Gryning

Gryning

tisdag 31 december 2013

En summering av 2013


I min vanliga brist på fantasi vänder jag ryggen mot framtiden och ser bakåt på vad det gångna året inneburit för min personliga del. Jag tror de dagar som passerat sedan senast lidna nyårsafton tillsammans kan kallas ett bildskapande år men det skulle även kunna kallas de långa promenadernas år eller viktminskningens år.

Jag har för mitt nöjes skull deltagit i ett par fototävlingar och resultatet av det blev naturligtvis inga tävlingsvinster men jag tror det kom att påverka min syn på fotograferandet och ökade mina försök att sätta mig in i fotografins hemligheter. Under större delen av året använde jag en liten digital kamera som räknades som bra 2006 men sen blivit omsprungen många varv av såväl dyrare som billigare kompaktkameror och mobiltelefoner. 

Jag har naturligtvis känt av att varken jag eller kameran har haft kompetensen att lösa de uppgifter jag velat få kameran att klara. Jag har klagat många gånger på detta. Under 2013 har jag dock i någon mån ökat på min minimala kunskap och försökt fånga flera och ibland annorlunda motiv. På så vis lärde jag mig vad som var möjligt och att vad som just då fallerade kanske kunnat lösas om några av kamerans vanligaste inställningar förändrats. Det är av misstagen man lär sig!

Det stora lyftet kom i oktober då jag skaffade en kamera med många fler möjligheter. Jag har inte hunnit lära mig hur alla finesser kan användas än men självstudierna pågår och jag tycker nog att det går framåt. Den första möjligheten jag försökt utnyttja är kamerans ljusstarka zoomobjektiv. Resultatet har blivit en hel del foton av fåglar och hjortar. Några av dessa bilder har jag visat men även en del i mitt tycke misslyckade foton. Dessa utmaningar återstår att lösa och jag har inte givit upp hoppet om att det en dag ska gå.

I november förra året blev jag oväntat mycket magsjuk och samma sak hände i maj i år. Bägge tillfällena innebar att jag gick ned i vikt med den skillnaden att jag snart tog tillbaka vad jag förlorat i massa under vintern och våren men i maj bestämde mig för att försöka hålla den lägre vikten. Detta innebar vissa förändringar i kosten. 

Dietister tar sig säkert för pannan och skakar sina huvuden men i stort sett består min nuvarande diet av mycket kaffe under morgon och förmiddag samt en stor smörgås med ost och skinka. Jag äter även ett äpple eller två innan det blivit lunchdags. 

Mitt på dan äter jag ca 3dl turkisk yoghurt och ca 1dl havregryn. Detta är kryddat med ingefära, kanel och chili. Under eftermiddagen blir det åter någon frukt med tuggmotstånd. 

Till kvällen tar jag åter en stor smörgås med ost och skinka och dricker minst en liter te med mjölk och honung i. Jag går ner i vikt av detta och är sällan hungrig. Vikten har sedan pingst minskats med ca 15kg.

Denna energirika kost medför även att jag orkar vara ute och gå långa sträckor. Under året har jag successivt byggt på min ork och numera är det endast brist på dagsljus som får mig att avstå från att gå 25km eller mer en dag. Avsikten med promenaderna är att dels gå ner mig viktmässigt, dels hitta nya vyer och intressanta naturmotiv.

Jag är inte det minsta intresserad av att fotografera stadsmiljöer eller människor men djur och natur är min melodi. Jag hoppas att med minskande vikt, ökande kondition och inte minst den nya kamerans hjälp kunna förbättra mina fotografiska kunskaper och få nya möjligheter att upptäcka nya spännande miljöer runt Katrineholm.


måndag 30 december 2013

Nya möjligheter


Igår hade vi sol här. Fram mot kvällningen skulle det kunna bli moln och jag hoppades på en vacker solnedgång. Kvällshimlen skulle jag försöka fånga med hjälp av en fototeknik som kallas HDR. De bokstäverna står för High Dynamic Range. Det som blivit en modefluga bland dagens fotografer att använda den tekniken och den ingår i min nya kameras möjligheter.

Vad innebär då HDR? Enkelt kan man säga att kameran tar en snabb serie bilder, där varje enskild bild har en något litet avvikande exponering. Därefter bearbetar kameran bilderna och skapar en enda bild av serien. Resultatet man då ska få, förväntas ha en bättre kontrast och livligare färger men det är inte säkert att det blir bra trots allt. Motiv med stora skillnader i kontraster, starka färger och ljusskiftningar anses särskilt lämpade för den tekniken. Solnedgångar skulle följaktligen kunna passa.

Hur gick det då med min solnedgång. Det blev gott om moln och de kom i god tid innan solen var i läge för en vacker sorti. Aftonrodnadens färger stannade på andra sidan molnens ridå. Innan dess hade jag tagit många foton med denna teknik. Jag gick mina vanliga vägar, fotograferade mina vanliga vyer och tänkte att när jag kommer hem ska jag jämföra med det jag har sen förr. 

Av resultatet att döma är det en möjlighet man nog kan ha nytta av ibland men jag är inte säker på att den alltid är bäst alternativ. Det som framförallt slog mig var att färgerna blev väldigt starka. Se själva!



Kanske kommer det fler tillfällen att pröva vad denna teknik går för, kanske redan i eftermiddag.

söndag 29 december 2013

Nyårsförberedelser


Det drar ihop sig till nyår. Till nyårsfirandet brukar höra fyrverkerier och att jag i min tur försöker fånga någon av raketerna på bild. Min gamla kamera hade ett särskilt program för detta men det saknar den nya. Jag måste därför hitta någon inställning som kan passa. 

Igår var jag ute i skymningen och den tidiga kvällen för att pröva mig fram. Lite klokare blev jag nog men än är jag inte klar. Vissa saker lärde jag mig och de kan vara till nytta även i andra sammanhang. Mörkerfotografering utomhus är i alla händelser inget som går i blixttempo, så man bör nog ha ett stativ för att undvika att kameran rubbas under exponeringen. Det visste jag sedan förr men jag hade inget med mig. Något enstaka foto blev rätt bra ändå rent fotomässigt sett men däremot var motivet jag använde som försöksobjekt inget att visa.

Innan proven började såg jag en mycket stor flock sidensvansar vilka tagit sovplats högt upp i ett träd. De flesta satt tätt ihop men dessa fyra hade inte fått plats i den gemenskapen.


lördag 28 december 2013

Bara vatten


Jag hade hoppats på att ha något fint att komma med men det blev inte så. Jag kan bara bjuda på lite vatten.


Kanske hittar jag något bättre att visa till i morgon. Jag hoppas det.

fredag 27 december 2013

Mellandagsblandning


Årets sista hibiskusblomma bjöd Amy Lynn mig på igår. Troligtvis kommer hon att bli först att blomma nästa år såvida inte den knopp som nu är långt på väg faller av. Sånt händer ibland när ljuset och värmen i fönstret inte räcker till.

En helt annan men lika stark personlighet har min yngsta dotters hund, Cookie. Denna godsak är en mycket speciell hund med många egenheter och en enorm förmåga att lära sig saker. Denna begåvning är definitivt på gott och ont. Det Coookie har lärt sig sittet kvar och hennes tolkning av världen och vad däri finns är inte så litet annorlunda. Troligen är det erfarenheter från hennes yngsta tid som gatuhund på Irland som där spelar in. Man har försökt bestämma vilka raser som ligger bakom henne och funnit att där finns mycket whippet, ganska mycket schäfer och gener som tyder på en mindre vanlig amerikansk draghund, chinook.



Igår var jag först ner på stan för att byta ett par dublettböcker och sen tog jag en promenad runt Duveholmssjön precis lagom till att solen började bli trött och ville dra molntäcket över sig igen.

Vad som kommer att ske här idag är ännu oplanerat. Böckerna ska väl paketeras och skickas iväg till rätt adress i alla fall.

torsdag 26 december 2013

Jo det var så att på den dagen ...


Det hände sig vid den tiden att det var dags att sätta sig till bords och avnjuta de framdukade läckerheterna som brukar höra julaftonen till. Det var då min äldsta dotter förstod att det var dags för henne att föda, trots att det enligt gängse beräkningar borde ske i mars. Om detta berättar min dotter sålunda:

"På eftermiddagen den 24/12 2003 gick vattnet. Graviditeten hade förlöpt bra på alla sätt. Inte ens järnvärdena var dåliga. Förlossning och så det kan vi ta efter nyår sade läkaren. Vi har gott om tid.

Men det var inte riktigt sant. Vi hade precis satt oss vid matbordet för att äta julmiddag. Klockan var ungefär halv fem. Vattnet gick och det blev bråttom. Väldigt bråttom. När vi var framme vid förlossningen så var du på väg ut. Med fötterna före. Det blev akut kejsarsnitt med betoning på akut. Det är det här med att vänta som är så svårt om man heter Jonathan och är lite envis av sig. Klockan 20:10 var du född. 12 veckor för tidigt.

Du fick en tuff start. Dina två första år så var sjukhuset vårt andra hem och kamparena. 
Men varje delslag vann vi. Varenda ett! 

För din syn även om det var nära att du blev blind, alldeles för nära. För dina lungor, för ditt hjärta, för din koordination, för alla dina oändliga mat och magproblem, för dina allergier,för dina sömnproblem och inte minst för din koncentrationsförmåga. 

Visst, det finns sviter kvar som du kommer att ha hela livet. Men det gör inget. Vi lär oss att hantera det en dag i sänder. Det viktiga är att vi vann! 
Tack vare att du är så envis och levnadsglad. 

För en kämpe är du Jonathan. 

En ung klok man med världens varmaste och empatiska hjärta som inte vill tro att det finns något ont här i världen.

Lungor som bär din röst när du ger ord för allt det du upplever, ser och hör och tänker. 

Ögon som noterar allt och som ser alla detaljer och färger och former. 

Du har ett minne som registrerar allt sådant som vi andra inte tänkte på eller uppfattade som viktigt just då. En förmåga som har varit till stor nytta för oss båda då jag inte alltid minns exakt vad som sades eller hur saker och ting såg ut. Men det vet alltid du. Exakt. Varje gång. 

Dina långa, smalar armar och storkben som dansar Gangnam Style varje gång du får en glädjekick. Vilket är ganska ofta. 

Idag fyller du 10 år. En väldigt spännande dag som gjorde att det blev alldeles, alldeles för lite sömn för dig i natt. Men det är så stort att få fylla 10 år. Jag förstår det. Inte minst eftersom det var långt ifrån självklart när du föddes. 

Som du sade när du vaknade i morse. "Idag kommer att bli den bästa födelsedagen någonsin. För idag kommer många jag tycker om och jag har bakat tårtan nästan alldeles själv med moster. Idag fyller jag tvåsiffrigt. 10 det är en bra siffra."

Ett stort grattis! Länge leve du, Jonathan!"

Detta inträffade alltså för 10 år sedan. Sedan dess inleds julaftonen med ett födelsedagskalas och ävenledes samlades alla som kunde komma detta år. Vi såg den fina tårtan och lät ta foton av den.


Jonathan fick även en mängd presenter.

Sedan kalaset förlöpt enligt planerna blev det en stunds paus och då passade Jonathan på att leka med några av sina käraste ägodelar och presenter. Min dotterson är helt begeistrad i en bil som få idag minns eller känner till: Messerschmitt!
Så åt vi av ett väldigt gott julbord. Jag vill särskilt framhålla att den Janssons frestelse min yngsta dotter åstadkommit var synnerligen lyckad!
Jonathan hade önskat sig böcker av Astrid Lindgren. Han blev synnerligen väl bönhörd och fick följaktligen dubletter av vissa utgåvor, ja dem han fick av mig, och dessa ska jag passa på att byta så snart jag hinner.

måndag 23 december 2013

Idag blev det något


Igår var min skalle tömd på kreativa resurser tycktes det. Jag gick trots allt ut en sväng, ty jag trodde att den bleka sol som uppenbarat sig kunde ha en god inverkan på skaparlusten. Helt fel hade jag inte i mina förhoppningar men så mycket av ny och strålande fantasi blev ändå inte tillfört.

Jag gick min promenad och sökte efter såväl stort som smått, vyer och djur i alla former men väldigt lite fångade min uppmärksamhet och av det som fotograferades blev jag inte särskilt nöjd heller. Jag har valt de två bästa fotona.

Jag hoppades på att återfinna strömstaren vid Svartbäcken men den kom aldrig till den bro jag stod vid. Just då var det en smula molnigt men tillgången på ljus var ständigt skiftande och då jag kom till Carl Ugglas Park hade solen fritt fram någon minut. Trots att det var mitt på dagen stod solen lågt.


En flock kajor letade mat intill stigen. De här två var inte särskilt lättskrämda så de vågade låta mig få en chans.

Ljuset gav långa mörka skuggor och vinden rörde stundtals om rejält bland träd, buskar och vågor. Jag ville försöka få något av det med mig också men dessvärre blev det inga lyckade bilder. De detaljfattiga kontrasterna och allmänna rörelseoskärpan blev för stora prövningar för min och kamerans förmågor.

söndag 22 december 2013

Nej, det blev inget idag


Jag tänkte väl att jag skulle skriva något passande eller åtminstone berätta något om gårdagen men jag kom inte på något passande och gårdagen är redan glömd och inte mycket att säga om. Då letade jag bland gamla kåserier för att se om något av dem fortfarande höll ihop tillräckligt väl för att tåla ytterligare en visning men det blev ett misslyckat företag det också. Av den anledningen blev det inget skrivet här idag.

lördag 21 december 2013

Kallt klart vatten


Igår hade vi stundtals en smula sol under förmiddagen. Jag tog med mig kameran i hand och hoppades få med mig många vackra foton hem om jag gick en riktigt lång promenad. Så jag började med att gå mot Backa Gård, fortsatte förbi Hovmanstorp, Hultstugan och vidare mot Östra Vingåker och Klastorp för att traska mot Djulö Kvarn och via affären komma hem. Vad såg jag då på denna dryga vandring? Jag såg rådjur och hjortar vid Klastorp och strömstaren flög undan vid Svartbäcken. Inget av detta gav mig sevärda foton, jo förresten ett foto duger nog att visa.



Man kan kanske lyssna till en trevlig visa också.

fredag 20 december 2013

En mästares verk


Jag tänkte bara ta tillfället i akt och skryta över min yngsta dotters förmåga att göra pepparkakshus.



Tänka sig, den nyfödda lilla tös som jag en gång fick hålla och hjälpa till att torka torr har blivit så här duktig! 
* rörd *

Tillägg 20131221: Kristyrkyrka med kyrkbänkar.





torsdag 19 december 2013

Plötsligt kom den


Igår började dagen inte så molnfritt som vädergissarna sagt men lagom till lunch började det ljusna på himlen. Med styrkt hopp om mindre mollstämda och vemodsfyllda skyar gav jag och kameran oss ut. Vi började en smula försiktigt med att plåta vyer vi var vana vid. Efter den uppmjukningen kände vi oss redo för mera ovanliga motiv. Var kunde vi hitta dem?

Vi följde Duveholmssjön och om inget satte stopp för oss skulle vi väl knalla runt den i vårt letande efter Bilden. Jag ville ha något som inte var ovanligt men sällan fotograferat av mig. Kameran var med på noterna. 

- Ta den där på nära håll, sa den och pekade med hela objektivet mot gullrisets fröställning. Den har ju fortfarande gott om frön kvar. Ta bilden nu innan fåglarna hittat den. Ta den mot solen! Det är inte så vanligt att du gör så annars.

Jag tog bilden.
Vi sökte oss vidare.

- Har du sett den där svampen på stubben där borta, frågade kameran. Försök göra något av den!


Jag försökte.
-Blev du nöjd, undrade kameran. 
-Nja, jag tror inte det blev så bra men det var fina färger.
-Vi får försöka hitta något du tror du behärskar, muttade kameran och log snett. Jag tror jag vet! Bilder över Duveholmssjön är du bra på. Försök att göra något annorlunda av dem. Försök att få med solen och diset över vattnet nu när ljuset äntligen finns på plats! Jag tror jag klarar det.

Jag försökte igen ...

och än en gång.

-Tror du vi hinner få med en solnedgång från Backasjön också. Blir det inte för tjocka moln kan det nog bli fint att få som omväxling till alla gryningar du prompt ska väcka mig med, sa kameran.

Jag fattade vinken och satte fart mot Backasjön. Molnen växte till under tiden vi raskade oss dit och av det tilltänkta tjusiga kvällsljuset och alla glödande färger blev intet. Man får inte allt även om man försöker.

onsdag 18 december 2013

Carpe diem


Dagarna är korta nu. Det är ljust ca 6 timmar. Man hinner inte med så mycket innan mörkret tar över igen. Är himlen överdragen med moln så får man försöka klara sig med det lilla ljus som bjuds. 

Igår var jag ute på en ganska lång promenad. Jag hade vissa förhoppningar om att hitta motiv jag ännu inte upptäckt även om jag gått där förr. Träd och buskar är avlövade nu. Det ger andra möjligheter men det kräver trots allt en del solljus för att bli bra. Det var ont om solsken här igår.

De där oupptäckta motiven jag hoppades hitta fann jag aldrig, i varje fall inte där jag hade tänkt finna dem. 

Mot eftermiddagen började molntäcket luckras upp och precis lagom efter mörkret fallit var det i stort sett borta. Det kan tyckas orättvist att det ska vara så men det kommer nog andra dagar. Det ska bara bli kväll och natt först. 

Strax innan jag stod utanför mitt hyreshus igen hade solen kommit igenom molnen.

Idag kanske vi då och då unnas få se himlen genom tillfälliga molngluggar där ovan. Jag skulle uppskatta om det åtminstone blev så.

tisdag 17 december 2013

Världen är konstig


För 4 dagar sedan skrev jag ett inlägg som avslutades med en supertråkig bild med en kraftledning på. Kan någon förklara hur det kommer sig att just detta foto sen dess har fått fler än 100 besök per dag? Örnen, dovhjortarna och stenansiktet i samma inlägg har inte kommit till 100 än. Ska jag av detta dra slutsatsen att vill jag locka besökare till mina foton ska jag i fortsättningen enbart fotografera kraftledningar? Tack, jag avstår hellre!

För övrigt har jag låtit vardagen ha sin gång. Det är inte mycket man hinner få gjort ute medan det är ljust nu. Jag hoppas dock få till något nytt foto idag. Står ni tills dess ut med ett gammalt från förra veckan då solen fortfarande vågade titta till oss?

Sköt om er! 

måndag 16 december 2013

Resultatet av 2013 års hibiskuskorsningar


Jag tänkte bara i all blygsamhet berätta att av alla hibiskusfrön jag sått detta år har det blivit endast 17 plantor. Amy Lynn är den som varit bästa pollenlämnare medan Röd har varit duktigast på att bilda dugliga frön. Sämst i bägge avseendena är Adonicus.



Amy Lynn är far till 13 nya plantor, varav 4 är återkorsning på sig själv, 4 är Athenacus mor till och 5 har Röd som mor.

Athenacus är far till övriga 4 plantor, varav 1 är en återkorsning på sig själv och 3 är Röd mor till.

Hur många av alla dessa unga plantor som orkar växa sig stora och sen vill blomma vet ingen idag.

söndag 15 december 2013

Gråväder och Janssons frestelse


Igår hade vi inget uppmuntrande väder i mina trakter. Det var helt enkelt ohjälpligt grått. Går man denna gata rakt fram kommer man vid dess slut att kunna lämna bebyggelsen ryggen. Så gjorde jag.

Sen gick jag längs grusvägar och skogsstigar med hopp om att hitta något intressant men det hoppet tynade sakta bort. Efter en timmes promenad stod jag vid Krämbolstugan och såg ut över Viren. 

Precis så lite munterhet bjöd dagen på. På väg hem fick jag ett infall som handlade om Janssons frestelse. Eftersom jag ändå skulle till affären köpte jag vad som behövdes och sen gjorde jag min Jansson. Den blev god och jag har mer kvar.

lördag 14 december 2013

Några timmar i solen


Medan jag skrev gårdagens inlägg färgades de få molnen på himlen utanför mitt fönster röda. Idag lär det inte bli annat än grå flanell och vadmal på himlen. Vi har fått lite snö i natt och det kan komma mer eller snöblandat regn. Troligen är snön borta i morgon igen och vägbanorna isiga.

Solen inspirerade till att gå en något längre variant längs de vägar jag brukar välja mellan då jag på hemvägen vill passera affären. Nu kom jag inte att få se så mycket nytt men det gick trots allt att hitta fotovinklar som med hjälp av den lågtstående solen gjorde bilden aningen mera intressant.

På hemvägen såg jag också en flock sidensvansar som åt av olvonens bär. Jag vet inte om det är så nyttig kost för dem men sidensvansars matsmältning kanske tål och kan oskadliggöra bärens toxiner.

Törs man ge sig ut i regnvädret?

fredag 13 december 2013

Barmark


Det blev en snöfri lucia i år i mina trakter. Det är nog inte så ovanligt egentligen. Igår gick jag mina vanliga vägar och hoppades troligen få någon möjlighet att komma hem med foton av fåglar.

Först gick jag mot badplatsen och tänkte väl knalla vidare runt Duveholmssjön. Av någon konstig anledning jag inte minns nu ändrade jag mig och vände via motionsspåret genom den lilla skogsremsan.  Jag har en nyupptäckt vän vilande där.

Så fortsatte promenaden vidare mot Backa Gård. Solen höll hov och jag mötte två glada ryttare från stallet med islänningarna. De var på hemväg i sakta mak. Fotot blev inte riktigt vad jag hoppats på. 

Jag önskade även få en ny chans på blåmesarna vid Hovmanstorp. Jag gillar dessa granna små fåglar och har länge önskat mig en ett fint vinterfoto av en eller flera kaxiga blåmesar. Igår ville de inte vara med på bild alls!

Jag blev dock kompenserad av ett annat gäng tuffingar, vilka jag sett och visat bild på för en knapp månad sen. Den gången låg gängledaren och vilade men igår var han på benen tillsammans med sina fyra kumpaner. Medlöparna är två med större hornkrona och två småpojkar.

Ledaren har ljusare päls och bredare skovlar.

Två av dovhjortarna har en mörkare kulör och saknar den typiska vita teckningen på baken.
Här har den näst högsta i rang upptäckt att det tycks vara något skumt med den där soptunnan borta vid  husknuten. Det tycks vara värre skräp än vanligt där!

De övriga låter honom få hålla utkiken och betar vidare tills den mörka sakta knallar av åkern. Hjortarna genomför då ett lugnt och ordnat återtåg till skuggorna och jag går vidare.

Istället för blåmesar fick jag en bild på en havsörn. Himlen hade innan varit rätt molnfri men det började dra in tätare skyar.

Vandringen fortsatte mot Krämbol och åter överraskade jag mig med att ta foton av sånt jag avskyr att få med på bild.

Jag blir nog aldrig riktigt klok på vad jag kan företa mig!

torsdag 12 december 2013

På den tiden fanns det fortfarande snö


Igår hade jag tänkt att helt kortfattat berätta om promenaden dagen innan. Eftersom mitt internet inte fungerade blev det inget av med den saken. Jag kan ju försöka nu istället.

Det var en disigt grådyster tövädersdag då. Snön fanns kvar men det mesta hade fallit från träden. Ett försök att hitta färger gjorde jag trots allt. Nyponbuskarna invid vägen till Krämbol blev min räddning därvidlag.

Jag fortsatte därefter att gå samma väg som jag ofta gått nämligen förbi Hovmanstorp och Backa Gård. Vid Hovmanstorp hade jag chans på en blåmes som inte var det minsta rädd, däremot satt den inte stilla mer än någon sekund. Det gällde att vara kvick med att hitta fokus. 

I en fototidning har jag läst ett tips som gick ut på att låta autofokusen ha så många fokuseringspunkter som möjligt om man försökte fotografera oroliga eller snabba motiv som fåglar och smådjur. Det skulle underlätta att få rätt fokus om jag förstått saken rätt. Jag använde därför det mesta kameran kan prestera i den vägen nämligen alla 23 avläsningspunkterna och de är då spridda över i stort sett hela bildytan. Normalt använder jag så liten mätyta och så få avläsningspunkter som möjligt för att centralt få en skarp bild av motivet. Den tekniken tillämpade jag oftast med den gamla kameran och den brukade fungera tillfredsställande beträffande skärpa men sämre då det gällde ljusmätning över hela bilden.

Blåmesen kom till slut så nära som kanske 3 meter och mellan oss fanns endast strået den höll fast sig i. Det hade kunnat bli en superbra bild om jag inte följt rådet. Kameran mätte helt fel och allt bakom fågeln blev knivskarpt istället för det lilla i mitten jag ville ha. Man lär sig av misstagen! En fototidnings experter är också människor och kan ha fel de med. Jag är inte ensam därvidlag!

Till slut var jag framme vid bron över ån vid Värmbol och passade på att få med mig hela ån inklusive stränder och ön i mitten av strömmen. Här använder jag trots allt alla 23 mätpunkterna och jag tror det är i såna här sammanhang de bäst kommer till sin rätt

Ja det var vad jag hade tänkt berätta igår men aldrig fick sagt men nu är det gjort. Idag är det nog väldigt ont om snö för tövädret har hållit i sig. Bara det blir ljust ska jag undersöka hur det förhåller sig med den saken.