Gryning

Gryning

onsdag 21 september 2016

En promenad vid Nävertorp


Den här gången gick promenaden till affären annan väg eftersom, det även behövdes hämtas ut medicin. Jag valde då att gå motionsspåret i skogsremsan intill Duveholmsbadet. 

Innan jag försvann in i skogsdunklet såg jag en liten katt som verkligen njöt av solskenet. Hon var väldigt social också.






Inne i skogen hade det röjts undan en del buskar intill spåret. Allt låg kvar och det såg rätt skräpigt ut.  Det var inte så länge sedan man röjde där senast och då fick riset ligga kvar. Jag kan bara hoppas att de här grövre buskarna blir bortforslade, för det såg inte särskilt roligt ut nu. Det fanns dock en del orörda ställen med fin skog.

Längre fram i höjd med badplatsen pågick avverkning och enstaka träd hade sparats. Jag tog en del foton av detta också men dem ska jag använda i ett annat sammanhang som kan tänkas handla om innan, då och efter.

Nu lämnade jag skogen och kom att gå förbi en en malva på rymmen.

Sen hamnade jag ute på ängen intill Strandgården. Vad jag förstår kommer det byggas där inom en snar framtid. Det fanns rönnar med bär men rönnbär brukar man få se intill leda när hösten kommer, så jag valde att tona ner dem och ta ett foto av laven på grenen istället.

Vid Strandgården hittade jag en del klätterväxter. Det här är väl klematis.

Och det tror jag är vildvin eller rådhusvin.

Bland äppelträden fanns även färglada buskar. Vilken art detta är vet jag inte men någon slags lönn är det i alla fall.
En riktigt praktfull kanadensisk hagtornsbuske stod intill vägen mellan apoteket och Spesse.

Intill den hade en ek börjat prova höstkollektionen av färger.
Så var jag vid affären, handlade med pensionärsrabatt och kunde knalla hemåt igen. Den gröna bärfisen jag såg senast jag var till affären fanns kvar på samma buske.

söndag 18 september 2016

Den är nog här nu


Kameran fick hänga med till affären. Tanken bakom det beslutet var att försöka fånga tecken på höstens ankomst. Skulle jag se något höstlig, skulle det också hamna på bild!

Mycket snart stod jag framför en nyponbuske, vilken lånat solljusets flammande färger.
Strax intill glödde det i en rönn.
Det mesta av mjölkörtens frön hade flugit iväg. Kvar stod stammen med krulliga, tomma fröskidor.

En örnbräken hade fått på sig höstkläderna.

Även rönnens blad lyste höströda.
Ekarna har ännu sina gröna löv kvar men då och få faller ett moget ollon. Ett var nära att träffa mig.
Kottarna på granarna börjar förbereda sig för vintern.

Asparna är i full färd med att byta färg.
Jag såg en del insekter också, främst flugor, getingar och så den här gröna bärfisen.
Framme vid affären finns tallar avsedda för parker. De hade också fått ordning på sina kottar!
Allt detta såg jag på väg till affären och det fick jag sen njuta av en gång till på vägen hem. Till och med bärfisen satt kvar!

tisdag 13 september 2016

En helg då jag hade hyrt bil


Infallet kom hastigt på. Det var väderprognosen som satte igång det hela. Natten mellan fredag och lördag skulle bli i stort sett molnfri. Söndagen solig och knappt någon vind. Det som då for in i min skalle handlade om att lyssna efter kronhjortar, försöka få till ett foto av vintergatan och om det så ville sig även norrsken. Fanns det någon ork kvar på söndagen skulle jag fara iväg på fiske. Fastän det var kort varsel fick jag tag på en hyrbil. Den var spritt ny och hade inte gått många mil. Inte ens efter att jag hade haft den över helgen hade vägmätaren kommit upp över 1000km. 

Enligt planerna var det tidig uppstigning och därefter ut på efternatten för att ägna mig åt lyssning och stjärnskådande. Redan här spårade planen ur. Väckarklockan har genom åren begåvats med många alternativa väckningstider. Jag trodde jag valde att bli purrad kl 2 men någonstans hade jag jag tryckt fel i programmeringen så den tidiga uppstigningen skedde först en timme senare. Det medförde att himlen hade börjat ljusna och stjärnorna blev inte aktuella. 

De brunstiga kronhjortarna hördes inte av, så troligen hade de redan hunnit stöka av det besväret och plikten mot artens fortbestånd. I och med att klockan lurade mig föll den ursprungliga planen och när även hjortarna hade fått sitt gjort blev jag tvungen att improvisera. Kanske gick det att få till några foton av gryningen vid Sjöholm? Försöka duger och dit for jag. Himlen hade börjat ljusna i öster även om det skulle dröja ett par timmar till solen kom upp.

Ute på Näsnaren simmade gott om sjöfågel.

Det var en del oro bland gässen. Flockar kom och landade medan andra flög upp.




Med tiden lugnade det sig och gässen simmade runt på lång rad eller i grupper.




Över vattnet var det inte så mycket dimmor men däremot inne över åkrar och vassarna.
Gryningen var på väg mot soluppgång och sekunderna innan solen blev synlig, gav himlen sjön den här färgen.
När så solen var uppe for jag till viltvattnet vid Östra Vingåker. Där var det mera dimma och inne i den gick en råget med kid.
Så blev det söndag och resa till Skysjön. Nu hade jag två mål. Fotografera lommar om de fanns kvar och fånga regnbågar. Fotograferandet gick bra. Fåglarna är vana vid att ha en massa knäppgökar av min kaliber omkring sig och tog det med ro. Nu var det meningen att jag också skulle ägna mig åt det där med ro och nog fick jag det men fisket gick trögt. Två regnbågar blev det. De här fotona och några till fick jag med mig på köpet.





Idag blev bilen återlämnad. När det var gjort plockade jag fram kameran och plåtade en rad lindar.

Därefter hemsöktes stadsparken. En vacker lilja fick finna sig i att bli porträtterad.

Det finns en del vatten i parken. Växterna kring dammen bevattnades just då och det blev en del stänk även ut i den.






En av parkens lindar hade en guldfärgad kvist i kronan.
Självfallet fanns det en fontän igång.

Det finns gott om kajor i stan och en hade lämnat en liten fjäder på ett strå.
Det var dags att knalla vidare och då kom jag att passera en fin fruktträdgård. De här äpplena förefaller ha undkommit såväl äppelvecklare och frostfjärilar som rönnbärsmal.

Så var jag åter i vardagen igen men fotona på lommarna blev helgens behållning.

måndag 5 september 2016

Tidigt men för sent


Jag trodde jag räknat ut det bra men uträkningarna höll inte sträck så långt som jag önskade. Så här var det. 

Det fanns prognoser som utlovade en klar natthimmel. En sån himmel behöver man om man vill fotografera stjärnor eller norrsken. Föreutsättningarna var alltså goda så långt, ifall vädret blev som vädergissarna trodde. 

Då var det det där med norrsken: Skulle det bli något sånt värt att tala om? Även här fanns det prognosmakare, vilka trodde sig ana att skenet skulle kunna hålla sig mycket starkt och tydligt långt fram på efternatten. Om nu skenet inte bedrog dem och jag vågade tro på spådomarna, så borde ju allt klaffa?

Nu tänkte jag försöka få till en fin kombination: Norrsken först och någon timme efter skulle soluppgången fångas. Allt detta skulle ske vid Sjöholm. Så hade jag räknat ut det. 

Så gav jag mig ut i nattmörkret. Promenaden till Sjöholm gick bra trots att jag glömt ficklampan hemma och hade packat ned pannlampan i ryggsäcken. På nyckelknippan hade jag en liten lysdiod och den räckte gott. Jag tyckte mig även ana ljusskiftningar över den norra delen av natthimlen. Det här skulle nog bli en stund att minnas! 

Då jag kommit fram till den plats jag tänkt mig hade dock flammorna upphört. Himlen låg mörk som vattnet i en brunn. Det ljus jag såg till höger vid horisonten misstänker jag kan komma från Eskilstuna. Det var i fotots vänsterkant som norrskenet borde uppträda.
Förhoppningarna om det vackra norrskenet försvann snart. Medan himlen så sakteliga ljusnade, fick jag försöka nöja mig med att lyssna till brölet från en självsäker kronhjort, vilken någonstans på andra sidan Näsnaren högljutt utlovade god service och fullständig belåtenhet till alla de lystna hindar, vilka ville pröva hans tjänster. 
Över sjön och in över markernas mer låglänta delar spred sig morgondimmorna.


Tillägg: Fotot ovan är jag inte helt nöjd med då det gäller redigeringen. Jag tycker det har för tydliga gröna toner i dimmorna. Av den anledningen har jag försökt dämpa det gröna med detta resultat.



Jag är fortfarande inte nöjd. Frågan är väl om inte fotot jag tog av samma dimfenomen förra är bättre!


Ytterligare tillägg: Detta är vad som får gälla för att vara den sista redigeringen, åtminstone på ett bra tag!

Dimmorna steg även och himlen blev inte lika klar längre.
Soluppgången började närma sig. Det gjorde även ljudet av kor och kalvar. Snart hade jag hela flocken framför mig mellan vägen och sjön.
Den här kalvens färg kom mig att tänka på en otrevlig presidentkandidat. Skillnaden är väl att här är färgen varken påsminkad eller åstadkommen med solarium, utan hederligt naturligt pigment.
Jag gillar den här kalven långt mer än presidentkandidaten!

Samtidigt som korna kom, kom även tätare dimmoln och morgonljuset mörknade.
Av den förväntade granna gryningen med solens första ljusstrålar spelande över Näsnaren och gyllene dis blev det inget.
Vad värre var, var att luftfuktigheten fick kamerans objektiv att imma igen. Det var bara att ge upp. Något norrsken blev det inte och inte heller någon tjusig soluppgång men timmarna på åsen kändes trots allt inte som något slöseri med tiden. Det kan snart bli fler sådana försök om tillfälle ges.