap och det kommer fler delar hoppas jag!

Vädret just nu lockar inte till några fotopromenader men råkar det bli ett uppehåll i snöande kanske jag går ut en sväng. Inget är omöjligt, det ska bara ha sin rätta tid.

torsdag 10 januari 2013

Stucken och tappad

Dagen idag är inte som andra. Redan igår kväll kastade den sin skugga över vad som var att vänta innan solen hunnit över horisonten. Inte äta eller dricka efter 20.00 stod det i instruktionerna. Något glas vatten kunde tillåtas men ingen föda.

Strax innan klockan 8.00 i morse infann jag mig vid vårdcentralen, för nu skulle det lämnas blodprov. Vi var många som väntade på att bli stuckna och tappade på en fjuttigt ynka liten skvätt blod. Själva provet var avklarat fortare än det tog att rabbla ett personnummer!

Det var annat på den tiden jag själv höll på med blodprovstagning av patienterna! Då var det minst fem stora rör som skulle fyllas. Jag gillade inte den uppgiften även om den ingick i mina åligganden. Därtill var jag inte särskilt skicklig när det gällde att träffa rätt blodkärl. Det var synd om de människor som drabbades av oturen att få mig som provtagare!

Nu får jag om en vecka veta vad som fattas eller vad som är för mycket eller om något händelsevis är som det ska. På den tiden man tog minst fem rör fick man svar samma dygn. Livet har med andra ord blivit mer tillbakalutat och avstressat. Det tycker jag är bra. Ska fira den insikten med en ny kopp kaffe och banne mig om jag inte ska ta en kanelbulle till också. Är man stucken och tappad kan det behövas en sån återställare!

onsdag 9 januari 2013

En solgul hibiskus

I början av juli 2012 köpte jag en gul hibiskus. Den var inte dyr. Det är en sån som de industrialiserade storodlarna världen över producerar hundratusentals av varje år. Via internationella distributörer hamnar så blommorna i händerna på lokala distributörer, för att till sist komma att stå på en hylla i två veckor i en livsmedelsbutik. Många av alla dessa vackra hibiskusar, eller för den delen andra krukväxter, finner ingen köpare utan vissnar bort redan i butiken.

Den här sorten kallas Athenacus. Plantan jag köpte hade många knoppar och de flesta gick också i blom. Blommorna stod sig i flera dagar. Tålighet vid hantering, motståndskraft mot parasiter och sjukdomar, stor blomvillighet samt blommor som håller sig fina upp mot en vecka, är bra för butikerna men det är inte så tokigt för kunden heller!

De egenskaperna som handeln samt odlingsindustrin eftersträvat och med hjälp av forskning och korsningar samlat hop i ett antal kommersiella sorter, kan vara bra att få in i hobbyodlarnas mera ömtåliga men ytterst praktfulla hibiskusar. Jag har börjat gå den vägen.

Min Athenacus har alltså fått lämna pollen till mina övriga hibiskusar de gånger de blommat samtidigt eller själv fått pollen från de andra. Det har också hänt att två blommor på Athenacus fått befrukta varandra. Resultatet av alla olika korsningsförsök kan väl enklast sägas vara varierande. Ibland blir det faktiskt frön, kanske gror något av dem och möjligen växer den första lilla späda plantan till en hibiskus. Det är inte alltid det går så väl. 

Det sker alltså en naturlig utslagning längs vägen från ett känsligt knoppanlag på en hibiskus genom hela kedjan av blomning, befruktning, fröbildning, sådd, grodd och uppväxt, som måste till för att det ska bli en ny hibiskus. Man får hoppas att de, som till slut växer till sig, gör så därför att de verkligen är livskraftiga och att det inte enbart handlar om tur och otur för dem som inte kom så långt. Sen är frågan hur det går med bildandet av nya knoppar och blomningen på den nya plantan: Blir det något och hur ser blommorna ut? 

Den 16 juli 2012 befruktades blomman på bilden med pollen från en annan blomma på Athenacus. De bägge nyss utslagna blommorna fick pollen av varandra så fort det gick att utföra pollineringen. Utvecklingskedjan från pollinering till färdigt frö har fungerat så här långt. I måndags planterade jag ett frö. Även den andra blomman bildade ett fröhus som fortfarande ser friskt ut. Kanske finns det något frö att så där också. När fröhuset väl har mognat och öppnat sig får jag veta.

tisdag 8 januari 2013

Blir det fler Clivior?


Min mönjelilja, Clivia miniata, har varje sommar blommat ute på balkongen. Sommaren 2011 blev det särskilt många blommor och den tävlade med min röda hibiskus om vem som var balkongens vackraste blomma.

Resultatet av denna överdådiga blomning lät inte vänta på sig. Det blev frön och dessa fick sitta kvar på den kvarvarande blomstängeln. Med tiden mognade de från att vara mörkt gröna till att bli ljust röda. Två började spricka upp under sommaren 2012. De har nu planterats i jord. Få se vad det blir av det. Det vore skoj om det kom nya clivia-plantor.


Ifall ni undrar hur det står till med hibiskusarna så kan jag enklast beskriva det som att de försöker uthärda vintern. Ett par fröhus håller på att mogna men jag är inte säker på att de innehåller frön trots det. De har nämligen inte vuxit till så som de med frön i brukar göra.

måndag 7 januari 2013

Blockeringslistan börjar växa till


Det värsta jag vet är telefonförsäljare. Den verksamheten är inte värd ett använt toalettpapper! Jag har som vana att aldrig svara om någon ringer eller skickar sms. Känner jag igen numret, ringer jag själv tillbaka, gör jag det inte, kollar jag upp det först. Tillhör numret en misstänkt försäljare innebär det att numret hamnar på blockeringslistan. Det finns snigelpost om man vill ha fram ett viktigt meddelande! Mail går också bra.

Att väcka mig genom att sända ett sms om att vi ska ses på badoo är att verkligen tigga om en usel relation från början. Avsändaren, vem det nu är, är från och med idag blockerad. Jag är inte intresserad av den sortens webbsidor.

Men annars är det en vanlig måndag med tvättstuga och en del andra små göromål att utföra. Det börjar kännas som en vanlig vardag igen.

fredag 4 januari 2013

Jag ska bara ...

Idag ska jag bara hinna handla, sammanställa en avhandling om Moxbodas tidigaste kända ägare och hinna njuta av solen. Jag tror det får räcka så.

torsdag 3 januari 2013

Glömskans inverkan

Igår råkade det bli ett par timmar med sol här under eftermiddan. Min tanke var att skynda mig ut och försöka få något intressant med mig i kameran. Ni som följt mig genom åren vet att jag vid tiden kring nyår brukar försöka stå vid en speciell bro för att där försöka få ett extraordinärt foto av glittret i åvattnet precis innan solen drar sig ner bakom skogen. 

Det var dit jag skulle gå men det var bråttom. Tiden till stunden då de intressanta minuterna skulle komma var knapp. Längs vägen till Krämbol och bron över ån såg jag en trevlig vy. Det var då jag upptäckte mitt fatala misstag. Kamerans minneskort satt kvar i datorn och jag hade reservkortet liggande i en annan jacka. I morgon är det sol igen.

onsdag 2 januari 2013

Galenskaper


Det hände sig att det igår skulle säljas en speciell fiskerulle på Tradera. Rullen är ingen märkvärdig sak. Modellen kan nog närmast sägas att den vid tiden den tillverkades var föraktad av det verkligt stora flertalet sportfiskare men hos det lilla fåtal, som förstått att uppskatta rullens särpräglade egenskaper, var den högt älskad och ärad. Jag äger idag två av denna modell och de används mer än gärna, faktiskt så mycket att de börjar bli hårt slitna.

Igår eftermiddag skulle alltså en sån rulle bjudas ut. Rullen var i absolut nyskick även om den enligt säljaren fiskats med vid ett tillfälle för 25 år sedan eller så. Så här ser ett ännu välfungerande och erfaret exemplar av denna modell ut. Jag har köpt den rullen i begagnat skick och nu ville jag ha en till att ha i reserv. 

Budgivningen började närma sig 500kr men jag gissade att slutpriset skulle kanske kunna bli upp mot 800. Det kan nog i sig betraktas som ett väl tilltaget överpris, trots att rullen nog bör hålla för träget fiske i många år framöver. På den tiden det begav sig kostade rullen inte så mycket i butik. 

Jag bestämde mig för att satsa ännu högre än vad jag tidigare sett att budgivningen på dessa rullar i nyskick till slut kunde landa på. I tanken lekte jag med möjligheten att övermodigt komma med ett belopp motsvarande rullens modellnummer. Det borde räcka mer än väl! Efter ett mer moget övervägande gjorde jag inte så utan kom med ett högt men sansat bud.

Nu skulle rullen hem till Katrineholm! Jag blev genast överbjuden och priset steg hastigt! 1125 kronor hamnade sista budet på. Det är galet högt för en rulle av denna modell! Antingen köptes rullen av någon som likt mig förstått rullens ovärderliga fiskeegenskaper eller så var det en samlare som såg chansen att göra ett fynd så här på nyåret!

tisdag 1 januari 2013

Den första dagen

Detta är den första dagen i den första månaden av det nya året. Detta foto från januari förra året har jag valt som månadsfoto i min väggkalender.

Faktum är att jag var ut på nyårsaftonens gryning och fick en liknande bild från samma plats att avsluta förra året med. Det fotot kommer jag troligen inte att visa, i varje fall inte på mycket länge.