Gryning

Gryning

torsdag 23 juni 2011

Tur, otur och retur med tur - del 3


Så var bilen åter lastad. Intill vägen mellan Grövelsjön och Idre gick en älgko, en bra påminnelse om att sommarnatten är viltets tid. I Särna tankade jag bilen och så bar det av tillbaka samma väg jag farit upp. Det kändes faktiskt skönt!

I trakten av Sälen sprang en hare rakt över vägen strax framför mig men allt gick väl för oss båda. Så rullade allt på. Noga koll på hastighetsmätaren och fartkameror där såna fanns och lite mer aktiv bilkörning i uppförsbackar och rondeller. Det var knappt någon trafik alls i den delen av Dalarna.

Vid Vansbro tog jag av söderut på 26:an, Inlandsvägen, och gäspade då och då men kände mig ändå förvånansvärt pigg. Och det var tur att jag höll mig alert för strax norr om Tyfors ville en ny älg prova min reaktionsförmåga. Med en billängd tillgodo klarade den sig från att få benen klippta. Det är säkert bromsspår på asfalten.

Sen var jag pigg och glad igen och färden fortsatte tills jag kände att det fram mot tidiga gryningen behövdes kaffe och en bensträckare. Den här gången hittade jag rätt väg och allt förlöpte i fortsättningen väl.

Bilen var urlastad och parkerad innan kl 5. Till Idre far jag inte i år igen men nästa år är ett annat år och moderna kullagrade haspelrullar med bygel kommer jag då inte ha med mig.

onsdag 22 juni 2011

Tur, otur och retur med tur - del 2


Jag skulle bo vid en å som heter Guttan. Där finns två rastkojor. Vid den första stannade jag, gick in och konstaterade att inredningen fanns kvar och väggarna klottersanerats. Till och med färdigkluven ved fanns det att börja elda i kaminen med. Elda hade jag inte tänkt men skulle jag komma att behöva torka kläder var det gott att veta att möjligheten fanns.

Jag åt den sallad jag köpt och insåg att nästa morgon skulle jag ha endast smörgås att stå mig på. De var kanske inte tillräckligt eftersom det skulle bli många timmars vandring innan det var dags för fisket. Tar energin slut tar grinigheten och okoncentrationen vid och så ville jag inte ha det.

Att fara till Idre och fiska är något jag planerar långt i förväg och jag hade likt idrottsstjärnor affirmerat varje fisketur. Varje tur utgick från ett hyrt rum i Idre. Nu hade det rummet prisat ut sig ur marknaden och jag känt mig tvingad att välja ett mindre bekvämt alternativ. Det hade först sänkt motivationen med minst 25% men nu var den i stigande och jag skulle göra ordning fiskespöet och dra upp en bra fisk att ha till frukost.

Mitt speciella metspö kan enklast beskrivas som ett fyra meter långt haspelspö. Jag kan på så vis nå långt ut och jag kan låta flötet driva med strömmen långt bort. Det är ett effektivt sätt att fiska och brukar ge resultat. Så blev det även denna gång.

Med spöet färdigt för fiske trasslade jag mig fram till stranden och kastade ut. Något krånglade. Det visade sig att linan fastnade under spolen på haspelrullen. Varje kast hände det och jag kunde inte förhindra trasslet men avhjälpa efter det inträffat. Detta var ett stort irritationsmoment! Det går inte att fiska med behållning om man är irriterad.

Jag återvände till bilen. En ny taktik hade under tiden tagit form. Jag skulle inte kasta ut utan endast släppa ut flöte och resten i strömmen och låta den få föra masken dit den ville. Då hade jag samtidigt rätt bra koll på hur linan gled av spolen.

Första försöket gav en liten harr i strömmingsstorlek. Harren fick sin frihet åter. Något senare tog en ännu mindre öring masken och även öringen simmar kvar i ån, en erfarenhet rikare.

Det kom folk och ville åt stugan. Jag ville inte ha sällskap! Jag insåg att det var ett irritationsmoment jag inte kunde undvika. Skulle vädret bli bättre skulle fler fiskare och vandrare komma. Så ville jag inte ha det! Jag packade hop mina saker, bytte till reskläderna och for därifrån.

tisdag 21 juni 2011

Tur, otur och retur med tur - del 1


Den sedan ett år efterlängtade resan till Idre skulle äntligen bli av! Igår var det dags! Packningen hade noga gåtts igenom och endast det mest nödvändiga fanns med. Den bil jag hade bokat hade inget stort bagageutrymme så väskorna fick inte bli skrymmande. Från början hade jag därför tänkt hyra ett enkelt rum. Då skulle jag endast behöva ha lakan med mig men rummet hade blivit 4 gånger dyrare under vintern och det var mer än jag ansåg mig ha råd med. Det fanns faktiskt gratis alternativ även om de inte hade madrasser, täcken, kök eller dusch. Mina väskor kom därför att bli fler än jag från början tänkt. Allt som var med för att det kanske kunde vara bra att ha, skalades bort och bagaget fick plats där bak i bilen.

Så bar det av! Vädret var perfekt! Sol, lite moln, regnskurar och sol igen. Vanligen far jag över Västerås, Sala, Leksand, Mora och vidare mot Älvdalen och Idre. Det är en snabb och effektiv och tråkig väg, väl lämpad att transportera stressade turister på och den vägen kunde jag vid det här laget utantill!

Jag hade inte bråttom. Jag hade en hel dag på mig att leta mig fram till min raststuga. Jag kunde välja andra alternativ med mer krokiga vägar, mer intressanta vyer och mindre trafik. Jag skulle åka via Örebro den när gången och slingra mig uppåt landet via väg 244.

Det gick bra i början men vid Hällefors hade jag missat ett par detaljer. Hur som helst, jag hamnade på en liten väg som blev ännu mindre, mera krokig och bjöd på mycket intressanta vyer, riktigt krokig grusväg och med tiden var jag framme vid Frediksberg! Då visste jag var jag var igen och kunde leta mig ut på väg 26, Inlandsvägen, som jag följde till Vansbro.

Vägen längs Västerdalälven är ingen spikrak transportsträcka utan kräver lite mera rattande och växlande men det är bara bra! Man slöar inte till! I Malung köpte jag lite mat och myggolja. I Sälen hittade jag en burk mask.

Nu var jag rustad för stortag och med gott hopp om den närmsta framtiden rullade jag vidare mot Särna, Idre och ut i skogen där jag ställde bilen vid Guttukojan. Meningen var att där fånga den fisk som skulle bli min frukost.