Gryning

Gryning

måndag 22 maj 2017

Skogens guld


Solen hade kommit upp och morgonen såg ut att arta sig bra. Jag lämnade höjden vid Sjöholm för att gå till nästa mål, vilket var Tornstugan vid Catrineholm. Jag ämnade inte följa asfalterade vägar och gator mer än vad som var tvunget. Följaktligen gav jag mig in i skogen och sökte mig där fram till en gammal väg. Skogsområdet heter Långhagen och består av en granplantering. Jag gissar att den skogen kom till under 1930-talet men att den kan bli avverkad inom en snar framtid.

Solen hittade luckor bland stammar och grenverk. Mossan i ljuset bortom blommorna blev på så vis förvandlad till guld.

Marken var moss- eller gräsbeklädd och i det växte harsyra, Oxalis acetosellavilken blommade.
Man ser lätt att detta inte är en naturlig skog utan planterad. Förmodligen blev marken tagen i bruk för att ge bete och vinterfoder till kreaturen efter att sjön sänktes för ca 150 år sedan. Det behovet upphörde och då blev det planterat granskog istället.
Skog är ett tacksamt motiv. Även om fotona visar samma träd, går det att variera dem rätt bra genom att ändra fotovinkel eller flytta fokus.

Det finns även bärris i skogen vid Långhagen.
Här har jag lämnat Långhagen och befinner mig på vandringsleden i höjd med gården Stettin.

Här är det inte lika gott om barrträd men en hel del lövsly. Man har röjt och gallrat ur här och det som sågats ner förefaller få ligga kvar. Det ser risigt ut men det är bra för miljön, flora och fauna. Bok, Fagus sylvatica, hör inte till de vanligare träden härikring men åtminstone en står intill stigen bort till Tornstugan.
Det finns även skogsalm, Ulmus glabra, där.
I höjd med koloniområdet Mogetorp finns grövre lövträd. Det här är glasbjörkar, Betula pubescens.

Blommande gullvivor, Primula veris, har det funnits länge nu men jag hade inte plåtat årets modell, så nu var det på tiden.


Det var dags att ta en vilopaus och en enkel frukost. Jag satt på en bänk och njöt av fågelsången. Då kände jag mig iakttagen och vände mig om och visst var det tre skogstroll som skymtade i buskaget!

En stund därefter var jag framme vid beteshagen där Tornstugan finns. Där flög en citronfjäril, Gonepteryx rhamni, en hane.

Där fanns även en sångglad sävsparv, Emberiza schoeniclus, en hane.
Från Tornstugan har man utsikt tvärs över sjön Näsnaren. Långt där borta på Vingåkerssidan finns en skarvkoloni. Det syns på de förstörda vita träden. Skarvarnas frätande spillning dödar träden de bosatt sig i.

Intill Tornstugan höll flera par knölsvanar, Cygnus olor, till. De var inte helt sams. Här är det en av dem som försöker visa sig stöddig.
Taket på herrgårdsbyggnaden vid Sjöholm har jag med på många foton men nu fick jag möjlighet att även få en bild av husets sida mot sjön.
Det var dags att så sakteliga lämna Tornstugan. En vacker hägg, Prunus padus, fick se sig bli porträtterad i förbifarten.
Så blev det även för den här sävsångaren, Acrocephalus schoenobaenus.
Jag var nu på väg mot OK-Q8 för att hämta ut en hyrbil. Trots att jag vid det laget var trött av vandringen och sömnbrist kom jag dit lite för tidigt men att bara sitta och låta tiden gå är jag skicklig på.

lördag 20 maj 2017

Tidig majmorgon vid Sjöholm


Igår fredag, gick jag till Sjöholm. Vill man vara med om soluppgången och samtidigt rör sig som en lus på tjärad näver, måste man ge sig av mycket tidigt. Jag hann fram innan solen hunnit upp till horisonten men den hade redan hunnit måla himlen röd och molnen speglade sig i vattnet.

Himlen ljusnade rätt fort.
Snart syntes solen vid skogskanten.
Sakta arbetade sig solen vidare upp genom molnen.
Strax efteråt nådde solstrålarna ned mot vattenytan.
Solen steg ytterligare och ljuset fick en mer gyllene ton.
Öster om vägen ligger sjön Näsnaren. Åt andra hållet finns det åkrar och ute på en av dem pågick ett förtroligt samtal.
Mellan Näsnaren och sjön Kolsnaren finns ett dike och i det simmade gäss och änder med ungar.

När så solen vaknat till och kommit upp på himlen valde jag att gå till nästa intressanta ställe. Om det kommer jag att berätta en annan dag.

måndag 15 maj 2017

Gökotta vid Fostorp


Östra Vingåkers hembygdsförening höll sin traditionsenliga gökotta i helgen. Den här gången var det 26 deltagare som traskade runt Fostorp och Lövhult. Där finns en varierad miljö med fågeldammar, åkrar, beteshagar, höga gamla träd och kärrskogar. Ledare för fågelskådningen var den eminente fågelkännaren Ingemar Ernberg. Han är såväl undervisande som underhållande! Jag vill påstå att han talar med fåglar på fåglars sätt och med lärde män på latin!

Den här gången var jag med på ottan och lät kameran få göra sitt jobb så gott det gick. Det visade sig inte bli någon enkel uppgift för den. De flesta fåglarna höll ett i mitt tycke väl överdimensionerat säkerhetsavstånd. Fotona är därför inte särskilt lyckade och det vill jag redan nu be om ursäkt för.

I den här dammen såg vi bland annat tre skedänder, alla var hanar. Två av dem finns med på bilden bakom den mera vita kniphanen. De tre längst bort är skarvar.
Vi vandrade vidare och hade sällskap av nyfikna kvigor. De fanns bakom stängsel men så fort de såg oss kom de springande för att beskåda fågelskådarna. Vi kom så småningom fram till en liten sjö, Gölen. Där blev det dags för morgonens kaffepaus medan vi lyssnade till bofink, lövsångare och trädpiplärka. Trädpiplärkan satt vid ett tillfälle rätt lägligt till så jag passade på att få den på bild även om avståndet och ljusförhållandet var långt från gynnsamt.
Medan vi avnjöt vår matsäck kom en storlom flygande och landade vid Gölens bortsida. Lommen fiskade där en stund. 
Vid den kanten uppehöll sig även ett par sångsvanar och ett par fisktärnor. En av de senare ruvar.

Efter kaffet traskade vi tillbaka. Nu hade skedänderna dragit sig undan men däremot hade ett par svarthakedoppingar tagit plats på scenen. De var inte speciellt lättskrämda heller. Här visar en av dem hur man på bästa vis vårdar sin fjäderdräkt.
Då vi kommit tillbaka till bilarna gjordes en summering av de arter vi sett och hört. Då visade det sig att det fanns några fåglar, vilka kände sig bortglömda och nu kom för att få vara med. En stenskvätta satte sig långt bort på en av beteshagens stolpar och blev på så vis medräknad.
Den bruna kärrhöken hade några sett och nu tog hanen chansen att få visa upp sig men han var något jäktad så av den uppvisningen blev inte mycket mer än en liten ljus fläck mot lövträden!
Snatteränderna, som simmade förbi oss, hade visserligen bråttom men de hann bli såväl fotograferade som räknade innan de tog till vingarna.
När så morgonens fågelarter kontrollräknats visade det sig att vi fått ihop 1,5 fåglar per deltagare. 39 fåglar. Ingemar Ernberg avtackades därefter med tal och kram! 

Jag hade börjat knalla hemåt då ett vänligt par stannade och frågade ifall jag ville ha skjuts! Det tackade jag inte nej till. Det sista de sa när de släppte av mig var att jag skulle fortsätta visa vackra foton! Jag får göra så gott jag kan och förstår av den saken men då vill det nog till att fåglarna vågar komma närmare mig. Min kamera kan mycket men den är inte försedd med stjärnkikare. Jag vill härmed tacka dessa synnerligen trevliga och vänliga människor för skjutsen och berömmet.

fredag 5 maj 2017

En eftermiddag vid Julita


Jag hade turen att bli erbjuden skjuts ut till Julita. De var Monica Johansson, NatureFootstep, som var så vänlig. Jag har varit nyfiken på det stället under flera år men inte kommit mig för att åka dit. Nu fick jag den möjligheten och då var det ju bara att tacka och ta emot! Tack Monica!

Monica kände till många spännande platser längs vägen dit men vi hann inte med att besöka alla. Även Julita skrapade vi endast lite på ytan. Där finns mycket att se och man bör ta tid på sig. En veckas inkvartering på vandrarhemmet i Julita och sen göra trakten mellan Fiskeboda och Gimmersta osäker, vore något! Ja det finns intressanta ställen i närheten fast på andra sidan kommungränsen också.

Det var en solig dag med starkt ljus och mörka hårda skuggor. De fotokunniga i sällskapet, Monica och hennes bror, hade det besvärligt men eftersom jag inte begriper bättre, körde jag på som vanligt. Vid ett tillfälle, då jag visade Monica ett foto som jag tyckte blivit bra, muttrade hon något om överexponerat eller om det var tvärt om. Hursomhelst, jag ändrade raskt inställningarna utan att riktigt veta vad jag höll på med och sen blev fotona tämligen mörka. Nåväl det gick att hyfsa till några av alla de foton jag tog och de tänkte jag redovisa nu.

Öljaren bjöd på mycket glitter och det försökte jag fånga. Det här är ett av de första försöken.
Utanför kyrkogården hade man planterat vackra tulpaner.

Nagelörten är rätt liten och oansenlig men många tillsammans blir också vackert.
Det var därefter jag fingrade på inställningarna och då blev glittret i Öljaren på det här viset.
Vitsipporna har inte blommat ut än.
När svalörten blommar kommer svalorna!

Vi såg även en hel del humlor, flugor, fjärilar och så den här eldlusen.
Under den stunden vi var vid Julita, tror jag björklöven hann bli dubbelt så stora! Det går fort nu!

Alla som har möjlighet att ta sig till Julita nu borde göra det! Det är absolut värt det!

tisdag 2 maj 2017

1:a maj vid Sjöholm


Det börjar bli tidiga morgnar nu för den som vill vara med om soluppgången. Jag ämnade göra ett försök att bända upp solen över horisonten vid Sjöholm. Höjden vid Sjöholm är en liten pärla för en fotograf. Klara nätter går det att fånga in norrskenets flammor där. I gryningen kommer solen och hela våren och en bit in på sommaren hör man sjöfåglarnas röster. 

En morgon med dis och dimma kan lägga en extra trolsk stämning över vyerna.
Då soluppgången närmar sig färgas himlen.
Det är snart dags att släppa ut korna i hagen men igår stod stängslet öppet, så jag smet in en stund för att få andra fotovinklar än dem jag oftast hittar. Jag är absolut en aning förälskad i det där hemlighetsfulla lusthuset.
Medan jag stod inne i hagen fick jag även se ett par tranor. Sakta och värdigt vandrade de bort mot mera insynskyddade områden.
Solen arbetade sig så sakteliga upp bortom skogarna österut och fortsatte att färga luftfuktigheten i mera marknära områden.
Så här kan himlen över stan te sig i gryningen. Det är så grann en vårmorgon kan vara ifall man bor på en plats där det finns läge för liv och lust. Kanske undrar ni vart alla vart alla jakttornen ute i vattnet tagit vägen? Jag har trollat bort dem!
Inne i vikarna dansade ännu dimmorna ... 
Solen var på väg upp över skogarna bort mot Nordankärr!
Det gick ganska raskt att komma upp över skogen och färgerna i morgondiset intensifierades under ett kort ögonblick. 

Då solen börjat ta höjd, förgylldes vattnet.
Det var dags att vandra hemåt igen. Vid diket, som vattnet från Näsnaren rinner vidare mot Kolsnaren i, stannade jag.
Nu var solen uppe, dimmorna hade lättat och den lilla nattfrost som fanns då jag gick ut, var på väg att smälta. I höjd med Dammen. platsen där Luva en gång bodde i en backstuga och i den serverade kaffe och öl till arbetarna vid den torvmosse som med tiden blev Luvsjön, såg jag en hare avnjuta sin frukost.
Även jag ville ha frukost men jag fick allt vänta med det till jag kommit hem!