Gryning

Gryning

onsdag 30 juni 2010

Brattströmmen






En trevlig rastplats. Här kan man vila sig och ta en fika mellan fiskepassen eller varför inte bara njuta av livet.



Många insekter i luften men knappt någon mygga eller knott. Det måste vara någon sorts forsslända som kläcker.


Sländnymferna som inte klarade att ta sig upp till ytan tas av strömmen och fiskarna.

söndag 27 juni 2010

Bäcken med de gyllenbruna öringarna


Det var här det började för snart tjugo år sedan. I den raststugan bodde jag då jag lärde mig bäckmeta öring.


Stugan är en upprustad skogshuggar- och flottarkoja. Guttan rinner förbi.


Det var den ån jag följde nedströms då jag hittade bäcken, blev nyfiken och gav mig upp efter den. Idag använder jag en gammal skogsväg för att komma till men jag får ändå gå en bit upp till de bästa fiskeplatserna. Nu skulle bäcken och dess omgivningar få visa vad de gömde. Stigen längs ån är omväxlande brant och flack, här och var med fast mark och stundom mera blötmyr eller sanka gräsängar. I första branten hade murklorna kommit upp.


En bit ovanför branten finns en sankäng där tidigare en skogskoja stått. Av huset finns knappt något kvar. Timret är förmodligen bortfraktat och har blivit ved eller en ny koja men ännu finns en snöplog kvar vid ängen.


Kanske har hästar dragit den eller möjligen en skogstraktor. Ovanför ängen blommade kattfot.


På de flackare partierna flyter bäcken stillsamt och låter skogen spegla sig.


Här och var blommade hjortronen.


I de branta partierna glittrar och skummar bäcken.


Där går inte att meta men det är bra platser för de minsta fiskarna att söka skydd och föda på. Det flög många vackert brunröda fjärilar men jag har inte kunnat hitta vilken art det kan vara. (100701 Jag har nu fått veta att det är en Freijas pärlemorfjäril, Boloria freija.)


Här och var breddar bäcken sig eller gömmer djuphålor. Här är det lite djupare och den platsen kan hålla en stor fisk.


Roslingen blommade också.


Nu är vi nära bäckens början. Här är en av de bästa fiskeplatserna.


Äntligen uppe! Det är inte mer än femtio meters höjdskillnad ner till skogsvägen men det känns ändå i benen för den som är van vid släta vägar och trottoarer.


Det vatten som rinner ur sjön genom bäcken och ut i Guttan kommer till Sörälven och vidare ut i Österdalälven. Det finns en liten eldstad vid sjökanten. Den kommer väl till pass!


Så är det dags att skrida till handling. Bäcken gav mig fler och större öringar än ån jag fiskade dagen innan. Detta är den första fisken för dagen men inte den största.


Nöjd med min dag återvände jag till Idre.

lördag 26 juni 2010

Valan, mitt smultronställe


Kungsleden förde mig från bilparkeringen till Valdalsbygget, en gammal fäbod, som nu blivit raststuga. Där möts förbipasserande av den här uppmärksamma grönbenan.


Vandrare får räkna med att bli noga påpassade så de inte gör något olämpligt med fågelns avkommor. Min väg fortsatte ytterligare en bit efter leden men för att nå mitt mål vek jag av ner mot Valan. Jag försökte hitta en väg förbi snåren av enbuskar, vilket inte var helt lätt men så, äntligen framme!


Det var dags för en längre rast och förberedelser för det kommande fisket. Valan brukar ge mig någon öring till mat, om jag bara visar en aning har tålamod och rör mig försiktigt längs de sanka stränderna. I år var vattenståndet ovanligt högt vilket gjorde fiskandet än mera vanskligt.

Två platser bedömde jag som säkra nog att fiska vid. Den ena var vid forsen uppe till vänster och den andra fanns precis nedanför den här forsen.

Bägge gav mig fisk så det räckte lagom till kvällsmat och frukost. Nöjd med resultatet tog jag kaffepaus för att njuta av livets möjligheter i ödsligt men rikt land.


Jag hade fått vad jag ville ha och mer till. Det var dags att tacka för sig och vandra tillbaka. Nu väntade en lång uppförsbacke till bilen. Vägen hem var dock mindre risig och bjöd på positiva överraskningar. I en björk satt ett stort fällhorn och inte långt därifrån lyste det andra på marken. Väder och gnagare hade gått hårt åt hornspetsarna.

Bägge hornen har nu återförenats i björken. Jag hittade fler trevliga skönheter.

Jag vet inte vilken art det är men jag gissar på myrtrollslända, Leucorrhinia dubia. Snart var jag åter uppe på Kungsleden och traskade på en stund tills jag åter var framme vid Valdalsbygget och mötte dess väktare, grönbenan.

Det kändes skönt att få slå sig ner på bänken vid raststugan men myggen ville ha mer av mig än jag ville bjuda på så vilan blev kortvarig. Det var dags att ge sig hem och förbereda mat och nästa dags fiske.

söndag 20 juni 2010

Nutida saga i forntida dräkt





Forsframburna falskflugor
frestar fiken Fjällgrålle.
Fjunkroksfången Fenfager
fläker fåfängt fradgeskepp.
Förnöjsamfuntad fångstman
fröjdas förunnad framgång.
Fågelsångsfylld fjällskymning
famnar fisksaftdrypt faleld.